Henrik Hallgren: Människor är också natur

Henrik vid damm 4.jpg

Henrik Hallgren är författare och styrelse ordförare i nätverket Lodyn en förening för ekopsykologi, naturvakenhet och aktivism. Lodyns arbete är inriktat på helandet och fördjupandet av människans relation till resten av naturen.
I denna text går Henrik på djupet med vad naturen är och har betytt för oss människor & Henrik utmanar oss till att uppmärksamma den separation av människa och natur som vår samtid har skapat.

Människor är också Natur och med denna inspirerande text kanske vi äntligen kan förstå innebörden av detta citat


Natur kan förstås på olika sätt. Av många kan den upplevas som en trevlig bakgrund där man kan ta en promenad eller jogging-runda. En del ser den som en vild och upphöjd - men hotad -storhet, obefläckad av människan. Andra ser den ur ett ekonomiskt perspektiv - som ett råmaterial, en resurs för våra industrier. Även om det är skillnad mellan dessa synsätt, härstammar de ur en i grunden gemensam förståelse: Naturen är det som människan inte är.

Naturen är det Icke-mänskliga. Det som (ännu) inte blivit så mycket påverkat av oss.

Men det finns ett allvarligt problem med att se naturen på detta sätt. Det cementerar en klyfta mellan oss och annat levande. Naturen blir något ”därute” som vi är skilda ifrån. Det riskerar förstärka en känsla av främlingskap i relation till jorden, att vi inte hör hemma här.
Separationen mellan människa och natur har varit en medveten strävan under årtusenden i västerlandet. Civilisationen har uppfattats som en process där vi med hjälp av vårt förnuft och vår teknologi frigör oss från naturens tvångströja.

Ekofeministen Val Plumwood menar att ”Förnuftets kamp och herravälde över Naturen” är västerlandets stora berättelse, och har varit så åtminstone sedan filosofen Platon. Nu märker vi vart denna separation lett oss – till en existentiell och känslomässig ensamhet och till ekologisk förstörelse. Allt från klimatförändringar och artutrotningar till en hel del stress och ångest, är symptom på denna brutna relation till jorden.

Människor är också Natur.

Det påståendet blir i detta sammanhang revolutionärt. Det utmanar roten till mycket av den förödelse vi ser omkring oss. En sådan förståelse sätter inga gränser mellan människan och resten av naturen. Vi människor är sammanflätade med annan natur. Mycket av det vi idag kallar vildmark är egentligen platser där människor levat under tusentals år. Och många egenskaper som vi kallat ”unikt mänskliga” har visat sig också vara egenskaper som vi finner hos flera andra arter i naturen.

Bild från Föreningen Lodyn.

Bild från Föreningen Lodyn.


Samtidigt. Om vi säger att människor också är natur, tänker vi då också att allt som människan skapar, som motorvägar, höghus, bilar och mobiltelefoner, är natur? Är allt natur? Vad skulle i så fall ”skydda naturen” innebära? Skydda flygplatser? Och skulle vi då kunna säga att vi varit i naturen, när vi varit och handlat i ett köpcentrum? Ordet natur skulle helt förlora sin mening utöver att betyda ”allt som finns”, och en sådan allt-som-finns-definition av natur, skulle säkerligen förlama miljörörelsen.

Vi behöver därför ett tredje sätt att tänka kring natur. Naturen, inte som det från människan helt separerade, men inte heller att allt är natur. En i mitt tycke framkomlig väg är att se naturen och det vilda som det som ligger bortom den mänskliga rationalitetens kontroll. Det betyder inte att naturen saknar ordning, bara att det är en ordning som inte är under vår kontroll. Naturen har sina egna ordningar, cykliska och komplexa, på sätt som vårt linjära tänkande inte kan greppa.

Och denna definition av natur skär inte av bandet till oss själva som människor. För människor är också natur, vi är också vilda, bortom rationalitetens kontroll. Det kontrollerade, linjära, rationella, teknologiserade och domesticerade är bara en liten del av de vi är. Större delen av oss är fortfarande vild. Våra kroppar är vilda. Våra hjärtan är vilda. Forskning har visat att ett hälsosamt hjärta inte slår taktfast och mekaniskt. En alltför mekanisk puls är tvärtom ett tecken på ett sjukt hjärta. Hos ett hälsosamt hjärta är pulsen lite oförutsägbar, osäker och dynamisk. På samma sätt är större delen av vårt psyke vilt.

Som Psykologen CG Jung uttryckte det: Djupt inom oss finns en vildmark. Vi kallar den det omedvetna, för vi kan inte helt kontrollera den, så vi kan inte skapa vad vi vill från den. Det kollektivt omedvetna är en stor, vild region där vi kan komma i kontakt med livets källor.

Vårt djupaste mänskliga väsen är en vildmark. När vi vandrar i skogen, sitter på klippan och blickar ut över en blänkande ändlös havsyta, eller sitter vid en knastrande eld, umgås vi med det vilda omkring oss på ett sätt som väcker det vilda inom oss till liv. Vi får kontakt med våra egna inre vattenströmmar och själsliga skogar. Vi kommer ihåg sidor av oss själva som annars lätt glöms bort i industrisamhällets effektiva nyttoinriktade maskineri.

Foto Vara med naturen

Foto Vara med naturen

Då vi under en längre tid umgås med naturen, med grönskan och dofterna, återgår vi till ett slags normalläge för vår organism, där våra vilda sidor kan få friare spelrum. Istället för att, som vår civilisation så länge försökt intala oss, anstränga oss för att ”höja oss över” eller ”frigöra oss från” vår djuriska natur, kan vi slappna av in i den och låta en större kreativitet träda fram.

Mötet med naturen omkring oss väcker vår inre natur.

Det uppstår en resonans mellan världen och vårt inre. Inom det fält som kallas ekopsykologi talas det ibland om detta vilda inre som det ekologiskt omedvetna. Det syftar på just de delar av oss som står i ett sinnligt förbund med jorden, som genom årmiljoner av evolutionär utveckling format en omedveten intelligens som hjälper oss att hålla oss i balans med ekosystemen. Det innebär inte att vi behöver förkasta vår medvetna rationalitet och vårt linjära tänkande. De är viktiga förmågor som vi har. Men rationaliteten kan finnas sin plats i en större ordning, som varken helt kan eller bör styras och tyglas.

Precis som vetenskapen visat att linjär matematik bara kan beskriva ett specialfall av en värld som i huvudsak behöver förstås med icke-linjär matematik, är det kontrollerade, rationella tänkandet endast en specialfunktion i vår organisms större och mer komplexa, vilda tänkande.

Filosofen Freyja Mathews menar att istället för västerlandets nervösa idé om förnuftets kamp mot och herravälde över naturen, kan vi omfamna en attityd som mer präglas av att ”att låta vara”, att låta saker utvecklas på sitt eget sätt, fria från vår kontroll. Istället för att försöka styra och dirigera kan vi i en anda av lyssnande och medskapande tillåta oss att vara del av naturens stora orkester.

 

Henrik Hallgren är ordförande i Lodyn – en förening och tankesmedja för ekopsykologi, naturvakenhet och aktivism

LodynLogo_small.png

Webbplats: www.lodyn.se

Facebook: Nätverk Lodyn

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3