Att få gråta med en skog som alltid lyssnar. Acceptans, Läkning & Vila

DSC_0133.JPG

Vad gör vi när den verklighet som för några sekunder sedan var så full av tillhörighet och kontroll, bit för bit framför våra ögon rasar. När sorgen smärtar så mycket att vi finner oss liggande på köksgolvet i hopp om att finna lite syre.

Vad gör vi då? Vem förstår oss då? & Vem lyssnar på oss då?

Det finns människor där ute som erhåller magiska egenskaper för att kunna hantera just dessa tillfällen men för mig och många andra är sorgen en process som vi själva måste gå igenom.

För hur många andra människor kan egentligen förstå det kaos som skriker inom oss?
Hur många andra kan egentligen känna vår smärta när vi själva inte ens med ord kan börja beskriva och förklara?

IMG_20170922_080259.jpg

Jag sätter på mig mina halvslitna träningsskor som är mjukt ingångna och därför passar perfekt för mina breda ”ankfötter". Jag går genom ytterdörren och in i skogen där orden inte behövs, där jag tillåts att bara vara. Tårarna faller längs med mina kinder, samtidigt som jag hör min kropp skrika ut sin smärta. Jag skakar så mycket att den mossiga stubben som uppenbarar sig på min högra sida får bli en plats för vila. Jag lägger huvudet i mitt knä och kramar om en utmattad kropp.

Här i skogen får jag gråta med en skog som alltid lyssnar. 

Att vi människor behöver andra människor i stunder av kris och sorg är en självklarhet. Genom att vi delar med oss av våra tankar så kan vi växa oss tillsammans starka och skapa verktyg för att våga förstå & våga fortsätta att leva. Sorgen initiala steg kan dock även i de närmsta av relationer vara svår att hantera. Det finns liksom bara så mycket som en annan människa kan hjälpa, och ibland är sorgen ganska svår att tillsammans dela.

Ljusglimten skriver i sin blogg om skogens läkande förmågor och hur en skogsmiljö ger möjligheter till att återställa hjärnan i stunder då det är för mycket. Detta kan jag själv verkligen relatera till då en skogspromenad ofta ger mig en möjlighet att rensa ut det som pågår inom mig och göra mig redo för en nystart. Självklart så kommer livet alltid att påverka oss på olika sätt men skogen kan gör oss starka att återigen kunna möta livets eviga "berg-och-dalbana".   

Så detta inlägg är en liten påminnelse till er alla där ute som just nu går igenom oförståeliga, oförklarliga och oerhört smärtsamma perioder i era liv

Försök att minnas läkningen som skogen har att erbjuda...


Det är nämligen oerhört befriande att få gråta med en skog som alltid lyssnar.