Kan naturen vara det som får oss att orka när allting rasar?

En av de viktigaste faktorerna för hälsa och välmående har sedan Antonvsky´s teorier om KASAM, varit människans förmåga att skapa och bibehålla en slags motståndskraft. Att vara motståndskraftig kan självklart betyda olika saker för olika individer. Men handlar i stora drag om att livet kommer att komma en massa oanade skit grejer. Sånt som vi, den lilla människan inte kan eller vill förstå men ändå måste hantera och gå vidare utifrån.

upload.jpg

Att vara motståndskraftig innebär inte att vi går runt som känslokalla robotar. De som läst tidigare inlägg vet hur ofta jag förtydligar vikten av att  tillåta sig själv att känna smärta, tomhet och hopplöshet. Dock är det lika viktigt att vi inte stannar i maktlösheten. Motståndskraft handlar om Resiliens och den långsiktiga förmågan att hantera förändringar och fortsätta att utvecklas. Motståndkraft handlar om att ta steget vidare trots smärta och kanske är det så att naturen kan hjälpa oss att finna denna oanade styrka?

Motståndskraften finns i det lilla. Småbarnsmamman, som trots dålig sömn och stressig morgon orkar ge sin kollega hjälp med skrivaren, som alltid krånglar. Motståndskraften lyser i det svåra och stora. Människor som trots konstant oro, ångest och hemska erfarenheter  ler när vi tillsammans ser fåglarna kvittra. Människor som likt mossa och lava tränger sig fram mellan sprickorna.

naturens hälsoeffekter

För när vår psykiska kraft är som lägst är vår perception av vår omgivning som känsligast. För att kunna vila måste vi därmed söka oss till lugna och rofyllda miljöer. Utifrån ett miljöpsykologiskt perspektiv blir därmed tid i naturen ännu viktigare när vi går igenom just tuffa händelser.

I en kvantitativ studie från Uppsala universitet, där 2,355 cancer diagnostiserade svarade på frågor om viktiga aspekter i deras återhämtningsprocess berättar 66% hur samvaro med naturen, varit absolut nödvändigt. Efter kontakt med naturen kom att lyssna på musik från naturen, höra vinden och fågelsång.  Studien tydliggör hur människan instinktivt går till naturen för att vila, skapa förståelse och samla just inre styrka.

Enligt rapportens informanter så växter nämligen vår relation till oss själva i naturen. Vår motståndskraft ökar när vi får en möjlighet att ta steg för steg mot en ödslig sjö, undersöka livsprocesser och speglar oss i naturens rytmer. I analysen av materialet belyser forskaren hur människan lägger delar av sitt liv i naturen och hur detta gör att vi känner hur vårt liv är en del av en evig livscykel.

Naturens hälsoeffekter

Oavsett vad som händer så har allt liv sin början och slut. Jorden är livets källa. Ett evigt flöde.
Att få vara en del av naturensprocess som aldrig slutar, vad är egentligen mer motståndskraftigt än det?

Johan Ottosson, forskaren som själv drabbades av en hjärnskada beskriver detta så väl i sin bok Naturens betydelse i livskris. Han förklarar hur naturen stimulerar mer direkta upplevelser som skapar en inre omställning i vårt psyke. Naturliga miljöer stöttar därmed processer av personlig utveckling som kanske vanlig traditionell terapi inte kan ge. Johan förklarar hur den rofyllda naturen lindrar och distraherar från smärta. Naturen minskar ångest och återställer självkänslan.

”Ute på sina promenader kände han sig inte underlägsen någon annan.
Alla blir behandlade lika av naturen och hans hjärnskada gjorde sig mindre påmind.
Ibland kunde han till och med tycka att hans skada givit honom en större insikt om livets villkor…”

upload.jpg

För att orka ta oss igenom livet när allt rasar (behöver ju inte handla om livshotande sjukdom) så är det nämligen viktigt med copingstrategier. Dessa gör att vi kan hålla problemen på avstånd,  vi kan inte gå runt och älta utan til lslut måste vi bryta den introverta cykeln.  Genom djupgående intervjuer med människor i en långvarig livskris  är viktiga copingstrategier en känsla av gemenskap,  relationer och hopp. Dock kan det vara svårt med mänskliga relationer och växter djur och landskap med biologisk mångfald beskrivs istället kunna vara en mer välkomnande värld. Här döms vi inte utan kan uppleva samvaro och delaktighet utan krav på motprestation. En betydelsefull motvikt mot den existentiella ensamheten som annars är svår att hantera.

Själv speglar jag mig ofta i växter och träd som växer längst med trädgårdens ytterkant. Stenar som alltid står där som inte går att rubba. Vatten som i skogensbäck  flödar fram. Rasslande  löv och fågelsång, som tar tankarna bort från allt det  jobbiga. Naturen lever i ett annat tidsperspektiv och där vilar jag ofta under i de stunderna jag själv inte kan hantera.

Men nu är jag intresserad av dig!! Kan du känna igen reflektionerna kring hur naturen skapar en inre styrka och motståndskraft? Använder du dig själv av naturen för att skapa en förståelse när livet är svårt?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3