Naturen är INTE en hälsotrend

Förra helgen fick jag uppleva fantastiska Allt för hälsan. En grym mässa med massa tips om hur jag kan utvecklas och leva ett mer hälsosammare liv. Blev positivt överraskad över att det var flera märken och privatpersoner med en ekoprofil, som liksom jag tröttnat på utbudet och velat förändra. Träffa bla. denna varma kvinna….
Trots all pepp och all inspiration så kan jag ändå känna att intresset för att vara med naturen kanske inte var mässans största dragplåster och ja, som titeln på inlägget syftar på så är

Naturen inte (än) en hälsotrend

upload.jpg

Lite konstigt är väl detta ändå för vetenskapligt är det sedan länge bevisat att kontakten med Naturen är grundläggande för vår hälsa och välmående. Vi mår alla bra av daglig naturkontakt om detta så innebär att observera våra sinnen eller att bara gå ut i trettio minuter för en knippa frisk luft. Något som jag dock upptäcker kanske främst inom just specifika hälsoevent eller på sociala medier är att naturen inte alls upplevs som lika trendig som övriga hälsofrämjande aspekter.

Temperaturen stiger i min kropp. Jag gillar att bli utmanad, jag tycker om när människor ifrågasätter ändå känns det som jag i just detta samtalet nått en spärr. Människan framför mig vill inte lyssna och jag ser hur mobilen och scrollande av Instagramflödet väcker mer intresse.

Naturen kanske rent utsagt för många är skit tråkigt?

För det verkar som att det där med naturen inte är lika viktigt som träningen på gymmet och att det där med yttre miljöer inte är så intressant när det finns gröna smoothies att dricka

Och nu vill jag med er hjälp förstå varför?

upload.jpg

Här kommer några förslag som jag själv tänkt på.

Allt som handlar om naturen blir stämplat med flum och hippie fasoner.
Det är som att människor som förespråkar om att naturen har en hälsofrämjande effekt oftast stämplas som härliga livsnjutare som inte sitter med relevant fakta. Detta gör att temat natur och hälsa inte tas lika seriöst och upplevs som främst ett intresse som vem som helst, utan utbildning eller ens erfarenhet kan prata om. Vad tror ni ?

Tid till naturen finns inte. Mycket av vår tids produktion sker via en dator och de flesta jobben finns i stan. Lets face,  dagens effektivitets norm gör också att många knappt har tid att krama sina  barn och återhämtning eller sekunder över till naturen finns inte. Staden och samhällskulturen vi lever inom har därmed skapat både fysiska och psykiska barriärer mellan människan och naturen. Den är separerad ifrån vår verklighet och kanske något som många inte ens tror på att vi människor behöver?

upload.jpg

Vi längtar efter Quick fix med snabba resultat. De problem som flesta människor lider av idag handlar om livsstils problematik. Vi stressar, rör oss för lite och många av oss jobbar inomhus framför en skärm. Om vi vill försöka lösa denna problematik som att exempelvis öka “dosen av natur” i våra liv krävs det att vi ändrar om lite. Börjar prioritera annorlunda. Dessvärre är dessa mer långsiktiga förändringar lite svårare att göra. Vi är vana vid att söka snabba resultat och genvägen lockar mer. Funderar på om det skulle attrahera mer om naturkontakt funnits som ett piller att ta på burk. Vad tror du?

Vi behöver mer vetenskaplig forskning och kunskaps praktiserande : Trots att forskningen har kommit lång inom området så behövs det fortfarande mer beteendevetenskapliga och evidensbaserade studier för att förstå sammanhanget mellan människa och dess miljöer. Vi behöver också mer kunskap kring effekter på olika målgrupper så som utbrändhet, psykisk ohälsa, äldrevård m.m. Den praktiserande kunskapen måste också ut i våra vård sektioner, ännu upplever jag att vårdboenden, sjukhus och allmänna terapiformer applicerar alldeles för lite naturkontakt inom sin praktik.

Kontrollerande individualism I ett västerländskt samhälle blir vi formade av sekulära uppfattningar och en kultur som går mot ett självförverkligande av jaget. Genom att vi finner vår egna lycka, skapar vi vår egna perfektion formad av en starkt implementerad individualism. Vi är därmed vår egna lyckats smed och behöver inte ett högre perspektiv eller varandra för det vi benämner vara framgång. Att använda sig av naturen som ett verktyg för hälsa blir i denna kultur ett allt för svårkontrollerat verktyg. Det kräver att vi ser oss själva utifrån ett högre perspektiv. Att vi inser att vi kanske inte har all kontroll utan till viss del bara är en vattendroppe i det stora havet vi kallar liv. Vi tvingas i naturen att släppa vår självbild och fy tusan så obekvämt det plötsligt känns, eller vad tror ni, är ni villiga att hålla med?

Naturen hälsotrend

Ja faktum kvarstår att trots forskning som förtydligar hur Naturen bidrar med hälsofrämjande effekter likt den senaste dieten och träningsformen så tycks naturen förlora väljare i den allmänna diskussionen.

Inlägget är också skrivet då jag faktiskt är trött på att bli kallad Eco hippe trots att jag aldrig nämnt att jag varje dag kramar träd😁😂.

Så snälla hjälp mig, jag behöver era tankar för att lösa detta problem!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3