Stigen mellan görandet och varandet.

Jag går steg för steg, på rundan jag brukar ta mig runt så här på morgonen. Min älskade promenad, som blivit symbolen av tid designerad bara för mig. Framför allt gillar jag att känna när de slita gympaskorna möter den hårda marken. Känslan av kroppen i rörelse, framåt. Som sagt, steg för steg. Naturen omger mina rörelser. Syret i kroppen och med en puls som känns.

Framåt, framåt va de ja. Sekund efter sekund. Kanske är du som jag? En varelse i ett konstant görande.

Men så fångar ytterörat talgoxens kvittrande rytm. Känslan av fascination över en tystnad som endast existerar i kontrasten. Jag står stilla. Vinden som tidigare givit kroppen en motståndskraft klappar det är okej, mot min kind. Jag får stå stilla. Jag tittar upp. Molnen rör sig sakta. Det luktar sommar, kanske smakar det till och med som sommar? Luften är i alla fall varm.

vara med naturen

Efter fem minuter står jag fortfarande där. Utifrån sett har ingenting hänt men inom mig, via kroppens alla nerver. Har känslor, sinnesupplevelser och tankar, fått mig att bli levande. Som fast i upplevelsen av att livet sker och att jag får bara vara där. Som en upplevare. Jag vill inte röra på mig. Jag vill bara uppleva.

Men vem ska sköta disken? Hinner jag tänka, så bisarrt småskrattar jag för mig själv, typ som att disken är det viktigaste. Men nej, att stå här tills det är mörkt kan vara lockande i stunden . Att inte behöva gå tillbaka till olika krav och anpassanden. Fast i slutändan så vet jag att det INTE är vad jag faktiskt vill.

Nej, jag är den första att erkänna att jag också älskar görandet,
upptäckandet och att vara en relationsskapande människa.
Inte vill jag ge upp detta och kanske är du som jag?

vara med naturen

Så vi tar en stund och funderar på om det går att förhålla sig till livet där vi bibehåller ett varande även i görandet?

Forskning visar nämligen på hur naturliga miljöer kan skapa ett inre lugn och många av kommentarerna från er och deltagarna  under mina kurser, visar att vi i naturen hittar in till den där platsen, inom oss själva. En plats av närhet där vi får vara i det mest fundamentala.

Känslan av naturen, av närvaron med oss själva verkar också gå att bevara, då jag tror att vi i naturen kan annamma ett förhållningssätt, som vi sedan kan ta med oss till vardagen.  Ja, men ni vet till alla valen på Ica eller till inkorgen och alla de där mejlen, som måste besvaras.

Poängen i mina kurser och hur jag använder mig av naturen är nämligen att hitta ett sätt och en stig genom livet där alla göranden kan anammas med en passionerad och nyfiken närvaro, samtidigt som jag bär med mig naturens inre lugn. Det inre lugnet ger distans när vi möts av stress och att kunna vila i de återhämtande upplevelser som naturen bidragit med, är ett toppen verktyg att dra ut ur skjort-ärmen när kaos sker och livet är svårt att hantera.

Men vill höra mer från er vilka upplevelser i naturen tar ni med er in i vardagen?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta  det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <3