Mitt upplägg inför naturhälsoguidningar

Jag får en del frågor kring hur jag tänker inför en naturhälsoguidning och tänkte därför skriva ihop några av mina tankar om struktur och upplägg. Förhoppningsvis är detta värdefullt om du själv funderar på att börja erbjuda naturbaserade workshops med inriktining mot hälsa men passar även för dig som rent privat är intresserad av att hitta bra miljöer för återhämtning och stresshantering.

Först av allt behöver jag surprise, surprise ett naturområde! Kan vara en park, ett friluftsområde, skog, landskap eller vid kusten. Här är närheten, tillgängligheten och trygghetskänslan viktiga faktorer. De ska vara enkelt för deltagarna/dig att ta sig till platsen samt att den ska kännas relativt “säker” och trygg. Sjävklart är trygghet en subjektiv upplevelse men jag brukar tänka bra gångstigar, att deltagarna vet vart hem är och att utrymmet vi går i inte är allt för mörkt.

Återhämtande miljöer.jpg

När jag kommer till den utvalda platsen utgår jag ifrån miljöpsykologiska principer och kollar efter specifika beskaffenheter som finns i miljön. Läs mer om Grahns parkskvaliteter och om du går ner i artikeln finns även bra bilder på konkreta exempel av karaktärerna. Dock är dessa kvaliteter tolkningsbara och jag anpassar dem alltid till deltagarnas specfika behov. Utifrån erfarenhet använder jag mig främst av rofylldhet, vildhet, artrikedom,rymd och historia/kultur. Det är även dessa evidensbaserad forskningsrapporter hävdar är de viktigaste i relation till återhämtning och aktivering av det parasympatiska nervsystemet.

Det är dock viktigt att känna in sig själv/deltagarna och även planera så att det exempelvis är mer sociala och öppna områden i början av guidningen, för att i slutet fokusera på mer “individuella” och slutna miljöer.

upload.jpg

Frågor jag ställer mig kring miljön är.
Vilken plats skapar känslan av ett fysiskt och mentalt utrymme bort från vardagsstress? Vart finns de tysta platserna? Vart finns känslan av att vara trygg men samtidigt omsluten av naturen?

Nästa steg är att jag mäter ut ett promenadstråk som engagerar till rörelse men inte är mer än 2 km. Vi kommer röra oss i ett lugn tempo. Närvaro och långsamma rörelser med fokus på eftertanke och reflektion. En bristvara i vår tids effektivitetsutopi.

Jag kartlägger även ifall det går att uttyda olika ”rum” i området, som i sin tur skulle kunna passa till olika aktiviteter. Jag vill att deltagarna ska känna sig dragna till att engagera sig med naturen. Här är det också viktigt att miljön ska kännas stor nog så att deltagarna individuellt kan hitta sin egna plats i naturen, avskilda från varandra.  

Ge utrymme för den individuella upplevelsen. Där deltagarna själva kan ta in naturen med alla sinnen.

Naturhälsokommunikatör
naturhälsokonsulent.jpg

Då kursen involverar moment där jag använder mig av naturen som en metafor så brukar jag leta upp äldre träd, döda gamla stubbar men även vattenelement. Detta gör att deltagarna genom att studera hur naturen växer, återhämtar sig, finner näring och växt kraft kan finna likheter och förståelse för sin egna hälsa och sitt personliga ledarskap. Självmedkänsla till sig själva och naturen.

Självklart finns det dock en del av mina kurser som går emot just detta upplägg. Jag ska b.la. nu i sommar hålla en kurs för ungdomar 12-18 år, där jag får jobba ännu mer med “affordences”/ tillgångar i miljön för att stimulera rörelse och motivation. Men jag tycker ändå att dessa tankar är en bra grund att utgå ifrån och ett förhållningsätt jag själv använder mig av i vardagen.

Men nu vill jag höra ifrån dig. Erbjuder du också kurser inom naturbaserad rehab? Hur tänker du? Eller rent privat, vilka miljöer är mest återhämtande för dig?

 Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev, om du vill fortsätta samtalet.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!
 

Gillade du det här inlägget? Värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <3