Djupandas för microvila i vardagen.

Visste ni att vi automatiskt tar ca 25 000 andetag på en dag? Wow, tänkte jag när jag läste detta samtidigt som jag förundrades över hur naturens syre och vår kropp ständigt samverkar för att hålla oss levande! Känner en sådan tacksamhet och ödmjuk respekt för detta!

Ändå, så är den naturliga andningen inget vi talar speciellt mycket om i vardagen. Tidigare tog jag själv ofta andningen för givet och insåg då hur jag i vardagen hade väldigt ytliga andetag något jag fortfarande än idag då och då uppmärksammar.

Under mina föreläsningar frågar jag därför deltagarna hur ofta de under en dag är medvetna om sin andning? Får svaren; Aldrig, väldigt sällan eller precis innan läggdags. En kvinna nämnde småskrattande att man endast vet att man andas när det inte går. Yes, så sant!

medveten andning

Och mina deltagare är ju som sagt inte annorlunda från både dig och mig. Ofta har vi massa annat att fokusera på och de flesta av oss har glömt bort hur viktig andningen är för vår hälsa och för att vår kropp ska fungera i ett balanserat tillstånd. Stor andel forskning visar också att om vi ägnar några minuter, varje dag, åt att rikta fokus på vårt andetag och medvetet djup-andas så kan vi motverka en rad hälsoproblem.

Genom en medveten andning blir vi nämligen av med stresshormoner och kan bygga en buffert mot stress. Medveten djupandning sänker högt blodtryck och gör att vi kan sova bättre och därmed blir mindre mottagliga för sjukdomar.

Djup-andningen gör jag enklast genom att andas in genom näsan i minst fyra sekunder, hålla andningen i fyra sekunder och sedan andas ut genom munnen i fyra sekunder. Jag försöker engagera lungorna i andningen, göra de så stora som möjligt och andingen ska också kännas genom att magen förstoras. Testa du med att lägga en hand på magen och se om den lyfter. Kan vara svårt till en början då vi är vana vid just ytliga andningar som endast lyfter bröstkorgen, men jag lovar med övning blir det enklare! Det kan också underlätta om du lägger dig ner. Under djupandningen brukar jag också upprepa In-in-in-in. Håll-håll-håll-håll, Ut-ut-ut-ut, vilket hjälper hjärnan att fokusera på andningen och inte springa iväg i andra tankar.

medveten andning

Det bästa med denna övning är att den går att klämma in lite över allt. I bilen hem från jobbet, på toan, innan läggdags för att få kroppen redo att sova. Har även gjort den på olika jobbmöten, ingen som märker och perfekt för att inte låta irritationen rinna över. Jag använder mig också av djupandningen när livet på riktigt kaosar. Genom att fokusera steg för steg på mitt andetag, skapar jag fokus på härvarandet och får distans från överväldigande känslor och tankar.  

För er som är intresserade kan jag rekommendera Medveten andning av Anders Ohlsson. Enormt mycket information, men något för er nyfikna att nörda extra i.

För jag har insett mer och mer att det faktiskt inte funkar att bara köra på.Våra kroppar är inte rent biologiskt gjorda för inomhus miljöer, fulla av konstanta intryck och för mycket brus, leder till stress och ökad risk för sjukdomar. Vi måste därför ta mer aktivt ansvar för vår hälsa och är det då inte toppen att naturens andetag är en konstant, levande process, ständigt tillgänglig och enligt mig den perfekta micro-vilan!

Gillade du också det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!  Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Stressad och trött men ändå hälsosam!

För inte så länge sedan hade jag ett Aha-moment. Ni vet när de plingar till raskt i huvudet. Det var en vanlig måndag och jag var “nöjdtrött” efter en helt fantastisk helg. Öppnade mejlen och upplevde en blandad känsla av YES! då jag insåg att jag fått in nya uppdrag + NÄÄJ då jag samtidigt insåg att jag lämnat lite väl mycket jobb från fredagen. Ett i hopkok av känslor och stress påslag. Insåg att dagen skulle va tvungen att ägnas åt att skriva mera mejl, slå ihop några “härliga” presentationer och ja, annat göra, göra, göra. Så jag pushade mig själv upp ur sängen (haha låg med mobilen under täcket) och tänkte mind-over-matter! Funkade faktiskt ganska bra fram till lunch.

Sedan kom mattheten och huvudvärken. Kände mig ynklig och ville bara lägga mig och sova som Törnrosa. Gärna i 100 år utan att störande prinsar skulle komma. Ni kanske kan känna igen den känslan av att man bara vill slänga in handduken, ge upp allt och ändå är man liksom lite förvirrad över huuur det är möjligt att bli så häääär trött????

skogsbad

Men ni glömmer väl inte att detta inlägg handlar om att det helt plötsligt plingade till av insikt mellan pannbenen? För där, mitt i undergången, insåg jag att jag är en människa med ett fritt val och att det faktiskt går att skapa visa omplaneringar i strukturen och ge utrymme för mera vila. Så gick igenom vad som var tvungen att prioriteras och beslutade mig för att om detta ska bli gjort så måste mitt fokus först vara återhämtning. Kanske inte låter som en stor grej, men tänk då att jag lever med en “duktig-flicka” som var extremt emot denna idé! Hon skrek istället “Nej, går inte att vila med allt jobb som finns att göra?” Den duktiga flickan vill alltid att jag ska prestera för att duga.

Men denna måndagen tog den kloka munken, som också lever i mig, kommandot och vips var jag på väg mot skogen. En kaffetermosen i ena handen och inte gick jag särskilt långt. Tio minuter in på stigen räckte. Sittandes på lite mossa. Blicken hamnade på svajande träd och växter. Såg hur några bin hoppade ifrån en ljungblomma till nästa. Jag slöt ögonen. Intrycken lugnade sig.

naturbaserad terapi

Tankarna fick virvla fritt. Närvaron fick landa i nuet och jag tillät min uppmärksamhet att pendla mellan att vara innanför kroppen i känslan och utanför kroppen i själva upplevelsen av kontakten med naturen. Befann mig i en vilsam vakenhet och förundras ofta över naturens förmåga att skapa en fas av just aktiv vila.

Det gick kanske tjugo minuter sen började mungipan åka upp. Jag blev så tacksam över att jag fick sitta där. Mitt i alltet. Mitt i nuet. Glädjen nästan överrumplade mig och jag började fnissa. Omfamnade mig själv mentalt och gav upp alla krav, minns att jag tänkte att “här sitter jag lätt hela eftermiddan”.

Och kanske var det just denna acceptans som behövdes för helt plötsligt fick jag en slags suuuuuper energi, som gick ända ner i tårna. Dimman som legat över skallen försvann och i magen istället ett sug av att vilja gå tillbaka och jobba. Och hem kom jag snabbare än väntat. Insåg inte ens att jag börjat gå tillbaka fören jag satt vid dator. Gjorde det som var prioriterat, det som nödvändigt, var trevlig mot min man, rensade till och med lite blåbär och vips hade kvällen kommit.

Jag skriver inte detta för att på något vis förmedla att vi alltid måste vara super effektiva, utan för att jag på kvällen fick en till plingande insikt och insåg att hälsa inte handlar om att aldrig vara trött eller aldrig uppleva att livet stressar. Livet är till för att levas och ibland är det lite för mycket, liksom bara att acceptera.

Hälsan måste istället var en funktionell och levande attityd till livet, där vi tar ansvar (så mycket som är möjligt) för vårt mående.

skogsbad

När vi därför märker att vi är slitna, trötta, stressade så måste vi istället för att klaga på känslan, lyssna och ta egenkontroll över situationen. Först av allt kommunicera med oss själva om vad som måste ske men även våga vara ärlig och visa oss sköra gentemot andra. Lita på att folk inte kommer att döma. Beroende på vår situation kan vi sedan själva/tillsammans bestämma vilka val samt prioriteringar som måste göras.

Här förstår jag att alla inte bara kan gå till närmsta skog eller har ett fritt schema. Men kanske kan du sluta tidigare, våga avboka klienter, kanske finns det ett vilorum. Kan du ringa någon som kan ta och hjälpa till hemma med det som måste skötas? Våga vara kreativ, jag lovar det går att hitta lösningar!

Så istället för att just fundera över varför du är så trött (det kan man ju göra senare) och istället för att pressa kroppen ännu mera, något som kan leda till allvarliga sjukdomar. Så är en del av hälsa att äga ansvaret, äga valet och äga situationen.

Självklart är målet för hälsa olika beroende på ålder etc. men för mig just nu och kanske även senare, så kan inte hälsa handla om perfektion av harmoni och inre lugn utan att möta livet, känna efter, veta vad just min (obs ingen annans) kropps signaler betyder. Hälsa handlar därför om att kunna leda sig själv och våga prioritera det vi just då behöver. Självinsikt och Självledarskap är ord jag testar att ha mer av i min vardag!

Så yes, summarum tror jag att man kan i viss mån vara både stressad och trött men ändå hälsosam! Allt handlar om att våga ta ansvar. Men relativt nya tankar och vill gärna veta vad tänker du kring temat?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev, om du vill fortsätta samtalet.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!
 

Gillade du det här inlägget? Värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <

Mitt upplägg inför naturhälsoguidningar

Mitt upplägg inför naturhälsoguidningar

Jag får en del frågor kring hur jag tänker inför en naturhälsoguidning och tänkte därför skriva ihop några av mina tankar om struktur och upplägg. Förhoppningsvis är detta värdefullt om du själv funderar på att börja erbjuda naturbaserade workshops med inriktining mot hälsa men passar även för dig som rent privat är intresserad av att hitta bra miljöer för återhämtning och stresshantering.

Först av allt behöver jag surprise, surprise ett naturområde! Kan vara en park, ett friluftsområde, skog, landskap eller vid kusten. Här är närheten, tillgängligheten och trygghet viktiga faktorer. De ska vara enkelt för deltagarna/dig att ta sig till platsen samt att den ska kännas relativt “säker” och trygg. Sjävklart är trygghet en subjektiv upplevelse men jag brukar tänka bra gångstigar, att deltagarna vet vart hem är och att utrymmet vi går i inte är allt för mörkt.

Read More

Maxa vardagsglädjen med 3 saker i Naturen.

Hur mår ni i februari yran? Här i Svenljunga blandar vi regn med strålande vårsol och kanske är det jag som är känslig men mitt humör verkar känna av vädret och har denna månad varit både upp och ner. Men så är ju ändå livet, det är mycket vi ska hantera. Problemet med de de klassiska “humörsvängnigarna” är dock att vi är biologiskt kodade att älta mer kring de negativa och att oro, rädsla etc. klibbar sig fast lättare än de positiva.

Negativa spiraler är vi väl alla bekanta med och stress, komplicerade beslut eller tuffa motgångar kan ändå göra det där med vardagsglädje ganska svårt!

Stunder som denna passar det därför perfekt att ta del av Miles Richardssons imponerande forskning om hur vi genom att uppmärksamma saker i naturen kan förändra vårt mindset och finna glädjen i vardagen. Miles forskning bygger på ansatser inom positiv psykologi och syftar på att vi alla har förmågan att träna upp vår glädjemuskel, genom att bara skriva ner tre saker som under dagen varit lite extra bra.

upload.jpg

Detta stämmer även överens med svenska psykologen och författaren Titti Holmers reflektioner där hon beskriver hur både depression och perceptionsforskning visar att vi genom att fokusera på finare vardagsögonblick, kan skapa nya positiva tankespår i hjärnan! Detta gör att det blir lättare att känna sig  vardagsnöjd och flera vetenskapliga studier visar att tillfredsställelsen i livet, på längre sikt ökar.

Helst ska det också vara tre saker i naturen. 

Eller det är det som Miles beskriver i sin studie, när han påvisar att det finns en skillnad mellan de deltagare som noterat tre saker i naturen och de som noterat övriga bra saker totalt under en dag. Resultatet visar nämligen hur de som noterar tre saker i naturen statistiskt hade en signifikant förbättring av sin mentala hälsa till skillnad från övriga gruppen som endast hade en svag förbättring. Värt att notera är också att de som inte noterade saker i naturen var mer inriktade på att skriva ner bra saker om sig själva etc. “jag stod upp för mig själv” till skillnad från de med naturfokus som hade ett mer utåtriktat engagemang och skrev ner saker som att ” Listening to the sparrows chattering in the hedge”.

upload.jpg
upload.jpg

Forskning som detta sätter spinn på tankeverksamheten och får mig att fundera på om det kan vara en av naturens hälsoeffekter att den just tar bort fokus från oss själva och får oss att koppla an till ngt större?  Bara en tanke jag rent spontant fick och vill därför gärna veta vad du tror om detta resultat?

Fast, oavsett vad man egentligen tycker och tänker, så tror jag att de flesta av oss kan hålla med om att med rätt attityd kan vi förändra ganska mycket. Jag menar skit dagar, ni vet när man fått för mycket på sina axlar och bara varit allmänt irriterad, kan till viss del (Obs, notera till viss del, vissa dagar behöver vi också bara må dåligt) hjälpas av att vi försöker att se de som ändå varit lite bra.

Vi alla kan därför behöva lura hjärnan lite då och då och genom att sätta som mål att notera 3 saker i naturen skiftar man fokus från jobb etc. och börjar istället titta runt och använder kroppens alla sinnen!

upload.jpg

Tro mig! de blir också enklare och enklare ju mer du tränar. Helt plötsligt observerar du saker utan att tänka på de och jag tycker de är så häftigt när jag kommer på mig själv känna vinden mot kinden på väg in till Ica eller när jag uppmärksammar små bofinkar som mumsar på ett bröd i mitten av en villagata….Fina stunder som definitivt skrivits ner på min bra saker lista!

Så börja du också, kanske få in en morgon eller kvällsrutin, där du tar en stund och tänker efter vad som fångat din uppmärksamhet just idag. Kan också vara roligt att ha som en familjegrej, eller för er som jobbar med naturen varför inte de till en personal aktivitet. Det är alltid så spännande att dela sina upplevelser med andra!

upload.jpg

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta  det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <3
 

Ge näring till dina rötter inte dina fötter.

Hur känner du kring det där förvirrade ordet hälsa?

Jag menar vi har hört så mycket nu. Nya budskap varje dag. Det är trendiga dieter, micro-vilor och ett megautbud av olika träningsformer. Vi tror att vi har hittat en rytm som fungerar och sen boom, så står vi där ovetande, tomhänta, känner att vi tappat fotfästet och gått tre-steg tillbaka.

Våra kroppar kan också vara väldigt svåra att tyda. Värk hit och dit och symptom som är svåra att få grepp om.  Sjukvården är ju i stort sett nästan lika förvirrade som vi och det största jag har lärt mig är att jag själv måste bli bättre på att lyssna på vad det är min kropp faktiskt vill berätta.

naturens hälsoeffekter

För alla vill vi ju må bra! Vi vill inte lida. Hälsa handlar därmed inte bara om att undvika sjukdomar utan också om att ha energi att skapa och uppleva alla de där meningsfulla stunderna som gör livet värt att leva.

Så vi tvingas oavsett vi vill det eller inte att fundera kring just det förvirrade ordet hälsa och enligt mig är det inom oss själva vi måste börja.

Hälsa för mig år 2019, innebär därför att jag inte kommer att testa något nytt. Fötterna får vila och det är istället rötterna som jag kommer att prioritera. Hälsorötterna som jag kallar de. Tänker att en del av mig är precis som ett träd. Med näringsrik jord, rätt slags omgivning och balans mellan vila och att växa, står jag stabilare i en allt mer förvirrande vardag.

För likt ett träd är naturen min grund. Där hittar jag lugnet. Där får mina hjärna vila. Där finns min mat. Där rör jag kroppen hur jag själv vill och inte utifrån andras krav och ideal. Självklart faller jag vissa dagar. Men då tillåter jag mig falla. Även ett träd har sina sår och utmaningar men fortsätter ändå att växa.

Naturens hälsoeffekter

För med hjälp av naturen så tittar jag också in i mig själv. Jag låter skörheten komma. Känslostormar och distans. Jag växer i det lilla. Vill du veta mer kolla in mina kurser och utbildningar.

Forskning visar att en stor hälsofaktor är vårt sociala nätverk. Genom goda relationer och sammanhang så kan vi finna styrkan tillsammans. Även här använder jag mig av hälsorötterna för symbolik. Alla som läst Peter Wohlleben Trädens hemliga liv vet nämligen att en rot inte finns ensam i ett slags vakuum utan ständigt “tjattrar” och byter information med andra organismer. Att kunna få hjälp och ge hjälp är relationernas styrka. Genom att också våga visa våra sköra sidor för andra (obs: förstående andra), så skapas nära samtal där vi hjälper oss själva, genom varandra.

Så nu vill jag uppmana dig att göra det samma! Alltså, INTE kopiera mina hälsotankar och vanor utan istället hitta dina egna rötter.

För kanske behöver du inte heller hoppa på något nytt just i år?
utan istället vara nöjd med de du har och gräva där du står.

Naturens hälsoeffekter

Fråga dig själv vad som funkat och inte funkat. Har vissa saker känts bättre än andra? Utgå från dig själv och din kropp och snegla inte avundsjukt på andra. Försök att fokusera på dina resurser och vad du faktiskt redan nu gör för att må bra. Gå också till miljöer där detta ens är möjligt. Jag menar hur ska du kunna fokusera och lyssna innåt samtidigt som du utövar din att göra lista. Naturen är en kraftkälla för reflektion, den förändrar hur din hjärna fungerar och gör det enklare att närvara och se vart du befinner dig just för dan.

Men framför allt, år 2019 måste bli året där vi faktiskt börjar vara snällare mot oss själva. Självinsikt låter ju fantastiskt men kan leda till självkritik. Vill därför förtydliga, att de finns ingen som tjänar på att du klankar ner på dig själv och självkänsla är inget du kan få av andra! Tycker Mona Drar är en så bra inspiration kring självmedkänsla, så läs och lyssna på det hon skriver.

För det är så lite som vi vet om det som 2019 har att komma med. Känner både pirr men samtidigt en allt större styrka då jag med naturen hittat tillbaka till mina hälsorötter, till min mening och till kraften som jag vet finns inom oss alla.

Hur tänker du kring det där med Hälsa? Har du några speciella mål inför 2019?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <3
   

Dags att tillåta den sociala vilan!

Jag kan vara ärlig med att säga att jag känner av de ganska direkt. Tröttheten, huvudvärken och hur jag börjar irritera mig på allt och alla.  Människor som rör sig snabbt förbi, en mening hit eller dit, jag hör orden men de sjunker liksom inte in. Aldrig har jag varit så uppkopplad som under just jul och nyår och

det är nu om någonsin jag behöver vila!

social vila

För den efterlängtade jul-ledigheten har för mig, likt många andra, fyllts av julfika, jullunchar, äntligen är du hemma häng, släktträffar och “årets fest“ nyårsafton.  Och viss är det fantastiskt att få ta del av gemenskap, värme, fina återseenden och samtal men frågan är om inte julledigheten också kommer med orimliga krav kring hur härligt det ska kännas att vara social?

För jag tror att många håller med om att de “sociala” har en maxgräns. Man orkar inte hur mycket som helst och till slut skriker kroppen efter att få vara ifred. Det är nämligen väldigt lätt att totalt braka ihop när det finns så mycket förväntningar, inte bara på det sociala utan exakt hur en “jul” ska vara.

social vila

Men det är väl bara att säga nej tänker du? 

Nja, så enkelt är det faktiskt inte. Ett "Nej" förväntas komma med ett varför. Vi måste förklara hur vi tänker, att det är sjukdom eller något annat som vi kanske tvingas halv-ljuga om. Att säga sanningen kan vara svårt och inte så smärtfritt som man kan önska, då många dessvärre tar frånvaron personligt. Vilket är synd, för orsaken till att man inte orkar, handlar oftast inte om personerna ifråga, utan om ens egna upplevda energi-resurser i relation till det sociala sammanhanget. Att våga stå upp för sin egen vila, kan genom denna inre och yttre-konflikt dessvärre skapa ännu mer oro och vi börjar i denna negativa spiral tveka på oss själva.

Men lita på mig du är inte konstig och du behöver inte börja googla och fundera på om du tillhör en speciell personlighetstyp.

Det är normalt att känna som du gör och trots att människan är ett flockdjur, som behöver sin grupp, så mår vi också bra av stunder av ingen ögon- eller kroppskontakt. Stunder av tystnad utan en massa muntlig kommunikation.

Hjärnan behöver nämligen vila och flera studier visar att hjärnpauser hjälper oss att komma tillbaka till energi och kreativitet mer effektivt. Du är därför inte så annorlunda och onormal som samhället kan få dig att tro, utan allt fler börjar inse värdet av att de de lugnt. Nya trender som off- the-work förtydligar detta och påvisar att vi behöver mer social vila än vad vi till en början är medvetna om.

skogsljus, social vila

Så min uppmaning är att trots att många av er, likt mig själv, nu går tillbaka till jobbet; Se till att våga sätta din egna gränser. Säger nej, till alla aktiviteter ett tag. Boka “lunch-date” dig själv eller endast en kollega. Försöker undvika raster bort från brusiga personalrum. Ta omvägar på vägen hem, stannar vid en sjö eller ta en extra sväng i spåret. Fick ett tips av en följare på Instagram om hur viktigt det också är med morgonpromenader i naturen för att bygga upp energin för resten av dan.

För er som vill få mer inspiration gå med i Omställningsnätverkets uppmaning om 7 dagar av vila. Där får vi dagliga reflektionsteman att stanna upp extra kring.

För mig väntar nu skogen, där jag stegar bort från krav.

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta  det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <3
   

Vinterterapi

Jag är nog inte en av de personer som kan skryta med att jag älskar vintern. Har självklart likt alla andra fått acceptera att det är en del av året, men har alltid haft svårt att hantera kylan. Termobyxor, mössa och vantar. Som en vandrande michelin gubbe har jag gjort och testat de mesta för att inte bli kall.

Jag vet inte ens när det började, kan inte minnas att de var några problem i min barndom, men som sagt på senare år har jag aldrig kunnat på riktigt njuta av vintern utan att just oroat mig för att bli kall.

Vinter, svenljunga

Kanske låter väldigt nojjigt men i mitt självförsvar så är de ju inte så konstigt utan varje organisms förmåga att överleva är beroende av dess respons att reagera på fara. Reaktionen blir ofta en av rädsla och med denna känsla kommer en rad automatiskt triggade responser. Vi alla har olika sätt att reagera på ett vad vi anser vara “hotande” stimuli. Att bli rädd kan därför ses som en okontrollerbar, medfödd egenskap men som människa finns det också många inlärda rädslor som egentligen är ganska orationella.

Att vara kall är för mig en av dessa. Jag vet liksom inte varför men helt plötsligt blir jag grinig och vill gå hem. Jag förlorar min öppenhet och sluter mig i mitt lilla skal.

Men någonting hände förra året! Jag sa liksom till mig själv att nu fick de tusan vara nog. Inga mer ursäkter, ingen dör av att frysa och som den seriösa kvinna jag blir när jag väl bestämt mig för något så skapade jag min egna “vinterterapi”. Låter egentligen kanske mer än vad det är men jag började helt  enkelt göra små övningar där jag mötte min egen rädsla.

Första steget i denna riktning var att våga ta på mig lite mindre lager när jag var ute. Efter detta blev det direkt ganska drastiskt då jag blev erbjuden att testa på det där med vinterbad. Ville ju inte vara den som fegade ur, så

Bastu, dopp, Bastu, dopp och förra veckan badade jag faktiskt
direkt från bryggan i Malmö i Öresund!

Holsjunga, naturhälsa, Sitspot
Sit-spot, naturhälsa

För även i år jobbar jag vidare med min “behandling” (haha blir kanske ett koncept jag tar med i företaget snart). Sedan oktober månad har jag bland annat tagit kalla fotbad i skogsbäckar, gått ut i korta stunder bara för att få känna kylig vind och även inomhus sett till att duscha kallt. Tydligen så kan just kallduschar vara bra för immunförsvaret och i den här i artikeln “Benefits of Cold Showers: 7 Reasons Why Taking Cool Showers Is Good For Your Health” kan du läsa mer om detta. 

Och trots att jag som sagt är långt ifrån att helt ignorera min frysreaktion så har jag faktiskt blivit mycket bättre. Läste precis artikeln “Can we control our fears?” där de diskuterar ännu mer hur vi kan lära oss att styra rädslor som är just inlärda. Tyder ju på att det där med “vinterterapi” faktiskt funkar och att alla dåliga ursäkter bara är ett tecken på att det inte finns en vilja. Kan också verka som inspiration till er läsare då ni kanske har andra rädslor för "naturliga" fenomen som är just “ologiska”.

Sen är de ju inte alls så där dramatiskt som jag kanske får det att låta. Handlar ju egentligen bara om att bestämma sig och se till att det blir av. För dig som vill läsa mer om hur vi kan hitta lite mer kyla i vårt liv så ger Angeliqa på vandringsbloggen i detta inlägg  sina bästa tips inom temat.  Kolla även in Jonna Jintons video, jag menar wow, det är nog nästa steg :D

För visst är vintern ändå magisk. Känslan av ett landskap som står helt stilla.
Ljuset som sprider sig genom reflektionerna av is.

Vinter aktivitet

Nu hoppas jag bara att det blir mer av dessa frostiga dagar!

Men nu vill jag höra från er! Vad är er relation till kylan?
Hur förhåller ni er till den? Har ni några tips på att bli mer “vän” med svalkan? Eller har ni andra rädslor som ni kanske måste möta?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Din smärta är betydelsefull

Stillheten i naturen gör att vi tvingas möta ganska svåra känslor och många skriver till mig att de under promenader i parker, stunder vid havet eller ögonblick på stubben i skogen, drabbas av en sådan oerhörd känsla av sorg, tomhet och förtvivlan.

Orsaken till att dessa känslor kommer till oss i naturen har ofta att göra med att vardagens höga tempo inte ger oss tillräckligt utrymme att faktiskt känna. Skrev ett nyhetsbrev förra veckan med just en fördjupning kring hur vi genom att använda våra sinnen och direkta upplevelser i naturen kommer nära vår egna kärna.

Mindfulness i naturen

Att komma sig själv nära är dock i många fall skitjobbigt och inte alls så där härligt som vi kan få det att låta….

Trots detta är det så otroligt viktigt att vi är modiga och vågar lyssna på vad våra kroppar har att berätta. Mycket lättare är de ju att ta upp mobilen och bara fokusera på något annat. Men ni kanske har hört citatet

What you resist Persist.

- Carl Jung

och hur mycket vi än vill springa bort ifrån våra känslor så kommer vi genom att ignorera dem skapa en stor flodvåg inom oss själva. Känslan av att drunkna, fast inombords gör det grymt svårt att andas.

Ekopykologen och grundaren av “The work that reconnects” Joanna Macy, berättar mer i denna video om vad som händer med ett samhälle som inte vågar att möta det som känns i våra innersta hjärtan. Och hur viktigt ilska, frustration och oro kan vara för att skapa de förändringar vi vill se i världen och inom oss själva. Jag själv kan känna detta så starkt och i naturen tillåter jag mig tid att möta just allt det där svåra vilket gjort att jag också insett att 

Min Smärta, min tomhet, min (fyll i själv det du känner) är betydelsefull.

1 (42)insta.JPG

Känslorna vi bär på har nämligen något att berätta. De kan vara självklart vara ganska irrationella, skapade av rädsla och oro men kan också ge oss information om att vi har olika behov som inte blivit tillgodosedda. För mig kommer nämligen känslan av oro ofta i frånvaron av trygghet. Känslan av ensamhet kommer som en konsekvens av att inte känna sig lyssnad på. Du har själv kanske har dina egna polariteter?

Jag lyssnade på en mycket intressant podcast om just detta med Johann Hari, Går att lyssna på HÄR. Där förtydligar Johann hur våra känslor bör ses som en reaktion på något annat i livet som kanske måste uppmärksammas. Han menar på att vårt känsloliv behöver prioriteras och accepteras och att

psykisk ohälsa skapas om vi går runt med en illusion om att vi “borde” vara konstant LYCKLIGA.

Det kan dock vara svårt att komma nära sig själv men vi får inte glömma att våra kroppar är intelligenta och genom att vi aktiverar våra sinnen, exempelvis börjar att lyssna på ljud utanför vår kropp, är det sedan enklare att lyssna inåt och känna efter. Ett bra tips är att vara nyfiken och ställa frågor till sig själv. Undersöka, för att ibland bara skrika eller gråta.

Detta görs med fördel utomhus då naturen är tillåtande och icke dömande.
Naturen ursäktar inte dina tårar, ger dig ingen näsduk, eller en jag har inte tid just nu klapp på axeln.
I naturen får tårarna utrymme att finnas!

Mindfulness i Naturen

Detta betyder ju dock inte att allt det jobbiga försvinner. Det är ju ofta de vi vill tro. En quick fix är enklare att hantera men livet vill något annat än så och vissa känslor försvinner aldrig. Speciellt inte de som är är kopplade till saknad och förlust dessa får vi istället bara lära oss att leva med. Det där med acceptans är något jag tampas med varje dag men genom att just våga möta min skörhet, förstå vad den har att berätta, så tar jag mig vidare och blir nog tusan bara mer och mer motståndskraftig.

Inre styrka är nämligen en superkraft vi alla mår bra av. Den gör exempelvis att jag inte har några problem med att dela min skörhet med andra, dela den med er. Jag bär min smärta med stolthet och när vi gör detta tillsammans så bygger vi en kollektiv styrka. En styrka av gemenskap, som i sin tur kan klara av livets alla oförståeliga och rent utsagt orättvisa skit händelser.

Hur är det med er? Upplever ni att Naturen gör att ni tvingas möta känslor som kan vara just svåra att hantera? Kanske lever ni med något just nu?

Ni gärna vara anonyma i kommentarsfältet eller skriva till mig personligen.
För glöm inte att

Din smärta är betydelsefull.

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3
   

5 tips för att närma sig Naturen i vardagen.

Under mina workshops får jag ofta frågor om enkla tips för att kunna "få-in" naturen i ett fullspäckat schema. Jag har skrivit ett nyhetsbrev, läs mer om just dessa HÄR! Frågorna fortsätter dock att komma och jag har därför suttit på kammaren och tänkt till lite extra på

5 Tips för att närma sig Naturen i vardagen.

närvaro i naturen

För let´s face it! Många av oss bor inte med skogen som närmsta granne och många av oss VILL INTE bo med skogen som närmsta granne! Din relation till naturen är unik men vi kan ändå finna inspiration av andra. Så nu kör vi!

Planera in naturen & gör den till en vana.
Detta är min huvudregel som jag inte trimmar på. Oavsett hur mycket jobb jag dörför har så ser jag alltid till att komma ut. Oftast så sker detta på morgonen, där jag i minst 15 min oftast ca 50 min stegar ut. Jag observerar, stretchar, promenerar beroende på dagsform. Jobbit i början men nu är naturen en del av min morgonrutin och mer en självklart start på dan. Jag känner nämligen en enorm skillnad på de dagar jag inte hinner ut och blir då lätt irriterad, får huvudvärk och så kommer de ofta en inre känsla av obalans, spearation och att jag saknar livet. Kanske låter konstigt men så är det.

På morgonen kan man ju även mötas av detta underbara ljus.

Tips på naturnärvaro

Stå still. Va tyst & Hitta ditt andetag.
Oavsett tid ute i naturen (se tips ovan) så försöker jag alltid se till att antingen helt stanna och stå till ett tag eller just sakta ner tempot på mina steg om så bara för en minut. Genom att göra detta hittar jag närvaron och naturen inom mig själv. Jag kommer ner i magen, tar ett medvetet andetag. Jag fattar där och då att jag är jag och att detta jaget finns på en underbar, växande och evigt skiftande planet. Jag inser att jag delar mina andetag med så många andra och känner ödmjukhet, kärlek och tacksamhet till att vara människa i allt detta stora. Känsla av sammanhang är en sådan otrolig styrka  och ofta är det det dessa stunder i naturen som får mig att orka med när livet pressar på och är så där extra kämpigt att förstå.

Jag sinnesfokuserar.
Detta kommer nog knappast som en chock för er läsare men att använda sinnena i naturen är rena medicinen! Genom sinnena skapas en direkt kontakt med vår verklighet och genom att bara ställa in signalen på fågelsång eller att böja sig ner och känna på gräset så förändras hjärnans sätt att bearbeta information och återhämtning kommer per automatik. Sinnesnärvaro är också smidigt de dagar man är lite mer på språng. Det finns alltid tid till att känna vinden mot huden och jag har skrivit mer om hur våra sinnen aktiverar våra kroppar till liv HÄR.

Och tro tusan att det där med fågelsång verkligen gör susen för att stressen ska rinna från kroppen.
Se bara på denna lilla!

Mindfulness fågelsång

Jag är nyfiken & ställer frågor utan svar.
I naturen försöker jag att ställa om mig från att vara en expert till att anamma en mer öppen och nyfiken attityd. Jag närmar mig träd och växter i detaljform, jag ställer hundra tals frågor till mig själv utan att googla efter svar. Jag försöker faktiskt aktivt, att vara lite mer som ett barn och bara upplever utan att rationalisera och objektifiera varenda liten sak. Genom att vi kopplar bort intellektet ett tag, så öppnar vi ju upp för händelser vi inte kunde inplanera och forskning visar att nyfikenhet är bra för hälsan, något jag skriver mer om här.

När motivationen tryter gör det lilla extra.
Alla dagar gör ju inte att man är så där super peppad på att vara ute. Tänker typ när det regnar, eller dagar då man känner sig allmänt slö för att ens göra de minsta. Då jag ändå vet hur bra jag mår av att komma ut, om det så bara är att sitta på en sten ett tag, så brukar jag använda mig av lite hjälpmedel. För att göra upplevelsen lite mer lockande som att till en början lyssna på peppande musik eller en bra podcast. Jag ser ibland till att ha ett lockande mål som ger mervärde exempelvis plocka bär eller ta några kamerabilder. Något som också funkar är att ta med fika då kombinationen natur + kaffe + choklad = livskvalitet 💚.

1 (34) insta.JPG

Hur ser du till att få in Naturen i din Vardag? Har du några tips, övningar som du brukar göra?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Naturens hemlighet - Att komma nära sig själv och det självklara.

Det är lite konstigt att påbörja en bok som vid första meningen känns som en stor utandning. Jag tar in orden.

Du och jag är en del av ett sammanhang, större än vi någonsin kan förstå eller se slutet på.

Jag känner direkt en varm känsla i hjärtat och hur mina spända axlar blir lite mjukare. Känslan av tacksamhet sköljer över mig i det halvstädade vardagsrummet och Eva Sanners bok, Naturens Hemlighet säger delar av det som Vara med Naturen grundades för att kunna förmedla.

Boken handlar nämligen om vår relation till naturen och då menar jag inte vår relation till ett annat objekt som står utanför oss själva utan istället om ett större perspektiv där naturen är ett levande subjekt inom oss alla. I kapitel efter kapitel tas de vetenskapligt bevisade effekterna av tid i naturen upp och Eva förstärker hur viktig vår relation med andra levande varelser är för vår hälsa och livskvalité.

naturens hemlighet

Det går liksom inte längre att prata bort utan studier efter studier, människor efter människor återhämtar sig från stress, ökar sin fysiska styrka, funderar och reflekterar och känner en inre existensiell samhörighet av att vara med naturen.

Boken uttrycker de självklara!

Det behöver inte heller vara så himla komplext och storartat som det kanske låter, utan nästa gång du sitter i parken, lägg ner mobilen för en sekund. Återhämtning som närvaro med naturen ge kan ske direkt. Vinden mot kinden får människor att släppa svåra tankar och komma in i kroppen ett tag. Alla har sin unika relation till naturen och Eva ger många tips på övningar som blir ett smörgåsbord för oss läsare att inspireras av.

Boken är också som att att läsa mina egna dagboksutdrag. När Eva är i Nacka naturreservat eller vaknar i tält på okänd plats så tänker jag på min tid i olika vindskydd och skogar. Småkryp, havslukt och mycket mossa. Jag skrattar därför igenkännande åt den där initiala känslan av att under mina äventyr befinna sig i osäkerheten om vad som ska hända. Eva förklarar hur vi människor har en förmåga att söka efter tillfredsställelse och att den första tiden i naturen kan vara påfrestande för psyket. Hon berättar dock vidare hur viktigt det är att vi tar oss igenom denna fas och om hur lugn, tillhörighet och “okejness” till slut landar i kroppen. Vi får chans att bara va och kan vakna med håret på ändan utan att oroa oss om hur vi ser ut, med endast frukosten att fixa.

naturhälsa

Eva skriver också om hur vi i naturen tvingas möta delar av oss själva som kanske inte är så där “instagrammiga”. Oro, sorg, ensamhet, förtvivlan. I naturen får vi en chans att föra ett inre samtal med vår egna skörhet vilket gör att vi kommer närmare oss själva. Vi vet vad som kanske ligger där och spökar något jag själv känner ger en en sådan enorm styrka i vardagen när de små problemen väljer att tillsammans rasa.

Trots att det finns en stor samvaro i varje kapitel blir jag dock argare och argare ju mer jag läser.

Haha en känsla jag inte förväntade mig och när jag undersöker var irritationen kommer ifrån, inser jag att jag är irriterad på att en bok som denna ens ska behövas skrivas. Jag menar vad har hänt med vår tillvaro att vi till och med inte ens förstår att vi är en del av naturen? Blir till och med nu när jag skriver rent av förbannad på att vi skapat ett samhälle av separation där vi förlorat kontakten med oss själva och det system som stöttar hela vårt varande.

Hur tusan hände detta? Vad fan håller vi på med!?!

Närvaro i Naturen

Jag stirrar på de skrivna orden i word-dokumentet på min årsgamla laptop. Jag känner trycket från mina jeans som produceras av för mig en okänd hand. Jag inser hur jag lever långt ifrån total samvaro med naturen och hur jag med denna bok känner en ännu större motivation till att fortsätta min resa. För varje relation vi har i vårt liv måste vi jobba på, nya saker händer varje dag och vår relation till naturen är inget undantag.

Men allas väg ser olika ut och det finns liksom inga färdiga recept på hur vi ska
göra för att komma närmare naturen! Utan läs boken, fundera hur den landar inom dig och se vilka känslor som du inom den finner. Fatta sedan dina egna val utifrån vad du vill inte vad andra tycker och tänker du borde göra.

För det går bara att utgå ifrån sig själv och sitt liv. Små steg där vi aktivt prioriterar naturen och tänker till lite i vår vardag. I morse kollade jag på stjärnhimlen och försvann ett tag. I eftermiddag blir det en långpromenad till ljudet av fallande löv. Bilen lämnas hemma så ofta vi kan och visst funkar det bra att faktiskt baka sitt egna bröd.

Närvaro i skogen

Vara med naturen grundades utifrån att vi behöver Naturen & Naturen behöver oss, aldrig har jag känt detta så stark som i denna stund. Tack Eva för lyckan, närvaron och sorgen jag under några veckor med din bok i det fortfarande halvstädade vardagsrummet fått dela. Jag känner aktivt hopp!

Tydligen finns det nu mer än 1 miljoner organisationer som drivs av att föra människan närmare naturen och skapa ett mer hållbart samhälle. Här nedan tipsar jag om några av dessa men tipsa även mig tillbaka, vi är många på denna resa!

Enemilia - Fantastisk blogg om både inre och yttre hållbarhet. Följ även på Instagram.
Omställningsnätverket - För er som är intresserade av att ställa om till ett mer hållbart liv.
Nätvärket Lodyn - Ett nätverk inom ekopsykologi
Sandra Junhammar: En av mina favoritbloggare, ärlighet, uppriktighet, bra tips och ett närvarande hjärta.
Naturens rättigheter - Ett nätverk som engagerar sig i naturens juridiska status
Klimatklubben - Facebook klubben med många tips på miljösmart liv.
Sustainable Influenencers - Instagramkonto med mycket vardagsinspiration.

Har någon av er läst Naturens Hemlighet? Vad var era reflektioner?

 Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Jag “producerar” som bäst i det enkla.

Så fort jag inser att jag faktiskt har några dagar i sträck utan specifika möten inbokade försöker jag att åka bort till vår stuga som ligger i Fegens naturreservat. Här vågar jag att välja vilan och det är som att min kropp och tanke bara skriker efter den valda ensamheten. Jag har skrivit om att komma in i varandet här och det är nästan skamligt hur bra jag mår av att elda, hämta diskvatten från sjön och skala av.

naturens hälsoeffekter

För när jag skalar av och gör vardagssysslorna till det enda som stör så kommer också produktiviteten till liv. I den nästan oförskämda tystnaden som skapas där vägen tar slut, så får jag utrymme att lyssna inåt vilket gör att jag blir mer effektivare och ser tydligare de jag med mina workshops vill förmedla.

Helt plötsligt är också där oron om att andra inte ska fatta mina intentioner som bortglömd.
Självförtroendet stiger och konstigt nog känner jag en ökad tillit om att det jag skapar kommer att funka!

En bidragande orsak till denna ökade tillit är att jag kan välja när internet ska slås på. Inget wifi finns det här och elektriciteten bör man vara sparsam med. Detta gör att jag måste ta bort det vanemässiga scrollandet, jag måste vara mer direkt, svara på mail så snabbt som möjligt, ingen tid för att jämföra sig med andra eller oja sig. En amerikansk studie beskriver hur vi genom att minska på uppmärksamhetskrävande aktiviteter ökar vår kapacitet till kreativ problemlösning med så mycket som 50%.

Energin jag har över går därför till mig själv, till eftertanke, till att sätta på
en ny kanna kaffe och dricka ny inspiration!

naturens hälsoeffekter

För är de något jag insett så tar liksom alla de där “småsysslorna” i vardagen enormt mycket energi… Ska inte radda upp dem här, men jag tror ni fattar. Allt organiserade, planerande och alla oändliga val. Därför kan jag verkligen njuta av en viss begränsning.

Det finns bara havregrynsgröt till frukost. Jag kan inte duscha för länge.
Att tvingas förhålla mig till enkelheten kan vara oerhört avkopplande.

Ibland när jag sitter där på den gamla stentrappan, med min första kopp kaffe så till och med drömmer jag mig bort om att detta kanske kan bli min nya vardag. Ett liv långt bort i evigheten där enkelheten och meningsfullheten får ta plats. Fullt fokus, utan brus.

naturens hälsoeffekter

Men sen skrattar jag åt mig själv, som man gör när man liksom fått drömma klart.

För vald ensamhet är en sak men för mig just nu, har jag en våg av samhällskraft inom mig. Jag inspireras av de människor jag möter och har träffat så enormt mycket fina människor med inre driv och ödmjukhet. Gemenskap, hud mot hud, närvaro ja det ger ju som sagt glädje, kärlek, och en jäkla hejdundrande inspiration.

För mig handlar i stället livet om att vara uppmärksam på livet.

Inse när vissa val måst ske. Inse att när jag säger ja till något, så säger jag nej till något annat. Fundera på vart jag just nu gör som mest nytta. Finna glädjen i magen, men också vara tydlig med att de måste för skjutton vara okej att inte hela tiden vara med överallt. Släppa egot lite, människor klarar sig bra utan mig i några dar, kanske rent av mår bättre!

naturens hälsoeffekter

Jag försöker också i vardagen minska på bruset genom enkla saker. Inte ha radion på när jag kör, lägga telefonen bort från matbordet och allmänt inte hela tiden mata mitt informationsberoende, något som för nyfikna individer likt mig själv kan vara en riktig utmaning!

Sen åker jag ju också som ni nu vet till stugan då och då. Bilen full med god fast enkel mat och raggsockar. Datorn och mobilen var denna gång med men ibland får dessa stanna hemma. Fast för mig handlar tiden i stugan inte om att helt stänga av, utan bara minska lite av det onödiga i vardagen ett tag.

Men nu vill, jag höra ifrån er läsare! Kan ni också känna att ni behöver skala bort lite av det där onödiga bruset under några dar? Har ni också ett behov av egentid just för att kunna fokusera på det ni just nu vill skapa?

Fantastiska Urkult och en promenad om naturens hälsoeffekter.

Urkult, i Näsåker är en den festival som ligger mig närmast om hjärtat. Den har musik ifrån landskapet och människor som spelar med drivkraft. Den erbjuder musikgenier som Säkert, Annika Norlin med texter som berör. Med en internationell prägel så dansar toner, utryck och former som inte hörs på Radion in i min närvaro.  Jag dansar med i rytmen, lär min kropp nya steg. Urkult har också klara budskap om jämställdhet, omtanke, rättvisa och respekt. Den försöker ta fram det stora i det lilla utan att göra de så där pretiöst och extremt "annorlunda". 

Detta år är Vara med Naturen med i programmet av aktiviteter och ingen är gladare än jag. Mina föreläsningar och workshops har blivit översatta till en hälsopromenad där jag med vetenskaplig fakta informerar om hur vårt fysiska, psykiska och (vågar jag skriva det) existentiella välmående påverkas av naturen. Programmet är också fullproppat med reflektionsfrågor och praktiska tips på hur vi kan använda oss av naturen för återhämtning och ökad vardagsenergi. Lördagen den 4 Augusti, kl 11.00 är tiden, begränsade platser, men förhoppningsvis blir det mer gånger.

Kan du inte komma på lördagen så stanna mig i mina steg och säg hejsan svejsan! Vill få kontakt med er läsare och bara ett enkelt "jag ser dig" betyder så mycket :)

Naturens hälsoeffekter

Efter urkult väntar muddosnationalpark och en sväng höger mot Senija i Norge. Veckor av upplevelser i norra skandinavien. Tältet är med, min partener in crime är på g, vatten och mat och en kropp som säger ja! Vi ska med bilen flow, se de vi ser, känna det som behöver kännas och uppleva den puls som är svår att nå i ett urbaniserat landskap. 

upload.jpg

Jag lutar mig mot ett träd, vilar inför resan och reflekterar även över några ord som den senaste veckan gått lite längre in hjärtat. De säger jag drivs av att utvecklas mer än vad jag drivs av trygghet. Jag vet inte vad dessa ord betyder just nu, men de är med mig på resan upp mot vildmarken och det jag inte kan styra. 

Vi får se hur jag uppdaterar bloggen och instagram under tiden jag är borta. Det blir det de blir. Mötet och närvaro i nuet står i centrum. Ta väl hand om er och varandra ❤︎ ❤︎

I sommar skapa de som inte går att förutse.

De senaste dagarna har jag tänkt på att vi vuxna ska veta och va så himla mycket, hela tiden!

Vi ska ha åsikter om allt och veta vart skåpet ska stå. Vi ska ha kontroll över både våra egna och även andras känslor och tankar. Vi ska ha struktur och en planerad vardag med klara mål.  Läste ett blogginlägg om hur vi blir framgångsrika genom att varje sekund skulle ha sin klara strategi. Jag orkade faktiskt inte läsa hela. Förstå mig rätt, jag himlar inte med att vi som super effektiva myror fyller vårt bankkonto och upplevelsekonto till max. Frågan för mig är dock, om inte denna attityd också kommer med ett dyrt pris där

vi faktiskt börjar förlora livets magi?

upload.jpg

Jag menar som barn är vi ju just som magiska sagofigurer. Brukar tänka att många småbarn ser ut som Rumpnissar som springer runt med stora  "Vaffö gör vi på detta viset? ögon". De undrar och ifrågasätter. De är fundersamma och reagerar på sina känslor. De har inga egentliga fokus eller mål förutom de mest basala. De lever istället för det som sker i nuet och i utforskandet. De är oplanerade, ostrukturerade och jag säger inte att detta är för oss vuxna att konstant va, men nu visar forskning att

det faktiskt vore bra om vi kunde släppa allt fokus ett tag...

upload.jpg

Låt mig förklara. Rent vetenskapligt drivs processen av den mer fokuserade och ”vetande” tanken av neuroner i prefrontala cortex. Det är så vi människor skapar koncentration och blockar ut allt annat flöde. Toppen att ha på möten och absolut nödvändigt för en vardag med livspusslande, men kanske inte jämt och ständigt och framförallt inte när vi nu i sommar vill slappna av.

För när vi tillåter oss själva att inte veta allt ett tag, utan istället nyfiket betraktar att livet, i varje stund är som nytt. Ja, då är det neuroner i parietalloben som sitter i den bakre delen av hjärna som aktiveras. Studier visar att just nyfikenhet är länkat till återhämtning och kan påverka hjärnans elektriska signaler då dessa lugnas ner till en mer avslappnande frekvens.  Fakta är alltså att vi blir lugna om vi väljer att "koppla bort" intellektet och istället reflekterar över att livet är en process som vi kan lära oss mycket av. Forskning visar också att detta i sin tur gör att 

Vi blir mer kreativa och innovativa. Vi kommer med nya lösningar och inspirerande förslag.

upload.jpg

Men vad har då detta med naturen att göra?

Jo, för oss som känner att "vuxenlivet" gjort att vi förlorat kontakten med vår inre rumpnisse, bör enligt forskarna ta oss ut till en park, skog eller mot ett hav. Studier visar nämligen att när vi spenderar tid i nauren så stöttar miljön och omgivningen oss till att bli mer nyfikna. Vi sitter och stirrar mot ett öppet hav, upplevelsen känns direkt och intim. Vi behöver inte vara där och påverka, utan i naturen får vi styras av känslointryck.  När vi går igenom en lövskog så kan vi inte hjälpa att fascineras av skogens detaljer. Vi reflekterar över varför livet ter sig på detta krokiga vis? Vinden ger taktila impulser mot bara ben...

Reflektioner, varför, hur och vad? Visst är det skönt att inte veta ett tag...

upload.jpg

 Flera studier berättar också att de som spenderar mer tid i naturen och i spontan nyfikenhet känner att de efteråt i "vardagen" kan prioritera bättre. Kanske är det därför så att den närvaro som kommer i naturen, kan tas med in i dagliga livet och ge harmoni och känsla av utrymme.

Själv upplever jag att stunder i vardagen där jag  låter nuet guida, skapar de magiska som faktiskt inte går att förutse...

upload.jpg

Så nu i sommar försök att inte  planera varje sekund. Lämna istället andrum till att bara va! Gå ut en timme eller bara 10 min, utan att de är en promenad från a till b. Låt istället nyfikenheten guida och berörs av de du känner, hör och ser. Ta in alla små detaljer av din upplevelse. En bra idé är att faktiskt gå ut med mindre barn då de per automatik får en att leva i deras magiska verklighet...

upload.jpg

Kan tyckas svårt i början, speciellt då vi är så vana vid prestation och driv. Försök därför att inte ge upp, utan träna din hjärna att vara i nuet, likt du tränar din kropp. Va med alla de där tankarna om att du borde göra något vettigare. Låt de komma och gå. Bli till och med uttråkad men bara fortsätta uppleva livet ändå. Något jag själv fått öva på!

Tillåt naturen att påverka dig och upplev de som du som sagt Inte kan förutse!!

Har skrivit HÄR om mitt egna motstånd som var tvungen att brytas och sedan blev en fanatisk kväll i närvaro med månen. Som sagt måste själv utmana mig själv med att omfamna nuet mer....

Men nu vill jag höra från er läsare. Är ni bra på att omfamna nuet? Kan ni uppleva att det är skönt att koppla bort den där konstanta kommentatorn och kontrollanten ett tag ? Vill också kolla med er om ni vill ha mer länkar till vetenskapliga artiklar? Säg då bara till!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Även storstadens träd behöver dina kramar.

För några helger sedan var jag uppe (bor i Svenljunga ) i Stockholm och nöjt av storstadens fantastiska kulturella utbud, och landskap. Finns så mycket historik längs med kullerstenar och gator och att komma ut till djurgården, sjunga med fiskmåsar och andas saltlukt ja de var några av favoriterna.

Jag har skrivit om hur viktigt naturen är för stadens invånare HÄR. Men i detta inlägg vill jag peppa till hur vi kan göra för att bli mer uppmärksamma på den.

För naturen finns verkligen överallt och vi behöver faktiskt inte åka ut till naturreservat och parker för att få vara med den.

Jag menar, i varje andetag vi tar så kan vi faktiskt märka processen av liv. Tar vi oss även en titt längs med gatorna så kan vi ibland stöta på heeeeelt magnifika träd, vackra små rosenbuskar och ibland ett och annat djur. Forskning visar att dessa mikro doser eller snabba "naturshottar" också kan vara återhämtande för oss och kanske precis vad våra kroppar behöver för att samla nödvändig kraft och energi...

Tiden och fokuset på naturen är ju dock inte alltid där... Mycket som ska fixas under en dag, och ja i stan är de ju en del annat som skriker efter ens uppmärksamhet.... Jag tänkte därför försöka hjälpa till och senast i Stockholm gick jag runt och dela ut små påminnelselappar...

Såg ut bland annat ut så här...

naturhälsa i staden

Riktigt kul och spännande uppdrag och något det kanske blir mer av i andra städer, så se upp! Är du en av de lyckliga få som fått mitt lilla meddelande så har jag  gjort en liten extra sida på hemsidan HÄR, skriv till mig, alltid kul att höra.

Att vara i storstaden är för mig en njutning ändå kan jag verkligen känna vilken psykologisk och fysiologisk ansträngning det är. Våra kroppar är kanske inte gjorda för luftföroreningar, buller och bara att organisera vår stenålders hjärna kring trafiken av bilar och folk tar på vår mentala energi, som vi inte rent biologiskt har en oändligt resurs av.

Att påminna oss själva om att vila, och att bara fascineras över strukturen på olika blad är verkligen ett helt magiskt sätt att få tillbaka upptäckare glädjen absolut värt att testa!

naturhälsa i staden
naturhälsa i staden

Själv tycker jag också att det blir lättare och lättare efter ett tag. Lite som att de går att träna upp hjärnan att ta in naturen. Till slut kanske naturkontakt i vardagen blir mer av en vana och förhoppningsvis inser vi allt mer hur Nature  kanske är en självklarhet för att orka.

För Naturen finns inom oss, Naturen finns i staden.
Så snälla, ge den din kärlek! Även stadens träd behöver en kram.

Men nu vill jag höra från er. Brukar ni söka upp naturområden eller krama träd även i större städer?  Vad är era favoriter och bästa tips! Vill veta allt :)

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Föreläsning och Natur Glädje

Nästa vecka så åker jag till Åland och föreläser. Ska bli så spännande, då de är första gången jag gör min föreläsning utomlands :D Varje gång jag ska ut på resa så väcks ett pirr i magen och tacksamheten över att få göra det jag gör ökar!

Föreläsning kommer att hållas i samband med en Vernissage med ett utbud av foton relaterade till att må bra i Naturen. Passande tema för mig och det är Ålands Natur och Miljö, tillsammans med fotoklubben Obscura som sammankallar. Det ska bli så härligt att få se alla  fotobidrag, tycker ju själv att kameran är ett fantastiskt verktyg för att upptäcka naturen. Hmmm får bara se till att inte fastna för mycket och glöma av att föreläsa.

Läs mer om Föreläsningen här.

Kanske syns vi där?

Natrens hälsoeffekter föreläsning

Regn! Ett liv, en passion!

Marcus kontaktade mig via facebook och snabbt förstod jag att han hade en passion till naturen, men kanske framförallt en väldigt schyst och bra inställning till Regn. Jag ler när jag ser bilderna på picknick, promenader och fikastunder, trots skyfall. Jag kan liksom inte hjälpa att med dessa bildar dras in i hans ganska ovanliga engagemang.

För visst är de annars så, att många av oss inte skriker av glädje när det regnar. Vi älskar att kommentera på hur "uschligt" "grått" och "träligt" de är ute, så fort en regndroppe börjar falla ifrån skyn och tro mig, även jag sitter ibland inomhus och muttrar.

Ja, en kärlek till regn hör inte alls till vanligheterna men är inte de lite konstigt. Jag menar tänk, så mycket vi surnissar missar. Jag låter Marcus berätta mer...

Ps: Alla bilder är Marcus privata.


Regn! Ett liv, en passion!

Hej mitt namn är Marcus Roos, är född och uppvuxen i Malmö. Denna text handlar om min kärlek till regn, det som många förknippar med deppighet och tristess. Men behöver det verkligen vara så?! Jag hoppas kunna inspirera er till en lyckligare vardag i regnet, genom att delge min kärlek och passion till det som ger oss vatten i kranen varje dag. Jag slänger också in lite tips och råd för ett närmare liv med regn och vad som gjort att jag fåtten sådan passion för detta fantastiska väder.

-Nu säger jag inte att alla ska bli en "regnmänniska" som mig, men många hade kunnat kunna ha en så mycket bättre relation och en bättre livsstil runt regniga dagar. Jag menar kolla bara på dessa regndroppar är de inte vackra...

Kärlek till regn
passion för regn

Chocken & sorgen!

Det var slutet av September 2016. Efter mycket gassande i solen under en och en halv månad, var det dags att lämna stan och ta sig till skogen. Men när jag kommer ut får jag den stora chocken. Nästans 6 veckor utan regn hade torkat ut den stora bäcken till 60-70%. Löven började falla i förtid. Brunsvarta av torka. Det skar i hjärtat och tårarna rann. Skogen höll på att kvävas av torkan och jag kunde inget göra.

Frälsningen!

Tiden gick, höstens regn började så smått komma igång. I mitten av december efter några dagars konstanta regnande kom jag ut och lyckan blev total. Bäcken var bräddfylld och små våtmarker började att synas. Det var som att naturen tackade mig för min oro och sorg tre månader innan. Naturen gav mig tillbaka sin kraft

Jag lade mig ner. Lät regnets ljud tala till mig. Jag mös och bara låg och tog emot det som hade fått skogen att återhämta sig. Jag och skogen njöt av allt regn, vi ville inte det skulle sluta. Efter den dagen har jag förstått vad regn verkligen är. Det har blivit en passion något jag lever med och kan längta efter dagligen. Det ger mig som stadsbo ett lugn inget annat ger mig och en chans att få leva ut den lilla barnslighet som finns inom mig.

Ta del av det härliga ljudet. Känslan att gå i den där vattenpölen. De vackra bilderna man kan få. Tänk på allt liv regn ger oss, som många andra på vårt jordklot inte har.

Att älska regn
att älska regn

Tips på att leva med regn.

1. Ta dagen och årstiden som den kommer.

Många har ett ideal att på vintern är det en massa snö och på sommaren ska vi sola och bada. Men det blir inte alltid så. Vintrarna speciellt här nere i Sydsverige blir allt mildare och regnigare. Svensk sommar har alltid skiftat dessutom är åska och skyfall allt vanligare. Ta del av det vädret som erbjuds.

2. Byt regnkläder, var färgglad & var bestämd.

En förutsättning för att leva med regn är kläderna. Bekväma gummistövlar är ett måste. De ska vara bra kvalitet. Kanske kostar en hundring extra men de ska sitta bekvämt och hålla. Byt ut allvädersstället! Det andas inte bara in luft, det andas in fukt också. Det är ingen skräll att föräldrarna tvingade på en dem där galonisarna när man var mindre. Skaffa in dem igen. De håller bättre, tål hur mycket vatten som helst. Välj kläder med PVC beläggning, tål vatten och vind och sitter bättre än PU material. Tycker också att ni ska välja färgglada galonisar! Det förgyller både din egen och andras gråa vardag.

3. Ändra inte vardagen.

Har du gång och cykelavstånd till jobb eller skola, undvik att ta bil, och kollektivtrafik när det regnar. Man får en bättre vardag, får vardagsnatur samtidigt som en sparar pengar. Dessutom är regn lugnande. Efter en hektiskt skoldag eller arbetsdag är det otroligt avslappnande att cykla hem i regnet.

4. Bestäm specifik utomhusaktivitet.

Bestäm en aktivitet eller övning som du tycker om. Kan ju vara hur enkelt och litet som helst  Gör sedan denna aktivitet varje dag när det regnar. Detta kommer göra att du ser fram emot en regnig dag oftare. Tips, är att exempelvis sätta dig i gräset eller lägg dig ner på marken och bara lyssna. Ljudet av regn är lugnande för själen.

5. Släpp loss!

Regn är kul. Bli lite barn igen. Gå i vattenpölen som du gjorde som barn. Släng dig ner bland löven i höstrusket och slå dig ner och ät lunch bland vitsipporna i vårregnet. Ni som har barn. Klä er som dem och var med och hoppa i den där djupa vattenpölen och var med och bygg det där sandslottet.Det kommer ge dig och ditt barn ett starkare band, samtidigt som du föregår med gott exempel.

Tips på länkar och hemsidor.

 Ocean har många praktiska plagg med variation i material och färger.

Farmerrain har många olika kläder. Hängselbyxor, midjebyxor och overaller och många olika färger och färgkombinationer. Framförallt för dig som vill vara lite äventyrligare.

Kolla även tradera och blocket med jämna mellanrum och sidor specialiserade på arbetskläder.


Är du intresserad av att själv vara med och berätta om din speciella passion och relation till Naturen? Ta kontakt med mig så kan vi jobba ihop!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Att bara vara, hur svårt ska det egentligen va?

Vi klagar ofta på att barnen har svårt att sitta stilla, men hur bra är vi själva på att bara vara? Alltså, utan att scrolla Instagram, klicka för hundrade gången på väderappen eller ja någon annan otroligt sinnesdämpande uppgift?

I lunchrummet, under jobbsamtal och även på släktmiddagar kan jag riktigt se, hur de kliar i händerna hos många av oss vuxna.

Jag menar att bara vara, hur svårt ska det egentligen va?

Tydligen ganska svårt vilket kanske ändå är förståeligt... 

För när livet fylls på med jobb, socialt umgänge och trädgårdsplanering verkar det som att vi likt en flod, dras med i strömmen av liv. Även fast det är härlig att vara i detta flow, så kan jag själv, efter ett tag känna, att det blir allt svårare att vara just stilla.

att bara vara

Lite som att förmågan att vara med sig själv är en färskvara som måste tränas för att minnas.

För både hjärnan och kroppen kan likt alkohol, mat och träning bli beroende av att stimuleras och när det helt plötsligt inte finns något att göra, ja då riktigt sticker det i kroppen av obehag.

 Jag själv som tidigare alltid varit bra på och njutit av att vara just stilla, fick tydliga Varningssignaler på att något var fel, när jag insåg hur min telefon allt oftare var med eller låg nära i min ficka. 

Stillheten som varit mitt ankare och oas skapade istället en känsla av frustration som jag med just telefonen desperat ville dämpa.

 Så trots minusgrader och kyla valde jag att bemöta denna känsla med att en lördag åka ner till en stuga mitt i naturen. Utan el , vatten och avlopp.

Jag behövde nämligen träna på min förmåga av stillhet

Att bara vara


Jag åkte därför inte för att jag ville utan för att jag kände hur orolig och nervös kroppen var. Ett tydligt tecken på att något är fel.

I stugan laddad med mat och ved, var jag sedan en dag och en natt. Väl där, så tänkte jag tills det inte gick att tänka mera. Jag gick fotsteg, efter fotsteg, efter fotsteg tills jag inte orkade gå mera. 

Jag stannade upp, när solen stack fram mellan molnen, tills ansiktet blev för flammigt och varmt.

Jag upplevde känslan av att vara totalt uttråkad och vet ni? Det är inte så farligt som effektivitet-samhället vill få oss att tro.

att bara vara

Att under en dag bara få vara och uppleva en känsla av tomhet är verkligen en rensning för både kropp och själ. Dock är det en färskvara och något vi måste träna upp för att inte glömma.

Så känner du likt mig att det är dags för ett stimuli-avbrott så gör din egen variation hemma.

Behöver ju inte vara att du åker bort en hel dag, men försök ändå att komma runt alla de där ursäkterna om att du inte hinner eller att barnvakt är svårt att fixa.

Utmana dig själv till att rensa lite i röran.
Känna in din egen rytm.

För att vara med med sig själv, hur svårt ska det egentligen vara?

Fler inlägg:
Våga välja vilan
I naturen bli kvitt oro och prestationskrav
Sluta älta i Naturen

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Internationella skogsdagen: Med kärlek till skogen!

Idag är det den internationella skogsdagen.

 Dagen då hela världen firar de gåvor som skogar och träd ger oss,
säger Jan McAlpine, chef för sekretariatet ”United Nations Forum on Forests”.

Jag själv följer Mr McAlpines ord och minns med tacksamhet vad det var som fick mig att starta Vara med Naturen från första början. 

För som jag beskriver i denna lilla korta filmsnutt, så började min resa som företagare med den känsla av andrum som jag får när jag är ute i naturen. Trots detta utbildade jag mig till socionom, jobbade som flyktingsamordnare men känslan för naturen, den bara fortsatte och gro. Till slut var jag tvungen att inse att naturen behövde mer utrymme att växa & Vara med Naturen bildades av just kärleken till denna del av mitt liv.

Jag har skrivit om min kärlek till naturen HÄR.
Men idag ville jag fira med en film :)

För tack Skogen & Naturen

Tack också alla ni som arbetar för naturens rättigheter och driver en sådan viktig kamp att bevara naturens kraftfullhet.

Ps! För er som bor/befinner er i städerna! Temat på internationella skogsdagen i år är:  Naturen i staden. Så alla stadsbor se till att ge stadsnaturen lite extra kärlek idag.

Krama ett träd i en park, vissla tillsammans med en fågel
eller bara njut av att ogräset får växa igenom den tuffaste av asfalt.

❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Naturen är inte bara en hobby!

En sak som förbryllar mig lite, när jag föreläser och pratar om naturens hälsoeffekter, du kan läsa mer om dessa HÄR, är att människor verkar tro att jag är där för att snacka lite gött om en slags hobby.

Naturen ses som ett intresse och något som främst lämpar sig för ecohippies eller sådana där friluftsälskare med neongröna regnfodral.

Lyckligtvis, brukar det vara vissa som efter föreläsningen kommer fram till mig med ändrad inställning. Först pustar jag ut, skönt att någon har lyssnat :) Men sedan fylls jag även av tacksamhet av att några få ändå har snappat upp hur

Naturen kanske rent av är grundläggande om vi vill leva ett liv med närvaro och energi.

naturen ett hälsommare liv

Låt mig förklara. Vi är alla ganska medvetna om och kanske till viss del lite uttråkade, av att höra om hur viktigt kost och fysisk aktivitet är för vårt välmående. Vi lever i ett privilegierat land och vi har därmed redan nu, mycket kunskap om hälsa och hur vi kan ge våra kroppar rätt förutsättningar till att faktiskt må bra.

Hälsosnacket har verkligen sjunk in i vardagen och även förändrat många beteenden. I allt från släktmiddagar, till på  jobbets APT:N så uppkommer samtal om friskvård och Tabata, samtidigt som skvallerpressen förmedlar om goda val för just din tarmflora.

Att vi fattat att hälsa är viktigt är därmed ingen Nyhet

Många av oss tar också medvetna val i vardagen riktade mot just att stärka sina kroppar för att ge dem kraft och energi. Efter ett tag minskar motståndet och valen slutar att bli just val, utan ses istället som en uppskattad vana, vi faktiskt ser fram emot.

Det är väl där jag vill att även naturen ska landa och prioriteras, liksom inte bli ett val utan en del av en livsstil. För börjar vi med kunskap förstå de vetenskapliga effekterna av naturen så kanske vi med denna kunskap också kan förstå att naturen, likt kost och träning bör ses som en vald hälsostrategi.

Mitt mål är därför inte att tvinga folk att rent magiskt börja älska naturen. Nej, det intresset kan jag ha för mig själv! Och jag är inte här för att snacka om att alla ska upp på Kebnekaise, eller spendera sina helger i vindskydd med bränd korv.

Istället vill jag höja nivån på sättet vi pratar om naturen så att den inte bara blir en hobby utan en del av ett hälsosammare liv.

Är detta viktigt? Vet inte de flesta detta?

Dessvärre inte. Se bara på sjukvård, äldrevård, psykiatri eller inom grupper för stadsplanering. Det känns som att vi har vetat om naturens hälsoeffekter under en lång tid, ändå tas dess unika kvaliteter inte på allvar! Varken i offentlig sektor eller i samhällsdebatter kring hälsa. Enormt frustrerande!

Därför är det nu är så fantastiskt att forskningen inom naturen kopplat folkhälsa äntligen skapar kvantitativ data och rena forsknings resultat. 

Nu ska ropen över hela landet skalla!

1 (56).JPG

Okej, verbal orddiarré är officiellt över 😊

Nu vill jag höra från er läsare! Många av er har jag ju inte träffat och jag är så nyfiken! 

Ser du naturen främst som en skön hobby? Inget fel med detta men hur ska vi göra för att stärka naturens krafter i hälsodebatten?

Mer om mina föreläsningar finns HÄR

ÄVEN ETT STORT OBS, känner att jag måste få med detta här!!! Hälsa är alltid individuellt och endast du vet exakt vad som bör prioriteras i ditt liv. Har skrivit om det HÄR, och jag hoppas därför att ni inte tar detta inlägg som hälsohets♥️

Liknande inlägg:
Fraktaler: För hälsa & känslomässig harmoni
Forskningsrapport: Bli kvitt prestation och stressfyllda krav.
Forskningsrapport: Sluta älta i naturen

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Geocaching - kan förändra ditt liv.

För ett tag sedan skrev jag Ett Inlägg om hur vi med våra mobiler och modern teknik kan finna nya sätt att vara i och med naturen. Inlägget väckte många olika slags reaktioner och de flesta av er verkade vara positiva till en sådan utveckling då GPS, olika appar, samt spel kan vara ett praktiskt, roligt och inspirerande verktyg att använda under naturvistelsen.

Många av kommentarerna nämnde även Geocaching som en av de aktiviteterna som var extra Peppigt och självklart ville jag därför veta mer om detta!

Som tur var fick jag kontakt med Andreas Niva, som är lite av en expert på området och genom Andreas ord och inspirerande berättelse har jag nu förstått värdet och glädjen i geocachingens äventyr!

 Läs & inspireras till hur Geocaching
kan förändra ditt liv!


Geocaching har förändrat mitt liv för alltid, jag har gjort saker och besökt platser jag aldrig skulle tänka mig att besöka om det inte var för geocaching.

Låt oss hoppa tillbaka 8 år, när jag för första gången kom i kontakt med denna fantastiska hobby. Innan dess var jag inte alls mycket för naturen och promenader i skogen var obefintliga.

När jag tillsammans med min fru var på besök hemma hos ett par släktingar, fick vi reda på att deras son var ute och “cacha”. Vi tittade på varandra som två frågetecken och fattade inte alls vad de pratade om. Fick då en kort beskrivning av vad det var, det handlar om att man med hjälp av en gps, antingen den i telefonen eller en terräng gps ger sig ut för att leta reda på “skatter” som någon har gömt. Dessa består oftast av en vattentät behållare av olika storlekar, de mindre sorterna innehåller för det mesta bara en loggbok medans de som är lite större även kan ha saker man kan byta med.

En liten cache med leksaker, loggbok och penna. &nbsp;Foto: Andreas Niva

En liten cache med leksaker, loggbok och penna.  Foto: Andreas Niva

Detta lät väldigt kul och när jag kom hem den dagen skapade jag ett konto på geocaching.com. Där finns alla cacher registrerade och en karta över vart de finns. Det finns även appar idag där den informationen finns så man kan leta efter dem när man är ute.
Promenaderna efter dessa blev bara längre och längre, man ville vara ute så mycket som möjligt för att leta reda på dessa cacher runt staden.

Med hjälp av detta kommer man besöka platser i sin egen stad man inte visste fanns. Man ser sin egen stad ur andra synvinklar, ibland upp från en lyktstolpe eller under en bänk. Dessa burkar kan sitta precis vart som helst.

Med tiden började man ta sig ut i skogen, en plats som nu ligger mig varmt om hjärtat.

Här kan cacherna ligga under stenar eller uppe i träd, på vackra utsiktsplatser eller längst med en vandringsled. Man går där och bara njuter av tystnaden i skogen, tar in all vacker natur och samlar energi för kommande stunder som kan vara jobbiga.

Fotot är taget vid Norrköpings högst punkt 171 meter över havet. Foto: Andreas Niva

Fotot är taget vid Norrköpings högst punkt 171 meter över havet. Foto: Andreas Niva

Under årens lopp har jag alltid strävat efter att utveckla mig och möta nya utmaningar. Under 2014 tog jag grönt kort i klättring för att lära mig så mycket som möjlig om hur man säkrar vid klättring. Just för att kunna ta de cacherna som kan vara placerade nedanför en bergvägg eller uppe i en hög tall.

Man skulle kunna säga att jag tog mitt geocachande till en helt annan nivå det året.

Efter det har jag tagit mig upp för tallar på 20 meter eller ner för bergväggar på 30-40 meter, adrenalinet pumpar när man ger sig på dessa utmaningar, men det är kul! Glömmer aldrig den dagen när jag skulle ta mig ner för ett kalkbrott på 30 meter och min son då 3 år ropar “hej då pappa”. Då blev jag lite rädd, men det gick bra så fort jag kom över kanten.

Jag tar mig ner för ett kalkbrott, ca 30 meter högt. Foto: Andreas Niva

Jag tar mig ner för ett kalkbrott, ca 30 meter högt. Foto: Andreas Niva

Under dessa år har som ni kanske förstår mitt intresse för att vara ute i naturen vuxit sig väldigt starkt, så fort jag möts av solljus genom fönstret vill jag bara ut, ut för att upptäcka nya platser, nya utmaningar och komma ifrån den stressiga vardagen man kan ha.

Allt detta har lett till att jag och ett par väldigt goda vänner, som jag för övrigt träffade genom geocaching beslutade att under sommaren 2017 bestiga Sveriges högsta berg Kebnekaise. Vi hade direkt ingen fjällvana och någon liknande vandring hade vi heller inte gjort. Så när beslutet togs januari samma år började en hård träning mot toppen.

Och självklart hittade vi några cacher på vår väg mot toppen.

Toppen på kebnekaise. Foto: Andreas Niva

Toppen på kebnekaise. Foto: Andreas Niva

Jag har idag två pojkar som är 4 och 5 år gamla och har tagit ett beslut att använda geocaching som motivation att ta oss ut, de har sedan de föddes varit med på olika äventyr stora som små. De tycker för det mesta att det är kul att följa med för att leta reda på en skatt, “skatten är vår” brukar de utropa när vi har hittat det vi söker.

Det är viktigt att få ut barnen från det stilla sittande de annars kan fastna i hemma, allt från tvn till surfplattor. Och vad är inte bättre lekplats än skogen, där finns allt man behöver.

Under åren har jag också utvecklat mitt sätt att inspirera andra att ta sig ut. Genom mitt Instagram kontoanajsfoto” har man kunnat följa våra äventyr.

Vintern 2017, tog jag det vidare ett steg genom att starta Sverige största vlogg om geocaching - GEOVLOGGEN. Det har funnits ett intresse från utlandet under den här tiden vilket har gjort att jag har lagt till undertexter på engelska på mina videos.

Jag loggar och killarna undersöker cachen. Foto: Andreas Niva


Jag loggar och killarna undersöker cachen. Foto: Andreas Niva

Välkommen att följa mina kanaler och bli inspirerad av den vackra omgivningen vi har!

Blir ni nyfikna på geocaching så tveka inte heller att höra av er, och klicka in på antingen

Youtube, Instagram eller Facebook.

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen