Våga bryta vanan!

Även fast jag till stor del lägger mitt egna schema så är jag en vanemänniska. Jag mår bra av att vakna, äta och sova i stort sett lika dant varje dag. Kalla mig tråkig, men struktur får mig att må väldigt bra.

Det farliga med de där ”goda” vanorna är dock att de gärna praktiseras trots att kroppen och knoppen vill något annat. Vår egen tanke om hur det borde vara, har en stark röst och tar därför ofta kontrollen över vår närvaro och känsla.

I fredags var just en sådan morgon. Jag vaknade, redo att börja med min vanliga ta-en-kopp-te-rutin. Men inom mig tog det emot och jag kände, nej jag måste ut.

Så jag tittade ut genom fönstret som man gör. Såg på tempen att det var minusgrader och hyfsat mörkt ännu. Tankar om att det är bättre att jag går ut senare, som vanligt, när det börjar bli ljust, talade sitt klarspråk. Jag hade ju till och med redan börjat koka vatten nu. Ja ni vet, röster om att vi INTE ska göra någonting, de har ju svar på allt. Hittar på de värse ursäkter och tillslut var jag bara tvungen att skratta, jag menar arma människa, när ska du sluta stå här och vela.

Så, jag gjorde det enda vettiga. Det varma vattnet hamnade i en termosflaska. På med termobyxor och vindjacka. Steg för steg, på frostig mark. In mot närmsta skog. Fortfarande hade solen ej gått upp och inte visste jag var jag skulle. Hackspetten var vaken. Vinden sus. Stillhet. Ingenting.

Att gå utan mål är bra, det gör att tankarna kan få vandra utan riktning. Drömmar och visioner allt får komma upp till ytan.

Jag gick inte långt innan teet fick hamna i kåsan. Sen var det inte mer än så. Vill göra det till en revolution men nej. Träden svajade. Jag fick tid för ingenting och sakta såg jag solen komma upp.

Sedan fortsatte min dag. Morgonens lugn gav mig styrka och jag insåg att det där med att bryta vanan, om det så är att ändra till en ny yoghurt smak, så är det en rutin jag vill ha mer av.

Hur är det mer er läsare? Är ni vanemänniskor som jag eller flexar ni mera från dag till dag?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Read More

Earth hour med fokus på naturkänsla.

I måndags skrev jag om naturkänsla och passande nog är även natureconnection årets tema på Earth hour. För er som inte har hört talas om Earth hour är det nu på Lördag, den 30 mars, då vi klockan 20:30-21:30 tänker till lite extra och släcker ner lampor och apparater.

Så förutom mina tidigare tips för ökad naturkänsla varför inte passa på att under Earth hour, prata med familj och dina vänner om hur ni tillsammans kan få in mer naturkänsla i ert liv. Het tips är att göra en bucketlist , där ni kan skriva upp, vad som är viktigt för en relation med naturen men även vilka typer av känslor som ni vill upptäcka.

Ni själva är ju kreatören, så egentligen finns inga gränser. Det kan dock vara bra att kombinera lite "enklare" "mindre" mål som att varje dag försöka känna vinden, eller testa hur det känns att ligga i mossa, hoppa i vattenpölar, med lite större - som att försöka sätta av minst 15 min/ vecka på din naturplats eller sitspot, som jag skrivit mer om här.

Har du barn så försök att kombinera det i hop, så som att hela familjen går ut.
Varför inte upptäcka elementet vatten ihop.

Skriv en lista med mål men glöm inte bort att fokuset är att
ge utrymme för att känna mera!

När du/ni är klara med dina/era reflektioner gör själva listan så enkel som möjligt genom att spalta ner den tydligt, gärna i punktform. Sätt upp den på kylskåpet eller varför inte som screensaver på mobil eller dator. Man kan också lägga in påminnelser i kalendern, man ska inte lita på minnet:)

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Read More

Fokusera på Naturkänslan och 5 tips på hur du kan börja!

Vad behövs för att Människan ska återfå en känsla för naturen och på riktigt börja bry sig om den? Det är en fråga som jag funderar på, gärna under tidiga mornar, lite som en ursäkt för att inte direkt gå upp ur sängen!

För faktum är att bara för att vi “är i naturen”, så behöver detta per automatik inte innebära att vi har en känslomässig relation till den. Speciellt inte i ett samhälle som styrs av att naturen är en resurs eller en “Instagram vänlig produkt”. En slags trivsam kuliss, för allt det där andra “viktiga” som vi vill utföra.

Vi måste måste därför jobba lite extra med naturkänslan,
men hur och var ska vi börja?

En del forskning har gjorts på temat b.la. en rapport från Derby University, där man fastställer att kunskap om naturen, art-benämning och faktaböcker, inte förbättrar vår relation till den. Inte heller räcker det med att som nämnt “vara i naturen”, då aktiviteter enligt rapporten riskerar att göra oss mer målfokuserade och därmed tar oss ännu längre bort ifrån själva känslan. För att få människor att öka naturkänslan är det istället andra mekanismer vi måste prioritera och rapporten uppmuntrar till en mer närvarande, inkännande kontakt med naturen, där vi använder kroppens alla sinnen i samband och en gnutta reflektion. Behöver du mer pepp och inspiration?

Här kommer 5 tips på hur du kan öka Naturkänslan

Fokusera på att vara med naturen - Nästa gång du ska ut, ta bort målfokuset och anmana enkelheten. Tänk på att du inte behöver ta dig runt “5-kilometarn”, du behöver inte heller ha musik i lurarna. Gå istället ut bara för att upptäcka. Tänk mindre och känn mera. Lyssna på fågelsången, gå fram till trädet och sätt handen på barken. Var nyfiken och gå sakta.

Observera vad som händer inom dig när du är med naturen - Gå till en plats i naturen där du känner dig trygg och skifta mellan utsikt och insikt. Vad väcker platsen eller olika sinnesintryck inom mig? Uppmärksamma hur objekt i naturen får dig att reagera. Kom i håg att alla känslor är betydelsefulla och varför inte ta med en anteckningsbok. Börja sätta ord på vad du känner, är ett bra sätt att börja anknyta.

Fundera över naturen och dess mening- Ta en stund och checka in vad betyder ordet natur för dig? Vad har du för favoritplatser? Fundera på vad naturen skapar för mening i ditt liv? Gör gärna en slags mind-map, där du placerar ordet Naturen i mitten och skriv sedan ner varför naturen är viktig i ditt liv.

Värna om din förundran - Till och med påväg in på ICA, så kan man slås av det vackra som naturen har att erbjuda. Vårtecken som nu börjar komma. En tussilago som orkar sig upp genom asfalten. Naturen erbjuder skönhet överallt, vi behöver bara en microsekund för att bli påverkade. Naturbilder på kontoret och på varje skärmsläckare, ta in kottar och mossa. Det vackra i naturen hjälper till för att bevara känslan.

Inkludera naturen som en del av dina rationella val. Fundera på vad du kan göra för naturen? Alltså inte vad alla andra gör utan vad du kan göra! Självklart, kan du få flera tips från googling eller mer informativa sidor som naturvårdsverket, jordens vänner etc. men akta dig ifrån att göra saker bara för andra gör det. Du måste själv reflektera. Ta därför små steg och se det som en positiv omställningsperiod. Läs bloggen Enemilia som alltid ger mig mycket inspiration

Förhoppningsvis är det ju inte endast jag som ligger i sängen och funderar så
vad har ni som för tips för att öka naturkänslan?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Read More

Ökad självinsikt och inre styrka!

I en värld där tystnaden fylls av pipande notiser och där våra tankar tickar av otålighet, så är det svårt att bara stå still. Det är som att både samhället och vår egna vilja blivit ockuperade till ett ständigt race och en jakt på att göra mera, mera, mera. Vi klagar på den moderna livsstilens eviga tidspress och krav, vi klagar på barnens bristande koncentrationsförmåga, vi klagar på att telefonerna/paddorna tar för mycket av vår uppmärksamhet, men även när vi är ensamma så verkar vi ha en förmåga att älska det där med att distrahera. Detta gör att trots att kroppen skriker efter vila och trots att vi under veckan plockat på oss känsloprocesser som ligger och gnager under ytan, och trots att vi har en fri helgdag där vi skulle kunna möta oss själva så styr vi oss själva in i mer göranden, mer notiser, mer semestrar som måste planeras.

För det där med distraktion där är så himla lockande på något sätt. Det finns så mycket att mata hjärnan och självkänslan med. Och de kan vara så att precis innan jag ska gå till naturen, till tystnaden, till stunden där jag aktivt väljer att stå stilla. Ja, då stoppar jag mig själv. ”Hittar på att instagram borde scrollas, eller var det städning, tvätt oroa mig över framtiden som jag borde göra? Även i naturen så plockas ibland telefonen upp, bort från nuet vill jag gå, för visst var det ändå någon jag borde ringa?

Kan du känna igen hur din hjärna ständigt kommer med ursäkter?
Den ena svagare än den andra!

För att gå in i de där omtalande ”varandet” är svårt. Jag har skrivit om det här och här och jag minns själv när jag efter dagar i tystnad under en Vipassana-kurs bröt ihop. Inte för att jag hade en dramatisk händelse som behövde läkas, utan för att jag hade en sorg inom mig, som bara behövde kännas! I naturen sker samma sak. Under mina promenader kan jag ibland se hela mitt liv i en enda tankefas. Jag ser vita lögner, hur allting blev så fel, hur ord sades. Jag ser mitt egna ansvar och hur lätt det är att låta sin egna ”självbesatthet” ta kontroll och såra andra i något slags maktspel.

En självinsikt som är skitsvår att bära och visst är det enklare att springa.

För självinsikt är ingen enkel resa, det ligger i ordet att det handlar om att lära känna både sina brister och tillgångar. Du måste vara modig, visa hög självmedkänsla och passa dig för negativa tankar som har en förmåga att klibba. Har de gjort det så kan det hjälpa att skriva ner det som kommer, prata med andra eller bara pausa och höra vinden susa. Svåra känslor så som sorg, ilska, självömkande kommer också komma. Livet är liksom upplagt på de sättet och vilka är vi som tror att vi kan lura livet och förvänta oss att bara få lycka. Men trots att det där med att titta innåt och att pausa inte är någon härlig reatreat,

måste jag ändå propagera för att det här med självinsikt
är en av nycklarna för ökad inre styrka!

För det är när vi tar ansvar för att vi som människor behöver eftertanke, där vi lyssnar på både tankar och känslors som ligger och gnager, det är då vi kan hitta kraften och styrkan i oss själva. Vi kan börja äga oss själva, inse att vi är ett levande subjekt som under dagen och veckan har ett val, även om det valet är att jag måste acceptera att jag inte kan förändra eller läka andra, eller om valet är att jag i denna stund måste låta andra hjälpa mig, för att kunna läka.

Att lära känna sina inre val, hur små eller stora dessa än må vara, ger oss en uns av inre kontroll där vi själva styr vårt liv och inte låter andra vara de som håller i kontrollerna.

För genom att veta vad som pågår inom oss själva så växer både vår inre intelligens och styrka. Det är med hjälp av självinsikt som vi kan stå upp för oss själva och i mötet med andra veta vad som är vår egna skit och vad som ägs av andra. Har skrivit om härskarteknik här. Och det är genom ett kontinuerligt stå stillande, där vi varje vecka, kanske varje dag lägger in stunder för reflektion som vi kan på riktigt komma oss själva nära.

Inget hokkus pokkus. Ingen trendig ny metod.
Utan kravet är tystnad, ensamhet, självmedkänsla och en väldans massa mod!

Relaterade Inlägg:
Din smärta är betydelsefull
Eva Sanner bli vän med ditt mörker
Sitta på en stubbe blunda och vara fri

Hur gör du för att lära känna dig själv och öka din inre styrka?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta  det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <3
 

Read More

Ge näring till dina rötter inte dina fötter.

Hur känner du kring det där förvirrade ordet hälsa?

Jag menar vi har hört så mycket nu. Nya budskap varje dag. Det är trendiga dieter, micro-vilor och ett megautbud av olika träningsformer. Vi tror att vi har hittat en rytm som fungerar och sen boom, så står vi där ovetande, tomhänta, känner att vi tappat fotfästet och gått tre-steg tillbaka.

Våra kroppar kan också vara väldigt svåra att tyda. Värk hit och dit och symptom som är svåra att få grepp om.  Sjukvården är ju i stort sett nästan lika förvirrade som vi och det största jag har lärt mig är att jag själv måste bli bättre på att lyssna på vad det är min kropp faktiskt vill berätta.

naturens hälsoeffekter

För alla vill vi ju må bra! Vi vill inte lida. Hälsa handlar därmed inte bara om att undvika sjukdomar utan också om att ha energi att skapa och uppleva alla de där meningsfulla stunderna som gör livet värt att leva.

Så vi tvingas oavsett vi vill det eller inte att fundera kring just det förvirrade ordet hälsa och enligt mig är det inom oss själva vi måste börja.

Hälsa för mig år 2019, innebär därför att jag inte kommer att testa något nytt. Fötterna får vila och det är istället rötterna som jag kommer att prioritera. Hälsorötterna som jag kallar de. Tänker att en del av mig är precis som ett träd. Med näringsrik jord, rätt slags omgivning och balans mellan vila och att växa, står jag stabilare i en allt mer förvirrande vardag.

För likt ett träd är naturen min grund. Där hittar jag lugnet. Där får mina hjärna vila. Där finns min mat. Där rör jag kroppen hur jag själv vill och inte utifrån andras krav och ideal. Självklart faller jag vissa dagar. Men då tillåter jag mig falla. Även ett träd har sina sår och utmaningar men fortsätter ändå att växa.

Naturens hälsoeffekter

För med hjälp av naturen så tittar jag också in i mig själv. Jag låter skörheten komma. Känslostormar och distans. Jag växer i det lilla. Vill du veta mer kolla in mina kurser och utbildningar.

Forskning visar att en stor hälsofaktor är vårt sociala nätverk. Genom goda relationer och sammanhang så kan vi finna styrkan tillsammans. Även här använder jag mig av hälsorötterna för symbolik. Alla som läst Peter Wohlleben Trädens hemliga liv vet nämligen att en rot inte finns ensam i ett slags vakuum utan ständigt “tjattrar” och byter information med andra organismer. Att kunna få hjälp och ge hjälp är relationernas styrka. Genom att också våga visa våra sköra sidor för andra (obs: förstående andra), så skapas nära samtal där vi hjälper oss själva, genom varandra.

Så nu vill jag uppmana dig att göra det samma! Alltså, INTE kopiera mina hälsotankar och vanor utan istället hitta dina egna rötter.

För kanske behöver du inte heller hoppa på något nytt just i år?
utan istället vara nöjd med de du har och gräva där du står.

Naturens hälsoeffekter

Fråga dig själv vad som funkat och inte funkat. Har vissa saker känts bättre än andra? Utgå från dig själv och din kropp och snegla inte avundsjukt på andra. Försök att fokusera på dina resurser och vad du faktiskt redan nu gör för att må bra. Gå också till miljöer där detta ens är möjligt. Jag menar hur ska du kunna fokusera och lyssna innåt samtidigt som du utövar din att göra lista. Naturen är en kraftkälla för reflektion, den förändrar hur din hjärna fungerar och gör det enklare att närvara och se vart du befinner dig just för dan.

Men framför allt, år 2019 måste bli året där vi faktiskt börjar vara snällare mot oss själva. Självinsikt låter ju fantastiskt men kan leda till självkritik. Vill därför förtydliga, att de finns ingen som tjänar på att du klankar ner på dig själv och självkänsla är inget du kan få av andra! Tycker Mona Drar är en så bra inspiration kring självmedkänsla, så läs och lyssna på det hon skriver.

För det är så lite som vi vet om det som 2019 har att komma med. Känner både pirr men samtidigt en allt större styrka då jag med naturen hittat tillbaka till mina hälsorötter, till min mening och till kraften som jag vet finns inom oss alla.

Hur tänker du kring det där med Hälsa? Har du några speciella mål inför 2019?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <3
   

Varför du ska hitta din egna plats i naturen!

Vill du maxa din möjlighet till återhämtning? bli bättre på stresshantering? och samtidigt knyta an till dig själv och naturen på ett alldeles speciellt sätt? Då är mitt tips att du, precis nu, eller ja, när du har läst färdigt ser till att

Hittar en plats i Naturen som du gör till din egna.

Hitta en egen plats i naturen

Vet du inte riktigt vart du ska börja så är ett tips att göra en “Natur-avchekning” i ditt område där du försöker hitta en plats som känns så där extra bra. Behöver absolut inte vara något “fancy” utan reka på platser där du brukar ta en promenad, runt tomten eller i en park nära din bostad.

Det ska helst vara en plats som ligger nära ditt hem, arbete och som inte är för bökig att ta sig till. Många av mina kursdeltagare har dock berättat att de behöver komma bort från människor och att de därför måste söka sig lite länge bort, så som till skogen eller till en klippa där man kan sitta med utblick över ett hav. Som sagt det finns egentligen inga regler och

du kanske redan nu har börjat tänka på en plats som du vet
brukar kännas så där lite extra bra?

upload.jpg

När du hittat en plats se då till att skapa en vana i att återkomma dagligen, veckovis eller när du känner dig obalanserad. För mig brukar ett av klassiskt tecknen på att jag behöver naturkontakt vara att jag har svårt att fokusera och inte är lika närvarande i arbetet eller med mina relationer.

Men varför behöver vi då våra egna platser i naturen? 
Är inte det lite själviskt kan man ju undra?

Jo, forskning visar att vi återhämtar oss mycket bättre på platser som vi känner till och därmed är trygga i. Säger ju sig självt att det faktiskt är mycket enklare att slappna av om vi inte behöver oroa oss för vad som ska hända eller hur vi ska hitta hem. Speciellt är detta fördelaktigt för individer som inte har erfarenhet av naturen, då en upprepning av ett beteende på en specifik plats ger naturvana, vilket kan bota de reaktioner av rädsla som annars kan triggas. När vi istället känner oss trygga så kan vi mer naturligt börja fokusera på våra sinnen och sakta komma in i ett mer närvarande och avkopplande tillstånd. 

Sedan är det också rent psykologiskt viktigt att gå tillbaka till samma plats eftersom detta, gör att vi knyter an till de växter, djur och element som finns där på ett djupare sätt. Vi lära känna platsen under olika årstider och lär oss att förhålla oss till platsens olika tillstånd. Genom detta samspel mellan människan och dess yttre miljöer skapas en relation och platsen blir för oss ett smultronställe av ett speciellt värde.

För precis som när vi lär känna andra människor så skapar upprepad interaktion en anknytningsprocess med både emotionella, sociala och meningsskapande band. Platsen ses inte längre som en kuliss för en trevlig “instagrambild” utan något vi älskar som en del av oss själva. Forskning visar också att människor som har en platsanknytning är mer angelägna att försvara och skydda naturen och agerar därmed mer miljömedvetet i vardagen.

En av de aktiviteter jag brukar göra på “min speciella plats” är Sit-spot som jag skrev om förra vintern. Du kan läsa inlägget här men innebär att man går till samma plats i naturen och bara “upplever” ett tag. Ser detaljerna i naturen och närvarar med kroppens fantastiska sinnen.

Tro mig endast tio minuter av Sit-spot, lugnar sinnet och skapar en kontakt med dagen, en kontakt med nuet och en kontakt med alla de där tankarna och känslorna som stökar runt i vårt inre.

upload.jpg

För när vi hittar vår plats i naturen så är det lite som att också “hitta tillbaka till sig själv” och tro mig det är så väldans skönt att ha en plats i naturen där du kan få komma bort ifrån status och andras tyckande.
Ett speciellt rum där du alltid får tillhöra.

Vill du veta mer om vad som kan hända när vi börjar skapa en relation till speciella platser i naturen. Lyssna på Sveriges Radio “Skogen som ett tempel” ett samtal om hur naturliga miljöer i vårt sekulära samhälle skapar ett existentiellt rum av tillvaro.

Men nu vill jag höra från er! Har ni några speciella platser i naturen som är extra betydelsefulla? Brukar du återvända till dessa? Vad har du lärt dig från din relation till speciella platser i naturen?

Få fler smarta tips om hur du kan arbeta med naturen som
ett verktyg för hälsa och välbefinnande genom att signa upp på mitt nyhetsbrev

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Naturen är INTE en hälsotrend

Förra helgen fick jag uppleva fantastiska Allt för hälsan. En grym mässa med massa tips om hur jag kan utvecklas och leva ett mer hälsosammare liv. Blev positivt överraskad över att det var flera märken och privatpersoner med en ekoprofil, som liksom jag tröttnat på utbudet och velat förändra. Träffa bla. denna varma kvinna….
Trots all pepp och all inspiration så kan jag ändå känna att intresset för att vara med naturen kanske inte var mässans största dragplåster och ja, som titeln på inlägget syftar på så är

Naturen inte (än) en hälsotrend

upload.jpg

Lite konstigt är väl detta ändå för vetenskapligt är det sedan länge bevisat att kontakten med Naturen är grundläggande för vår hälsa och välmående. Vi mår alla bra av daglig naturkontakt om detta så innebär att observera våra sinnen eller att bara gå ut i trettio minuter för en knippa frisk luft. Något som jag dock upptäcker kanske främst inom just specifika hälsoevent eller på sociala medier är att naturen inte alls upplevs som lika trendig som övriga hälsofrämjande aspekter.

Temperaturen stiger i min kropp. Jag gillar att bli utmanad, jag tycker om när människor ifrågasätter ändå känns det som jag i just detta samtalet nått en spärr. Människan framför mig vill inte lyssna och jag ser hur mobilen och scrollande av Instagramflödet väcker mer intresse.

Naturen kanske rent utsagt för många är skit tråkigt?

För det verkar som att det där med naturen inte är lika viktigt som träningen på gymmet och att det där med yttre miljöer inte är så intressant när det finns gröna smoothies att dricka

Och nu vill jag med er hjälp förstå varför?

upload.jpg

Här kommer några förslag som jag själv tänkt på.

Allt som handlar om naturen blir stämplat med flum och hippie fasoner.
Det är som att människor som förespråkar om att naturen har en hälsofrämjande effekt oftast stämplas som härliga livsnjutare som inte sitter med relevant fakta. Detta gör att temat natur och hälsa inte tas lika seriöst och upplevs som främst ett intresse som vem som helst, utan utbildning eller ens erfarenhet kan prata om. Vad tror ni ?

Tid till naturen finns inte. Mycket av vår tids produktion sker via en dator och de flesta jobben finns i stan. Lets face,  dagens effektivitets norm gör också att många knappt har tid att krama sina  barn och återhämtning eller sekunder över till naturen finns inte. Staden och samhällskulturen vi lever inom har därmed skapat både fysiska och psykiska barriärer mellan människan och naturen. Den är separerad ifrån vår verklighet och kanske något som många inte ens tror på att vi människor behöver?

upload.jpg

Vi längtar efter Quick fix med snabba resultat. De problem som flesta människor lider av idag handlar om livsstils problematik. Vi stressar, rör oss för lite och många av oss jobbar inomhus framför en skärm. Om vi vill försöka lösa denna problematik som att exempelvis öka “dosen av natur” i våra liv krävs det att vi ändrar om lite. Börjar prioritera annorlunda. Dessvärre är dessa mer långsiktiga förändringar lite svårare att göra. Vi är vana vid att söka snabba resultat och genvägen lockar mer. Funderar på om det skulle attrahera mer om naturkontakt funnits som ett piller att ta på burk. Vad tror du?

Vi behöver mer vetenskaplig forskning och kunskaps praktiserande : Trots att forskningen har kommit lång inom området så behövs det fortfarande mer beteendevetenskapliga och evidensbaserade studier för att förstå sammanhanget mellan människa och dess miljöer. Vi behöver också mer kunskap kring effekter på olika målgrupper så som utbrändhet, psykisk ohälsa, äldrevård m.m. Den praktiserande kunskapen måste också ut i våra vård sektioner, ännu upplever jag att vårdboenden, sjukhus och allmänna terapiformer applicerar alldeles för lite naturkontakt inom sin praktik.

Kontrollerande individualism I ett västerländskt samhälle blir vi formade av sekulära uppfattningar och en kultur som går mot ett självförverkligande av jaget. Genom att vi finner vår egna lycka, skapar vi vår egna perfektion formad av en starkt implementerad individualism. Vi är därmed vår egna lyckats smed och behöver inte ett högre perspektiv eller varandra för det vi benämner vara framgång. Att använda sig av naturen som ett verktyg för hälsa blir i denna kultur ett allt för svårkontrollerat verktyg. Det kräver att vi ser oss själva utifrån ett högre perspektiv. Att vi inser att vi kanske inte har all kontroll utan till viss del bara är en vattendroppe i det stora havet vi kallar liv. Vi tvingas i naturen att släppa vår självbild och fy tusan så obekvämt det plötsligt känns, eller vad tror ni, är ni villiga att hålla med?

Naturen hälsotrend

Ja faktum kvarstår att trots forskning som förtydligar hur Naturen bidrar med hälsofrämjande effekter likt den senaste dieten och träningsformen så tycks naturen förlora väljare i den allmänna diskussionen.

Inlägget är också skrivet då jag faktiskt är trött på att bli kallad Eco hippe trots att jag aldrig nämnt att jag varje dag kramar träd😁😂.

Så snälla hjälp mig, jag behöver era tankar för att lösa detta problem!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Din smärta är betydelsefull

Stillheten i naturen gör att vi tvingas möta ganska svåra känslor och många skriver till mig att de under promenader i parker, stunder vid havet eller ögonblick på stubben i skogen, drabbas av en sådan oerhörd känsla av sorg, tomhet och förtvivlan.

Orsaken till att dessa känslor kommer till oss i naturen har ofta att göra med att vardagens höga tempo inte ger oss tillräckligt utrymme att faktiskt känna. Skrev ett nyhetsbrev förra veckan med just en fördjupning kring hur vi genom att använda våra sinnen och direkta upplevelser i naturen kommer nära vår egna kärna.

Mindfulness i naturen

Att komma sig själv nära är dock i många fall skitjobbigt och inte alls så där härligt som vi kan få det att låta….

Trots detta är det så otroligt viktigt att vi är modiga och vågar lyssna på vad våra kroppar har att berätta. Mycket lättare är de ju att ta upp mobilen och bara fokusera på något annat. Men ni kanske har hört citatet

What you resist Persist.

- Carl Jung

och hur mycket vi än vill springa bort ifrån våra känslor så kommer vi genom att ignorera dem skapa en stor flodvåg inom oss själva. Känslan av att drunkna, fast inombords gör det grymt svårt att andas.

Ekopykologen och grundaren av “The work that reconnects” Joanna Macy, berättar mer i denna video om vad som händer med ett samhälle som inte vågar att möta det som känns i våra innersta hjärtan. Och hur viktigt ilska, frustration och oro kan vara för att skapa de förändringar vi vill se i världen och inom oss själva. Jag själv kan känna detta så starkt och i naturen tillåter jag mig tid att möta just allt det där svåra vilket gjort att jag också insett att 

Min Smärta, min tomhet, min (fyll i själv det du känner) är betydelsefull.

1 (42)insta.JPG

Känslorna vi bär på har nämligen något att berätta. De kan vara självklart vara ganska irrationella, skapade av rädsla och oro men kan också ge oss information om att vi har olika behov som inte blivit tillgodosedda. För mig kommer nämligen känslan av oro ofta i frånvaron av trygghet. Känslan av ensamhet kommer som en konsekvens av att inte känna sig lyssnad på. Du har själv kanske har dina egna polariteter?

Jag lyssnade på en mycket intressant podcast om just detta med Johann Hari, Går att lyssna på HÄR. Där förtydligar Johann hur våra känslor bör ses som en reaktion på något annat i livet som kanske måste uppmärksammas. Han menar på att vårt känsloliv behöver prioriteras och accepteras och att

psykisk ohälsa skapas om vi går runt med en illusion om att vi “borde” vara konstant LYCKLIGA.

Det kan dock vara svårt att komma nära sig själv men vi får inte glömma att våra kroppar är intelligenta och genom att vi aktiverar våra sinnen, exempelvis börjar att lyssna på ljud utanför vår kropp, är det sedan enklare att lyssna inåt och känna efter. Ett bra tips är att vara nyfiken och ställa frågor till sig själv. Undersöka, för att ibland bara skrika eller gråta.

Detta görs med fördel utomhus då naturen är tillåtande och icke dömande.
Naturen ursäktar inte dina tårar, ger dig ingen näsduk, eller en jag har inte tid just nu klapp på axeln.
I naturen får tårarna utrymme att finnas!

Mindfulness i Naturen

Detta betyder ju dock inte att allt det jobbiga försvinner. Det är ju ofta de vi vill tro. En quick fix är enklare att hantera men livet vill något annat än så och vissa känslor försvinner aldrig. Speciellt inte de som är är kopplade till saknad och förlust dessa får vi istället bara lära oss att leva med. Det där med acceptans är något jag tampas med varje dag men genom att just våga möta min skörhet, förstå vad den har att berätta, så tar jag mig vidare och blir nog tusan bara mer och mer motståndskraftig.

Inre styrka är nämligen en superkraft vi alla mår bra av. Den gör exempelvis att jag inte har några problem med att dela min skörhet med andra, dela den med er. Jag bär min smärta med stolthet och när vi gör detta tillsammans så bygger vi en kollektiv styrka. En styrka av gemenskap, som i sin tur kan klara av livets alla oförståeliga och rent utsagt orättvisa skit händelser.

Hur är det med er? Upplever ni att Naturen gör att ni tvingas möta känslor som kan vara just svåra att hantera? Kanske lever ni med något just nu?

Ni gärna vara anonyma i kommentarsfältet eller skriva till mig personligen.
För glöm inte att

Din smärta är betydelsefull.

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3
   

5 tips för att närma sig Naturen i vardagen.

Under mina workshops får jag ofta frågor om enkla tips för att kunna "få-in" naturen i ett fullspäckat schema. Jag har skrivit ett nyhetsbrev, läs mer om just dessa HÄR! Frågorna fortsätter dock att komma och jag har därför suttit på kammaren och tänkt till lite extra på

5 Tips för att närma sig Naturen i vardagen.

närvaro i naturen

För let´s face it! Många av oss bor inte med skogen som närmsta granne och många av oss VILL INTE bo med skogen som närmsta granne! Din relation till naturen är unik men vi kan ändå finna inspiration av andra. Så nu kör vi!

Planera in naturen & gör den till en vana.
Detta är min huvudregel som jag inte trimmar på. Oavsett hur mycket jobb jag dörför har så ser jag alltid till att komma ut. Oftast så sker detta på morgonen, där jag i minst 15 min oftast ca 50 min stegar ut. Jag observerar, stretchar, promenerar beroende på dagsform. Jobbit i början men nu är naturen en del av min morgonrutin och mer en självklart start på dan. Jag känner nämligen en enorm skillnad på de dagar jag inte hinner ut och blir då lätt irriterad, får huvudvärk och så kommer de ofta en inre känsla av obalans, spearation och att jag saknar livet. Kanske låter konstigt men så är det.

På morgonen kan man ju även mötas av detta underbara ljus.

Tips på naturnärvaro

Stå still. Va tyst & Hitta ditt andetag.
Oavsett tid ute i naturen (se tips ovan) så försöker jag alltid se till att antingen helt stanna och stå till ett tag eller just sakta ner tempot på mina steg om så bara för en minut. Genom att göra detta hittar jag närvaron och naturen inom mig själv. Jag kommer ner i magen, tar ett medvetet andetag. Jag fattar där och då att jag är jag och att detta jaget finns på en underbar, växande och evigt skiftande planet. Jag inser att jag delar mina andetag med så många andra och känner ödmjukhet, kärlek och tacksamhet till att vara människa i allt detta stora. Känsla av sammanhang är en sådan otrolig styrka  och ofta är det det dessa stunder i naturen som får mig att orka med när livet pressar på och är så där extra kämpigt att förstå.

Jag sinnesfokuserar.
Detta kommer nog knappast som en chock för er läsare men att använda sinnena i naturen är rena medicinen! Genom sinnena skapas en direkt kontakt med vår verklighet och genom att bara ställa in signalen på fågelsång eller att böja sig ner och känna på gräset så förändras hjärnans sätt att bearbeta information och återhämtning kommer per automatik. Sinnesnärvaro är också smidigt de dagar man är lite mer på språng. Det finns alltid tid till att känna vinden mot huden och jag har skrivit mer om hur våra sinnen aktiverar våra kroppar till liv HÄR.

Och tro tusan att det där med fågelsång verkligen gör susen för att stressen ska rinna från kroppen.
Se bara på denna lilla!

Mindfulness fågelsång

Jag är nyfiken & ställer frågor utan svar.
I naturen försöker jag att ställa om mig från att vara en expert till att anamma en mer öppen och nyfiken attityd. Jag närmar mig träd och växter i detaljform, jag ställer hundra tals frågor till mig själv utan att googla efter svar. Jag försöker faktiskt aktivt, att vara lite mer som ett barn och bara upplever utan att rationalisera och objektifiera varenda liten sak. Genom att vi kopplar bort intellektet ett tag, så öppnar vi ju upp för händelser vi inte kunde inplanera och forskning visar att nyfikenhet är bra för hälsan, något jag skriver mer om här.

När motivationen tryter gör det lilla extra.
Alla dagar gör ju inte att man är så där super peppad på att vara ute. Tänker typ när det regnar, eller dagar då man känner sig allmänt slö för att ens göra de minsta. Då jag ändå vet hur bra jag mår av att komma ut, om det så bara är att sitta på en sten ett tag, så brukar jag använda mig av lite hjälpmedel. För att göra upplevelsen lite mer lockande som att till en början lyssna på peppande musik eller en bra podcast. Jag ser ibland till att ha ett lockande mål som ger mervärde exempelvis plocka bär eller ta några kamerabilder. Något som också funkar är att ta med fika då kombinationen natur + kaffe + choklad = livskvalitet 💚.

1 (34) insta.JPG

Hur ser du till att få in Naturen i din Vardag? Har du några tips, övningar som du brukar göra?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Naturens hemlighet - Att komma nära sig själv och det självklara.

Det är lite konstigt att påbörja en bok som vid första meningen känns som en stor utandning. Jag tar in orden.

Du och jag är en del av ett sammanhang, större än vi någonsin kan förstå eller se slutet på.

Jag känner direkt en varm känsla i hjärtat och hur mina spända axlar blir lite mjukare. Känslan av tacksamhet sköljer över mig i det halvstädade vardagsrummet och Eva Sanners bok, Naturens Hemlighet säger delar av det som Vara med Naturen grundades för att kunna förmedla.

Boken handlar nämligen om vår relation till naturen och då menar jag inte vår relation till ett annat objekt som står utanför oss själva utan istället om ett större perspektiv där naturen är ett levande subjekt inom oss alla. I kapitel efter kapitel tas de vetenskapligt bevisade effekterna av tid i naturen upp och Eva förstärker hur viktig vår relation med andra levande varelser är för vår hälsa och livskvalité.

naturens hemlighet

Det går liksom inte längre att prata bort utan studier efter studier, människor efter människor återhämtar sig från stress, ökar sin fysiska styrka, funderar och reflekterar och känner en inre existensiell samhörighet av att vara med naturen.

Boken uttrycker de självklara!

Det behöver inte heller vara så himla komplext och storartat som det kanske låter, utan nästa gång du sitter i parken, lägg ner mobilen för en sekund. Återhämtning som närvaro med naturen ge kan ske direkt. Vinden mot kinden får människor att släppa svåra tankar och komma in i kroppen ett tag. Alla har sin unika relation till naturen och Eva ger många tips på övningar som blir ett smörgåsbord för oss läsare att inspireras av.

Boken är också som att att läsa mina egna dagboksutdrag. När Eva är i Nacka naturreservat eller vaknar i tält på okänd plats så tänker jag på min tid i olika vindskydd och skogar. Småkryp, havslukt och mycket mossa. Jag skrattar därför igenkännande åt den där initiala känslan av att under mina äventyr befinna sig i osäkerheten om vad som ska hända. Eva förklarar hur vi människor har en förmåga att söka efter tillfredsställelse och att den första tiden i naturen kan vara påfrestande för psyket. Hon berättar dock vidare hur viktigt det är att vi tar oss igenom denna fas och om hur lugn, tillhörighet och “okejness” till slut landar i kroppen. Vi får chans att bara va och kan vakna med håret på ändan utan att oroa oss om hur vi ser ut, med endast frukosten att fixa.

naturhälsa

Eva skriver också om hur vi i naturen tvingas möta delar av oss själva som kanske inte är så där “instagrammiga”. Oro, sorg, ensamhet, förtvivlan. I naturen får vi en chans att föra ett inre samtal med vår egna skörhet vilket gör att vi kommer närmare oss själva. Vi vet vad som kanske ligger där och spökar något jag själv känner ger en en sådan enorm styrka i vardagen när de små problemen väljer att tillsammans rasa.

Trots att det finns en stor samvaro i varje kapitel blir jag dock argare och argare ju mer jag läser.

Haha en känsla jag inte förväntade mig och när jag undersöker var irritationen kommer ifrån, inser jag att jag är irriterad på att en bok som denna ens ska behövas skrivas. Jag menar vad har hänt med vår tillvaro att vi till och med inte ens förstår att vi är en del av naturen? Blir till och med nu när jag skriver rent av förbannad på att vi skapat ett samhälle av separation där vi förlorat kontakten med oss själva och det system som stöttar hela vårt varande.

Hur tusan hände detta? Vad fan håller vi på med!?!

Närvaro i Naturen

Jag stirrar på de skrivna orden i word-dokumentet på min årsgamla laptop. Jag känner trycket från mina jeans som produceras av för mig en okänd hand. Jag inser hur jag lever långt ifrån total samvaro med naturen och hur jag med denna bok känner en ännu större motivation till att fortsätta min resa. För varje relation vi har i vårt liv måste vi jobba på, nya saker händer varje dag och vår relation till naturen är inget undantag.

Men allas väg ser olika ut och det finns liksom inga färdiga recept på hur vi ska
göra för att komma närmare naturen! Utan läs boken, fundera hur den landar inom dig och se vilka känslor som du inom den finner. Fatta sedan dina egna val utifrån vad du vill inte vad andra tycker och tänker du borde göra.

För det går bara att utgå ifrån sig själv och sitt liv. Små steg där vi aktivt prioriterar naturen och tänker till lite i vår vardag. I morse kollade jag på stjärnhimlen och försvann ett tag. I eftermiddag blir det en långpromenad till ljudet av fallande löv. Bilen lämnas hemma så ofta vi kan och visst funkar det bra att faktiskt baka sitt egna bröd.

Närvaro i skogen

Vara med naturen grundades utifrån att vi behöver Naturen & Naturen behöver oss, aldrig har jag känt detta så stark som i denna stund. Tack Eva för lyckan, närvaron och sorgen jag under några veckor med din bok i det fortfarande halvstädade vardagsrummet fått dela. Jag känner aktivt hopp!

Tydligen finns det nu mer än 1 miljoner organisationer som drivs av att föra människan närmare naturen och skapa ett mer hållbart samhälle. Här nedan tipsar jag om några av dessa men tipsa även mig tillbaka, vi är många på denna resa!

Enemilia - Fantastisk blogg om både inre och yttre hållbarhet. Följ även på Instagram.
Omställningsnätverket - För er som är intresserade av att ställa om till ett mer hållbart liv.
Nätvärket Lodyn - Ett nätverk inom ekopsykologi
Sandra Junhammar: En av mina favoritbloggare, ärlighet, uppriktighet, bra tips och ett närvarande hjärta.
Naturens rättigheter - Ett nätverk som engagerar sig i naturens juridiska status
Klimatklubben - Facebook klubben med många tips på miljösmart liv.
Sustainable Influenencers - Instagramkonto med mycket vardagsinspiration.

Har någon av er läst Naturens Hemlighet? Vad var era reflektioner?

 Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Jag “producerar” som bäst i det enkla.

Så fort jag inser att jag faktiskt har några dagar i sträck utan specifika möten inbokade försöker jag att åka bort till vår stuga som ligger i Fegens naturreservat. Här vågar jag att välja vilan och det är som att min kropp och tanke bara skriker efter den valda ensamheten. Jag har skrivit om att komma in i varandet här och det är nästan skamligt hur bra jag mår av att elda, hämta diskvatten från sjön och skala av.

naturens hälsoeffekter

För när jag skalar av och gör vardagssysslorna till det enda som stör så kommer också produktiviteten till liv. I den nästan oförskämda tystnaden som skapas där vägen tar slut, så får jag utrymme att lyssna inåt vilket gör att jag blir mer effektivare och ser tydligare de jag med mina workshops vill förmedla.

Helt plötsligt är också där oron om att andra inte ska fatta mina intentioner som bortglömd.
Självförtroendet stiger och konstigt nog känner jag en ökad tillit om att det jag skapar kommer att funka!

En bidragande orsak till denna ökade tillit är att jag kan välja när internet ska slås på. Inget wifi finns det här och elektriciteten bör man vara sparsam med. Detta gör att jag måste ta bort det vanemässiga scrollandet, jag måste vara mer direkt, svara på mail så snabbt som möjligt, ingen tid för att jämföra sig med andra eller oja sig. En amerikansk studie beskriver hur vi genom att minska på uppmärksamhetskrävande aktiviteter ökar vår kapacitet till kreativ problemlösning med så mycket som 50%.

Energin jag har över går därför till mig själv, till eftertanke, till att sätta på
en ny kanna kaffe och dricka ny inspiration!

naturens hälsoeffekter

För är de något jag insett så tar liksom alla de där “småsysslorna” i vardagen enormt mycket energi… Ska inte radda upp dem här, men jag tror ni fattar. Allt organiserade, planerande och alla oändliga val. Därför kan jag verkligen njuta av en viss begränsning.

Det finns bara havregrynsgröt till frukost. Jag kan inte duscha för länge.
Att tvingas förhålla mig till enkelheten kan vara oerhört avkopplande.

Ibland när jag sitter där på den gamla stentrappan, med min första kopp kaffe så till och med drömmer jag mig bort om att detta kanske kan bli min nya vardag. Ett liv långt bort i evigheten där enkelheten och meningsfullheten får ta plats. Fullt fokus, utan brus.

naturens hälsoeffekter

Men sen skrattar jag åt mig själv, som man gör när man liksom fått drömma klart.

För vald ensamhet är en sak men för mig just nu, har jag en våg av samhällskraft inom mig. Jag inspireras av de människor jag möter och har träffat så enormt mycket fina människor med inre driv och ödmjukhet. Gemenskap, hud mot hud, närvaro ja det ger ju som sagt glädje, kärlek, och en jäkla hejdundrande inspiration.

För mig handlar i stället livet om att vara uppmärksam på livet.

Inse när vissa val måst ske. Inse att när jag säger ja till något, så säger jag nej till något annat. Fundera på vart jag just nu gör som mest nytta. Finna glädjen i magen, men också vara tydlig med att de måste för skjutton vara okej att inte hela tiden vara med överallt. Släppa egot lite, människor klarar sig bra utan mig i några dar, kanske rent av mår bättre!

naturens hälsoeffekter

Jag försöker också i vardagen minska på bruset genom enkla saker. Inte ha radion på när jag kör, lägga telefonen bort från matbordet och allmänt inte hela tiden mata mitt informationsberoende, något som för nyfikna individer likt mig själv kan vara en riktig utmaning!

Sen åker jag ju också som ni nu vet till stugan då och då. Bilen full med god fast enkel mat och raggsockar. Datorn och mobilen var denna gång med men ibland får dessa stanna hemma. Fast för mig handlar tiden i stugan inte om att helt stänga av, utan bara minska lite av det onödiga i vardagen ett tag.

Men nu vill, jag höra ifrån er läsare! Kan ni också känna att ni behöver skala bort lite av det där onödiga bruset under några dar? Har ni också ett behov av egentid just för att kunna fokusera på det ni just nu vill skapa?

Ett försök till en röst när valen är många

upload.jpg

Konstigt nog så låter mina taktlösa steg förhållandevis lite. Vandringskängor som rör sig på barrfyllda stigar skapar endast dova, evigt hasande ljud. Skogsduvor som skorrar. Väggmossegrönt, tagellavgrått och granbarksbrunt. Färgskalor av lugn. En skog till skillnad från valplakaten som nu poppat upp längs med slingriga vägar behöver inte skrika efter uppmärksamhet. Skogen har  inga politiska manifest men kommer enligt mig med mer självklara svar.

Är det kanske därför hit vi ska gå när frågorna och valen blir för många?

I b.la. en rapport från Stockholms universitet, förtydligas hur klyftan mellan människans värld och naturens värld ökar. Naturen sköter sig själv långt bort från stela kanter och blålysande mobila ljus. I naturen ger bruset avkall för tystnaden. Människans åsikt om hur världen borde vara och borde skapas den hörs inte där. Klass, kön och hudfärg inget av detta bryr sig varken stenen eller skatan om. Naturen gör på så vis den identitetssökande människan nollställd och okategoriserad. Vart vi sätter nästa fotsteg är mer relevant. Att-göra-listan fylld med självförverkligande blir mindre viktig och avsaknaden av etiketter får oss att äntligen pusta ut.

Det är liksom så himla skönt att bara vara ingenting ett tag, en känsla som vi nu
i valtider kanske ska ta nytta av?

För när vi blir så där avskalade så minskar vi på vår kontroll och självbesatthet. Vi vänder blicken utåt och uppmärksammar hur vattendragen sinar och skogsbränder kan tändas av den minsta gnista. Eldförbudet och sommaren 2018 fick oss att bry oss. Marken under våra fotsteg blev inte längre en kuliss, utan en levande del av oss själva.

Vi känner nu naturens smärta. Våra egna hjärtan har börjat att brinna.  
På sociala medier denna sommar har många av oss velat få den lilla människan att vakna.

Människor som har en bibehållen relation med naturen beter sig nämligen ofta så. Forskning visar hur en känslomässig kontakt till naturliga omgivningar gör att vi ser vårt egna välbefinnande utifrån ett större perspektiv. En vetenskaplig studie från en veckas vildmarksäventyr förtydligar också hur tid i naturen får oss att rannsaka oss själva. I naturens värld ser vi konsekvenserna av våra handlingar. Värderingar och prioriteringar sätt på sin spets. Valen vi gör i nuet blir viktiga. Vi tvingas att ta ansvar. Vi vill att andra ska ta samma ansvar. Drivkraften är osjälvisk pådriven av rädsla och sorg men framför allt kärlek.

Vi vill ha en ny värld! En vettigare värld! Men hur sjutton ska vi göra?!?

För de är ju inte lätt! När vi tar oss ut till en park, en skog, ett fjäll, eller ett hav tickar nämligen hjärnan igång i full fart. Vi går igenom allt som har gjorts och sagts. Kommer på saker som att vi glömde skicka grattiskort till familjemedlemmar. Kanske rent av är elaka mot oss själva. Ibland är självhatet en svår kritiker att hantera.

Men ge inte upp. Stanna kvar tills hjärnan inte längre har något att sortera. Tills att du är uttråkad och matt. Tills att blicken vänds utåt och du uppmärksammar de växter, träd och djur som finns runt omkring. Kom bort från ditt egna tjatter ett tag. Bara sitt där, i lugnet, i det avskalade och fråga naturen hur den tycker att livet borde va?

Var sedan redo och lyssna. Svaret kanske kommer mer som en känsla. Ett ord flera ord. En mening.

Ha papper och penna i fickan, ibland är det svårt att minnas när allting blir så självklart.  Ta sedan med dig lappen till kontrasten. Läs den innan du stoppar dina val i små vita kuvert och innan kryssen på människor med sociala etiketter spelar roll.

Då skulle jag ändå säga att du har gjort ett tappert försök.
Den lilla människan i allt detta stora.

Fantastiska Urkult och en promenad om naturens hälsoeffekter.

Urkult, i Näsåker är en den festival som ligger mig närmast om hjärtat. Den har musik ifrån landskapet och människor som spelar med drivkraft. Den erbjuder musikgenier som Säkert, Annika Norlin med texter som berör. Med en internationell prägel så dansar toner, utryck och former som inte hörs på Radion in i min närvaro.  Jag dansar med i rytmen, lär min kropp nya steg. Urkult har också klara budskap om jämställdhet, omtanke, rättvisa och respekt. Den försöker ta fram det stora i det lilla utan att göra de så där pretiöst och extremt "annorlunda". 

Detta år är Vara med Naturen med i programmet av aktiviteter och ingen är gladare än jag. Mina föreläsningar och workshops har blivit översatta till en hälsopromenad där jag med vetenskaplig fakta informerar om hur vårt fysiska, psykiska och (vågar jag skriva det) existentiella välmående påverkas av naturen. Programmet är också fullproppat med reflektionsfrågor och praktiska tips på hur vi kan använda oss av naturen för återhämtning och ökad vardagsenergi. Lördagen den 4 Augusti, kl 11.00 är tiden, begränsade platser, men förhoppningsvis blir det mer gånger.

Kan du inte komma på lördagen så stanna mig i mina steg och säg hejsan svejsan! Vill få kontakt med er läsare och bara ett enkelt "jag ser dig" betyder så mycket :)

Naturens hälsoeffekter

Efter urkult väntar muddosnationalpark och en sväng höger mot Senija i Norge. Veckor av upplevelser i norra skandinavien. Tältet är med, min partener in crime är på g, vatten och mat och en kropp som säger ja! Vi ska med bilen flow, se de vi ser, känna det som behöver kännas och uppleva den puls som är svår att nå i ett urbaniserat landskap. 

upload.jpg

Jag lutar mig mot ett träd, vilar inför resan och reflekterar även över några ord som den senaste veckan gått lite längre in hjärtat. De säger jag drivs av att utvecklas mer än vad jag drivs av trygghet. Jag vet inte vad dessa ord betyder just nu, men de är med mig på resan upp mot vildmarken och det jag inte kan styra. 

Vi får se hur jag uppdaterar bloggen och instagram under tiden jag är borta. Det blir det de blir. Mötet och närvaro i nuet står i centrum. Ta väl hand om er och varandra ❤︎ ❤︎

Att tillhöra ett landskap.

Tim Ingold’s concept of the ‘Dwelling perspective’, försöker överkomma separationen mellan människan och dess landskap, genom att föreställa sig att landskapet bär på en konstant, skapande berättelse. Det är landskapet som vittnar det som övertid utspelar sig och bär därmed på ett levande minne av allt och alla utryck av liv som existerat där. Du kan läsa om Dwelling i en enklare artikel eller mer djupgående PDF.

Att uppleva ett landskap är att ingå i en process av att i nuet minnas allt som varit. En process där vi utifrån våra tidigare erfarenhet går in i en tidsresa där vi skapar och upplever tillsammans med landskapet tidigare erfarenheter. Lite som att vi förenar antropologin med arkeologin och nutid.

Ordbajs för vissa men för mig öppnar det upp mitt sinne och skapar en tankebubbla av magi.

Bilder från Färöarna, där mina steg bara var ett av många, i ett ständigt levande liv.

levande landskap.

Jag tycker att det är viktigt att vi förstår att naturen vi upplever inte endast är en kuliss för mänsklig aktivitet, utan en levande helhet som vi konstant samspelar med. Låter som sagt kanske flum och svårt, men på vandringar i Sverige så är det många av oss som upplever hur stenrösen, gamla gärdsgårdar och dalar får oss att tänka på den vardag som tidigare varit så självklar där. I flera vetenskapliga studier, där människor tillfrågas om varför landskapet upplevs som hälsofrämjande så kommer då och då också just dessa kulturella aspekter upp. Vi mår bra av att känna oss som en del av en historia. 

Stenrösen kickar till liv ett intresse, fascination och nyfikenhet.
En anknytning till de som tidigare varit. 

levande landskap

Men kulturella aspekter behöver inte alls bara vara av människan skapade objekt. Gamla träd, mossiga stubbar, specifika arter ger oss information om att landskapet fått växa vilt. Människor vandrar långa vägar för att nå till denna vildhet och få vila i dess (o)konstruerade och  (o)kontrollerade famn. Studier visar hur orörda landskap får människor att känna sig hemma, som en del av naturen och som en del av ett flöde.

Jag själv stannar upp vid stenhögen som tidigare varit en bostad längs med kusten. Slås av tankar ifall de människor, som för mig levde då,  kanske skulle skratta åt kaoset i det vi kallar nu. Jag tänker på framtiden och hoppas att stenhögen aldrig ska fraktas bort. Att stenhögen sakta ska bli täckt av mossa och lavar. Jag vill ta bort mig själv från landskapet, vill inte vara där och skapa spår.  Andetaget gör sig påmind. Jag andas in saltdoftande vind. Människorna som levde då viskar i form av en känsla. Känslan berättar att jag är en del av stenen, en del av de växter som börjat omringa dess hårda skal. En del av de människor som likt mig vandrat livets stig.   

Det förflutna och framtiden finns i det jag kallar nu.
En känsla av tillhörighet.

P1000786.JPG

The Dwelling Perspective  ger mig det sunda förnuft som både du och jag så desperat behöver just nu. Vi måste börja inse att landskapet, den fantastiska detaljrika scen som vår vardag sker i är levande. Landskapet minns våra handlingar, den kommer ihåg den näring vi väljer att ge och den får ärr när vi förstör dess artrika ekosystem.

Vad vill vi att nästa generation ska minnas när de vandrar på våra stigar? Hur vill vi att våra barn ska må när de själva tar steg efter steg i landskapet?

 En reflekterande Torsdag ❤️💓 
Hur känner ni läsare? Har ni hört talas som The Dwelling Perspective eller liknade teorier? Slås ni också av reflektioner om tidigare liv när ni i sommar upplever vårt vackra landskap?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Våra stenåldershjärnor behöver naturen inte överskattat storstadskaffe.

upload.jpg

Då var det dags igen. Ny krönika publicerad på Vilse.co

Jag kan inte säga att jag är en av de personer som älskar storskaliga stadscaféer. Tycker liksom att kaffet får en annan smak när det kommer med ett slarvigt skrivet namn, i skållhet papperskopp. Jag tar en klunk. Så illa kanske det inte är ändå, men vad gör jag egentligen här?

Jo, livet som bjussar på så mycket utveckling, härliga upplevelser men också mentalt kaos och ständig hets har gjort mig irriterad och svag. Speciellt är det när jag är i större i städer.. då kan jag verkligen känna att mina krafter lätt tar stryk och jag fick jobba hårt med att bara hitta till detta fik. Som tur var ska kaffe vara den pick-me-up vi behöver när allt känns fel. Bara doften av denna underbara böna kan underlätta de största av problem. Lika snabbt som kaffet beställs, går dock denna effekt ut. Jag funderar på påtår och mer långvariga strategier som får våra kroppar att hålla ut.

För de är ju inte bara jag som är sliten! Hjärntrötthet, utbrändhet och överkänslighet är nyord. Enligt rapport från Försäkringskassan är sjukskrivningarna ett samhällsproblem. Ångest, oro och stress hör till vanligheterna. Människor som en dag bara tar slut. Jag slögooglar. Läser texter om att vi har förlorat vår relation till livet. Vad är meningen med allt egentligen? Enligt Socialstyrelsen ökar depression och psykisk ohälsa icke förvånansvärt, även hos barn.

Jag tror att utvecklingen helt enkelt handlar om att vi trycker in och gör för mycket! I vårt livspusslande ska varje sekund planeras in. Att köra bil och ringa ett jobbsamtal samtidigt som vi äter en macka till lunch, är idag mångas “vinnande” verklighet. Hjärnforskaren Katarina Gospic, förtydligar dock hur vår hjärna sett likadan ut de senaste 40 000 åren och därmed inte är riktigt anpassad för multitasking. Fokus, kontroll och olika beslut hit och dit kräver nämligen att hjärnans organisationscentra (prefrontala cortex) alltid är i full produktion. Klart att vi tillslut kollapsar! Våra hjärnor har fått nog och kaffe eller en trendig ny diet nja, det fixar inte de långsiktiga problemen i en sönderstressad kropp.

Kanske är det därför så att våra “stenåldershjärnor” istället behöver blanda all denna hets och produktion med miljöer av enkelhet, återhämtning och reflektion. Att en trygg naturmiljö är det som verkar funka bäst, behöver vi inte tänka länge för att förstå. Rent historiskt har människan alltid återhämtat sig i naturen, en teori som nu är vetenskapligt bevisad.

I bl.a. en studie från Stanford University har forskarna använt sig av EEG för att se ifall det finns någon skillnad på hjärnaktiviteten hos personer som tar en promenad i staden och de som promenerar i en park med biologisk mångfald.
Resultatet var att de kunde se hur de människor som gick i parken hade minskat blodflöde i prefrontala cortex. Det visade sig att promenaden i parken gett det ständigt, aktiva kontroll centrumet en chans att sakta ner. Kortisolet, som hos många av deltagarna låg på rekordnivå hade också minskat i produktion och de uttryckte hur naturen gett dem en möjlighet till självreflektion.

Studier från b.la. Göteborgs grön rehabilitering verksamhet, förtydligar hur skogar, grönområden och brusande hav skapar kravlösa miljöer där intryck får komma och gå, utan att vi ska vara där och peta. Naturen ger inte vår livspusslande hjärna lika mycket att kontrollera och en chans till att bara va, något som för själen kan tyckas känns ganska bra…

Vår respons på naturliga miljöer, men även på sinnesstimuli som får oss att tänka på naturen, är oftast direkt. Forskning visar hur kontorspersonal, genom att de bara förflyttats till en fönsterutsikt av lövträd upplevde hur arbetsmiljön och välmåendet förbättrades, dag för dag. Vi orkar liksom inte leva i ett konstant stadie av kamp och flykt och något så enkelt som att bara lyssna på fågelsång, ger kroppen en mikrovila och lugn och ro ett tag.

För vila är inte så farligt som vi tror. När hjärnan får en chans att andas ut, kommer nämligen de positiva hälsoeffekterna som på automatik. Flera studier visar hur tid i och med naturliga miljöer ökar vår förmåga till kreativitet, nya idéer och innovation. Bättre immunförsvar är också ett resultat. Arbetsplatser med gröna inslag rapporterar mindre sjukskrivningsdagar och förbättrad prestation. Något för er chefer att ta till er!

För vi kan inte längre ignorera vetenskaplig fakta. Borsta bort naturen som något som inte passar in på mig och min livsstil. Naturen kan inte heller bara vara en hobby, som går att utnyttja när lusten utan naturkontakt måste in i vardagen. Jag menar hur jobbigt kan de va att ta en extra promenad eller att bara välja och stirra på ett löv ett tag? För även om jag själv också tycker att en kopp starkt kaffe för stunden smakar och doftar så gudomligt bra, kanske det är det dags att ge kroppen den långsiktiga förändringen den faktiskt vill ha?

I sommar skapa de som inte går att förutse.

De senaste dagarna har jag tänkt på att vi vuxna ska veta och va så himla mycket, hela tiden!

Vi ska ha åsikter om allt och veta vart skåpet ska stå. Vi ska ha kontroll över både våra egna och även andras känslor och tankar. Vi ska ha struktur och en planerad vardag med klara mål.  Läste ett blogginlägg om hur vi blir framgångsrika genom att varje sekund skulle ha sin klara strategi. Jag orkade faktiskt inte läsa hela. Förstå mig rätt, jag himlar inte med att vi som super effektiva myror fyller vårt bankkonto och upplevelsekonto till max. Frågan för mig är dock, om inte denna attityd också kommer med ett dyrt pris där

vi faktiskt börjar förlora livets magi?

upload.jpg

Jag menar som barn är vi ju just som magiska sagofigurer. Brukar tänka att många småbarn ser ut som Rumpnissar som springer runt med stora  "Vaffö gör vi på detta viset? ögon". De undrar och ifrågasätter. De är fundersamma och reagerar på sina känslor. De har inga egentliga fokus eller mål förutom de mest basala. De lever istället för det som sker i nuet och i utforskandet. De är oplanerade, ostrukturerade och jag säger inte att detta är för oss vuxna att konstant va, men nu visar forskning att

det faktiskt vore bra om vi kunde släppa allt fokus ett tag...

upload.jpg

Låt mig förklara. Rent vetenskapligt drivs processen av den mer fokuserade och ”vetande” tanken av neuroner i prefrontala cortex. Det är så vi människor skapar koncentration och blockar ut allt annat flöde. Toppen att ha på möten och absolut nödvändigt för en vardag med livspusslande, men kanske inte jämt och ständigt och framförallt inte när vi nu i sommar vill slappna av.

För när vi tillåter oss själva att inte veta allt ett tag, utan istället nyfiket betraktar att livet, i varje stund är som nytt. Ja, då är det neuroner i parietalloben som sitter i den bakre delen av hjärna som aktiveras. Studier visar att just nyfikenhet är länkat till återhämtning och kan påverka hjärnans elektriska signaler då dessa lugnas ner till en mer avslappnande frekvens.  Fakta är alltså att vi blir lugna om vi väljer att "koppla bort" intellektet och istället reflekterar över att livet är en process som vi kan lära oss mycket av. Forskning visar också att detta i sin tur gör att 

Vi blir mer kreativa och innovativa. Vi kommer med nya lösningar och inspirerande förslag.

upload.jpg

Men vad har då detta med naturen att göra?

Jo, för oss som känner att "vuxenlivet" gjort att vi förlorat kontakten med vår inre rumpnisse, bör enligt forskarna ta oss ut till en park, skog eller mot ett hav. Studier visar nämligen att när vi spenderar tid i nauren så stöttar miljön och omgivningen oss till att bli mer nyfikna. Vi sitter och stirrar mot ett öppet hav, upplevelsen känns direkt och intim. Vi behöver inte vara där och påverka, utan i naturen får vi styras av känslointryck.  När vi går igenom en lövskog så kan vi inte hjälpa att fascineras av skogens detaljer. Vi reflekterar över varför livet ter sig på detta krokiga vis? Vinden ger taktila impulser mot bara ben...

Reflektioner, varför, hur och vad? Visst är det skönt att inte veta ett tag...

upload.jpg

 Flera studier berättar också att de som spenderar mer tid i naturen och i spontan nyfikenhet känner att de efteråt i "vardagen" kan prioritera bättre. Kanske är det därför så att den närvaro som kommer i naturen, kan tas med in i dagliga livet och ge harmoni och känsla av utrymme.

Själv upplever jag att stunder i vardagen där jag  låter nuet guida, skapar de magiska som faktiskt inte går att förutse...

upload.jpg

Så nu i sommar försök att inte  planera varje sekund. Lämna istället andrum till att bara va! Gå ut en timme eller bara 10 min, utan att de är en promenad från a till b. Låt istället nyfikenheten guida och berörs av de du känner, hör och ser. Ta in alla små detaljer av din upplevelse. En bra idé är att faktiskt gå ut med mindre barn då de per automatik får en att leva i deras magiska verklighet...

upload.jpg

Kan tyckas svårt i början, speciellt då vi är så vana vid prestation och driv. Försök därför att inte ge upp, utan träna din hjärna att vara i nuet, likt du tränar din kropp. Va med alla de där tankarna om att du borde göra något vettigare. Låt de komma och gå. Bli till och med uttråkad men bara fortsätta uppleva livet ändå. Något jag själv fått öva på!

Tillåt naturen att påverka dig och upplev de som du som sagt Inte kan förutse!!

Har skrivit HÄR om mitt egna motstånd som var tvungen att brytas och sedan blev en fanatisk kväll i närvaro med månen. Som sagt måste själv utmana mig själv med att omfamna nuet mer....

Men nu vill jag höra från er läsare. Är ni bra på att omfamna nuet? Kan ni uppleva att det är skönt att koppla bort den där konstanta kommentatorn och kontrollanten ett tag ? Vill också kolla med er om ni vill ha mer länkar till vetenskapliga artiklar? Säg då bara till!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Barn behöver naturen för deras utveckling. Nu kanske det är dags för mig att ryta.

Eftersom jag själv inte har egna barn har jag medvetet avvaktat med att skriva om betydelsen av just barns naturkontakt. Kanske för att jag känner att det är svårt att tycka och tänka utan egna erfarenheter, men också att jag rent akademiskt inte inriktat mig specifikt på denna målgrupp.

Barns naturkontakt har dock, alltid väckt mycket känslor. Bara tanken på att det idag finns små människor där ute som växer upp utan att ha druckit vatten från en bäck eller bara fascinerats över myror under en sten, kan jag inte hjälpa att funderar på vart vi egentligen är på väg .

upload.jpg

Det är ju heller inte barnens fel. Nej, de kan ju inte hjälpa att naturen blir allt mindre fysiskt tillgänglig. De kan heller inte hjälpa att studier, som denna, visar hur föräldrar inte har tid med att ta ut sina barn i naturen vilket gör att allt flera växer upp och kanske rent av är rädda för smuts och alla farliga djur.

När lekplatserna på skolorna enligt en ny rapport från SCB, läs mer HÄR, drastiskt i yta också minskar, inte bara för att skolorna har mer barn, ja då känner jag bara ren frustration och ilska. För jag förstår att det finns olika faktorer ex.relaterade till klass som gör att vissa barn växer upp med mer tillgång till naturen än andra, men borde inte det finnas lagar som ändå gör att skolorna tvingas ge mer än en yta av typ två parkeringsplatser, för barnen att springa runt på. Enligt rapporten, kan ca 63 000 barn i Sverige, få svårt att utveckla det lek och sociala samspel som de behöver på grund av minskad utomhus aktivitet. För att läsa om hur de ser ut i din kommun kan du klicka HÄR.

Jag själv, vill ju bara ryta!

För barns naturkontakt är som sagt superviktigt för att barnen ska växa upp med rätt resurser och balans i ett allt mer hektiskt liv.

Att göra smörblomme-örhängen är en liksom en viktig grej!

barns naturkontakt

Forskning både internationell och nationell pekar i stort sätt på samma sak. Barn som spenderar mer tid i naturen har en förbättrad hälsa i relation till barn som har mindre tillgång till naturliga miljöer. Flera studier understryker hur barnens kognitiva processer utvecklas i naturen och att denna miljö stärker barnets förmåga till kreativitet och uppmärksamhet. Detta gör i sin tur att fokus, koncentrationen men även glädjen till lärandet ökar, vilket skapar en bättre arbetsmiljö för lärarna.

Det förvånar kanske inte heller att barn som har större tillgång till utomhusmiljöer har förbättrad motorik och rörelsemönster. Detta gör att deras fysiska hälsa stärks, vilket i sin tur minskar risk för övervikt och sömnsvårighet. Naturkontakt är som sagt också ett verktyg för att motverka aspekter av klasskillnader som annars starkt korrelerar med barns hälsa. Statistik visar att barn som bor nära grönområden uppvisar mindre klassrelaterad ohälsa.

Naturen  dömer dig inte utifrån hur du ser ut. Naturen struntar i fall du bär trasiga skor.
I naturen är vi alla lika värdefulla!

barns naturkontakt

Intressant, är också att SCB rapport nämner att  barn som är mer i naturen är bättre på sociala samspel. Amerikanska forskare förklarar hur utomhusmiljöer gör att barnen blir bättre på att kommunicera sitt behov men även bättre på att lyssna på andra och lösa potentiella konflikter. De "små vuxna" blir alltså till bättre medborgare och rent internationell diskuteras också hur barn som i barndomen fått en känsla för naturen också agerar mer miljömedvetet.

För mig handlar det kanske främst om att barn inte bara är barn, utan målgruppen är full av små individer som alla förtjänar att få de bästa förutsättningarna. Vi vuxna, som till viss del verkar ha förlorat fotfästet om vad som är viktigt ska inte begränsa dessa individer. Alla människor förtjänar möjligheter till att se magin i det lilla. Det är väl inga robotar vi vill skapa som bara uppfyller nästa mål!

Nej, i alla fall jag vill ha en framtid av människor, som vet att de är en del av de regndroppar som faller emot fuktig panna...

Inget gör mig därför gladare när jag får "låna" min systerdotter under en dag. Hon lär mig att upptäcka naturen på helt nya magiska sätt. Hon får mig att komma tillbaka till fotfästet och minnas hur de va när jag levde från stunden och dag till dag.

barns naturkontakt
upload.jpg

För er som vill veta mer om barns naturkontakt och hur denna kan främjas kan jag verkligen rekommendera Bloggen Lanclin. Plattformen drivs av förskoleläraren Linnea och jag hämtar faktiskt mycket tips för min egna naturkontakt där, då sidan inte bara är inriktad mot barn.

För er som gillar Facebook kolla in Inspirationsgrupp i naturen runt husknuten för förskola/skola,  men även Idébank för natur/teknik här tycker jag att det samlas många olika tips och även reflektioner som ger en chans att reflektera. Kolla även in hemsidan Children and Nature network, fylld med internationella studier och matnyttiga fakta.

JUST DE! Vill bara säga att jag förstår att mitt rytande bidragit till en generalisering av  målgruppen ”barn”  som i detta inlägg är väldigt bred. Det är stora skillnader i behov och resultat mellan en 4-åring och en 16-åring. Jag har heller inte valt att precisera eller ta upp vad som gäller kring olika funktionsvariationer. Känner att specifika målgrupper kräver en större reflektion än mitt rytande!
Är du intresserad av mer info? mejla istället mig, så kan jag specificera vad som gäller för just dessa😊

Men nu vill jag höra från er! Jobbar du på förskola, skola och vad tycker du om SCB´s rapport. Har du erfarenhet av att jobba med barn i naturen? Vill du dela med dig av din erfarenhet?
Vill jättegärna lyssna och suga åt mig mer information från er alla, som sagt så brinner mitt hjärta mycket för detta tema.

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

 

Föreläsning och Natur Glädje

Nästa vecka så åker jag till Åland och föreläser. Ska bli så spännande, då de är första gången jag gör min föreläsning utomlands :D Varje gång jag ska ut på resa så väcks ett pirr i magen och tacksamheten över att få göra det jag gör ökar!

Föreläsning kommer att hållas i samband med en Vernissage med ett utbud av foton relaterade till att må bra i Naturen. Passande tema för mig och det är Ålands Natur och Miljö, tillsammans med fotoklubben Obscura som sammankallar. Det ska bli så härligt att få se alla  fotobidrag, tycker ju själv att kameran är ett fantastiskt verktyg för att upptäcka naturen. Hmmm får bara se till att inte fastna för mycket och glöma av att föreläsa.

Läs mer om Föreläsningen här.

Kanske syns vi där?

Natrens hälsoeffekter föreläsning

I Naturen stegar jag bort från krav.

Ny krönika för Vilse.co

I naturen stegar jag bort från krav

Vad ska du bli när du blir stor? Minns ni frågan som dök upp lite här och var i barndomen, främst av snälla far och morföräldrar, med kärleksfulla ögon och godhjärtade intentioner. Lite enkelt svarade vi säkert det coolaste vi visste och hoppades se stoltheten lysa i deras förväntansfulla uttryck.

Men frågan om vad vi ska bli, slutar ju inte efter släktkalas att styra våra liv. Även i skolan är barns framtidsplanering en åsiktsladdad, statlig angeläget och värre blir det. Minns ni högstadiet? Där räckte det inte med att skylla på, hur ett hormonpåslag gjorde att en varken visste upp eller ner. Nej, för samhällets bästa skulle jag ”hitta just min väg” genom gymnasievalet och ut i en samhällsnyttig riktning.

Jag minns till och med att jag fick träffa en studievägledare lika godhjärtat som mina släktingar, som faktiskt tog på sig ansvaret att guida mig mot framgång. Svårt uppdrag. Stackars människa. Hon var ju bara en representant från samhället, som ville att jag skulle lyckas. Jag tänkte främst på nästa fest. Längtade efter nya sms, på min nokia mobil. Fast, kanske ännu mer på att få vara fri och skapa min egna stig.

För som trettioåring, är jag som vanligt i skogen och ”steg för stegar” som jag kallar det. Jag ser hur nya knoppar växer, jag studerar mossan och skrattar åt mig själv att jag trots så många floror, kan vara så dålig på att artbestämma. Jag rör vid stenens hårda kant. Jag reser mig och läderkängorna gnisslar mot trädrötternas glatta yta. Jag tittar upp och undrar ifall de kanske blir lite regn framåt dan. Luften känns fuktigare, men själen känns äntligen vid liv.

Här går jag steg efter steg och jag ser inte det jag kom till skogen för att se, utan jag ser det stunden har att ge.

Jag stannar upp, kanske har jag gått i cirklar, magen säger frukost. Jag borde snart försöka “hitta” hem. Men jag stannar kvar. Några minuter till. Låter den lätta själen, få lite extra utrymme att vandra fritt. Känslan av frihet blandat med enkelhetens nöjdhet. Kanske behöver hela samhället mer av det här?

För när skola, samhälle och även godhjärtade familjemedlemmar vill att jag redan som barn, ska veta min ”rätta” väg, så börjar min kropp bara skrika efter mer frihet. Jag vill få vara på platser där jag inte behöver veta nästa steg. Jag vill i nuet få välja höger eller vänster och inte bara gå från A till B.

Mest av allt vill jag se de jag ser och inte av andra få höra vart jag ska.

Jag tror inte heller att jag är ensam om att njuta av denna okomplicerade tillvaro. Du som läsare kanske till och med kan känna igen dig i den där friheten, som kommer ifrån att i naturen ”steg för stega”. Begrepp som att ströva, strosa och flanera måste ju ha kommit till av en anledning?

Fast, enligt Wikipedia är de flesta av dessa ord, kopplat till en människa med mycket fritid. Där passar mitt egna ”steg för stegande” inte riktigt in. Jag menar, jag är verkligen inte är en person med en massa ”fri-tid”. Jag är nystartad egenföretagare, som i kombination med masterutbildning försöker att få vardagsstrukturen att funka. Jag planerar, utformar visioner, och jobbar efter specifika mål. Att jag skulle ha en oändlig massa ”tid” utan riktlinje och intention, stämmer inte och är faktiskt inte det jag gillar. Lite så att jag till och med går igång på att vara i en planering och utvecklingsfas. Kalla mig hjärntvättad om du vill.

Men nu är vi återigen tillbaka, i nutida skogen. Jag har inte gått hem ännu, utan jag ser hur ekorren byggt kotthögar av rester från sin senaste måltid. Jag märker hur den där fågeln, som sagt har aldrig varit bra på namn, säger god morgon till en ny dag. På stubben sitter jag. Magen kurrar fortfarande.

Tänker där och då, att det inte är något fel med att vilja nå sina drömmar och redan som barn vara med och förändra. Men faran med detta är att vi med klara mål i sikte missar det som finns med oss i nuet. Vi glömmer bort det egna valet och lever samhällets framtidsplaner och inte våra egna.

Så för mig blir “Steg för stegandet” en allt mer prioriterad aktivitet. Här går jag i skogen. Gör mina egna stigar, utan att riktigt veta vart jag ska eller vad jag vet. Det finns inga rätt eller fel, utan jag “steg för stegar” precis dit jag vill.

Planera för Odling. Planera för ditt liv.

Detta inlägg är ett samarbete med Brantas Gård.

Att leva ett liv där vi ger utrymme för utveckling och förändring fast lika mycket utrymme till stunder av vila och lugn, ja de är skitsvårt! Jag menar, som människor vill vi ju så mycket och under de dagar när vi är fulla av energi och inspiration, då är allt underbart lätt. Vi bokar nya kurser och startar projekt. Vi drivs av utveckling och vill lite klychigt ” skapa det bästa möjliga i både vårt och andras liv". Men, så sitter vi där nästa morgon. Totalt med motsatt kraft. Vi kanske är ledsna, oroliga och den där fulla kalendern blir faktiskt bara en stress när allt känns som ren skit.

Dessa stunder brukar jag bara orka att med tomhet stirra. Tur att sommarens löv är så vackra.

Balans
Balans

I förra veckan fick jag hem boken Jorden vi ärvde. Drömmen vi levde, skriven av Christina Almén som tillsammans med maken driver Brantas Gård. I boken får vi tips om hur vi kan bli mer självförsörjande genom att leva närmare naturen. Okej?! Helt annat tema, tänker du. Så låt mig förklara.

Denna bok är fylld med annat än bara täckodling och recept på färsk tomatsalsa. (Även fast jag blir så inspirerad att börja). Christina har nämligen fått mig att tänka på ifall vi kan låta hennes självförsörjar-perspektiv ligga som en guide, för hur vi bättre kan planera för lite mer balans i vårt liv.

Skrattade därför till när de på s.134 står just,
Planera för din odling, Planera för ditt liv
.
Livet är så härligt tajmat!

Bild: tagen av Sandra Junhammar

Bild: tagen av Sandra Junhammar

För på Brantas gård verka man inte göra massa nya projekt, hej vilt. Det viktigaste i resan mot självförsörjning är faktiskt att inte gå all in. Små, enkla steg är det bästa. Alla förändringar och alla de processer som sätts igång ska orkas med och kunna underhållas.  På gården går det inte att bara producera och producera varje dag, utan varje process kräver en grundstruktur och en bra bas. Jag menar, många frågor måste undersökas innan man kan börja odla den enklaste av tomat. 

Vad behöver just denna tomat för jord och näring? Måste vi med växelodlingen avvakta till nästa år? Vilka faktorer i landskapet gör att tomaten kan växa på bästa sätt? Hur mycket av den där tomaten behöver vi egentligen? Vad har vi lärt oss från tidigare erfarenheter?

Att tänka till och att förbereda, är en självklarhet. Balans mellan "input och output" är här, A och O.

Jorden vi ärvde, Drömmen vi levde, är som sagt, full av tips och bra fakta, men jag tar främst med mig deras livsperspektiv. För den där viljan och energin i all sin sprudlande kraft måste planteras rätt. Speciellt,för oss människor som liksom inte riktigt kan sitta still när de är så mycket vi vill. Även Christina, skriver också att det här med balans är svårt. ”Jag vill hela tiden ha mer, göra mer. Det är svårt att hitta balans där jag känner mig nöjd".

På Brantas gård, gör de i alla fall ett försök. De vågar testa och de tvingas med sin odling att reflektera och lägga en plan utifrån just sina förutsättningar. De tvingas med sin livsstil att lägga en struktur så att det finns utrymme för att så och plantera nytt ,men även utrymmen för att skörda och bara njuta av allt livets goda.

Jag läser, tar en sked av morgongröten. Blir inspirerad av alla bilder i boken, kollar på min "att göra lista", stannar upp och tänker till.❤️

Bild: Tagen av Sandra junhammar.

Bild: Tagen av Sandra junhammar.

För er som vill läsa mer om Christina och hennes familj så gå in på deras hemsida www.brantas.se. För att själva åka dit och kanske köpa ett och annat är deras Facebook sida fylld av aktuella uppdateringar. Vill du kanske faktiskt veta mer om självhushållning, så är boken perfekt och fylld av tips. Sandra Junhammar som tagit några av bilderna i inlägget har också gjort en större beskrivning av boken. För att beställa ett eget exemplar så kan du gå in Här. Christina har även skickat med en rabattkod och fram till och med den 31/5 får du boken för 200 kr + porto, om du anger koden ”vårkänslor” i meddelanderutan vid beställning.

Kom gärna med era egna tankar om hur ni tänker kring, balans och planering i livet? Vad gör ni för att inte ta på er för mycket? Hur ser ni till att era "frön" får växa på bästa sätt?

Gillade du också det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!  Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3