Stressad och trött men ändå hälsosam!

För inte så länge sedan hade jag ett Aha-moment. Ni vet när de plingar till raskt i huvudet. Det var en vanlig måndag och jag var “nöjdtrött” efter en helt fantastisk helg. Öppnade mejlen och upplevde en blandad känsla av YES! då jag insåg att jag fått in nya uppdrag + NÄÄJ då jag samtidigt insåg att jag lämnat lite väl mycket jobb från fredagen. Ett i hopkok av känslor och stress påslag. Insåg att dagen skulle va tvungen att ägnas åt att skriva mera mejl, slå ihop några “härliga” presentationer och ja, annat göra, göra, göra. Så jag pushade mig själv upp ur sängen (haha låg med mobilen under täcket) och tänkte mind-over-matter! Funkade faktiskt ganska bra fram till lunch.

Sedan kom mattheten och huvudvärken. Kände mig ynklig och ville bara lägga mig och sova som Törnrosa. Gärna i 100 år utan att störande prinsar skulle komma. Ni kanske kan känna igen den känslan av att man bara vill slänga in handduken, ge upp allt och ändå är man liksom lite förvirrad över huuur det är möjligt att bli så häääär trött????

skogsbad

Men ni glömmer väl inte att detta inlägg handlar om att det helt plötsligt plingade till av insikt mellan pannbenen? För där, mitt i undergången, insåg jag att jag är en människa med ett fritt val och att det faktiskt går att skapa visa omplaneringar i strukturen och ge utrymme för mera vila. Så gick igenom vad som var tvungen att prioriteras och beslutade mig för att om detta ska bli gjort så måste mitt fokus först vara återhämtning. Kanske inte låter som en stor grej, men tänk då att jag lever med en “duktig-flicka” som var extremt emot denna idé! Hon skrek istället “Nej, går inte att vila med allt jobb som finns att göra?” Den duktiga flickan vill alltid att jag ska prestera för att duga.

Men denna måndagen tog den kloka munken, som också lever i mig, kommandot och vips var jag på väg mot skogen. En kaffetermosen i ena handen och inte gick jag särskilt långt. Tio minuter in på stigen räckte. Sittandes på lite mossa. Blicken hamnade på svajande träd och växter. Såg hur några bin hoppade ifrån en ljungblomma till nästa. Jag slöt ögonen. Intrycken lugnade sig.

naturbaserad terapi

Tankarna fick virvla fritt. Närvaron fick landa i nuet och jag tillät min uppmärksamhet att pendla mellan att vara innanför kroppen i känslan och utanför kroppen i själva upplevelsen av kontakten med naturen. Befann mig i en vilsam vakenhet och förundras ofta över naturens förmåga att skapa en fas av just aktiv vila.

Det gick kanske tjugo minuter sen började mungipan åka upp. Jag blev så tacksam över att jag fick sitta där. Mitt i alltet. Mitt i nuet. Glädjen nästan överrumplade mig och jag började fnissa. Omfamnade mig själv mentalt och gav upp alla krav, minns att jag tänkte att “här sitter jag lätt hela eftermiddan”.

Och kanske var det just denna acceptans som behövdes för helt plötsligt fick jag en slags suuuuuper energi, som gick ända ner i tårna. Dimman som legat över skallen försvann och i magen istället ett sug av att vilja gå tillbaka och jobba. Och hem kom jag snabbare än väntat. Insåg inte ens att jag börjat gå tillbaka fören jag satt vid dator. Gjorde det som var prioriterat, det som nödvändigt, var trevlig mot min man, rensade till och med lite blåbär och vips hade kvällen kommit.

Jag skriver inte detta för att på något vis förmedla att vi alltid måste vara super effektiva, utan för att jag på kvällen fick en till plingande insikt och insåg att hälsa inte handlar om att aldrig vara trött eller aldrig uppleva att livet stressar. Livet är till för att levas och ibland är det lite för mycket, liksom bara att acceptera.

Hälsan måste istället var en funktionell och levande attityd till livet, där vi tar ansvar (så mycket som är möjligt) för vårt mående.

skogsbad

När vi därför märker att vi är slitna, trötta, stressade så måste vi istället för att klaga på känslan, lyssna och ta egenkontroll över situationen. Först av allt kommunicera med oss själva om vad som måste ske men även våga vara ärlig och visa oss sköra gentemot andra. Lita på att folk inte kommer att döma. Beroende på vår situation kan vi sedan själva/tillsammans bestämma vilka val samt prioriteringar som måste göras.

Här förstår jag att alla inte bara kan gå till närmsta skog eller har ett fritt schema. Men kanske kan du sluta tidigare, våga avboka klienter, kanske finns det ett vilorum. Kan du ringa någon som kan ta och hjälpa till hemma med det som måste skötas? Våga vara kreativ, jag lovar det går att hitta lösningar!

Så istället för att just fundera över varför du är så trött (det kan man ju göra senare) och istället för att pressa kroppen ännu mera, något som kan leda till allvarliga sjukdomar. Så är en del av hälsa att äga ansvaret, äga valet och äga situationen.

Självklart är målet för hälsa olika beroende på ålder etc. men för mig just nu och kanske även senare, så kan inte hälsa handla om perfektion av harmoni och inre lugn utan att möta livet, känna efter, veta vad just min (obs ingen annans) kropps signaler betyder. Hälsa handlar därför om att kunna leda sig själv och våga prioritera det vi just då behöver. Självinsikt och Självledarskap är ord jag testar att ha mer av i min vardag!

Så yes, summarum tror jag att man kan i viss mån vara både stressad och trött men ändå hälsosam! Allt handlar om att våga ta ansvar. Men relativt nya tankar och vill gärna veta vad tänker du kring temat?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev, om du vill fortsätta samtalet.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!
 

Gillade du det här inlägget? Värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <

Din smärta är betydelsefull

Stillheten i naturen gör att vi tvingas möta ganska svåra känslor och många skriver till mig att de under promenader i parker, stunder vid havet eller ögonblick på stubben i skogen, drabbas av en sådan oerhörd känsla av sorg, tomhet och förtvivlan.

Orsaken till att dessa känslor kommer till oss i naturen har ofta att göra med att vardagens höga tempo inte ger oss tillräckligt utrymme att faktiskt känna. Skrev ett nyhetsbrev förra veckan med just en fördjupning kring hur vi genom att använda våra sinnen och direkta upplevelser i naturen kommer nära vår egna kärna.

Mindfulness i naturen

Att komma sig själv nära är dock i många fall skitjobbigt och inte alls så där härligt som vi kan få det att låta….

Trots detta är det så otroligt viktigt att vi är modiga och vågar lyssna på vad våra kroppar har att berätta. Mycket lättare är de ju att ta upp mobilen och bara fokusera på något annat. Men ni kanske har hört citatet

What you resist Persist.

- Carl Jung

och hur mycket vi än vill springa bort ifrån våra känslor så kommer vi genom att ignorera dem skapa en stor flodvåg inom oss själva. Känslan av att drunkna, fast inombords gör det grymt svårt att andas.

Ekopykologen och grundaren av “The work that reconnects” Joanna Macy, berättar mer i denna video om vad som händer med ett samhälle som inte vågar att möta det som känns i våra innersta hjärtan. Och hur viktigt ilska, frustration och oro kan vara för att skapa de förändringar vi vill se i världen och inom oss själva. Jag själv kan känna detta så starkt och i naturen tillåter jag mig tid att möta just allt det där svåra vilket gjort att jag också insett att 

Min Smärta, min tomhet, min (fyll i själv det du känner) är betydelsefull.

1 (42)insta.JPG

Känslorna vi bär på har nämligen något att berätta. De kan vara självklart vara ganska irrationella, skapade av rädsla och oro men kan också ge oss information om att vi har olika behov som inte blivit tillgodosedda. För mig kommer nämligen känslan av oro ofta i frånvaron av trygghet. Känslan av ensamhet kommer som en konsekvens av att inte känna sig lyssnad på. Du har själv kanske har dina egna polariteter?

Jag lyssnade på en mycket intressant podcast om just detta med Johann Hari, Går att lyssna på HÄR. Där förtydligar Johann hur våra känslor bör ses som en reaktion på något annat i livet som kanske måste uppmärksammas. Han menar på att vårt känsloliv behöver prioriteras och accepteras och att

psykisk ohälsa skapas om vi går runt med en illusion om att vi “borde” vara konstant LYCKLIGA.

Det kan dock vara svårt att komma nära sig själv men vi får inte glömma att våra kroppar är intelligenta och genom att vi aktiverar våra sinnen, exempelvis börjar att lyssna på ljud utanför vår kropp, är det sedan enklare att lyssna inåt och känna efter. Ett bra tips är att vara nyfiken och ställa frågor till sig själv. Undersöka, för att ibland bara skrika eller gråta.

Detta görs med fördel utomhus då naturen är tillåtande och icke dömande.
Naturen ursäktar inte dina tårar, ger dig ingen näsduk, eller en jag har inte tid just nu klapp på axeln.
I naturen får tårarna utrymme att finnas!

Mindfulness i Naturen

Detta betyder ju dock inte att allt det jobbiga försvinner. Det är ju ofta de vi vill tro. En quick fix är enklare att hantera men livet vill något annat än så och vissa känslor försvinner aldrig. Speciellt inte de som är är kopplade till saknad och förlust dessa får vi istället bara lära oss att leva med. Det där med acceptans är något jag tampas med varje dag men genom att just våga möta min skörhet, förstå vad den har att berätta, så tar jag mig vidare och blir nog tusan bara mer och mer motståndskraftig.

Inre styrka är nämligen en superkraft vi alla mår bra av. Den gör exempelvis att jag inte har några problem med att dela min skörhet med andra, dela den med er. Jag bär min smärta med stolthet och när vi gör detta tillsammans så bygger vi en kollektiv styrka. En styrka av gemenskap, som i sin tur kan klara av livets alla oförståeliga och rent utsagt orättvisa skit händelser.

Hur är det med er? Upplever ni att Naturen gör att ni tvingas möta känslor som kan vara just svåra att hantera? Kanske lever ni med något just nu?

Ni gärna vara anonyma i kommentarsfältet eller skriva till mig personligen.
För glöm inte att

Din smärta är betydelsefull.

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3