Känslor & tankar. Inte behöver du bry dig om sånt?

En bortglömd sak jag inte fick lära mig i skolan, det var att jag under en dag skulle ha flera tusentals olika tankar. De flesta automatiserade upprepningar från gårdagen. Lite som en skiva som fastnat.

“Ett konstant tjatter, det är vad som finns i skallen” hade jag önskat att någon sa. Och inte nog med det, ofta ett negativt tjatter, då vår hjärna utifrån ett evolutionsperspektiv värnar om vår överlevnad. Tack för den!

Men nej, det är inte så väldans “sexigt, coolt eller intressant” att prata om just jobbiga-tankar. Kanske för att de både är svårt och obehgaligt? kanske av en rädsla för att avslöja det kaos som pågår inom oss själva?

Sen är det ju inte alla som går runt och tänker på sitt egna tänkande, om du förstår vad jag menar? Du ska inte tänka så mycket! Bry dig inte om det! Säger dessa person till oss. Typ som att det gick att bara pausa!

Faktum är att det inte är du som är konstig, utan vi har alla processer, värderingar och program som ligger undertryckta i vårt submedvetna. Dessa styr våra val och beteenden, pluppar upp då och då, freudianslips eller när vi ligger i tystnad och inte kan sova. Säger saker som att du är värdelös, misslyckad och vem skulle kunna älska en loser som dig. Som sagt tankarna har en förmåga att inte vara snälla. Och vissa är mer medvetna än andra.

Inte konstigt att vi då lär oss att det bästa är att lägga locket på. Sätta på Tv:n eller försöka fixa andras problem istället för våra egna.

Med känslor gör vi lika dant. Vi är faktiskt fantastiskt bra på att inte känna. Speciellt det jobbiga och det obehagliga. Återigen, bättre att trycka undan, städa eller frenetiskt scrolla instagram. För Quick-fixes funkar bra i stunden, kan faktiskt vara att rekommendera, speciellt i stunder av stark oro eller ångest. Men det är inte hållbart i längden. Till slut kommer masken vi bär på att spricka. Kanske kommer det då en stor känslospya från magen, som vi inte kan kontrollera.

Sorgen, ilskan, rädslan strömmar ut. Vi utåt-agerar känslan, identifierar oss med den. När känslorna får ta kontrollen så kan vi uppleva att vi helt förlora oss själva. I många fall kanske vi inte minns vad vi gör, som i en händelse-loop där tiden inte existerar.

Så där har vi det. Människan en varelse med så mycket intellekt men hjälplös kring fundamentala kunskaper om hur tankar och känslor på bästa sätt bör mötas, för att sedan kunna hanteras.

Jag är därför en stark förespråkare för att vi övar lite varje dag. Finns ju inget knep som fungerar för alla, men personligen tror jag på att våga möta alla sidor av sig själv och naturenkan bli en arena för just detta. Dit kan du gå för att lyssna inåt. Höra vad som pågår, så att du inte blir chockad när det väl hettar till på riktigt.Det handlar om självinsikt, lära känna sig själv så att jag kan styra mitt liv och inte kontrolleras av andra. Bygga upp sin inre intelligens (där tanke, känsla och handling får samarbeta). Empowerment & Inre Styrka.

Detta är även det jag lär ut till mina deltagare. Läs mer om naturbaserad stresshantering här

För det är svårt, vi är komplexa både du och jag. Men med hjälp av naturen, med hjälp av de skrivna orden och genom samtal med andra, kan vi lära oss att bli modiga och våga sluta springa och möta det där som ändå kommer att komma ikapp oss en dag.

Men nu vill jag veta, hur arbetar du för att bli bättre på att hantera känslor och tankar? Har du något speciellt knep som vi alla kan lära oss av?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev, om du vill fortsätta samtalet.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!
 

Gillade du det här inlägget? Värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <3   

Read More

Våga bryta vanan!

Även fast jag till stor del lägger mitt egna schema så är jag en vanemänniska. Jag mår bra av att vakna, äta och sova i stort sett lika dant varje dag. Kalla mig tråkig, men struktur får mig att må väldigt bra.

Det farliga med de där ”goda” vanorna är dock att de gärna praktiseras trots att kroppen och knoppen vill något annat. Vår egen tanke om hur det borde vara, har en stark röst och tar därför ofta kontrollen över vår närvaro och känsla.

I fredags var just en sådan morgon. Jag vaknade, redo att börja med min vanliga ta-en-kopp-te-rutin. Men inom mig tog det emot och jag kände, nej jag måste ut.

Så jag tittade ut genom fönstret som man gör. Såg på tempen att det var minusgrader och hyfsat mörkt ännu. Tankar om att det är bättre att jag går ut senare, som vanligt, när det börjar bli ljust, talade sitt klarspråk. Jag hade ju till och med redan börjat koka vatten nu. Ja ni vet, röster om att vi INTE ska göra någonting, de har ju svar på allt. Hittar på de värse ursäkter och tillslut var jag bara tvungen att skratta, jag menar arma människa, när ska du sluta stå här och vela.

Så, jag gjorde det enda vettiga. Det varma vattnet hamnade i en termosflaska. På med termobyxor och vindjacka. Steg för steg, på frostig mark. In mot närmsta skog. Fortfarande hade solen ej gått upp och inte visste jag var jag skulle. Hackspetten var vaken. Vinden sus. Stillhet. Ingenting.

Att gå utan mål är bra, det gör att tankarna kan få vandra utan riktning. Drömmar och visioner allt får komma upp till ytan.

Jag gick inte långt innan teet fick hamna i kåsan. Sen var det inte mer än så. Vill göra det till en revolution men nej. Träden svajade. Jag fick tid för ingenting och sakta såg jag solen komma upp.

Sedan fortsatte min dag. Morgonens lugn gav mig styrka och jag insåg att det där med att bryta vanan, om det så är att ändra till en ny yoghurt smak, så är det en rutin jag vill ha mer av.

Hur är det mer er läsare? Är ni vanemänniskor som jag eller flexar ni mera från dag till dag?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Read More