I sommar skapa de som inte går att förutse.

De senaste dagarna har jag tänkt på att vi vuxna ska veta och va så himla mycket, hela tiden!

Vi ska ha åsikter om allt och veta vart skåpet ska stå. Vi ska ha kontroll över både våra egna och även andras känslor och tankar. Vi ska ha struktur och en planerad vardag med klara mål.  Läste ett blogginlägg om hur vi blir framgångsrika genom att varje sekund skulle ha sin klara strategi. Jag orkade faktiskt inte läsa hela. Förstå mig rätt, jag himlar inte med att vi som super effektiva myror fyller vårt bankkonto och upplevelsekonto till max. Frågan för mig är dock, om inte denna attityd också kommer med ett dyrt pris där

vi faktiskt börjar förlora livets magi?

upload.jpg

Jag menar som barn är vi ju just som magiska sagofigurer. Brukar tänka att många småbarn ser ut som Rumpnissar som springer runt med stora  "Vaffö gör vi på detta viset? ögon". De undrar och ifrågasätter. De är fundersamma och reagerar på sina känslor. De har inga egentliga fokus eller mål förutom de mest basala. De lever istället för det som sker i nuet och i utforskandet. De är oplanerade, ostrukturerade och jag säger inte att detta är för oss vuxna att konstant va, men nu visar forskning att

det faktiskt vore bra om vi kunde släppa allt fokus ett tag...

upload.jpg

Låt mig förklara. Rent vetenskapligt drivs processen av den mer fokuserade och ”vetande” tanken av neuroner i prefrontala cortex. Det är så vi människor skapar koncentration och blockar ut allt annat flöde. Toppen att ha på möten och absolut nödvändigt för en vardag med livspusslande, men kanske inte jämt och ständigt och framförallt inte när vi nu i sommar vill slappna av.

För när vi tillåter oss själva att inte veta allt ett tag, utan istället nyfiket betraktar att livet, i varje stund är som nytt. Ja, då är det neuroner i parietalloben som sitter i den bakre delen av hjärna som aktiveras. Studier visar att just nyfikenhet är länkat till återhämtning och kan påverka hjärnans elektriska signaler då dessa lugnas ner till en mer avslappnande frekvens.  Fakta är alltså att vi blir lugna om vi väljer att "koppla bort" intellektet och istället reflekterar över att livet är en process som vi kan lära oss mycket av. Forskning visar också att detta i sin tur gör att 

Vi blir mer kreativa och innovativa. Vi kommer med nya lösningar och inspirerande förslag.

upload.jpg

Men vad har då detta med naturen att göra?

Jo, för oss som känner att "vuxenlivet" gjort att vi förlorat kontakten med vår inre rumpnisse, bör enligt forskarna ta oss ut till en park, skog eller mot ett hav. Studier visar nämligen att när vi spenderar tid i nauren så stöttar miljön och omgivningen oss till att bli mer nyfikna. Vi sitter och stirrar mot ett öppet hav, upplevelsen känns direkt och intim. Vi behöver inte vara där och påverka, utan i naturen får vi styras av känslointryck.  När vi går igenom en lövskog så kan vi inte hjälpa att fascineras av skogens detaljer. Vi reflekterar över varför livet ter sig på detta krokiga vis? Vinden ger taktila impulser mot bara ben...

Reflektioner, varför, hur och vad? Visst är det skönt att inte veta ett tag...

upload.jpg

 Flera studier berättar också att de som spenderar mer tid i naturen och i spontan nyfikenhet känner att de efteråt i "vardagen" kan prioritera bättre. Kanske är det därför så att den närvaro som kommer i naturen, kan tas med in i dagliga livet och ge harmoni och känsla av utrymme.

Själv upplever jag att stunder i vardagen där jag  låter nuet guida, skapar de magiska som faktiskt inte går att förutse...

upload.jpg

Så nu i sommar försök att inte  planera varje sekund. Lämna istället andrum till att bara va! Gå ut en timme eller bara 10 min, utan att de är en promenad från a till b. Låt istället nyfikenheten guida och berörs av de du känner, hör och ser. Ta in alla små detaljer av din upplevelse. En bra idé är att faktiskt gå ut med mindre barn då de per automatik får en att leva i deras magiska verklighet...

upload.jpg

Kan tyckas svårt i början, speciellt då vi är så vana vid prestation och driv. Försök därför att inte ge upp, utan träna din hjärna att vara i nuet, likt du tränar din kropp. Va med alla de där tankarna om att du borde göra något vettigare. Låt de komma och gå. Bli till och med uttråkad men bara fortsätta uppleva livet ändå. Något jag själv fått öva på!

Tillåt naturen att påverka dig och upplev de som du som sagt Inte kan förutse!!

Har skrivit HÄR om mitt egna motstånd som var tvungen att brytas och sedan blev en fanatisk kväll i närvaro med månen. Som sagt måste själv utmana mig själv med att omfamna nuet mer....

Men nu vill jag höra från er läsare. Är ni bra på att omfamna nuet? Kan ni uppleva att det är skönt att koppla bort den där konstanta kommentatorn och kontrollanten ett tag ? Vill också kolla med er om ni vill ha mer länkar till vetenskapliga artiklar? Säg då bara till!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Även storstadens träd behöver dina kramar.

För några helger sedan var jag uppe (bor i Svenljunga ) i Stockholm och nöjt av storstadens fantastiska kulturella utbud, och landskap. Finns så mycket historik längs med kullerstenar och gator och att komma ut till djurgården, sjunga med fiskmåsar och andas saltlukt ja de var några av favoriterna.

Jag har skrivit om hur viktigt naturen är för stadens invånare HÄR. Men i detta inlägg vill jag peppa till hur vi kan göra för att bli mer uppmärksamma på den.

För naturen finns verkligen överallt och vi behöver faktiskt inte åka ut till naturreservat och parker för att få vara med den.

Jag menar, i varje andetag vi tar så kan vi faktiskt märka processen av liv. Tar vi oss även en titt längs med gatorna så kan vi ibland stöta på heeeeelt magnifika träd, vackra små rosenbuskar och ibland ett och annat djur. Forskning visar att dessa mikro doser eller snabba "naturshottar" också kan vara återhämtande för oss och kanske precis vad våra kroppar behöver för att samla nödvändig kraft och energi...

Tiden och fokuset på naturen är ju dock inte alltid där... Mycket som ska fixas under en dag, och ja i stan är de ju en del annat som skriker efter ens uppmärksamhet.... Jag tänkte därför försöka hjälpa till och senast i Stockholm gick jag runt och dela ut små påminnelselappar...

Såg ut bland annat ut så här...

naturhälsa i staden

Riktigt kul och spännande uppdrag och något det kanske blir mer av i andra städer, så se upp! Är du en av de lyckliga få som fått mitt lilla meddelande så har jag  gjort en liten extra sida på hemsidan HÄR, skriv till mig, alltid kul att höra.

Att vara i storstaden är för mig en njutning ändå kan jag verkligen känna vilken psykologisk och fysiologisk ansträngning det är. Våra kroppar är kanske inte gjorda för luftföroreningar, buller och bara att organisera vår stenålders hjärna kring trafiken av bilar och folk tar på vår mentala energi, som vi inte rent biologiskt har en oändligt resurs av.

Att påminna oss själva om att vila, och att bara fascineras över strukturen på olika blad är verkligen ett helt magiskt sätt att få tillbaka upptäckare glädjen absolut värt att testa!

naturhälsa i staden
naturhälsa i staden

Själv tycker jag också att det blir lättare och lättare efter ett tag. Lite som att de går att träna upp hjärnan att ta in naturen. Till slut kanske naturkontakt i vardagen blir mer av en vana och förhoppningsvis inser vi allt mer hur Nature  kanske är en självklarhet för att orka.

För Naturen finns inom oss, Naturen finns i staden.
Så snälla, ge den din kärlek! Även stadens träd behöver en kram.

Men nu vill jag höra från er. Brukar ni söka upp naturområden eller krama träd även i större städer?  Vad är era favoriter och bästa tips! Vill veta allt :)

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Neurovetenskap: Hur vår hjärna påverkas av Naturen

Vi lever idag i en otroligt spännande tid, där forskning och vetenskap kan ta oss djupare än någonsin in i hur vi människor fungerar. Tänk, att för bara några år sedan så var vår hjärna likt ett plans svarta låda helt outforskad, medan vi nu med modern teknik kan medvetandegöra många av de processer som skapar vårt unika människoliv. 

Då forskning om hur naturen påverkar våran hjärnstruktur fortfarande är relativt ny så har jag bett Manu Schuetze, PhD Candidate som studerar Neurovetenskap på University of Calgary, Canada att djupdyka in i detta tema.

Neurovetenskap är nämligen en av de inriktningar som är på riktig frammarsch och visst publiceras de mest fascinerande av resultat.

För Naturen påverkar oss mer än vad vi kan tro och trots att hälsa alltid kommer att vara en subjektiv upplevelse, som jag skrev om HÄR, så är det med ett leende på läpparna vi nu rent vetenskapligt får bekräftat det vi så länge har vetat.

Hur naturen påverkar hjärnan

Manu, upplyser om en forsknings artikel som ger stöd åt att människor som bor i städer med mer parker upplever att deras välmående förbättras utifrån flertalet olika hälsoaspekter.

Hon argumenterar sedan hur ytterligare undersökningar intygar att spänningar, ilska, trötthet & förvirring minskar för de som väljer att promenera i en park i stället för en stad.

Mest intressanta var nog studien där man med hjälp av en hjärnröntgen sett hur aktiviteten i den del av hjärnan som förknippas med depression minskar när vi spenderar mer tid i naturen!

Wow, känner jag när jag läser Manus ord!

Vad känner du? Har du personliga upplevelser om hur naturen påverkar din mentala hälsa?

Har du svårt att förstå engelskan så är Google translate ett bra verktyg som kan stötta dig!

hur hjärnan påverkas av naturen

Have you ever heard of Edward O. Wilson?

He is an evolutionary biologist who wrote a book in 1986 called ‘Biophilia’. He put forward the idea that human beings have an “innate tendency to focus on life and lifelike process”. In other words, he argued that we are all born with a desire to spend time in nature.

For myself, I completely agree with that idea because of how I start to feel more relaxed when I go on a long walk through the mountains close to my home in Canada. How I long for the mountains when I see them on the horizon from my work place. How I always end up picking vacations in places surrounded by nature or close to the sea.

But is it really true for all of us?

Even if we love our busy city lives, would we all benefit from spending more time in nature? Some research seems to say ‘yes’.

Hur hjärnan påverkas av Naturen

 Researchers have studied how parks can impact the health and wellbeing of people living in 44 American cities, and found that the more and the bigger the parks, the higher the wellbeing of that city’s inhabitants. However, let’s first think about what “wellbeing” really means for a minute (because it is impressive how many aspects of our lives “nature” can affect).

The most commonly used assessment in this and other research studies focuses on five core components: Physical wellbeing (good physical health), community wellbeing (feelings of safety, security, and a sense of local pride), social wellbeing (quality of relationships and how much love in life you experience), financial wellbeing (economic security and whether or not one can fulfill essential needs), purpose and associated career wellbeing (how much do you enjoy what you do on a daily basis).

Impressive, isn’t it?

If two cities would be exactly the same, that is, if they had the same public transportation, same economic growth, job security, crime rate, living costs, roads, access to social services, leisure opportunities, if everything would be the same except that the size and amount of parks would differ, then on average, people in the city with more parks would feel better in many aspects of “wellbeing”.

Other research has shown that feelings of anxiety and negative emotions (tension, anger, fatigue and confusion) were reduced in people who walked through a park when compared to those who walked through an urban city area.

hur hjärnan påverkas av naturen

 Researchers have also used brain scans to look at brain activity before and after people went either for a walk through the city or for a walk through nature. They found something interesting happening in a brain region called the “subgenual prefrontal cortex”.

This brain region has been shown to be over-active in people with depression but also in healthy people when they ruminate a lot (i.e. when they keep having negative thoughts over and over again – a behaviour that is linked to depression).

Now, can you guess what happened in people who went for a walk through nature?

This brain region became less active than it was before. Along with that, the same group of people scored much lower on a rumination questionnaire than they did before they went for the walk through nature.

Let me ask again, would we all benefit from spending more time in nature?

The science so far says “Yes – for both our physical and mental health.”

IMG_9194.jpg

Manu Schuetze

Manu Schuetze, PhD Candidate in Neuroscience at the University of Calgary, Canada

 To read more about Manu´s Research
Visit her Website:


Original Research and Further Reading:

Edward O. Wilson: “Biophilia” (1986). Harvard University Press. ISBN-10: 0674074424,

ISBN-13: 978-0674074422

Larson, L. R., Jennings, V., & Cloutier, S. A. (2016). Public parks and wellbeing in urban areas of the United States. PLoS one, 11(4), e0153211.

Song, C., Ikei, H., Igarashi, M., Takagaki, M., & Miyazaki, Y. (2015). Physiological and psychological effects of a walk in urban parks in fall. International journal of environmental research and public health, 12(11), 14216-14228.

Bratman, G. N., Hamilton, J. P., Hahn, K. S., Daily, G. C., & Gross, J. J. (2015). Nature experience reduces rumination and subgenual prefrontal cortex activation. Proceedings of the national academy of sciences, 112(28), 8567-8572.