Ökad självinsikt och inre styrka!

I en värld där tystnaden fylls av pipande notiser och där våra tankar tickar av otålighet, så är det svårt att bara stå still. Det är som att både samhället och vår egna vilja blivit ockuperade till ett ständigt race och en jakt på att göra mera, mera, mera. Vi klagar på den moderna livsstilens eviga tidspress och krav, vi klagar på barnens bristande koncentrationsförmåga, vi klagar på att telefonerna/paddorna tar för mycket av vår uppmärksamhet, men även när vi är ensamma så verkar vi ha en förmåga att älska det där med att distrahera. Detta gör att trots att kroppen skriker efter vila och trots att vi under veckan plockat på oss känsloprocesser som ligger och gnager under ytan, och trots att vi har en fri helgdag där vi skulle kunna möta oss själva så styr vi oss själva in i mer göranden, mer notiser, mer semestrar som måste planeras.

För det där med distraktion där är så himla lockande på något sätt. Det finns så mycket att mata hjärnan och självkänslan med. Och de kan vara så att precis innan jag ska gå till naturen, till tystnaden, till stunden där jag aktivt väljer att stå stilla. Ja, då stoppar jag mig själv. ”Hittar på att instagram borde scrollas, eller var det städning, tvätt oroa mig över framtiden som jag borde göra? Även i naturen så plockas ibland telefonen upp, bort från nuet vill jag gå, för visst var det ändå någon jag borde ringa?

Kan du känna igen hur din hjärna ständigt kommer med ursäkter?
Den ena svagare än den andra!

För att gå in i de där omtalande ”varandet” är svårt. Jag har skrivit om det här och här och jag minns själv när jag efter dagar i tystnad under en Vipassana-kurs bröt ihop. Inte för att jag hade en dramatisk händelse som behövde läkas, utan för att jag hade en sorg inom mig, som bara behövde kännas! I naturen sker samma sak. Under mina promenader kan jag ibland se hela mitt liv i en enda tankefas. Jag ser vita lögner, hur allting blev så fel, hur ord sades. Jag ser mitt egna ansvar och hur lätt det är att låta sin egna ”självbesatthet” ta kontroll och såra andra i något slags maktspel.

En självinsikt som är skitsvår att bära och visst är det enklare att springa.

För självinsikt är ingen enkel resa, det ligger i ordet att det handlar om att lära känna både sina brister och tillgångar. Du måste vara modig, visa hög självmedkänsla och passa dig för negativa tankar som har en förmåga att klibba. Har de gjort det så kan det hjälpa att skriva ner det som kommer, prata med andra eller bara pausa och höra vinden susa. Svåra känslor så som sorg, ilska, självömkande kommer också komma. Livet är liksom upplagt på de sättet och vilka är vi som tror att vi kan lura livet och förvänta oss att bara få lycka. Men trots att det där med att titta innåt och att pausa inte är någon härlig reatreat,

måste jag ändå propagera för att det här med självinsikt
är en av nycklarna för ökad inre styrka!

För det är när vi tar ansvar för att vi som människor behöver eftertanke, där vi lyssnar på både tankar och känslors som ligger och gnager, det är då vi kan hitta kraften och styrkan i oss själva. Vi kan börja äga oss själva, inse att vi är ett levande subjekt som under dagen och veckan har ett val, även om det valet är att jag måste acceptera att jag inte kan förändra eller läka andra, eller om valet är att jag i denna stund måste låta andra hjälpa mig, för att kunna läka.

Att lära känna sina inre val, hur små eller stora dessa än må vara, ger oss en uns av inre kontroll där vi själva styr vårt liv och inte låter andra vara de som håller i kontrollerna.

För genom att veta vad som pågår inom oss själva så växer både vår inre intelligens och styrka. Det är med hjälp av självinsikt som vi kan stå upp för oss själva och i mötet med andra veta vad som är vår egna skit och vad som ägs av andra. Har skrivit om härskarteknik här. Och det är genom ett kontinuerligt stå stillande, där vi varje vecka, kanske varje dag lägger in stunder för reflektion som vi kan på riktigt komma oss själva nära.

Inget hokkus pokkus. Ingen trendig ny metod.
Utan kravet är tystnad, ensamhet, självmedkänsla och en väldans massa mod!

Relaterade Inlägg:
Din smärta är betydelsefull
Eva Sanner bli vän med ditt mörker
Sitta på en stubbe blunda och vara fri

Hur gör du för att lära känna dig själv och öka din inre styrka?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta  det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <3
 

Read More

Varför gör du det du gör?

På senare tid har jag upptäckt hur naturen väcker nyfikenheten och skapar en tillvaro av undran. Frågor som hur och varför kommer automatiskt och fascinationen bara ökar och ökar. Kanske är det så att vi människor naturligt är frågvisa bara att jobb, tidsbrist & effektivitets normer får oss att helt stänga av.

Jag menar hur ofta frågar du dig själv. Varför gör jag det jag gör?

Inre reflektion, naturhälsa

Om jag bara går till mig själv, så kan jag bekräfta att reflektioner och frågor ges allt mindre tid. Speciellt vid tillfällen av hög arbetsbelastning och stress. Jag kan också uppleva att inom vissa grupper så identifieras en frågevis person som samarbetssvår.

För vi ska ju inte ifrågasätta systemet. Nej, systemet är vägen till lycka eller?

Resultatet blir att vi bygger upp ett försvar emot att både ställa och svara på frågor. Motstånd och missförstånd ökar. Speciellt om andra ifrågasätter oss!

Ja, då triggas våra psyken till att reagera.

Minns ni inlägget som jag skrev HÄR om att våga stanna upp och vara med sin inre natur? För mig går det inte att prata om naturen, utan att också prata om oss själva. Vi är naturen och att inte vara rädd för att ifrågasätta vad vi väljer att göra med vårt liv är för mig ett viktigt tema.

Kanske kan vi lära oss ifrån hur vi är i naturen och bli mer nyfikna på oss själva.

att fråga sig själv varför

För om vi vet varför vi gör det vi gör så blir vi också säkrare i oss själva. Vi bygger upp det som kallas självförtroende och vi äger mer och mer våra handlingar. Vi blir bättre kommunikatörer med rätt fokus och vår omgivning blir helt inte lika hotande.

Vi ser också till att vi lever vår dröm och ingen annans.  I ett sjukt samhälle där varje människa ska pressas till max, Angelica har skrivit om det här, kommer ingen förutom vi själva dra i handbromsen.

Genom att ge skriva ner vad som ligger till grund för våra handlingar kan vi tydligare se dess funktion. Vi kan då till viss del, ta bort sånt som görs pga andras förväntningar och fylla på med de som ger glädje och energi. Dock är detta en svår maktfråga där vi alla inte har samma spelutrymme. Men jag försöker så mycket som möjligt att

Värdera & omvärdera. Göra om & Göra nytt. 

att fråga sig själv varför

Om du också är sugen på att börja? Så e de ju inte vara svårare än att stapla upp hur vardagen ser ut. Ställ sedan frågor om varför vardagen se ut så samt fundera över vilka grundläggande värderingar som handlingarna bygger på! Ha din egna eller en familje-brainstorming. Jag lovar ett kollegieblock går snabbt att fylla.

OBS!!! Va inte för hård mot dig/er själva, utan låt den nyfikenhet, fascination som vi har i naturen ligga som grund. Alla förändringar går ju inte att  göra direkt men det kan vara bra att bra att bli medveten om vart du/ni är utan att för den delen klanka ner på sig själv och andra.

För shit! Det är så ofta vi glömmer av varför vi gör de vi gör och kanske är denna fråga idag viktigare än någonsin...

Vill du som läsare också dela med dig i kommentarsfältet eller skicka ett mail om just din process. Jag finns här ❤️

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Att sitta på en Stubbe, Blunda & Vara fri.

Jag skrattar åt mig själv, då detta är ett inlägg jag länge velat skriva. Lite som att jag hållit inne på en enormt, revolutionerande hemlighet, jag så gärna vill att ni läsare också ska kunna använda i er vardag.
Kanske är dock inte min sprudlande entusiasm så konstigt då tanken om att nu få inspirera till Sittandet På En Stubbe ( ja ni läste rätt =) varit det som på senaste tiden fått mig

Att landa, Att andas & Finna ro när kaoset i hjärnan fått kroppen att krampa.

Foto: Vara med Naturen

Foto: Vara med Naturen

För trots kärleken till livets äventyr så kräver det där livet ibland lite för mycket? Eller?

Speciellt verkar det som att jag samlar upp stress från lite olika moment & När den där "Att göra listan" som jag själv skapat (konstiga galna människa? ) blir mer en press än glädje. När jobbet tagit för mycket energi. När telefonsamtal från olika myndigheter pågår allt för länge. När oron över mina vänner och familj berör och påverkar djupet av mitt hjärta och när bröddegen då samtidigt välts ut av en av mina katter...

Då kommer känslan av att bara behöva syre, utrymme och plats.
Kan ni känna igen er i dessa privilegierade vit medelklass men ändå känslomässigt överväldigande vardagsproblem?

Jag har funderat på varför jag vid dessa tillfällen går och sätter mig På en stubbe, I Skogen, Ensam!

Jag menar, vi har helt funktionella soffor i vårt vardagsrum, dessa är faktiskt rent bekvämlighetsmässigt mycket skönare än just den där stubben & inte alls lika måna om att göra rumpan blöt. Där skulle jag i min fantasibubbla också kunna få tröstande kramar och ord av min snygga, vältränade man =) , samt en kopp värmande te för mina spända och överansträngda axlar !
Men nej, trots fantasins frestande illusion så är det inte till soffan min kropp vill gå utan de gröna, utslitna stövlarna åker på för....  

Jag vill sitta på en stubbe, blunda och va´ fri, och låta solens strålar fylla mig med liv.

Som Petra Nordqvist så trallande sjunger i mina nu avslappnade öron.

Kanske handlar det om känslan av frihet, om att kunna sjunka in och prata med endast tystnaden som inte kan komma med några tröstande ord. Vara själv med sina tankar och inte göra något speciellt med dem utan bara låta de få snurra runt i hjärnan tills att de tappar kraft och inte orkar snurra mer… När tankarna sedan tappat fart finner jag även det tomrum som behövs för att objektivt studera  mitt subjektiva liv. Jag börjar för varje andetag få en klarare bild, se sammanhang & inse hur jag kan ändra och bryta ohälsosamma strukturer samt lösa eventuella problem.

Foto: Vara med Naturen

Foto: Vara med Naturen

I en artikel om ledarskap berättar Erik Granqvist verkstadschef på Scania

"Jag brukar säga att jag sätter mig på min stubbe, säger han. Två gånger om dagen försöker jag hitta tid då jag sitter ner och funderar över vad som hänt och vad som behöver ske i morgon för att teamet ska kunna fortsätta prestera."

Kanske är Eriks "Stubbe" i denna artikel mest en metafor men tiden och utrymmet till reflektion är nödvändig och skapas enligt vetenskapen när vi befinner oss i en miljö med utrymme och "space".

Så kära läsare, jag vet att många av er kanske har långt till närmsta stubbe, och att stubben i detta inlägg mest är en metafor. Men jag tycker om er =) och jag hoppas att jag kan inspirera er till att hitta en utomhus plats i din närhet där du kan få tid att bara vara och låta de där evigt spinnande tankarna i huvudet förlora kraft. Det tror jag vi alla mår bra av!

Liknande Inlägg:
Att Aktivt Närvara Med Månens Reflekterande Ljus
Lär Känna Trädens Rynkor
Att Få Gråta Med En Skog Som Alltid Lyssnar

Har du som läsare något ställe dit du brukar gå för att rensa tankarna? Jag vill höra från er!
Gillade du också det här inlägget? Så värmer det mitt hjärta att veta det!  Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3