Påskutmaning, Sinnesboosta kroppen!

Forskning visar att daglig närvaro med våra sinnen kan förbättra kroppens förmåga till återhämtning, göra oss mer närvarande i nuet och pumpa ut endorfiner som ökar livsglädjen. Därför passar det väl utmärkt att utnyttja påskledigheten till att på riktigt ta hand om oss själva och

väcka våra kroppar till liv genom att sinnesboosta!

Har därför gjort en påskutmaning till er att göra själva eller med familjen!

Välj det som passar in och är “görbart” i just ditt liv. Sedan är det bara att låta listan guida och varför inte dela med dig av dina upplevelser genom att tagga #varamednaturen på insta!

För dig som vill utvecklas lite extra, passa på att skriva ner dina känslor och tankar efter erfarenheten. Kan ju vara någon övning/ sinnesupplevelse som triggade igång något inom dig. Fick dig att känna lite extra.

Glöm inte att våra kroppar (inte bara hjärnan) är intellektuella och
besitter mer kunskap än vad vi kan ana.

Read More

Naturbaserad stresshantering- Observera rörelser

Gå till en plats i naturen där du känner dig trygg. Platsen du väljer spelar ingen roll, en park, trädgård, skog eller vattenmiljö. Det viktigaste ära att du känner till platsen, känner dig trygg på platsen och vet att detta är ett ställe där du kan koppla av. Försök att inte ta med mobilen, bara vetskapen om att du har den i fikan brukar kunna distrahera. Är du dock orolig för att ”tappa bort dig själv” i övningen ja men ställ då ett alarm på hur länge du vill att övningen ska fortskrida.

När du kommer till stället brukar jag alltid känna in platsen och se lite exakt var jag sätta mig. oftast hamnar jag med ett träd som ryggstöd. Bekvämlighet är viktigast du ska inte prestera genom en kvalificeras meditationsposition.

När du satt dig till rätta. Landa på platsen. Har du svårt att landa. Andas djupt i magen. Är du stressad, kryper det lite extra i kroppen? Vet med dig att allt är som de ska och att pirret ofta är ett tecken på att vi kanske behöver denna stund lite extra idag!

Börja sedan att observera vad som är i rörelse. Till en början kan det vara svårt, kanske upplevs världen som helt stilla. Försök ändå att kolla upp, ner och åt sidan. Kanske ser du då ett moln som blåser förbi, kanske rör sig ändå det där trädet, kanske kluckar vattnet i en speciell rytm? Följ det du ser, se flödet i detaljerna, se ifall vissa rörelser upprepar sig, se ifall vissa rörelser triggar igång andra rörelser. Var nyfiken

Börja sedan att fråga ifall du själv påverkas av rörelsen? kan du känna vinden mot din hud? kan du känna naturens rytm i din egna kropp? Vänd fokus inåt, kanske kan du känna din egna puls, hur känns den? Kanske känner du starka känslor i kroppen, de kan ibland kännas stelt, ömt och ibland som ingenting. Allting får finnas, lägg tankarna åt sidan och tillåt dig istället att bara checkar in!

Sen kan jag tycka det är skönt att växla mellan just ett utåt-tittande ( kolla hur naturen rör sig) med ett inåt-tittande( där jag känner in hur kroppen mår).  

Ibland skriver jag även ner det som kommer upp, inga fina böcker,
utan mer anteckningar, på gamla kvitton.

För glöm inte att lära känna sin kropp, är en viktig del av att kunna hantera yttre och inre påfrestningar i framtiden.

Read More

Våga bryta vanan!

Även fast jag till stor del lägger mitt egna schema så är jag en vanemänniska. Jag mår bra av att vakna, äta och sova i stort sett lika dant varje dag. Kalla mig tråkig, men struktur får mig att må väldigt bra.

Det farliga med de där ”goda” vanorna är dock att de gärna praktiseras trots att kroppen och knoppen vill något annat. Vår egen tanke om hur det borde vara, har en stark röst och tar därför ofta kontrollen över vår närvaro och känsla.

I fredags var just en sådan morgon. Jag vaknade, redo att börja med min vanliga ta-en-kopp-te-rutin. Men inom mig tog det emot och jag kände, nej jag måste ut.

Så jag tittade ut genom fönstret som man gör. Såg på tempen att det var minusgrader och hyfsat mörkt ännu. Tankar om att det är bättre att jag går ut senare, som vanligt, när det börjar bli ljust, talade sitt klarspråk. Jag hade ju till och med redan börjat koka vatten nu. Ja ni vet, röster om att vi INTE ska göra någonting, de har ju svar på allt. Hittar på de värse ursäkter och tillslut var jag bara tvungen att skratta, jag menar arma människa, när ska du sluta stå här och vela.

Så, jag gjorde det enda vettiga. Det varma vattnet hamnade i en termosflaska. På med termobyxor och vindjacka. Steg för steg, på frostig mark. In mot närmsta skog. Fortfarande hade solen ej gått upp och inte visste jag var jag skulle. Hackspetten var vaken. Vinden sus. Stillhet. Ingenting.

Att gå utan mål är bra, det gör att tankarna kan få vandra utan riktning. Drömmar och visioner allt får komma upp till ytan.

Jag gick inte långt innan teet fick hamna i kåsan. Sen var det inte mer än så. Vill göra det till en revolution men nej. Träden svajade. Jag fick tid för ingenting och sakta såg jag solen komma upp.

Sedan fortsatte min dag. Morgonens lugn gav mig styrka och jag insåg att det där med att bryta vanan, om det så är att ändra till en ny yoghurt smak, så är det en rutin jag vill ha mer av.

Hur är det mer er läsare? Är ni vanemänniskor som jag eller flexar ni mera från dag till dag?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Read More

Earth hour med fokus på naturkänsla.

I måndags skrev jag om naturkänsla och passande nog är även natureconnection årets tema på Earth hour. För er som inte har hört talas om Earth hour är det nu på Lördag, den 30 mars, då vi klockan 20:30-21:30 tänker till lite extra och släcker ner lampor och apparater.

Så förutom mina tidigare tips för ökad naturkänsla varför inte passa på att under Earth hour, prata med familj och dina vänner om hur ni tillsammans kan få in mer naturkänsla i ert liv. Het tips är att göra en bucketlist , där ni kan skriva upp, vad som är viktigt för en relation med naturen men även vilka typer av känslor som ni vill upptäcka.

Ni själva är ju kreatören, så egentligen finns inga gränser. Det kan dock vara bra att kombinera lite "enklare" "mindre" mål som att varje dag försöka känna vinden, eller testa hur det känns att ligga i mossa, hoppa i vattenpölar, med lite större - som att försöka sätta av minst 15 min/ vecka på din naturplats eller sitspot, som jag skrivit mer om här.

Har du barn så försök att kombinera det i hop, så som att hela familjen går ut.
Varför inte upptäcka elementet vatten ihop.

Skriv en lista med mål men glöm inte bort att fokuset är att
ge utrymme för att känna mera!

När du/ni är klara med dina/era reflektioner gör själva listan så enkel som möjligt genom att spalta ner den tydligt, gärna i punktform. Sätt upp den på kylskåpet eller varför inte som screensaver på mobil eller dator. Man kan också lägga in påminnelser i kalendern, man ska inte lita på minnet:)

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Read More

Fokusera på Naturkänslan och 5 tips på hur du kan börja!

Vad behövs för att Människan ska återfå en känsla för naturen och på riktigt börja bry sig om den? Det är en fråga som jag funderar på, gärna under tidiga mornar, lite som en ursäkt för att inte direkt gå upp ur sängen!

För faktum är att bara för att vi “är i naturen”, så behöver detta per automatik inte innebära att vi har en känslomässig relation till den. Speciellt inte i ett samhälle som styrs av att naturen är en resurs eller en “Instagram vänlig produkt”. En slags trivsam kuliss, för allt det där andra “viktiga” som vi vill utföra.

Vi måste måste därför jobba lite extra med naturkänslan,
men hur och var ska vi börja?

En del forskning har gjorts på temat b.la. en rapport från Derby University, där man fastställer att kunskap om naturen, art-benämning och faktaböcker, inte förbättrar vår relation till den. Inte heller räcker det med att som nämnt “vara i naturen”, då aktiviteter enligt rapporten riskerar att göra oss mer målfokuserade och därmed tar oss ännu längre bort ifrån själva känslan. För att få människor att öka naturkänslan är det istället andra mekanismer vi måste prioritera och rapporten uppmuntrar till en mer närvarande, inkännande kontakt med naturen, där vi använder kroppens alla sinnen i samband och en gnutta reflektion. Behöver du mer pepp och inspiration?

Här kommer 5 tips på hur du kan öka Naturkänslan

Fokusera på att vara med naturen - Nästa gång du ska ut, ta bort målfokuset och anmana enkelheten. Tänk på att du inte behöver ta dig runt “5-kilometarn”, du behöver inte heller ha musik i lurarna. Gå istället ut bara för att upptäcka. Tänk mindre och känn mera. Lyssna på fågelsången, gå fram till trädet och sätt handen på barken. Var nyfiken och gå sakta.

Observera vad som händer inom dig när du är med naturen - Gå till en plats i naturen där du känner dig trygg och skifta mellan utsikt och insikt. Vad väcker platsen eller olika sinnesintryck inom mig? Uppmärksamma hur objekt i naturen får dig att reagera. Kom i håg att alla känslor är betydelsefulla och varför inte ta med en anteckningsbok. Börja sätta ord på vad du känner, är ett bra sätt att börja anknyta.

Fundera över naturen och dess mening- Ta en stund och checka in vad betyder ordet natur för dig? Vad har du för favoritplatser? Fundera på vad naturen skapar för mening i ditt liv? Gör gärna en slags mind-map, där du placerar ordet Naturen i mitten och skriv sedan ner varför naturen är viktig i ditt liv.

Värna om din förundran - Till och med påväg in på ICA, så kan man slås av det vackra som naturen har att erbjuda. Vårtecken som nu börjar komma. En tussilago som orkar sig upp genom asfalten. Naturen erbjuder skönhet överallt, vi behöver bara en microsekund för att bli påverkade. Naturbilder på kontoret och på varje skärmsläckare, ta in kottar och mossa. Det vackra i naturen hjälper till för att bevara känslan.

Inkludera naturen som en del av dina rationella val. Fundera på vad du kan göra för naturen? Alltså inte vad alla andra gör utan vad du kan göra! Självklart, kan du få flera tips från googling eller mer informativa sidor som naturvårdsverket, jordens vänner etc. men akta dig ifrån att göra saker bara för andra gör det. Du måste själv reflektera. Ta därför små steg och se det som en positiv omställningsperiod. Läs bloggen Enemilia som alltid ger mig mycket inspiration

Förhoppningsvis är det ju inte endast jag som ligger i sängen och funderar så
vad har ni som för tips för att öka naturkänslan?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Read More

Ökad självinsikt och inre styrka!

I en värld där tystnaden fylls av pipande notiser och där våra tankar tickar av otålighet, så är det svårt att bara stå still. Det är som att både samhället och vår egna vilja blivit ockuperade till ett ständigt race och en jakt på att göra mera, mera, mera. Vi klagar på den moderna livsstilens eviga tidspress och krav, vi klagar på barnens bristande koncentrationsförmåga, vi klagar på att telefonerna/paddorna tar för mycket av vår uppmärksamhet, men även när vi är ensamma så verkar vi ha en förmåga att älska det där med att distrahera. Detta gör att trots att kroppen skriker efter vila och trots att vi under veckan plockat på oss känsloprocesser som ligger och gnager under ytan, och trots att vi har en fri helgdag där vi skulle kunna möta oss själva så styr vi oss själva in i mer göranden, mer notiser, mer semestrar som måste planeras.

För det där med distraktion där är så himla lockande på något sätt. Det finns så mycket att mata hjärnan och självkänslan med. Och de kan vara så att precis innan jag ska gå till naturen, till tystnaden, till stunden där jag aktivt väljer att stå stilla. Ja, då stoppar jag mig själv. ”Hittar på att instagram borde scrollas, eller var det städning, tvätt oroa mig över framtiden som jag borde göra? Även i naturen så plockas ibland telefonen upp, bort från nuet vill jag gå, för visst var det ändå någon jag borde ringa?

Kan du känna igen hur din hjärna ständigt kommer med ursäkter?
Den ena svagare än den andra!

För att gå in i de där omtalande ”varandet” är svårt. Jag har skrivit om det här och här och jag minns själv när jag efter dagar i tystnad under en Vipassana-kurs bröt ihop. Inte för att jag hade en dramatisk händelse som behövde läkas, utan för att jag hade en sorg inom mig, som bara behövde kännas! I naturen sker samma sak. Under mina promenader kan jag ibland se hela mitt liv i en enda tankefas. Jag ser vita lögner, hur allting blev så fel, hur ord sades. Jag ser mitt egna ansvar och hur lätt det är att låta sin egna ”självbesatthet” ta kontroll och såra andra i något slags maktspel.

En självinsikt som är skitsvår att bära och visst är det enklare att springa.

För självinsikt är ingen enkel resa, det ligger i ordet att det handlar om att lära känna både sina brister och tillgångar. Du måste vara modig, visa hög självmedkänsla och passa dig för negativa tankar som har en förmåga att klibba. Har de gjort det så kan det hjälpa att skriva ner det som kommer, prata med andra eller bara pausa och höra vinden susa. Svåra känslor så som sorg, ilska, självömkande kommer också komma. Livet är liksom upplagt på de sättet och vilka är vi som tror att vi kan lura livet och förvänta oss att bara få lycka. Men trots att det där med att titta innåt och att pausa inte är någon härlig reatreat,

måste jag ändå propagera för att det här med självinsikt
är en av nycklarna för ökad inre styrka!

För det är när vi tar ansvar för att vi som människor behöver eftertanke, där vi lyssnar på både tankar och känslors som ligger och gnager, det är då vi kan hitta kraften och styrkan i oss själva. Vi kan börja äga oss själva, inse att vi är ett levande subjekt som under dagen och veckan har ett val, även om det valet är att jag måste acceptera att jag inte kan förändra eller läka andra, eller om valet är att jag i denna stund måste låta andra hjälpa mig, för att kunna läka.

Att lära känna sina inre val, hur små eller stora dessa än må vara, ger oss en uns av inre kontroll där vi själva styr vårt liv och inte låter andra vara de som håller i kontrollerna.

För genom att veta vad som pågår inom oss själva så växer både vår inre intelligens och styrka. Det är med hjälp av självinsikt som vi kan stå upp för oss själva och i mötet med andra veta vad som är vår egna skit och vad som ägs av andra. Har skrivit om härskarteknik här. Och det är genom ett kontinuerligt stå stillande, där vi varje vecka, kanske varje dag lägger in stunder för reflektion som vi kan på riktigt komma oss själva nära.

Inget hokkus pokkus. Ingen trendig ny metod.
Utan kravet är tystnad, ensamhet, självmedkänsla och en väldans massa mod!

Relaterade Inlägg:
Din smärta är betydelsefull
Eva Sanner bli vän med ditt mörker
Sitta på en stubbe blunda och vara fri

Hur gör du för att lära känna dig själv och öka din inre styrka?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta  det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <3
 

Read More

Inga självhushållare men mår väldigt bra ändå!

Det var som att våren kom till oss här i Svenljunga förra veckan och helt plötsligt så gassade solen på min vinterbleka hud! Jag slutade också att använda raggsockar i huset som är från 1825, tydligt vårtecken! Som vanligt var jag dock inte förberedd, blir alltid, utan undantag chockad och tänker nämen redan? och börjar hektiskt planera trädgårdsfixet. Okej, nu ska jag inte ta ut för mycket i förskott, men SMHI lovar än så länge plusgrader!

Så nu blickar vi framåt mot nästa vecka där vi har en del att göra i trädgården. Jag och Matthew är inga självhushållare á la Sara Bäckmo, men vi har sedan vi köpte huset för två år sedan börjat odla lite mer för varje år och mår väldigt bra ändå! Vi lär oss sakta hur vinden blåser olika, vilka växter som passar var. Vi försöker hålla de kravlöst, enkelt men samtidigt så fokuserat som vi bara kan. En slags hobby odling med en längtan efter att leva närmare naturen där vi tar tillbaka den kunskap som plötsligt försvann och jag menar, egenodlad potatis vad mer kan en egentligen vilja ha?

upload.jpg

Veckoplan:

Måndag: Arbete med en kommande föreläsning. Samt trädgårdsarbete, behöver röja!
Tisdag: Föreläsning naturbaserad integration. Dari-talande denna gången och jag längtar redan.
Onsdag: Mitt nyhetsbrev kommer ut. För er som vill signa upp, skicka mig er mailadress! Bilen Flow ska besiktigas, sen ska de tydligen bli väldigt varmt denna dag så mycket tid kommer att spenderas ute, med att plantera och planera inför odling.
Torsdag: Jobbar hemifrån och ska fokusera på sälj. Jag är rädd redan!
Fredag:
Studiefredag. Kommer att djupdyka i forskningen och förtydliga ett begrepp som heter “behavioral setting. Någon av er som jobbat med detta?

Vad har du framför dig?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Maxa vardagsglädjen med 3 saker i Naturen.

Hur mår ni i februari yran? Här i Svenljunga blandar vi regn med strålande vårsol och kanske är det jag som är känslig men mitt humör verkar känna av vädret och har denna månad varit både upp och ner. Men så är ju ändå livet, det är mycket vi ska hantera. Problemet med de de klassiska “humörsvängnigarna” är dock att vi är biologiskt kodade att älta mer kring de negativa och att oro, rädsla etc. klibbar sig fast lättare än de positiva.

Negativa spiraler är vi väl alla bekanta med och stress, komplicerade beslut eller tuffa motgångar kan ändå göra det där med vardagsglädje ganska svårt!

Stunder som denna passar det därför perfekt att ta del av Miles Richardssons imponerande forskning om hur vi genom att uppmärksamma saker i naturen kan förändra vårt mindset och finna glädjen i vardagen. Miles forskning bygger på ansatser inom positiv psykologi och syftar på att vi alla har förmågan att träna upp vår glädjemuskel, genom att bara skriva ner tre saker som under dagen varit lite extra bra.

upload.jpg

Detta stämmer även överens med svenska psykologen och författaren Titti Holmers reflektioner där hon beskriver hur både depression och perceptionsforskning visar att vi genom att fokusera på finare vardagsögonblick, kan skapa nya positiva tankespår i hjärnan! Detta gör att det blir lättare att känna sig  vardagsnöjd och flera vetenskapliga studier visar att tillfredsställelsen i livet, på längre sikt ökar.

Helst ska det också vara tre saker i naturen. 

Eller det är det som Miles beskriver i sin studie, när han påvisar att det finns en skillnad mellan de deltagare som noterat tre saker i naturen och de som noterat övriga bra saker totalt under en dag. Resultatet visar nämligen hur de som noterar tre saker i naturen statistiskt hade en signifikant förbättring av sin mentala hälsa till skillnad från övriga gruppen som endast hade en svag förbättring. Värt att notera är också att de som inte noterade saker i naturen var mer inriktade på att skriva ner bra saker om sig själva etc. “jag stod upp för mig själv” till skillnad från de med naturfokus som hade ett mer utåtriktat engagemang och skrev ner saker som att ” Listening to the sparrows chattering in the hedge”.

upload.jpg
upload.jpg

Forskning som detta sätter spinn på tankeverksamheten och får mig att fundera på om det kan vara en av naturens hälsoeffekter att den just tar bort fokus från oss själva och får oss att koppla an till ngt större?  Bara en tanke jag rent spontant fick och vill därför gärna veta vad du tror om detta resultat?

Fast, oavsett vad man egentligen tycker och tänker, så tror jag att de flesta av oss kan hålla med om att med rätt attityd kan vi förändra ganska mycket. Jag menar skit dagar, ni vet när man fått för mycket på sina axlar och bara varit allmänt irriterad, kan till viss del (Obs, notera till viss del, vissa dagar behöver vi också bara må dåligt) hjälpas av att vi försöker att se de som ändå varit lite bra.

Vi alla kan därför behöva lura hjärnan lite då och då och genom att sätta som mål att notera 3 saker i naturen skiftar man fokus från jobb etc. och börjar istället titta runt och använder kroppens alla sinnen!

upload.jpg

Tro mig! de blir också enklare och enklare ju mer du tränar. Helt plötsligt observerar du saker utan att tänka på de och jag tycker de är så häftigt när jag kommer på mig själv känna vinden mot kinden på väg in till Ica eller när jag uppmärksammar små bofinkar som mumsar på ett bröd i mitten av en villagata….Fina stunder som definitivt skrivits ner på min bra saker lista!

Så börja du också, kanske få in en morgon eller kvällsrutin, där du tar en stund och tänker efter vad som fångat din uppmärksamhet just idag. Kan också vara roligt att ha som en familjegrej, eller för er som jobbar med naturen varför inte de till en personal aktivitet. Det är alltid så spännande att dela sina upplevelser med andra!

upload.jpg

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta  det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <3
 

Naturbaserad integration & längtan efter att få stoppa fingrar i jord

Hej och hoppas att allt är bra med er! Efter helgens uppsättning av växthus är nu lyckan total. Vårsolen har fått naturen och min odlingslust att fullkomligt spricka av växtkraft och planeringen inför 2019 trädgårdsland är i full fart. Denna vecka får jag dock stilla min iver då jag har en vecka av föreläsningar, vilket är lika roligt det!

För er som följer mig på instagram vet att jag delvis samarbetar med kommuner för att ge nyanlända information om hälsa, naturens läkande hälsoeffekter samt kunskap om den svenska naturen, allemansrätten etc. Jag har gjort detta sedan 2017, vilket har resulterat i föreläsningar på arabiska, somaliska, persiska, dari, tigrinja och varje grupp är en ny resa!

Naturbaserad integration

Annars är det företaget, studierna, naturpromenader och kel med katt som veckan fylls med. Får spara trädgårdslandet till helgen. Kvällarna avslutas framför brasan och Harold Searles bok- The Nonhuman Environment från 1960. Skrattar åt mig själv när jag tänker på att mina lästips inte direkt hamnar på topplistan över trendigaste läsningen just nu!

Veckoplan

Måndag: Forskningsmetodik- analysering av kvalitativ intervju. Samt genomgång av mejlen, svara på förfrågningar etc. och organisation av företaget.
Tisdag: Naturbaserad integration, arabiska förmiddagen,
Onsdag: Naturbaserad integration, föreläsning arabiska förmiddagen sedan blir det lunchvila innan ytterligare en föreläsning på Tigrinja. På kvällen ska jag iväg på middag i Borås antar att jag kommer att vara heelt slut.
Torsdag:
Föreläsning arabiska. Nytt blogginlägg kommer ut om hur du kan maxa vardagsglädjen.
Fredag: Podcast inspelning för mindfulnesspodden!! Super kul och blandar detta med psykoanalytisklitteratur och forskning. Att läsa, samla kunskap är bland de bästa vi kan göra för oss själva!!
Lördag: Öppen dag med vila och återhämtning. Mina fingrar vill känna jord.
Söndag: Öppen dag med vila och återhämtning. Mina fingrar vill känna jord.

Vad har du framför dig?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Nature is more than just a product – Nigel Berman on The potential of Nature Connection.

Running a small company which focuses on nature connection and health (especially one that’s based in the countryside) can sometimes make me feel alone. A feeling that deepens when I read in the media about the still prevalent environmental destruction, human suffering and how as a species we seem to have evolved further and further away from our natural core. This can make me doubt what I’m doing, why I´m doing it and can sometimes send me down a “Whats the point, no one cares about nature anyway” spiral of negativity.

Inside of these moments however, I’m so grateful for the internet, since it’s helped me to find like-minded individuals and groups (check out the list of  Fb-groups at the end of this post) that gives me an incredible “Let’s keep on working!  You’re not alone!” kind of boost. Nigel Berman (founder of the School of the wild) is one of those individuals. Someone who gives out so much positive energy and is also extremely in tune with the profound potential that connecting / reconnecting with nature holds.

Do you want to know more? I sure did! As is such, when visiting my husbands family in the south of England, I decided to meet Nigel for a chat. Here’s a bit of his story! 

Nigel BermaN, Founder of school of the wild

Nigel BermaN, Founder of school of the wild

Even though Nigel Berman was brought up and spent several of his younger adult years living and working within the city of London, he’s always been drawn to nature, so much so that he regularly sought to escape from the hustle and bustle of city life with excursions, activities and social events in the countryside. Upon discussing this with me, he began reflecting upon a day in particular when he went on a bike ride, cycling through an area called Pagham marshes. It was during this excursion that he felt an overwhelmingly strong and innate connection with the landscape, a sensation of resonance that he hadn't experienced for a while. Maybe you’ve also had a similar experience in nature that’s been overwhelming?  If so, please feel free to write to me about it, because I’d love to know more.

Becoming incredibly inspired by his experience, Nigel began excitedly trying to figure out what this feeling of connection was and if there was anyone else who’d experienced it. In doing so, he came across the work of cultural ecologist and philosopher David Abram and applying Abram´s information to his own experiences, he came to the realisation that not only was he not alone in what he’d felt that day in the marshes, but also that nature holds the potential to be and provide something so much more profound to humanity than solely being a product for our experiences in life.

Having moved to the city of Brighton and Hove, Nigel founded The School of the Wild in 2014 and has grown the business to a client base of around 2500 people. The School of the Wild offers unique nature-based team building activities for local organisations and businesses (as well as short-courses such as whittling and foraging to the public) in the woods and countryside surrounding the city. The companies vision is to encourage people to get themselves out of the urban jungle, to nourish and strengthen their connection to the land, to nature, to themselves and to each other. Through offering these courses it’s become increasingly clear to Nigel of the immense benefits of nature for people’s health and well-being.

Some participants stated that the feeling of calmness they gained from their experiences in nature,
lasted for longer than a week after being there.

upload.jpg
upload.jpg

Nigel also made an interesting observation about how at the end of an activity day, whilst participants were at rest and talking around the campfire, they seemed to have begun viewing nature as being something more than just a facilitator for their activity. That through being in and with nature for a short period of time, people appeared to become more observant and sensually immersed in their environment, noticing symbolic messages and metaphors in the details of their surroundings and connecting to nature as part of them selves.

This is fascinating since modern research seems to imply the same thing, providing evidence that after spending prolonged periods in nature, people start to change their perception of what they believe nature to really be and from this understanding, can experience profound shifts within.

We stop seeing nature as just a product for our utilization and instead gain the ability to identify our self both with and inside it at a much deeper level.  Therefore, natures ability to mirror us back to ourselves gives us a brilliant avenue of connection in our day-to-day lives.

This is exactly what Nigel and The School of the Wild are aiming for. He hopes to inspire people to look at nature in new ways and remember their innate connection to it for not only their individual well-being, but for that of collective humanity and for the earth itself.

Nigel berman, School of the wild

Therein lays the challenge!

Because in both the UK and Sweden the prevalence of people suffering with mental health problems is increasing, with more and more individuals suffering from depression, anxiety and loneliness. In a world of social media that we believe connects us, increasing numbers of people seem to be sensing a void in their lives appearing - an emptiness that no matter how hard they try cannot be filled by the short-term dopamine fixes of likes, hearts and comments, or the short-term gratification of consumerism, substance and indulgence. We must see this as feedback from ourselves telling us that what we’re doing right now (in the way that we’re doing it) isn’t working for us. That there’s a collective yearning for something more - for a simpler, yet somehow deeper connection.

For many, nature has a huge role to play in establishing this connection!

As is such, it’s the responsibility of individuals such as Nigel, myself and many others to find a way to bring nature back into the awareness of society, through creating platforms to help the modern human find their own individual way of connecting with nature. From the small amount of time I spent in Nigel’s company, I saw in his eyes that he’s more than up for the challenge and I feel so excited to know that more and more indiviudals are connecting in this way.

Do you also want to get inspired by Nigel’s work, contact him on info@schoolofthewild  or click into the School of the Wild’s website!

Also, if you want to connect with like minded people working with nature and health, here’s some Facebook groups that I´m interacting with right now! Please let me know if you have any more groups or interesting websites.

Nordic Nature Health Hub

Skogsbadets Vänner

Nature- based Business NetWork

Nature & Forest Therapy Europe

We Are Wildness University

Forest Bathing Central

Nature connection World

Shinrin-yoku Sweden

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta  det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <3

Ge näring till dina rötter inte dina fötter.

Hur känner du kring det där förvirrade ordet hälsa?

Jag menar vi har hört så mycket nu. Nya budskap varje dag. Det är trendiga dieter, micro-vilor och ett megautbud av olika träningsformer. Vi tror att vi har hittat en rytm som fungerar och sen boom, så står vi där ovetande, tomhänta, känner att vi tappat fotfästet och gått tre-steg tillbaka.

Våra kroppar kan också vara väldigt svåra att tyda. Värk hit och dit och symptom som är svåra att få grepp om.  Sjukvården är ju i stort sett nästan lika förvirrade som vi och det största jag har lärt mig är att jag själv måste bli bättre på att lyssna på vad det är min kropp faktiskt vill berätta.

naturens hälsoeffekter

För alla vill vi ju må bra! Vi vill inte lida. Hälsa handlar därmed inte bara om att undvika sjukdomar utan också om att ha energi att skapa och uppleva alla de där meningsfulla stunderna som gör livet värt att leva.

Så vi tvingas oavsett vi vill det eller inte att fundera kring just det förvirrade ordet hälsa och enligt mig är det inom oss själva vi måste börja.

Hälsa för mig år 2019, innebär därför att jag inte kommer att testa något nytt. Fötterna får vila och det är istället rötterna som jag kommer att prioritera. Hälsorötterna som jag kallar de. Tänker att en del av mig är precis som ett träd. Med näringsrik jord, rätt slags omgivning och balans mellan vila och att växa, står jag stabilare i en allt mer förvirrande vardag.

För likt ett träd är naturen min grund. Där hittar jag lugnet. Där får mina hjärna vila. Där finns min mat. Där rör jag kroppen hur jag själv vill och inte utifrån andras krav och ideal. Självklart faller jag vissa dagar. Men då tillåter jag mig falla. Även ett träd har sina sår och utmaningar men fortsätter ändå att växa.

Naturens hälsoeffekter

För med hjälp av naturen så tittar jag också in i mig själv. Jag låter skörheten komma. Känslostormar och distans. Jag växer i det lilla. Vill du veta mer kolla in mina kurser och utbildningar.

Forskning visar att en stor hälsofaktor är vårt sociala nätverk. Genom goda relationer och sammanhang så kan vi finna styrkan tillsammans. Även här använder jag mig av hälsorötterna för symbolik. Alla som läst Peter Wohlleben Trädens hemliga liv vet nämligen att en rot inte finns ensam i ett slags vakuum utan ständigt “tjattrar” och byter information med andra organismer. Att kunna få hjälp och ge hjälp är relationernas styrka. Genom att också våga visa våra sköra sidor för andra (obs: förstående andra), så skapas nära samtal där vi hjälper oss själva, genom varandra.

Så nu vill jag uppmana dig att göra det samma! Alltså, INTE kopiera mina hälsotankar och vanor utan istället hitta dina egna rötter.

För kanske behöver du inte heller hoppa på något nytt just i år?
utan istället vara nöjd med de du har och gräva där du står.

Naturens hälsoeffekter

Fråga dig själv vad som funkat och inte funkat. Har vissa saker känts bättre än andra? Utgå från dig själv och din kropp och snegla inte avundsjukt på andra. Försök att fokusera på dina resurser och vad du faktiskt redan nu gör för att må bra. Gå också till miljöer där detta ens är möjligt. Jag menar hur ska du kunna fokusera och lyssna innåt samtidigt som du utövar din att göra lista. Naturen är en kraftkälla för reflektion, den förändrar hur din hjärna fungerar och gör det enklare att närvara och se vart du befinner dig just för dan.

Men framför allt, år 2019 måste bli året där vi faktiskt börjar vara snällare mot oss själva. Självinsikt låter ju fantastiskt men kan leda till självkritik. Vill därför förtydliga, att de finns ingen som tjänar på att du klankar ner på dig själv och självkänsla är inget du kan få av andra! Tycker Mona Drar är en så bra inspiration kring självmedkänsla, så läs och lyssna på det hon skriver.

För det är så lite som vi vet om det som 2019 har att komma med. Känner både pirr men samtidigt en allt större styrka då jag med naturen hittat tillbaka till mina hälsorötter, till min mening och till kraften som jag vet finns inom oss alla.

Hur tänker du kring det där med Hälsa? Har du några speciella mål inför 2019?

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <3
   

Dags att tillåta den sociala vilan!

Jag kan vara ärlig med att säga att jag känner av de ganska direkt. Tröttheten, huvudvärken och hur jag börjar irritera mig på allt och alla.  Människor som rör sig snabbt förbi, en mening hit eller dit, jag hör orden men de sjunker liksom inte in. Aldrig har jag varit så uppkopplad som under just jul och nyår och

det är nu om någonsin jag behöver vila!

social vila

För den efterlängtade jul-ledigheten har för mig, likt många andra, fyllts av julfika, jullunchar, äntligen är du hemma häng, släktträffar och “årets fest“ nyårsafton.  Och viss är det fantastiskt att få ta del av gemenskap, värme, fina återseenden och samtal men frågan är om inte julledigheten också kommer med orimliga krav kring hur härligt det ska kännas att vara social?

För jag tror att många håller med om att de “sociala” har en maxgräns. Man orkar inte hur mycket som helst och till slut skriker kroppen efter att få vara ifred. Det är nämligen väldigt lätt att totalt braka ihop när det finns så mycket förväntningar, inte bara på det sociala utan exakt hur en “jul” ska vara.

social vila

Men det är väl bara att säga nej tänker du? 

Nja, så enkelt är det faktiskt inte. Ett "Nej" förväntas komma med ett varför. Vi måste förklara hur vi tänker, att det är sjukdom eller något annat som vi kanske tvingas halv-ljuga om. Att säga sanningen kan vara svårt och inte så smärtfritt som man kan önska, då många dessvärre tar frånvaron personligt. Vilket är synd, för orsaken till att man inte orkar, handlar oftast inte om personerna ifråga, utan om ens egna upplevda energi-resurser i relation till det sociala sammanhanget. Att våga stå upp för sin egen vila, kan genom denna inre och yttre-konflikt dessvärre skapa ännu mer oro och vi börjar i denna negativa spiral tveka på oss själva.

Men lita på mig du är inte konstig och du behöver inte börja googla och fundera på om du tillhör en speciell personlighetstyp.

Det är normalt att känna som du gör och trots att människan är ett flockdjur, som behöver sin grupp, så mår vi också bra av stunder av ingen ögon- eller kroppskontakt. Stunder av tystnad utan en massa muntlig kommunikation.

Hjärnan behöver nämligen vila och flera studier visar att hjärnpauser hjälper oss att komma tillbaka till energi och kreativitet mer effektivt. Du är därför inte så annorlunda och onormal som samhället kan få dig att tro, utan allt fler börjar inse värdet av att de de lugnt. Nya trender som off- the-work förtydligar detta och påvisar att vi behöver mer social vila än vad vi till en början är medvetna om.

skogsljus, social vila

Så min uppmaning är att trots att många av er, likt mig själv, nu går tillbaka till jobbet; Se till att våga sätta din egna gränser. Säger nej, till alla aktiviteter ett tag. Boka “lunch-date” dig själv eller endast en kollega. Försöker undvika raster bort från brusiga personalrum. Ta omvägar på vägen hem, stannar vid en sjö eller ta en extra sväng i spåret. Fick ett tips av en följare på Instagram om hur viktigt det också är med morgonpromenader i naturen för att bygga upp energin för resten av dan.

För er som vill få mer inspiration gå med i Omställningsnätverkets uppmaning om 7 dagar av vila. Där får vi dagliga reflektionsteman att stanna upp extra kring.

För mig väntar nu skogen, där jag stegar bort från krav.

Just de, glöm inte att signa upp för mitt nyhetsbrev.
Inget spam utan extra material för dig som är intresserad av Natur och Hälsa!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta  det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <3
   

Varför du ska hitta din egna plats i naturen!

Vill du maxa din möjlighet till återhämtning? bli bättre på stresshantering? och samtidigt knyta an till dig själv och naturen på ett alldeles speciellt sätt? Då är mitt tips att du, precis nu, eller ja, när du har läst färdigt ser till att

Hittar en plats i Naturen som du gör till din egna.

Hitta en egen plats i naturen

Vet du inte riktigt vart du ska börja så är ett tips att göra en “Natur-avchekning” i ditt område där du försöker hitta en plats som känns så där extra bra. Behöver absolut inte vara något “fancy” utan reka på platser där du brukar ta en promenad, runt tomten eller i en park nära din bostad.

Det ska helst vara en plats som ligger nära ditt hem, arbete och som inte är för bökig att ta sig till. Många av mina kursdeltagare har dock berättat att de behöver komma bort från människor och att de därför måste söka sig lite länge bort, så som till skogen eller till en klippa där man kan sitta med utblick över ett hav. Som sagt det finns egentligen inga regler och

du kanske redan nu har börjat tänka på en plats som du vet
brukar kännas så där lite extra bra?

upload.jpg

När du hittat en plats se då till att skapa en vana i att återkomma dagligen, veckovis eller när du känner dig obalanserad. För mig brukar ett av klassiskt tecknen på att jag behöver naturkontakt vara att jag har svårt att fokusera och inte är lika närvarande i arbetet eller med mina relationer.

Men varför behöver vi då våra egna platser i naturen? 
Är inte det lite själviskt kan man ju undra?

Jo, forskning visar att vi återhämtar oss mycket bättre på platser som vi känner till och därmed är trygga i. Säger ju sig självt att det faktiskt är mycket enklare att slappna av om vi inte behöver oroa oss för vad som ska hända eller hur vi ska hitta hem. Speciellt är detta fördelaktigt för individer som inte har erfarenhet av naturen, då en upprepning av ett beteende på en specifik plats ger naturvana, vilket kan bota de reaktioner av rädsla som annars kan triggas. När vi istället känner oss trygga så kan vi mer naturligt börja fokusera på våra sinnen och sakta komma in i ett mer närvarande och avkopplande tillstånd. 

Sedan är det också rent psykologiskt viktigt att gå tillbaka till samma plats eftersom detta, gör att vi knyter an till de växter, djur och element som finns där på ett djupare sätt. Vi lära känna platsen under olika årstider och lär oss att förhålla oss till platsens olika tillstånd. Genom detta samspel mellan människan och dess yttre miljöer skapas en relation och platsen blir för oss ett smultronställe av ett speciellt värde.

För precis som när vi lär känna andra människor så skapar upprepad interaktion en anknytningsprocess med både emotionella, sociala och meningsskapande band. Platsen ses inte längre som en kuliss för en trevlig “instagrambild” utan något vi älskar som en del av oss själva. Forskning visar också att människor som har en platsanknytning är mer angelägna att försvara och skydda naturen och agerar därmed mer miljömedvetet i vardagen.

En av de aktiviteter jag brukar göra på “min speciella plats” är Sit-spot som jag skrev om förra vintern. Du kan läsa inlägget här men innebär att man går till samma plats i naturen och bara “upplever” ett tag. Ser detaljerna i naturen och närvarar med kroppens fantastiska sinnen.

Tro mig endast tio minuter av Sit-spot, lugnar sinnet och skapar en kontakt med dagen, en kontakt med nuet och en kontakt med alla de där tankarna och känslorna som stökar runt i vårt inre.

upload.jpg

För när vi hittar vår plats i naturen så är det lite som att också “hitta tillbaka till sig själv” och tro mig det är så väldans skönt att ha en plats i naturen där du kan få komma bort ifrån status och andras tyckande.
Ett speciellt rum där du alltid får tillhöra.

Vill du veta mer om vad som kan hända när vi börjar skapa en relation till speciella platser i naturen. Lyssna på Sveriges Radio “Skogen som ett tempel” ett samtal om hur naturliga miljöer i vårt sekulära samhälle skapar ett existentiellt rum av tillvaro.

Men nu vill jag höra från er! Har ni några speciella platser i naturen som är extra betydelsefulla? Brukar du återvända till dessa? Vad har du lärt dig från din relation till speciella platser i naturen?

Få fler smarta tips om hur du kan arbeta med naturen som
ett verktyg för hälsa och välbefinnande genom att signa upp på mitt nyhetsbrev

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Vinterterapi

Jag är nog inte en av de personer som kan skryta med att jag älskar vintern. Har självklart likt alla andra fått acceptera att det är en del av året, men har alltid haft svårt att hantera kylan. Termobyxor, mössa och vantar. Som en vandrande michelin gubbe har jag gjort och testat de mesta för att inte bli kall.

Jag vet inte ens när det började, kan inte minnas att de var några problem i min barndom, men som sagt på senare år har jag aldrig kunnat på riktigt njuta av vintern utan att just oroat mig för att bli kall.

Vinter, svenljunga

Kanske låter väldigt nojjigt men i mitt självförsvar så är de ju inte så konstigt utan varje organisms förmåga att överleva är beroende av dess respons att reagera på fara. Reaktionen blir ofta en av rädsla och med denna känsla kommer en rad automatiskt triggade responser. Vi alla har olika sätt att reagera på ett vad vi anser vara “hotande” stimuli. Att bli rädd kan därför ses som en okontrollerbar, medfödd egenskap men som människa finns det också många inlärda rädslor som egentligen är ganska orationella.

Att vara kall är för mig en av dessa. Jag vet liksom inte varför men helt plötsligt blir jag grinig och vill gå hem. Jag förlorar min öppenhet och sluter mig i mitt lilla skal.

Men någonting hände förra året! Jag sa liksom till mig själv att nu fick de tusan vara nog. Inga mer ursäkter, ingen dör av att frysa och som den seriösa kvinna jag blir när jag väl bestämt mig för något så skapade jag min egna “vinterterapi”. Låter egentligen kanske mer än vad det är men jag började helt  enkelt göra små övningar där jag mötte min egen rädsla.

Första steget i denna riktning var att våga ta på mig lite mindre lager när jag var ute. Efter detta blev det direkt ganska drastiskt då jag blev erbjuden att testa på det där med vinterbad. Ville ju inte vara den som fegade ur, så

Bastu, dopp, Bastu, dopp och förra veckan badade jag faktiskt
direkt från bryggan i Malmö i Öresund!

Holsjunga, naturhälsa, Sitspot
Sit-spot, naturhälsa

För även i år jobbar jag vidare med min “behandling” (haha blir kanske ett koncept jag tar med i företaget snart). Sedan oktober månad har jag bland annat tagit kalla fotbad i skogsbäckar, gått ut i korta stunder bara för att få känna kylig vind och även inomhus sett till att duscha kallt. Tydligen så kan just kallduschar vara bra för immunförsvaret och i den här i artikeln “Benefits of Cold Showers: 7 Reasons Why Taking Cool Showers Is Good For Your Health” kan du läsa mer om detta. 

Och trots att jag som sagt är långt ifrån att helt ignorera min frysreaktion så har jag faktiskt blivit mycket bättre. Läste precis artikeln “Can we control our fears?” där de diskuterar ännu mer hur vi kan lära oss att styra rädslor som är just inlärda. Tyder ju på att det där med “vinterterapi” faktiskt funkar och att alla dåliga ursäkter bara är ett tecken på att det inte finns en vilja. Kan också verka som inspiration till er läsare då ni kanske har andra rädslor för "naturliga" fenomen som är just “ologiska”.

Sen är de ju inte alls så där dramatiskt som jag kanske får det att låta. Handlar ju egentligen bara om att bestämma sig och se till att det blir av. För dig som vill läsa mer om hur vi kan hitta lite mer kyla i vårt liv så ger Angeliqa på vandringsbloggen i detta inlägg  sina bästa tips inom temat.  Kolla även in Jonna Jintons video, jag menar wow, det är nog nästa steg :D

För visst är vintern ändå magisk. Känslan av ett landskap som står helt stilla.
Ljuset som sprider sig genom reflektionerna av is.

Vinter aktivitet

Nu hoppas jag bara att det blir mer av dessa frostiga dagar!

Men nu vill jag höra från er! Vad är er relation till kylan?
Hur förhåller ni er till den? Har ni några tips på att bli mer “vän” med svalkan? Eller har ni andra rädslor som ni kanske måste möta?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Att minnas naturen för hopp, styrka & drivkraft.

Jag saknar havet, jag saknar träden, jag saknar 50 gradig värme och sanddyner som blåser sand i ansiktet.


Detta är några av de olika kommentarer jag fått höra under mina naturbaserade integrations workshop, när deltagarna själva fått prata om deras relation till naturen. Det varrierar från fågelkvitter till bergskedjor och det finns sällan en beskrivning som liknar den andra. Utan relationen till naturen och definitionen av vad som symboliserar begreppet natur tycks vara personlig och individuell.

upload.jpg

Och konstigt är det ju inte utan forskning visar hur vår relation till naturen ser olika ut och beror på vår uppväxt, kultur och erfarenheter. Studier visar också hur ordet natur är länkat till speciella platser där vi har spenderat mycket tid vilket gör att begreppet också är kopplat till faktorer som format vår identitet. Så som sociala och emotionella band. Jag har skrivit mer om vår anknytning till vårt hem HÄR.

Om vi därför tvingas (obs ej frivilligt) flytta ifrån naturen, ifrån just vårt hem eller om platsen förstörs och skadas så skapas en känsla av rotlöshet inom oss.  Det är som att en del av oss själva försvinner när landskapet vi älskade så mycket inte finns nära till hands eller inte finns över huvud taget. Förstörda av krig, föroreningar, skogsbrand eller bara oåtkomliga pga av att man exempelvis blivit äldre och inte har samma funktionsförmåga som tidigare.

Speciellt för nyanlända så upplevs denna känsla av förlust så starkt och deltagarna berättar hur svårt det kan vara att återfå en slags trygghet i ett nytt samhälle. Allting känns ovant, skogarna är mörka, erfarenheterna som krävs är annorlunda.

upload.jpg

Men minnet erhåller starka krafter. I boken Place attachment: Advances in theories, methods and application presenterar forskaren Maria Lewicka hur vi människor kan överkomma denna problematik genom att använda oss av minnet som ett kognitivt verktyg. Genom att få en möjlighet att prata om positiva erfarenheter i det förflutna i relation till speciella platser i naturen eller bara få fördjupa oss i vår definition av begreppet natur så kan vi skapa ett samtal som verkar som en brygga mellan då tid och nuet. Naturen fungerar därmed som en metkrok som sjunker in i vårt minneshav och för upp till ytan en scen och ett minne som legat bortglömt av tiden. Minnet går sedan att använda för att bygga en ny relation till ett nytt landskap.

Havsutsikten som är förlorad kan gå att finnas på en kust, kanske vid en sjö eller bara genom närheten av vatten. Trädgården som vi var van att ta hand om kan bli ett växthus på äldreboende. Forskning visar att vi kan odla delar av oss själva med hjälp av minnet på nya platser.

Det är det jag främst försöker uppnå med mina workshops. Jag vill inte prata om naturen som ett begrepp som redan är definierad utan att till en början möta människan vart den är.

Vad som är naturen, för människan i samtalet.

Vilka färger, former och texturer finns med i begreppet? Är naturen vild eller kontrollerad? Är naturen liten eller stor? Vilka sinnen väcks och hur luktar och låter egentligen just din natur? Vilka känslor väcker den?

upload.jpg

 Dessa kort och fågelsång är också några av verktygen jag använder mig av och även den
typiska stadsmänniskan berättar om sin relation till en park, odling, eller hur just bofinken kvittrar och berör.  

Forskning visar nämligen att de allra flesta har skapat känslomässiga band till naturen och att dessa i sin tur är ovärderliga för vår hälsa. Hopp, tillhörighet, fascination, styrka och drivkraft är det som deltagarna säger att tiden med sin speciella natur ger. Men även sorg, skörhet och genom att känna in naturen ges en chans att också bearbeta allt det där svåra.

Så känner du dig rotlös, känner du att du inte tillhör, försökt att minnas naturen.

Det kan vara skönt att börja med en speciell plats. Kanske en plats i din barndom, kanske en plats där du tagit många promenader eller bara suttit stilla. En plats där du andades ut ett tag, eller en plats där du bara fascinerades av utsikten. Har du sedan möjlighet besök denna plats lite då och då. Gärna så ofta du kan.

Är dock platsen långt borta ifrån dig, kanske till och med förlorad, fråga dig vilka kvaliteter/element platsen innehöll? Var det öppna ytor, var du där själv? vilka sinnen aktiverades? Försök sedan att hitta en liknande miljö i din närhet, närma dig denna och se om du kan skapa en ny relation.

För du är ju inte bara människan som läser dessa ord, på en blogg år 2018 utan du är också en människa som utifrån erfarenheter, uppväxt och relationer knutit dig an till både speciella personer och miljöer. Dessa är fortfarande värdefulla och

Helt ovärderliga för din

hälsa att minnas!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta  det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <3   

Naturen är INTE en hälsotrend

Förra helgen fick jag uppleva fantastiska Allt för hälsan. En grym mässa med massa tips om hur jag kan utvecklas och leva ett mer hälsosammare liv. Blev positivt överraskad över att det var flera märken och privatpersoner med en ekoprofil, som liksom jag tröttnat på utbudet och velat förändra. Träffa bla. denna varma kvinna….
Trots all pepp och all inspiration så kan jag ändå känna att intresset för att vara med naturen kanske inte var mässans största dragplåster och ja, som titeln på inlägget syftar på så är

Naturen inte (än) en hälsotrend

upload.jpg

Lite konstigt är väl detta ändå för vetenskapligt är det sedan länge bevisat att kontakten med Naturen är grundläggande för vår hälsa och välmående. Vi mår alla bra av daglig naturkontakt om detta så innebär att observera våra sinnen eller att bara gå ut i trettio minuter för en knippa frisk luft. Något som jag dock upptäcker kanske främst inom just specifika hälsoevent eller på sociala medier är att naturen inte alls upplevs som lika trendig som övriga hälsofrämjande aspekter.

Temperaturen stiger i min kropp. Jag gillar att bli utmanad, jag tycker om när människor ifrågasätter ändå känns det som jag i just detta samtalet nått en spärr. Människan framför mig vill inte lyssna och jag ser hur mobilen och scrollande av Instagramflödet väcker mer intresse.

Naturen kanske rent utsagt för många är skit tråkigt?

För det verkar som att det där med naturen inte är lika viktigt som träningen på gymmet och att det där med yttre miljöer inte är så intressant när det finns gröna smoothies att dricka

Och nu vill jag med er hjälp förstå varför?

upload.jpg

Här kommer några förslag som jag själv tänkt på.

Allt som handlar om naturen blir stämplat med flum och hippie fasoner.
Det är som att människor som förespråkar om att naturen har en hälsofrämjande effekt oftast stämplas som härliga livsnjutare som inte sitter med relevant fakta. Detta gör att temat natur och hälsa inte tas lika seriöst och upplevs som främst ett intresse som vem som helst, utan utbildning eller ens erfarenhet kan prata om. Vad tror ni ?

Tid till naturen finns inte. Mycket av vår tids produktion sker via en dator och de flesta jobben finns i stan. Lets face,  dagens effektivitets norm gör också att många knappt har tid att krama sina  barn och återhämtning eller sekunder över till naturen finns inte. Staden och samhällskulturen vi lever inom har därmed skapat både fysiska och psykiska barriärer mellan människan och naturen. Den är separerad ifrån vår verklighet och kanske något som många inte ens tror på att vi människor behöver?

upload.jpg

Vi längtar efter Quick fix med snabba resultat. De problem som flesta människor lider av idag handlar om livsstils problematik. Vi stressar, rör oss för lite och många av oss jobbar inomhus framför en skärm. Om vi vill försöka lösa denna problematik som att exempelvis öka “dosen av natur” i våra liv krävs det att vi ändrar om lite. Börjar prioritera annorlunda. Dessvärre är dessa mer långsiktiga förändringar lite svårare att göra. Vi är vana vid att söka snabba resultat och genvägen lockar mer. Funderar på om det skulle attrahera mer om naturkontakt funnits som ett piller att ta på burk. Vad tror du?

Vi behöver mer vetenskaplig forskning och kunskaps praktiserande : Trots att forskningen har kommit lång inom området så behövs det fortfarande mer beteendevetenskapliga och evidensbaserade studier för att förstå sammanhanget mellan människa och dess miljöer. Vi behöver också mer kunskap kring effekter på olika målgrupper så som utbrändhet, psykisk ohälsa, äldrevård m.m. Den praktiserande kunskapen måste också ut i våra vård sektioner, ännu upplever jag att vårdboenden, sjukhus och allmänna terapiformer applicerar alldeles för lite naturkontakt inom sin praktik.

Kontrollerande individualism I ett västerländskt samhälle blir vi formade av sekulära uppfattningar och en kultur som går mot ett självförverkligande av jaget. Genom att vi finner vår egna lycka, skapar vi vår egna perfektion formad av en starkt implementerad individualism. Vi är därmed vår egna lyckats smed och behöver inte ett högre perspektiv eller varandra för det vi benämner vara framgång. Att använda sig av naturen som ett verktyg för hälsa blir i denna kultur ett allt för svårkontrollerat verktyg. Det kräver att vi ser oss själva utifrån ett högre perspektiv. Att vi inser att vi kanske inte har all kontroll utan till viss del bara är en vattendroppe i det stora havet vi kallar liv. Vi tvingas i naturen att släppa vår självbild och fy tusan så obekvämt det plötsligt känns, eller vad tror ni, är ni villiga att hålla med?

Naturen hälsotrend

Ja faktum kvarstår att trots forskning som förtydligar hur Naturen bidrar med hälsofrämjande effekter likt den senaste dieten och träningsformen så tycks naturen förlora väljare i den allmänna diskussionen.

Inlägget är också skrivet då jag faktiskt är trött på att bli kallad Eco hippe trots att jag aldrig nämnt att jag varje dag kramar träd😁😂.

Så snälla hjälp mig, jag behöver era tankar för att lösa detta problem!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Din smärta är betydelsefull

Stillheten i naturen gör att vi tvingas möta ganska svåra känslor och många skriver till mig att de under promenader i parker, stunder vid havet eller ögonblick på stubben i skogen, drabbas av en sådan oerhörd känsla av sorg, tomhet och förtvivlan.

Orsaken till att dessa känslor kommer till oss i naturen har ofta att göra med att vardagens höga tempo inte ger oss tillräckligt utrymme att faktiskt känna. Skrev ett nyhetsbrev förra veckan med just en fördjupning kring hur vi genom att använda våra sinnen och direkta upplevelser i naturen kommer nära vår egna kärna.

Mindfulness i naturen

Att komma sig själv nära är dock i många fall skitjobbigt och inte alls så där härligt som vi kan få det att låta….

Trots detta är det så otroligt viktigt att vi är modiga och vågar lyssna på vad våra kroppar har att berätta. Mycket lättare är de ju att ta upp mobilen och bara fokusera på något annat. Men ni kanske har hört citatet

What you resist Persist.

- Carl Jung

och hur mycket vi än vill springa bort ifrån våra känslor så kommer vi genom att ignorera dem skapa en stor flodvåg inom oss själva. Känslan av att drunkna, fast inombords gör det grymt svårt att andas.

Ekopykologen och grundaren av “The work that reconnects” Joanna Macy, berättar mer i denna video om vad som händer med ett samhälle som inte vågar att möta det som känns i våra innersta hjärtan. Och hur viktigt ilska, frustration och oro kan vara för att skapa de förändringar vi vill se i världen och inom oss själva. Jag själv kan känna detta så starkt och i naturen tillåter jag mig tid att möta just allt det där svåra vilket gjort att jag också insett att 

Min Smärta, min tomhet, min (fyll i själv det du känner) är betydelsefull.

1 (42)insta.JPG

Känslorna vi bär på har nämligen något att berätta. De kan vara självklart vara ganska irrationella, skapade av rädsla och oro men kan också ge oss information om att vi har olika behov som inte blivit tillgodosedda. För mig kommer nämligen känslan av oro ofta i frånvaron av trygghet. Känslan av ensamhet kommer som en konsekvens av att inte känna sig lyssnad på. Du har själv kanske har dina egna polariteter?

Jag lyssnade på en mycket intressant podcast om just detta med Johann Hari, Går att lyssna på HÄR. Där förtydligar Johann hur våra känslor bör ses som en reaktion på något annat i livet som kanske måste uppmärksammas. Han menar på att vårt känsloliv behöver prioriteras och accepteras och att

psykisk ohälsa skapas om vi går runt med en illusion om att vi “borde” vara konstant LYCKLIGA.

Det kan dock vara svårt att komma nära sig själv men vi får inte glömma att våra kroppar är intelligenta och genom att vi aktiverar våra sinnen, exempelvis börjar att lyssna på ljud utanför vår kropp, är det sedan enklare att lyssna inåt och känna efter. Ett bra tips är att vara nyfiken och ställa frågor till sig själv. Undersöka, för att ibland bara skrika eller gråta.

Detta görs med fördel utomhus då naturen är tillåtande och icke dömande.
Naturen ursäktar inte dina tårar, ger dig ingen näsduk, eller en jag har inte tid just nu klapp på axeln.
I naturen får tårarna utrymme att finnas!

Mindfulness i Naturen

Detta betyder ju dock inte att allt det jobbiga försvinner. Det är ju ofta de vi vill tro. En quick fix är enklare att hantera men livet vill något annat än så och vissa känslor försvinner aldrig. Speciellt inte de som är är kopplade till saknad och förlust dessa får vi istället bara lära oss att leva med. Det där med acceptans är något jag tampas med varje dag men genom att just våga möta min skörhet, förstå vad den har att berätta, så tar jag mig vidare och blir nog tusan bara mer och mer motståndskraftig.

Inre styrka är nämligen en superkraft vi alla mår bra av. Den gör exempelvis att jag inte har några problem med att dela min skörhet med andra, dela den med er. Jag bär min smärta med stolthet och när vi gör detta tillsammans så bygger vi en kollektiv styrka. En styrka av gemenskap, som i sin tur kan klara av livets alla oförståeliga och rent utsagt orättvisa skit händelser.

Hur är det med er? Upplever ni att Naturen gör att ni tvingas möta känslor som kan vara just svåra att hantera? Kanske lever ni med något just nu?

Ni gärna vara anonyma i kommentarsfältet eller skriva till mig personligen.
För glöm inte att

Din smärta är betydelsefull.

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3
   

5 tips för att närma sig Naturen i vardagen.

Under mina workshops får jag ofta frågor om enkla tips för att kunna "få-in" naturen i ett fullspäckat schema. Jag har skrivit ett nyhetsbrev, läs mer om just dessa HÄR! Frågorna fortsätter dock att komma och jag har därför suttit på kammaren och tänkt till lite extra på

5 Tips för att närma sig Naturen i vardagen.

närvaro i naturen

För let´s face it! Många av oss bor inte med skogen som närmsta granne och många av oss VILL INTE bo med skogen som närmsta granne! Din relation till naturen är unik men vi kan ändå finna inspiration av andra. Så nu kör vi!

Planera in naturen & gör den till en vana.
Detta är min huvudregel som jag inte trimmar på. Oavsett hur mycket jobb jag dörför har så ser jag alltid till att komma ut. Oftast så sker detta på morgonen, där jag i minst 15 min oftast ca 50 min stegar ut. Jag observerar, stretchar, promenerar beroende på dagsform. Jobbit i början men nu är naturen en del av min morgonrutin och mer en självklart start på dan. Jag känner nämligen en enorm skillnad på de dagar jag inte hinner ut och blir då lätt irriterad, får huvudvärk och så kommer de ofta en inre känsla av obalans, spearation och att jag saknar livet. Kanske låter konstigt men så är det.

På morgonen kan man ju även mötas av detta underbara ljus.

Tips på naturnärvaro

Stå still. Va tyst & Hitta ditt andetag.
Oavsett tid ute i naturen (se tips ovan) så försöker jag alltid se till att antingen helt stanna och stå till ett tag eller just sakta ner tempot på mina steg om så bara för en minut. Genom att göra detta hittar jag närvaron och naturen inom mig själv. Jag kommer ner i magen, tar ett medvetet andetag. Jag fattar där och då att jag är jag och att detta jaget finns på en underbar, växande och evigt skiftande planet. Jag inser att jag delar mina andetag med så många andra och känner ödmjukhet, kärlek och tacksamhet till att vara människa i allt detta stora. Känsla av sammanhang är en sådan otrolig styrka  och ofta är det det dessa stunder i naturen som får mig att orka med när livet pressar på och är så där extra kämpigt att förstå.

Jag sinnesfokuserar.
Detta kommer nog knappast som en chock för er läsare men att använda sinnena i naturen är rena medicinen! Genom sinnena skapas en direkt kontakt med vår verklighet och genom att bara ställa in signalen på fågelsång eller att böja sig ner och känna på gräset så förändras hjärnans sätt att bearbeta information och återhämtning kommer per automatik. Sinnesnärvaro är också smidigt de dagar man är lite mer på språng. Det finns alltid tid till att känna vinden mot huden och jag har skrivit mer om hur våra sinnen aktiverar våra kroppar till liv HÄR.

Och tro tusan att det där med fågelsång verkligen gör susen för att stressen ska rinna från kroppen.
Se bara på denna lilla!

Mindfulness fågelsång

Jag är nyfiken & ställer frågor utan svar.
I naturen försöker jag att ställa om mig från att vara en expert till att anamma en mer öppen och nyfiken attityd. Jag närmar mig träd och växter i detaljform, jag ställer hundra tals frågor till mig själv utan att googla efter svar. Jag försöker faktiskt aktivt, att vara lite mer som ett barn och bara upplever utan att rationalisera och objektifiera varenda liten sak. Genom att vi kopplar bort intellektet ett tag, så öppnar vi ju upp för händelser vi inte kunde inplanera och forskning visar att nyfikenhet är bra för hälsan, något jag skriver mer om här.

När motivationen tryter gör det lilla extra.
Alla dagar gör ju inte att man är så där super peppad på att vara ute. Tänker typ när det regnar, eller dagar då man känner sig allmänt slö för att ens göra de minsta. Då jag ändå vet hur bra jag mår av att komma ut, om det så bara är att sitta på en sten ett tag, så brukar jag använda mig av lite hjälpmedel. För att göra upplevelsen lite mer lockande som att till en början lyssna på peppande musik eller en bra podcast. Jag ser ibland till att ha ett lockande mål som ger mervärde exempelvis plocka bär eller ta några kamerabilder. Något som också funkar är att ta med fika då kombinationen natur + kaffe + choklad = livskvalitet 💚.

1 (34) insta.JPG

Hur ser du till att få in Naturen i din Vardag? Har du några tips, övningar som du brukar göra?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Naturens hemlighet - Att komma nära sig själv och det självklara.

Det är lite konstigt att påbörja en bok som vid första meningen känns som en stor utandning. Jag tar in orden.

Du och jag är en del av ett sammanhang, större än vi någonsin kan förstå eller se slutet på.

Jag känner direkt en varm känsla i hjärtat och hur mina spända axlar blir lite mjukare. Känslan av tacksamhet sköljer över mig i det halvstädade vardagsrummet och Eva Sanners bok, Naturens Hemlighet säger delar av det som Vara med Naturen grundades för att kunna förmedla.

Boken handlar nämligen om vår relation till naturen och då menar jag inte vår relation till ett annat objekt som står utanför oss själva utan istället om ett större perspektiv där naturen är ett levande subjekt inom oss alla. I kapitel efter kapitel tas de vetenskapligt bevisade effekterna av tid i naturen upp och Eva förstärker hur viktig vår relation med andra levande varelser är för vår hälsa och livskvalité.

naturens hemlighet

Det går liksom inte längre att prata bort utan studier efter studier, människor efter människor återhämtar sig från stress, ökar sin fysiska styrka, funderar och reflekterar och känner en inre existensiell samhörighet av att vara med naturen.

Boken uttrycker de självklara!

Det behöver inte heller vara så himla komplext och storartat som det kanske låter, utan nästa gång du sitter i parken, lägg ner mobilen för en sekund. Återhämtning som närvaro med naturen ge kan ske direkt. Vinden mot kinden får människor att släppa svåra tankar och komma in i kroppen ett tag. Alla har sin unika relation till naturen och Eva ger många tips på övningar som blir ett smörgåsbord för oss läsare att inspireras av.

Boken är också som att att läsa mina egna dagboksutdrag. När Eva är i Nacka naturreservat eller vaknar i tält på okänd plats så tänker jag på min tid i olika vindskydd och skogar. Småkryp, havslukt och mycket mossa. Jag skrattar därför igenkännande åt den där initiala känslan av att under mina äventyr befinna sig i osäkerheten om vad som ska hända. Eva förklarar hur vi människor har en förmåga att söka efter tillfredsställelse och att den första tiden i naturen kan vara påfrestande för psyket. Hon berättar dock vidare hur viktigt det är att vi tar oss igenom denna fas och om hur lugn, tillhörighet och “okejness” till slut landar i kroppen. Vi får chans att bara va och kan vakna med håret på ändan utan att oroa oss om hur vi ser ut, med endast frukosten att fixa.

naturhälsa

Eva skriver också om hur vi i naturen tvingas möta delar av oss själva som kanske inte är så där “instagrammiga”. Oro, sorg, ensamhet, förtvivlan. I naturen får vi en chans att föra ett inre samtal med vår egna skörhet vilket gör att vi kommer närmare oss själva. Vi vet vad som kanske ligger där och spökar något jag själv känner ger en en sådan enorm styrka i vardagen när de små problemen väljer att tillsammans rasa.

Trots att det finns en stor samvaro i varje kapitel blir jag dock argare och argare ju mer jag läser.

Haha en känsla jag inte förväntade mig och när jag undersöker var irritationen kommer ifrån, inser jag att jag är irriterad på att en bok som denna ens ska behövas skrivas. Jag menar vad har hänt med vår tillvaro att vi till och med inte ens förstår att vi är en del av naturen? Blir till och med nu när jag skriver rent av förbannad på att vi skapat ett samhälle av separation där vi förlorat kontakten med oss själva och det system som stöttar hela vårt varande.

Hur tusan hände detta? Vad fan håller vi på med!?!

Närvaro i Naturen

Jag stirrar på de skrivna orden i word-dokumentet på min årsgamla laptop. Jag känner trycket från mina jeans som produceras av för mig en okänd hand. Jag inser hur jag lever långt ifrån total samvaro med naturen och hur jag med denna bok känner en ännu större motivation till att fortsätta min resa. För varje relation vi har i vårt liv måste vi jobba på, nya saker händer varje dag och vår relation till naturen är inget undantag.

Men allas väg ser olika ut och det finns liksom inga färdiga recept på hur vi ska
göra för att komma närmare naturen! Utan läs boken, fundera hur den landar inom dig och se vilka känslor som du inom den finner. Fatta sedan dina egna val utifrån vad du vill inte vad andra tycker och tänker du borde göra.

För det går bara att utgå ifrån sig själv och sitt liv. Små steg där vi aktivt prioriterar naturen och tänker till lite i vår vardag. I morse kollade jag på stjärnhimlen och försvann ett tag. I eftermiddag blir det en långpromenad till ljudet av fallande löv. Bilen lämnas hemma så ofta vi kan och visst funkar det bra att faktiskt baka sitt egna bröd.

Närvaro i skogen

Vara med naturen grundades utifrån att vi behöver Naturen & Naturen behöver oss, aldrig har jag känt detta så stark som i denna stund. Tack Eva för lyckan, närvaron och sorgen jag under några veckor med din bok i det fortfarande halvstädade vardagsrummet fått dela. Jag känner aktivt hopp!

Tydligen finns det nu mer än 1 miljoner organisationer som drivs av att föra människan närmare naturen och skapa ett mer hållbart samhälle. Här nedan tipsar jag om några av dessa men tipsa även mig tillbaka, vi är många på denna resa!

Enemilia - Fantastisk blogg om både inre och yttre hållbarhet. Följ även på Instagram.
Omställningsnätverket - För er som är intresserade av att ställa om till ett mer hållbart liv.
Nätvärket Lodyn - Ett nätverk inom ekopsykologi
Sandra Junhammar: En av mina favoritbloggare, ärlighet, uppriktighet, bra tips och ett närvarande hjärta.
Naturens rättigheter - Ett nätverk som engagerar sig i naturens juridiska status
Klimatklubben - Facebook klubben med många tips på miljösmart liv.
Sustainable Influenencers - Instagramkonto med mycket vardagsinspiration.

Har någon av er läst Naturens Hemlighet? Vad var era reflektioner?

 Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Jag “producerar” som bäst i det enkla.

Så fort jag inser att jag faktiskt har några dagar i sträck utan specifika möten inbokade försöker jag att åka bort till vår stuga som ligger i Fegens naturreservat. Här vågar jag att välja vilan och det är som att min kropp och tanke bara skriker efter den valda ensamheten. Jag har skrivit om att komma in i varandet här och det är nästan skamligt hur bra jag mår av att elda, hämta diskvatten från sjön och skala av.

naturens hälsoeffekter

För när jag skalar av och gör vardagssysslorna till det enda som stör så kommer också produktiviteten till liv. I den nästan oförskämda tystnaden som skapas där vägen tar slut, så får jag utrymme att lyssna inåt vilket gör att jag blir mer effektivare och ser tydligare de jag med mina workshops vill förmedla.

Helt plötsligt är också där oron om att andra inte ska fatta mina intentioner som bortglömd.
Självförtroendet stiger och konstigt nog känner jag en ökad tillit om att det jag skapar kommer att funka!

En bidragande orsak till denna ökade tillit är att jag kan välja när internet ska slås på. Inget wifi finns det här och elektriciteten bör man vara sparsam med. Detta gör att jag måste ta bort det vanemässiga scrollandet, jag måste vara mer direkt, svara på mail så snabbt som möjligt, ingen tid för att jämföra sig med andra eller oja sig. En amerikansk studie beskriver hur vi genom att minska på uppmärksamhetskrävande aktiviteter ökar vår kapacitet till kreativ problemlösning med så mycket som 50%.

Energin jag har över går därför till mig själv, till eftertanke, till att sätta på
en ny kanna kaffe och dricka ny inspiration!

naturens hälsoeffekter

För är de något jag insett så tar liksom alla de där “småsysslorna” i vardagen enormt mycket energi… Ska inte radda upp dem här, men jag tror ni fattar. Allt organiserade, planerande och alla oändliga val. Därför kan jag verkligen njuta av en viss begränsning.

Det finns bara havregrynsgröt till frukost. Jag kan inte duscha för länge.
Att tvingas förhålla mig till enkelheten kan vara oerhört avkopplande.

Ibland när jag sitter där på den gamla stentrappan, med min första kopp kaffe så till och med drömmer jag mig bort om att detta kanske kan bli min nya vardag. Ett liv långt bort i evigheten där enkelheten och meningsfullheten får ta plats. Fullt fokus, utan brus.

naturens hälsoeffekter

Men sen skrattar jag åt mig själv, som man gör när man liksom fått drömma klart.

För vald ensamhet är en sak men för mig just nu, har jag en våg av samhällskraft inom mig. Jag inspireras av de människor jag möter och har träffat så enormt mycket fina människor med inre driv och ödmjukhet. Gemenskap, hud mot hud, närvaro ja det ger ju som sagt glädje, kärlek, och en jäkla hejdundrande inspiration.

För mig handlar i stället livet om att vara uppmärksam på livet.

Inse när vissa val måst ske. Inse att när jag säger ja till något, så säger jag nej till något annat. Fundera på vart jag just nu gör som mest nytta. Finna glädjen i magen, men också vara tydlig med att de måste för skjutton vara okej att inte hela tiden vara med överallt. Släppa egot lite, människor klarar sig bra utan mig i några dar, kanske rent av mår bättre!

naturens hälsoeffekter

Jag försöker också i vardagen minska på bruset genom enkla saker. Inte ha radion på när jag kör, lägga telefonen bort från matbordet och allmänt inte hela tiden mata mitt informationsberoende, något som för nyfikna individer likt mig själv kan vara en riktig utmaning!

Sen åker jag ju också som ni nu vet till stugan då och då. Bilen full med god fast enkel mat och raggsockar. Datorn och mobilen var denna gång med men ibland får dessa stanna hemma. Fast för mig handlar tiden i stugan inte om att helt stänga av, utan bara minska lite av det onödiga i vardagen ett tag.

Men nu vill, jag höra ifrån er läsare! Kan ni också känna att ni behöver skala bort lite av det där onödiga bruset under några dar? Har ni också ett behov av egentid just för att kunna fokusera på det ni just nu vill skapa?