Barn behöver naturen för deras utveckling. Nu kanske det är dags för mig att ryta.

Eftersom jag själv inte har egna barn har jag medvetet avvaktat med att skriva om betydelsen av just barns naturkontakt. Kanske för att jag känner att det är svårt att tycka och tänka utan egna erfarenheter, men också att jag rent akademiskt inte inriktat mig specifikt på denna målgrupp.

Barns naturkontakt har dock, alltid väckt mycket känslor. Bara tanken på att det idag finns små människor där ute som växer upp utan att ha druckit vatten från en bäck eller bara fascinerats över myror under en sten, kan jag inte hjälpa att funderar på vart vi egentligen är på väg .

upload.jpg

Det är ju heller inte barnens fel. Nej, de kan ju inte hjälpa att naturen blir allt mindre fysiskt tillgänglig. De kan heller inte hjälpa att studier, som denna, visar hur föräldrar inte har tid med att ta ut sina barn i naturen vilket gör att allt flera växer upp och kanske rent av är rädda för smuts och alla farliga djur.

När lekplatserna på skolorna enligt en ny rapport från SCB, läs mer HÄR, drastiskt i yta också minskar, inte bara för att skolorna har mer barn, ja då känner jag bara ren frustration och ilska. För jag förstår att det finns olika faktorer ex.relaterade till klass som gör att vissa barn växer upp med mer tillgång till naturen än andra, men borde inte det finnas lagar som ändå gör att skolorna tvingas ge mer än en yta av typ två parkeringsplatser, för barnen att springa runt på. Enligt rapporten, kan ca 63 000 barn i Sverige, få svårt att utveckla det lek och sociala samspel som de behöver på grund av minskad utomhus aktivitet. För att läsa om hur de ser ut i din kommun kan du klicka HÄR.

Jag själv, vill ju bara ryta!

För barns naturkontakt är som sagt superviktigt för att barnen ska växa upp med rätt resurser och balans i ett allt mer hektiskt liv.

Att göra smörblomme-örhängen är en liksom en viktig grej!

barns naturkontakt

Forskning både internationell och nationell pekar i stort sätt på samma sak. Barn som spenderar mer tid i naturen har en förbättrad hälsa i relation till barn som har mindre tillgång till naturliga miljöer. Flera studier understryker hur barnens kognitiva processer utvecklas i naturen och att denna miljö stärker barnets förmåga till kreativitet och uppmärksamhet. Detta gör i sin tur att fokus, koncentrationen men även glädjen till lärandet ökar, vilket skapar en bättre arbetsmiljö för lärarna.

Det förvånar kanske inte heller att barn som har större tillgång till utomhusmiljöer har förbättrad motorik och rörelsemönster. Detta gör att deras fysiska hälsa stärks, vilket i sin tur minskar risk för övervikt och sömnsvårighet. Naturkontakt är som sagt också ett verktyg för att motverka aspekter av klasskillnader som annars starkt korrelerar med barns hälsa. Statistik visar att barn som bor nära grönområden uppvisar mindre klassrelaterad ohälsa.

Naturen  dömer dig inte utifrån hur du ser ut. Naturen struntar i fall du bär trasiga skor.
I naturen är vi alla lika värdefulla!

barns naturkontakt

Intressant, är också att SCB rapport nämner att  barn som är mer i naturen är bättre på sociala samspel. Amerikanska forskare förklarar hur utomhusmiljöer gör att barnen blir bättre på att kommunicera sitt behov men även bättre på att lyssna på andra och lösa potentiella konflikter. De "små vuxna" blir alltså till bättre medborgare och rent internationell diskuteras också hur barn som i barndomen fått en känsla för naturen också agerar mer miljömedvetet.

För mig handlar det kanske främst om att barn inte bara är barn, utan målgruppen är full av små individer som alla förtjänar att få de bästa förutsättningarna. Vi vuxna, som till viss del verkar ha förlorat fotfästet om vad som är viktigt ska inte begränsa dessa individer. Alla människor förtjänar möjligheter till att se magin i det lilla. Det är väl inga robotar vi vill skapa som bara uppfyller nästa mål!

Nej, i alla fall jag vill ha en framtid av människor, som vet att de är en del av de regndroppar som faller emot fuktig panna...

Inget gör mig därför gladare när jag får "låna" min systerdotter under en dag. Hon lär mig att upptäcka naturen på helt nya magiska sätt. Hon får mig att komma tillbaka till fotfästet och minnas hur de va när jag levde från stunden och dag till dag.

barns naturkontakt
upload.jpg

För er som vill veta mer om barns naturkontakt och hur denna kan främjas kan jag verkligen rekommendera Bloggen Lanclin. Plattformen drivs av förskoleläraren Linnea och jag hämtar faktiskt mycket tips för min egna naturkontakt där, då sidan inte bara är inriktad mot barn.

För er som gillar Facebook kolla in Inspirationsgrupp i naturen runt husknuten för förskola/skola,  men även Idébank för natur/teknik här tycker jag att det samlas många olika tips och även reflektioner som ger en chans att reflektera. Kolla även in hemsidan Children and Nature network, fylld med internationella studier och matnyttiga fakta.

JUST DE! Vill bara säga att jag förstår att mitt rytande bidragit till en generalisering av  målgruppen ”barn”  som i detta inlägg är väldigt bred. Det är stora skillnader i behov och resultat mellan en 4-åring och en 16-åring. Jag har heller inte valt att precisera eller ta upp vad som gäller kring olika funktionsvariationer. Känner att specifika målgrupper kräver en större reflektion än mitt rytande!
Är du intresserad av mer info? mejla istället mig, så kan jag specificera vad som gäller för just dessa😊

Men nu vill jag höra från er! Jobbar du på förskola, skola och vad tycker du om SCB´s rapport. Har du erfarenhet av att jobba med barn i naturen? Vill du dela med dig av din erfarenhet?
Vill jättegärna lyssna och suga åt mig mer information från er alla, som sagt så brinner mitt hjärta mycket för detta tema.

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

 

Även storstadens träd behöver dina kramar.

För några helger sedan var jag uppe (bor i Svenljunga ) i Stockholm och nöjt av storstadens fantastiska kulturella utbud, och landskap. Finns så mycket historik längs med kullerstenar och gator och att komma ut till djurgården, sjunga med fiskmåsar och andas saltlukt ja de var några av favoriterna.

Jag har skrivit om hur viktigt naturen är för stadens invånare HÄR. Men i detta inlägg vill jag peppa till hur vi kan göra för att bli mer uppmärksamma på den.

För naturen finns verkligen överallt och vi behöver faktiskt inte åka ut till naturreservat och parker för att få vara med den.

Jag menar, i varje andetag vi tar så kan vi faktiskt märka processen av liv. Tar vi oss även en titt längs med gatorna så kan vi ibland stöta på heeeeelt magnifika träd, vackra små rosenbuskar och ibland ett och annat djur. Forskning visar att dessa mikro doser eller snabba "naturshottar" också kan vara återhämtande för oss och kanske precis vad våra kroppar behöver för att samla nödvändig kraft och energi...

Tiden och fokuset på naturen är ju dock inte alltid där... Mycket som ska fixas under en dag, och ja i stan är de ju en del annat som skriker efter ens uppmärksamhet.... Jag tänkte därför försöka hjälpa till och senast i Stockholm gick jag runt och dela ut små påminnelselappar...

Såg ut bland annat ut så här...

naturhälsa i staden

Riktigt kul och spännande uppdrag och något det kanske blir mer av i andra städer, så se upp! Är du en av de lyckliga få som fått mitt lilla meddelande så har jag  gjort en liten extra sida på hemsidan HÄR, skriv till mig, alltid kul att höra.

Att vara i storstaden är för mig en njutning ändå kan jag verkligen känna vilken psykologisk och fysiologisk ansträngning det är. Våra kroppar är kanske inte gjorda för luftföroreningar, buller och bara att organisera vår stenålders hjärna kring trafiken av bilar och folk tar på vår mentala energi, som vi inte rent biologiskt har en oändligt resurs av.

Att påminna oss själva om att vila, och att bara fascineras över strukturen på olika blad är verkligen ett helt magiskt sätt att få tillbaka upptäckare glädjen absolut värt att testa!

naturhälsa i staden
naturhälsa i staden

Själv tycker jag också att det blir lättare och lättare efter ett tag. Lite som att de går att träna upp hjärnan att ta in naturen. Till slut kanske naturkontakt i vardagen blir mer av en vana och förhoppningsvis inser vi allt mer hur Nature  kanske är en självklarhet för att orka.

För Naturen finns inom oss, Naturen finns i staden.
Så snälla, ge den din kärlek! Även stadens träd behöver en kram.

Men nu vill jag höra från er. Brukar ni söka upp naturområden eller krama träd även i större städer?  Vad är era favoriter och bästa tips! Vill veta allt :)

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Föreläsning och Natur Glädje

Nästa vecka så åker jag till Åland och föreläser. Ska bli så spännande, då de är första gången jag gör min föreläsning utomlands :D Varje gång jag ska ut på resa så väcks ett pirr i magen och tacksamheten över att få göra det jag gör ökar!

Föreläsning kommer att hållas i samband med en Vernissage med ett utbud av foton relaterade till att må bra i Naturen. Passande tema för mig och det är Ålands Natur och Miljö, tillsammans med fotoklubben Obscura som sammankallar. Det ska bli så härligt att få se alla  fotobidrag, tycker ju själv att kameran är ett fantastiskt verktyg för att upptäcka naturen. Hmmm får bara se till att inte fastna för mycket och glöma av att föreläsa.

Läs mer om Föreläsningen här.

Kanske syns vi där?

Natrens hälsoeffekter föreläsning

I Naturen stegar jag bort från krav.

Ny krönika för Vilse.co

I naturen stegar jag bort från krav

Vad ska du bli när du blir stor? Minns ni frågan som dök upp lite här och var i barndomen, främst av snälla far och morföräldrar, med kärleksfulla ögon och godhjärtade intentioner. Lite enkelt svarade vi säkert det coolaste vi visste och hoppades se stoltheten lysa i deras förväntansfulla uttryck.

Men frågan om vad vi ska bli, slutar ju inte efter släktkalas att styra våra liv. Även i skolan är barns framtidsplanering en åsiktsladdad, statlig angeläget och värre blir det. Minns ni högstadiet? Där räckte det inte med att skylla på, hur ett hormonpåslag gjorde att en varken visste upp eller ner. Nej, för samhällets bästa skulle jag ”hitta just min väg” genom gymnasievalet och ut i en samhällsnyttig riktning.

Jag minns till och med att jag fick träffa en studievägledare lika godhjärtat som mina släktingar, som faktiskt tog på sig ansvaret att guida mig mot framgång. Svårt uppdrag. Stackars människa. Hon var ju bara en representant från samhället, som ville att jag skulle lyckas. Jag tänkte främst på nästa fest. Längtade efter nya sms, på min nokia mobil. Fast, kanske ännu mer på att få vara fri och skapa min egna stig.

För som trettioåring, är jag som vanligt i skogen och ”steg för stegar” som jag kallar det. Jag ser hur nya knoppar växer, jag studerar mossan och skrattar åt mig själv att jag trots så många floror, kan vara så dålig på att artbestämma. Jag rör vid stenens hårda kant. Jag reser mig och läderkängorna gnisslar mot trädrötternas glatta yta. Jag tittar upp och undrar ifall de kanske blir lite regn framåt dan. Luften känns fuktigare, men själen känns äntligen vid liv.

Här går jag steg efter steg och jag ser inte det jag kom till skogen för att se, utan jag ser det stunden har att ge.

Jag stannar upp, kanske har jag gått i cirklar, magen säger frukost. Jag borde snart försöka “hitta” hem. Men jag stannar kvar. Några minuter till. Låter den lätta själen, få lite extra utrymme att vandra fritt. Känslan av frihet blandat med enkelhetens nöjdhet. Kanske behöver hela samhället mer av det här?

För när skola, samhälle och även godhjärtade familjemedlemmar vill att jag redan som barn, ska veta min ”rätta” väg, så börjar min kropp bara skrika efter mer frihet. Jag vill få vara på platser där jag inte behöver veta nästa steg. Jag vill i nuet få välja höger eller vänster och inte bara gå från A till B.

Mest av allt vill jag se de jag ser och inte av andra få höra vart jag ska.

Jag tror inte heller att jag är ensam om att njuta av denna okomplicerade tillvaro. Du som läsare kanske till och med kan känna igen dig i den där friheten, som kommer ifrån att i naturen ”steg för stega”. Begrepp som att ströva, strosa och flanera måste ju ha kommit till av en anledning?

Fast, enligt Wikipedia är de flesta av dessa ord, kopplat till en människa med mycket fritid. Där passar mitt egna ”steg för stegande” inte riktigt in. Jag menar, jag är verkligen inte är en person med en massa ”fri-tid”. Jag är nystartad egenföretagare, som i kombination med masterutbildning försöker att få vardagsstrukturen att funka. Jag planerar, utformar visioner, och jobbar efter specifika mål. Att jag skulle ha en oändlig massa ”tid” utan riktlinje och intention, stämmer inte och är faktiskt inte det jag gillar. Lite så att jag till och med går igång på att vara i en planering och utvecklingsfas. Kalla mig hjärntvättad om du vill.

Men nu är vi återigen tillbaka, i nutida skogen. Jag har inte gått hem ännu, utan jag ser hur ekorren byggt kotthögar av rester från sin senaste måltid. Jag märker hur den där fågeln, som sagt har aldrig varit bra på namn, säger god morgon till en ny dag. På stubben sitter jag. Magen kurrar fortfarande.

Tänker där och då, att det inte är något fel med att vilja nå sina drömmar och redan som barn vara med och förändra. Men faran med detta är att vi med klara mål i sikte missar det som finns med oss i nuet. Vi glömmer bort det egna valet och lever samhällets framtidsplaner och inte våra egna.

Så för mig blir “Steg för stegandet” en allt mer prioriterad aktivitet. Här går jag i skogen. Gör mina egna stigar, utan att riktigt veta vart jag ska eller vad jag vet. Det finns inga rätt eller fel, utan jag “steg för stegar” precis dit jag vill.

Planera för Odling. Planera för ditt liv.

Detta inlägg är ett samarbete med Brantas Gård.

Att leva ett liv där vi ger utrymme för utveckling och förändring fast lika mycket utrymme till stunder av vila och lugn, ja de är skitsvårt! Jag menar, som människor vill vi ju så mycket och under de dagar när vi är fulla av energi och inspiration, då är allt underbart lätt. Vi bokar nya kurser och startar projekt. Vi drivs av utveckling och vill lite klychigt ” skapa det bästa möjliga i både vårt och andras liv". Men, så sitter vi där nästa morgon. Totalt med motsatt kraft. Vi kanske är ledsna, oroliga och den där fulla kalendern blir faktiskt bara en stress när allt känns som ren skit.

Dessa stunder brukar jag bara orka att med tomhet stirra. Tur att sommarens löv är så vackra.

Balans
Balans

I förra veckan fick jag hem boken Jorden vi ärvde. Drömmen vi levde, skriven av Christina Almén som tillsammans med maken driver Brantas Gård. I boken får vi tips om hur vi kan bli mer självförsörjande genom att leva närmare naturen. Okej?! Helt annat tema, tänker du. Så låt mig förklara.

Denna bok är fylld med annat än bara täckodling och recept på färsk tomatsalsa. (Även fast jag blir så inspirerad att börja). Christina har nämligen fått mig att tänka på ifall vi kan låta hennes självförsörjar-perspektiv ligga som en guide, för hur vi bättre kan planera för lite mer balans i vårt liv.

Skrattade därför till när de på s.134 står just,
Planera för din odling, Planera för ditt liv
.
Livet är så härligt tajmat!

 Bild: tagen av Sandra Junhammar

Bild: tagen av Sandra Junhammar

För på Brantas gård verka man inte göra massa nya projekt, hej vilt. Det viktigaste i resan mot självförsörjning är faktiskt att inte gå all in. Små, enkla steg är det bästa. Alla förändringar och alla de processer som sätts igång ska orkas med och kunna underhållas.  På gården går det inte att bara producera och producera varje dag, utan varje process kräver en grundstruktur och en bra bas. Jag menar, många frågor måste undersökas innan man kan börja odla den enklaste av tomat. 

Vad behöver just denna tomat för jord och näring? Måste vi med växelodlingen avvakta till nästa år? Vilka faktorer i landskapet gör att tomaten kan växa på bästa sätt? Hur mycket av den där tomaten behöver vi egentligen? Vad har vi lärt oss från tidigare erfarenheter?

Att tänka till och att förbereda, är en självklarhet. Balans mellan "input och output" är här, A och O.

Jorden vi ärvde, Drömmen vi levde, är som sagt, full av tips och bra fakta, men jag tar främst med mig deras livsperspektiv. För den där viljan och energin i all sin sprudlande kraft måste planteras rätt. Speciellt,för oss människor som liksom inte riktigt kan sitta still när de är så mycket vi vill. Även Christina, skriver också att det här med balans är svårt. ”Jag vill hela tiden ha mer, göra mer. Det är svårt att hitta balans där jag känner mig nöjd".

På Brantas gård, gör de i alla fall ett försök. De vågar testa och de tvingas med sin odling att reflektera och lägga en plan utifrån just sina förutsättningar. De tvingas med sin livsstil att lägga en struktur så att det finns utrymme för att så och plantera nytt ,men även utrymmen för att skörda och bara njuta av allt livets goda.

Jag läser, tar en sked av morgongröten. Blir inspirerad av alla bilder i boken, kollar på min "att göra lista", stannar upp och tänker till.❤️

 Bild: Tagen av Sandra junhammar.

Bild: Tagen av Sandra junhammar.

För er som vill läsa mer om Christina och hennes familj så gå in på deras hemsida www.brantas.se. För att själva åka dit och kanske köpa ett och annat är deras Facebook sida fylld av aktuella uppdateringar. Vill du kanske faktiskt veta mer om självhushållning, så är boken perfekt och fylld av tips. Sandra Junhammar som tagit några av bilderna i inlägget har också gjort en större beskrivning av boken. För att beställa ett eget exemplar så kan du gå in Här. Christina har även skickat med en rabattkod och fram till och med den 31/5 får du boken för 200 kr + porto, om du anger koden ”vårkänslor” i meddelanderutan vid beställning.

Kom gärna med era egna tankar om hur ni tänker kring, balans och planering i livet? Vad gör ni för att inte ta på er för mycket? Hur ser ni till att era "frön" får växa på bästa sätt?

Gillade du också det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!  Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Regn! Ett liv, en passion!

Marcus kontaktade mig via facebook och snabbt förstod jag att han hade en passion till naturen, men kanske framförallt en väldigt schyst och bra inställning till Regn. Jag ler när jag ser bilderna på picknick, promenader och fikastunder, trots skyfall. Jag kan liksom inte hjälpa att med dessa bildar dras in i hans ganska ovanliga engagemang.

För visst är de annars så, att många av oss inte skriker av glädje när det regnar. Vi älskar att kommentera på hur "uschligt" "grått" och "träligt" de är ute, så fort en regndroppe börjar falla ifrån skyn och tro mig, även jag sitter ibland inomhus och muttrar.

Ja, en kärlek till regn hör inte alls till vanligheterna men är inte de lite konstigt. Jag menar tänk, så mycket vi surnissar missar. Jag låter Marcus berätta mer...

Ps: Alla bilder är Marcus privata.


Regn! Ett liv, en passion!

Hej mitt namn är Marcus Roos, är född och uppvuxen i Malmö. Denna text handlar om min kärlek till regn, det som många förknippar med deppighet och tristess. Men behöver det verkligen vara så?! Jag hoppas kunna inspirera er till en lyckligare vardag i regnet, genom att delge min kärlek och passion till det som ger oss vatten i kranen varje dag. Jag slänger också in lite tips och råd för ett närmare liv med regn och vad som gjort att jag fåtten sådan passion för detta fantastiska väder.

-Nu säger jag inte att alla ska bli en "regnmänniska" som mig, men många hade kunnat kunna ha en så mycket bättre relation och en bättre livsstil runt regniga dagar. Jag menar kolla bara på dessa regndroppar är de inte vackra...

Kärlek till regn
passion för regn

Chocken & sorgen!

Det var slutet av September 2016. Efter mycket gassande i solen under en och en halv månad, var det dags att lämna stan och ta sig till skogen. Men när jag kommer ut får jag den stora chocken. Nästans 6 veckor utan regn hade torkat ut den stora bäcken till 60-70%. Löven började falla i förtid. Brunsvarta av torka. Det skar i hjärtat och tårarna rann. Skogen höll på att kvävas av torkan och jag kunde inget göra.

Frälsningen!

Tiden gick, höstens regn började så smått komma igång. I mitten av december efter några dagars konstanta regnande kom jag ut och lyckan blev total. Bäcken var bräddfylld och små våtmarker började att synas. Det var som att naturen tackade mig för min oro och sorg tre månader innan. Naturen gav mig tillbaka sin kraft

Jag lade mig ner. Lät regnets ljud tala till mig. Jag mös och bara låg och tog emot det som hade fått skogen att återhämta sig. Jag och skogen njöt av allt regn, vi ville inte det skulle sluta. Efter den dagen har jag förstått vad regn verkligen är. Det har blivit en passion något jag lever med och kan längta efter dagligen. Det ger mig som stadsbo ett lugn inget annat ger mig och en chans att få leva ut den lilla barnslighet som finns inom mig.

Ta del av det härliga ljudet. Känslan att gå i den där vattenpölen. De vackra bilderna man kan få. Tänk på allt liv regn ger oss, som många andra på vårt jordklot inte har.

Att älska regn
att älska regn

Tips på att leva med regn.

1. Ta dagen och årstiden som den kommer.

Många har ett ideal att på vintern är det en massa snö och på sommaren ska vi sola och bada. Men det blir inte alltid så. Vintrarna speciellt här nere i Sydsverige blir allt mildare och regnigare. Svensk sommar har alltid skiftat dessutom är åska och skyfall allt vanligare. Ta del av det vädret som erbjuds.

2. Byt regnkläder, var färgglad & var bestämd.

En förutsättning för att leva med regn är kläderna. Bekväma gummistövlar är ett måste. De ska vara bra kvalitet. Kanske kostar en hundring extra men de ska sitta bekvämt och hålla. Byt ut allvädersstället! Det andas inte bara in luft, det andas in fukt också. Det är ingen skräll att föräldrarna tvingade på en dem där galonisarna när man var mindre. Skaffa in dem igen. De håller bättre, tål hur mycket vatten som helst. Välj kläder med PVC beläggning, tål vatten och vind och sitter bättre än PU material. Tycker också att ni ska välja färgglada galonisar! Det förgyller både din egen och andras gråa vardag.

3. Ändra inte vardagen.

Har du gång och cykelavstånd till jobb eller skola, undvik att ta bil, och kollektivtrafik när det regnar. Man får en bättre vardag, får vardagsnatur samtidigt som en sparar pengar. Dessutom är regn lugnande. Efter en hektiskt skoldag eller arbetsdag är det otroligt avslappnande att cykla hem i regnet.

4. Bestäm specifik utomhusaktivitet.

Bestäm en aktivitet eller övning som du tycker om. Kan ju vara hur enkelt och litet som helst  Gör sedan denna aktivitet varje dag när det regnar. Detta kommer göra att du ser fram emot en regnig dag oftare. Tips, är att exempelvis sätta dig i gräset eller lägg dig ner på marken och bara lyssna. Ljudet av regn är lugnande för själen.

5. Släpp loss!

Regn är kul. Bli lite barn igen. Gå i vattenpölen som du gjorde som barn. Släng dig ner bland löven i höstrusket och slå dig ner och ät lunch bland vitsipporna i vårregnet. Ni som har barn. Klä er som dem och var med och hoppa i den där djupa vattenpölen och var med och bygg det där sandslottet.Det kommer ge dig och ditt barn ett starkare band, samtidigt som du föregår med gott exempel.

Tips på länkar och hemsidor.

 Ocean har många praktiska plagg med variation i material och färger.

Farmerrain har många olika kläder. Hängselbyxor, midjebyxor och overaller och många olika färger och färgkombinationer. Framförallt för dig som vill vara lite äventyrligare.

Kolla även tradera och blocket med jämna mellanrum och sidor specialiserade på arbetskläder.


Är du intresserad av att själv vara med och berätta om din speciella passion och relation till Naturen? Ta kontakt med mig så kan vi jobba ihop!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Varför gör du det du gör?

På senare tid har jag upptäckt hur naturen väcker nyfikenheten och skapar en tillvaro av undran. Frågor som hur och varför kommer automatiskt och fascinationen bara ökar och ökar. Kanske är det så att vi människor naturligt är frågvisa bara att jobb, tidsbrist & effektivitets normer får oss att helt stänga av.

Jag menar hur ofta frågar du dig själv. Varför gör jag det jag gör?

Inre reflektion, naturhälsa

Om jag bara går till mig själv, så kan jag bekräfta att reflektioner och frågor ges allt mindre tid. Speciellt vid tillfällen av hög arbetsbelastning och stress. Jag kan också uppleva att inom vissa grupper så identifieras en frågevis person som samarbetssvår.

För vi ska ju inte ifrågasätta systemet. Nej, systemet är vägen till lycka eller?

Resultatet blir att vi bygger upp ett försvar emot att både ställa och svara på frågor. Motstånd och missförstånd ökar. Speciellt om andra ifrågasätter oss!

Ja, då triggas våra psyken till att reagera.

Minns ni inlägget som jag skrev HÄR om att våga stanna upp och vara med sin inre natur? För mig går det inte att prata om naturen, utan att också prata om oss själva. Vi är naturen och att inte vara rädd för att ifrågasätta vad vi väljer att göra med vårt liv är för mig ett viktigt tema.

Kanske kan vi lära oss ifrån hur vi är i naturen och bli mer nyfikna på oss själva.

att fråga sig själv varför

För om vi vet varför vi gör det vi gör så blir vi också säkrare i oss själva. Vi bygger upp det som kallas självförtroende och vi äger mer och mer våra handlingar. Vi blir bättre kommunikatörer med rätt fokus och vår omgivning blir helt inte lika hotande.

Vi ser också till att vi lever vår dröm och ingen annans.  I ett sjukt samhälle där varje människa ska pressas till max, Angelica har skrivit om det här, kommer ingen förutom vi själva dra i handbromsen.

Genom att ge skriva ner vad som ligger till grund för våra handlingar kan vi tydligare se dess funktion. Vi kan då till viss del, ta bort sånt som görs pga andras förväntningar och fylla på med de som ger glädje och energi. Dock är detta en svår maktfråga där vi alla inte har samma spelutrymme. Men jag försöker så mycket som möjligt att

Värdera & omvärdera. Göra om & Göra nytt. 

att fråga sig själv varför

Om du också är sugen på att börja? Så e de ju inte vara svårare än att stapla upp hur vardagen ser ut. Ställ sedan frågor om varför vardagen se ut så samt fundera över vilka grundläggande värderingar som handlingarna bygger på! Ha din egna eller en familje-brainstorming. Jag lovar ett kollegieblock går snabbt att fylla.

OBS!!! Va inte för hård mot dig/er själva, utan låt den nyfikenhet, fascination som vi har i naturen ligga som grund. Alla förändringar går ju inte att  göra direkt men det kan vara bra att bra att bli medveten om vart du/ni är utan att för den delen klanka ner på sig själv och andra.

För shit! Det är så ofta vi glömmer av varför vi gör de vi gör och kanske är denna fråga idag viktigare än någonsin...

Vill du som läsare också dela med dig i kommentarsfältet eller skicka ett mail om just din process. Jag finns här ❤️

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Dags att plantera lite lycka

Äntligen, har små bruna fräknar, satt färg på min vinter-gråbleka hud. Jag känner hur hela min kropp smälter av vårens varma vindar och hur solens energi ger mig och marken jag står på, nya krafter att fortsätta växa.

Som alltid på våren blir jag också grymt  sugen på att börja odla och helt plötsligt blir trädgårdsbloggar allt mer prio. Tro mig, jag själv har inga stora mål om att bli självförsörjande, men att just pilla lite i landet, plantera en och annan kryddväxt eller potatis i hink, vem lockas inte av detta?

Här ligger mina potatisar och förgror. 

upload.jpg

Att ha en möjlighet att få odla min egna mat är ren lyx och förutom fördelarna som kommer ifrån att slippa handla exporterad mat i affären, så visar vetenskapliga studier nu hur trädgårdsarbete kan användas för att förbättra vår hälsa och vårt humör.

Kanske är det därför dags att nu i vårsolen plantera lite lycka?

Nja, riktigt så enkelt är det nog inte men faktum är att i vanlig planterringsjord, finns bakterier och små mikroorganismer som utsöndrar ämnen vilket i sin tur aktiverar ämnen som får oss att må bättre. Det är främst bakterien mycobacterium vacaaee, som höjer halterna av cytokiner i våra kroppar vilket i sin tur stimulerar bildandet av kroppshormonet serotonin.

upload.jpg

Serotonin är i sin tur den substans som påverkar just vårt humör och inom sjukvården används serotonin stimulerande ämnen för att lindra symptom av depression. I jorden finns också aktinobakterier som utsöndrar antibiotika, vilket också kan få både våra kroppar och  knoppen att känna sig lite lättare.

Men det är inte bara jordens kvaliteter som gör att odling och trädgårdsarbete är så värdefullt för vårt välmående. I en större metastudie, går att läsa HÄR, så granskades 21 olika vetenskapliga rapporter associerade till just trädgårdsarbete och hälsa. Resultatet bekräftar hur trädgårdsarbete inte bara gav minskade upplevelser av ångest och depression utan även ökade deltagarnas allmänna livskvalitet. Rapporten belyste också hur det fysiska arbetet bidrog till goda resultat för kroppsvikten samt ökade deltagarnas kognitiva-processer t.ex. uppmärksamhetsförmågan.

Jordliga fingrar från en dag i April. 

upload.jpg

Om vi ska lägga vetenskapen åt sidan kan jag själv känna att jag genom atr plantera, vattna och låta plantor få en möjlighet till att gro, kommer nära en inre upplevelse av omsorg. Kanske låter extremt "new age"men det är något så enormt meningsfullt med att få Ta hand om och visa kärlek till något så litet som ett frö. 

I podcasten Gröna Fingrar Svart Jord, går att hitta HÄR. Delar Matilda och Mimmi i detta avsnitt, sina tankar kring odlingens påverkan på deras psykisk hälsa och vikten av att odla för själen. Ett personligt, genuint, ärligt men framför allt igenkännande samtal. Där de också tar upp de faktum att odlingen gör att en kommer i kontakt med tidigare generationers livsstil vilket i sin tur skapar ett inre lugn. Bara sitter och nickar och håller me :) Som sagt fin podd, och kan rekommendera att gå In och lyssna på alla avsnitt om du vill komma igång med odling samt inspireras av härliga och öppna reflektioner kring livet i allmänhet.

Men Nu vill jag som vanligt höra från er läsare. Brukar du plantera? Kan du känna hur själva grejandet i jorden, bärandet i trädgårdslandet påverkar hur du mår?

 Gillade du också det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!  Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

 

Naturhälsa i Storstan.

Att prata om att vi ska ut mer i Naturen när 80% av oss bor i städer, leder ibland bara till ökad stress. Lite som när en kollega börjar berätta om sin underbara semester, och en själv inte ens lyckats tänka på betydelsen av detta ord...Semester vad?!?😂

För många av oss, speciellt de som bor i städerna, blir "Att hinna med att uppleva naturen" förknippat med ytterligare krav, som skriker att de inte gör tillräckligt och jag tror inte vi behöver mer av detta i våra ganska sköra liv....

Men kanske kan vi istället flytta in lite naturhälsa i storstan?

Biophilic Design bygger på dessa tankar och på E. Wilsons Biophelia teori, om människors medfödda rötter med naturen. Designen utformas därmed utifrån naturen och vad våra kroppar behöver för att må bra.  

Designen vill att våra städer ska bli mer integrerade i de redan existerande lokala ekosystemet och inspirationen kommer ifrån naturens egna självreglerande system. Inga dyra bevattningsmetoder tillåts här!!!

För visst ska även stadsbor få chansen att få njuta av naturen. Speciellt då studier visar hur naturen reducerar stress samt ökar vårt fokus & kreativitet.

När ljudnivåer, luftföroreningar och livsstils sjukdomar dessutom ökar så finns det många som anser att olika satsningar inom naturhälsa i urbana områden, är en nödvändighet om vi vill att städerna och dess invånare ska ha en chans att överleva.

Det finns mycket att lära sig av Biophilic design och här kommer en liten minilektion om hur vi kan öka naturhälsan i storstan.

Naturen i rummet: Handlar om att vi ser över hur mycket direkt natur som vi upplever under en dag. Alltså hur mycket natur vi ser, hör, smakar, känner eller luktar. För att förbättra naturen i rummet så kan vi lägga till natur i våra byggnader.

På toaletterna i Söderåsens Nationalpark har de gjort detta och där går det att höra vinden och fåglarnas härliga sång. 

 Foto: cfn.news

Foto: cfn.news

 Foto: momentumww.com

Foto: momentumww.com

Naturliga paralleller: Här fokuserar vi på hur vi kan arbeta för att få in mer organiska material och naturliknande texturer, former och färger i olika miljöer. Kan vara genom ett konstverk, installationer, textiler och möbler. De vi vill är att väcka till liv minnen om tid i naturen. Jag har skrivit mer om naturdesign HÄR 😊

Naturen av rummet: Liknar kategorin med paralleller, men handlar om att försöka trigga vår  helhetskänsla av rummet för att skapa fascination och mystik. Det kan vara att vi skapar ett kontorslandskap med överblickande vyer, där vi får känna oss små i det stora, precis som många av oss upplever i naturen.

Biophilic design och mer naturnära städer får mig att drömma om sjukhus med läkande naturträdgård och lunchrum med öppnare ytor och solljus. Mera större skogsparker där fåglar och djur får möjlighet att bo.

För mig så är Naturhälsa i storstan en fantastisk möjlighet fast också problematiskt då det krävs kommunala och statliga samarbeten som utgår från miljövänliga & hållbara metoder för att det ska funka.
För det kan inte bara vara jag som mår illa när jag tänker på Dubai.

Vad tycker ni läsare om möjligheterna till att skapa mer naturnära städer? Har ni hört talas om biophelic design tidigare? Har ni andra tips på hur vi kan skapa en hälsosammare stad?

För den som vill läsa kolla på dessa Artiklar + En rapport från boverket om Gröna inslag i Staden
http://www.scmp.com/lifestyle/article/2057445/buildings-blend-nature-why-singapore-has-them-abundance-and-hong-kong
https://www.terrapinbrightgreen.com/reports/14-patterns/
https://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2017/naturens-tjanster-i-staden.pdf
https://www.challenge.gov.sg/print/cover-story/singapore-where-the-wild-things-are

Flera inlägg:
Hitta naturhälsan i storstan
Låt Naturen väcka din kropp till Liv.
Fraktaler: För Hälsa & Känslomässig Harmoni

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

 

Naturkänsla- Ger ökad livskvalitet och hälsa

Hur mycket skulle du säga att du själv, din kropp och din tanke, är en del av naturen? 

Tung fråga en söndagsmorgon, men orsaken till min fundering är att jag under dagar av snö, lite vår, mer snö, NU äntligen vår, har hittat en metod som intresserar sig för just vår upplevda samhörighet med naturen vilket bekräftar att

Naturkänslan är en enormt viktigt del av vår hälsa.

naturkänsla nature connection

The connectedness to nature scale (CNS) skapad av forskarna Frantz & Mayer är ett  frågemall med syfte att mäta individers inre upplevelser av att känna sig emotionellt sammanlänkande med naturen. 

Mallen innehåller  olika påståenden.
- Exempelvis: Jag upplever att jag är en del av en större livsväv.

Sedan är det upp till oss att göra en egen bedömning.

Går att testa HÄR. Formuläret är på engelska men jag tror inte de ska vara så svårt att följa. Du får också scrolla ner på sidan och gå in på länken run the demo.

naturkänsla. nature connection

Testet är viktigt då forskare hoppas att genom att mäta individers nature connection (naturkänsla), förstå mer om människors relation till naturen. Tanken är att det sedan ska utvecklas program som jobbar med positiva upplevelser och reflektioner kring naturen och därmed öka både både vår och planetens hälsa. I Finland jobbar de ex, med naturkänsla inom olika projekt, går att läsa om HÄR.

På denna hemsida beskrivs inte  naturkänsla bara utifrån samhörighet utan som

En inre röst som ständigt berättar för oss vad som är bäst för oss själva och vår miljö.

Enligt mig är tankesättet inspirerande då jag tidigare ifrågasatt grunderna och värderingarna som ligger bakom vår relation till naturen. Skrev en krönika om detta HÄR.

nature connection, naturkänsla

För om begreppet natur endast blir något som existerar utanför oss, så förlorar vi kontakten med oss själva och våra kroppar. Detta påverkar i sin tur vår förmåga att fatta mer hållbara och inre förankrade hälsoval. 

Att träna upp sin naturkänsla kommer inte med ett "färdigutvecklat paket", utan handlar om att ge sig själv tid att ta in känslan av naturen och öka förståelsen för hur all natur vi upplever är en liten del av oss själva. Genom att gå in i dessa känslor av förbindelse och samhörighet ökar vi vårt välbefinnande och flertalet

Vetenskapliga studier visar hur psykisk hälsa, glädje och livskvalitet ökar genom just ökad naturkänsla.

För mig handlar naturkänsla om att reflektera över mina naturupplevelser och hitta stunder i vardagen, där jag är observerar vad som händer i min kropp i relation till min miljö. Genom att lyssna innåt och tydliggöra dessa processer så upplever jag allt mer hur min kropp är i ett ständigt flöde av samvaro, vilket i sin tur ger mig ett välbehövligt inre lugn.

Eftersom det inte finns några klara riktlinjer kring arbetet med naturkänsla, är detta mina egna personliga tankar. Jag vill därför gärna höra era åsikter, tips och funderingar kring detta tema ❤️ Har ni egna definitioner av begreppet naturkänsla eller känns det bara flummigt och obegripligt 😁? 

 OBS! För er som gör CNS-testet så ta resultatet med en nypa salt. Bara de faktum att de använder ordet ”feel”  i åtta av fjorton frågor skapar enligt mig en diskrepans och skeptikern i mig är tveksam till själva verktyget, men ändå så peppad på konceptet.

Liknande Inlägg:
Äkta Natur. Vs. Vår fantasi
Låt Naturen väcka din kropp till liv.
Att Aktivt närvara med månens reflekterande ljus.

Gillade du också det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!  Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Naturen- En instagramvänlig produkt

En av de podcaster som kontinuerligt nedladdas i mitt flöde är Vilsepodcast. Du kan också söka vidare HÄR. Orsaken till att just Vilse blivit en långvarig favorit, är att den blandar intressanta teman med fascinerande verklighetsskildringar och djupgående samtal. Nils som är skaparen av Vilse har nämligen den förmågan.

Han frågar lite extra, ser detaljerna och lyfter fram det mänskliga.

Vilse.co har blivit mer än bara en podcast och Nils gör också ett fantastiskt jobb med att  publicera artiklar och krönikor. Tycker så mycket om detta tänk, då jag tror att vi måste börja jobba mer tillsammans.

Stötta varandra i olika projekt.

Denna vecka är det min tur att vara gästkrönikör. Har aldrig skrivit en krönika förut, men kände att jag vill utmana mig själv och mitt skrivande. Jag har vid publicerandet av denna text fått stoppa mig själv från att gå in och ändra om lite i texten. Kritikern som lever inom mig vill göra om, göra bättre, men vet ni?

Jag är bara så nöjd att jag vågade.

Att våga uttrycka sig, sätta ord på virrvarret av tankar är inte lätt, men jag hoppas att ni genom denna krönika får inspiration till att upptäcka naturen på ett enklare, lugnare och i grunden mer hälsosammare sätt.

För visst är Instagram och sociala medier ett fantastiskt verktyg, men att vara
med processen av naturen är där Magin sker.
Glöm inte det! 

Här kommer nu krönikan

instagram-natur-vilse-770x550.png

Hur är egentligen vårt förhållande till naturen, är naturen bara ytterligare ett sätt att bygga vår identitet genom sociala medier: hur ska vi förhålla oss, var det bättre förr? I veckans krönika så debuterar Josefin Wilkins som krönikör.

Jag scrollar igenom mitt instagramflöde och inser att vår relation till naturen förändras snabbt. Även när du läser dessa ord, sker effektivisering över våra ovetande kroppar och ny teknik lanseras i reklampauserna på vår favoritserie. Människan rör sig inte i samma värld eller takt som förr och vår relation till naturen verkar allt mer avgränsad.

Missuppfatta mig inte nu, utan jag tror “allmän” Svensson i lunchrummet, fortfarande värdesätter att vara ute i naturen. Ännu pulserar allemansrätten i våra blod. Men frågan är hur vi nu relaterar till dess ekolod?

För den breda befolkningen är nämligen naturupplevelser en instagramvänlig produkt, som med tidsbrist, effektivt ska avklaras. Vi ska till Nordnorge eller kasta oss ner för det brantaste av stup. Vi bokar pilgrimsvandringar för inre reflektion, men tid för relation och att faktiskt Vara med naturen. Nja, det fylls inte många almanackor med.

Jag är rädd att sättet vi lever på idag håller på att förstöra vår relation till naturen. Tror du mig inte så observera bara hur vi väljer att planera våra natursemestrar. Det är kartor, GPS och den rätta tältutrustningen, med det senaste inom Gore-Tex som ska med. Vi ska nå vårt mål med högsta bekvämlighet. Skyddas från naturens krafter och samtidigt exploatera både den och oss själva på ett fläckfritt instagram.
Att en söndag, se ett löv falla ner. En onsdagskväll samla pinnar för en enkel brasa eller när som helst ta sig till närmsta skog och sätta sig på en stubbe. Det är det nog bara hippies eller nytänkande ”skogsbadare” som gör.

I naturvårdsverkets rapport ” Den viktiga utomhusvistelsen” visas inte ett trendbrott för framtidens ”vuxna”. Föräldrar uttrycker rädslor och markerar utomhusvistelsens stora risker. Ska barnen ut i naturen så ska detta kontrolleras. Med grindar och betong på lekplatserna ska nog alla kunna skyddas.

Så, vad är det jag då menar? Var vår relation till naturen bättre förr? Kanske? kanske inte.
Jag är ingen vetare av allt, och lita på mig även jag har nya vandrarskor och naturupplevelser i Lofoten i sikte.
Det jag dock hoppas på är en ny trend där vi slutar att bygga upp murar mellan oss och naturen. Slutar att göra den till ett Facebookevent och slutar att tro att vi är smartare än den.

Istället vill jag se mer av människor som pausar sitt scrollande, finns tydligen en app för det och bara andas tag. Människor som går till biblioteket för att shoppa naturkunskap, istället för ett nytt stildrag. Människor som lär nästa generation att naturen, är en del av vår kroppsliga funktion.

Gillade du också det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!  Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Fira påsk med medveten andning.

Otroligt vilken stämning några jobbfria dagar kan skapa. I onsdags på kontoret, var humören på topp och påskägget redan uppätet 😂

Dock, verkar vi ha lite problem med att hantera det där med ledighet. Har skrivit ett inlägg om det HÄR och det finns ju så mycket vi vill göra, så många människor vi vill passa på att krama. 

Barn utklädda till påskkärringar, kanske också är bland det sötaste som finns.

Just under högtider så kan det vara svårt att finna tid för återhämtning och vila, lugna miljöer går liksom inte alltid ihop med släktkalas. 

Glöm inte att naturens kraft finns alltid med oss & du, varför inte

Fira påsk, med medveten andning.

Inlägget fylls av bilder på skägglav, som är naturens egna tecken på friska & rena andetag.

medveten andning

För även om vi automatiskt tar cirkus 25 000 andetag på en dag, så glömmer vi av hur viktig denna process är för vår kropp. Forskning visar om vi ägnar några minuter, varje dag, åt att medvetet andas så kan vi motverka en rad hälsoproblem. 

Medveten andning gör vi genom att vi andas främst genom näsan. Djupt ska syret ner, så att det riktigt kittlar till och känns i hela magen. Woppi nu kan vi bokstavligen andas ut stress.

Med medveten andning blir vi nämligen av med för höga halter av påsk-kortisol.

Medveten andning sänker också ett högt blodtryck och gör att vi kan sova bättre, så då kanske det är okej med lite mer påskägg😊

medveten andning

För er som är intresserade har jag precis börjat läsa Medveten andning av Anders Ohlsson. Enormt mycket information, men något för er nyfikna att nörda extra i.

För det är inte bara är att köra på.

Våra kroppar är inte rent biologiskt gjorda för inomhus miljöer, fulla av konstanta intryck. Vår hjärna känner liksom inte skillnad på bra och dåligt brus. Utan för mycket brus och intryck, leder till högre aktivitet och stress, oavsett hur härliga och fulla med kärlek som dessa brus och intryck är.

Men är det inte då toppen att naturen är inget vi behöver vandringskängor för, utan naturen är en konstant, levande process inom våra kroppar.

medveten andning

Så du, varför inte då passa på & fira påsk med lite medveten andning?

Går ju att klämma in lite över allt på toan, när vi lagar mat eller kanske speciellt när vi bränner köttbullarna & tappar råa ägg.

Nu ska ni få lämna skärmarna och få fortsätta era liv men jag vill gärna höra ifrån er! Är det någon av er som kan mer om hur andningen påverkar vår hälsa? 

Kanske har ni en bra andningsövning?

Gillade du också det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!  Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Att bara vara, hur svårt ska det egentligen va?

Vi klagar ofta på att barnen har svårt att sitta stilla, men hur bra är vi själva på att bara vara? Alltså, utan att scrolla Instagram, klicka för hundrade gången på väderappen eller ja någon annan otroligt sinnesdämpande uppgift?

I lunchrummet, under jobbsamtal och även på släktmiddagar kan jag riktigt se, hur de kliar i händerna hos många av oss vuxna.

Jag menar att bara vara, hur svårt ska det egentligen va?

Tydligen ganska svårt vilket kanske ändå är förståeligt... 

För när livet fylls på med jobb, socialt umgänge och trädgårdsplanering verkar det som att vi likt en flod, dras med i strömmen av liv. Även fast det är härlig att vara i detta flow, så kan jag själv, efter ett tag känna, att det blir allt svårare att vara just stilla.

att bara vara

Lite som att förmågan att vara med sig själv är en färskvara som måste tränas för att minnas.

För både hjärnan och kroppen kan likt alkohol, mat och träning bli beroende av att stimuleras och när det helt plötsligt inte finns något att göra, ja då riktigt sticker det i kroppen av obehag.

 Jag själv som tidigare alltid varit bra på och njutit av att vara just stilla, fick tydliga Varningssignaler på att något var fel, när jag insåg hur min telefon allt oftare var med eller låg nära i min ficka. 

Stillheten som varit mitt ankare och oas skapade istället en känsla av frustration som jag med just telefonen desperat ville dämpa.

 Så trots minusgrader och kyla valde jag att bemöta denna känsla med att en lördag åka ner till en stuga mitt i naturen. Utan el , vatten och avlopp.

Jag behövde nämligen träna på min förmåga av stillhet

Att bara vara


Jag åkte därför inte för att jag ville utan för att jag kände hur orolig och nervös kroppen var. Ett tydligt tecken på att något är fel.

I stugan laddad med mat och ved, var jag sedan en dag och en natt. Väl där, så tänkte jag tills det inte gick att tänka mera. Jag gick fotsteg, efter fotsteg, efter fotsteg tills jag inte orkade gå mera. 

Jag stannade upp, när solen stack fram mellan molnen, tills ansiktet blev för flammigt och varmt.

Jag upplevde känslan av att vara totalt uttråkad och vet ni? Det är inte så farligt som effektivitet-samhället vill få oss att tro.

att bara vara

Att under en dag bara få vara och uppleva en känsla av tomhet är verkligen en rensning för både kropp och själ. Dock är det en färskvara och något vi måste träna upp för att inte glömma.

Så känner du likt mig att det är dags för ett stimuli-avbrott så gör din egen variation hemma.

Behöver ju inte vara att du åker bort en hel dag, men försök ändå att komma runt alla de där ursäkterna om att du inte hinner eller att barnvakt är svårt att fixa.

Utmana dig själv till att rensa lite i röran.
Känna in din egen rytm.

För att vara med med sig själv, hur svårt ska det egentligen vara?

Fler inlägg:
Våga välja vilan
I naturen bli kvitt oro och prestationskrav
Sluta älta i Naturen

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Internationella skogsdagen: Med kärlek till skogen!

Idag är det den internationella skogsdagen.

 Dagen då hela världen firar de gåvor som skogar och träd ger oss,
säger Jan McAlpine, chef för sekretariatet ”United Nations Forum on Forests”.

Jag själv följer Mr McAlpines ord och minns med tacksamhet vad det var som fick mig att starta Vara med Naturen från första början. 

För som jag beskriver i denna lilla korta filmsnutt, så började min resa som företagare med den känsla av andrum som jag får när jag är ute i naturen. Trots detta utbildade jag mig till socionom, jobbade som flyktingsamordnare men känslan för naturen, den bara fortsatte och gro. Till slut var jag tvungen att inse att naturen behövde mer utrymme att växa & Vara med Naturen bildades av just kärleken till denna del av mitt liv.

Jag har skrivit om min kärlek till naturen HÄR.
Men idag ville jag fira med en film :)

För tack Skogen & Naturen

Tack också alla ni som arbetar för naturens rättigheter och driver en sådan viktig kamp att bevara naturens kraftfullhet.

Ps! För er som bor/befinner er i städerna! Temat på internationella skogsdagen i år är:  Naturen i staden. Så alla stadsbor se till att ge stadsnaturen lite extra kärlek idag.

Krama ett träd i en park, vissla tillsammans med en fågel
eller bara njut av att ogräset får växa igenom den tuffaste av asfalt.

❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Vårdagjämning: 5 orsaker till att fira

Jag tycker det är viktigt att vi uppmärksammar och firar naturens rytmer. Minns ni exempelvis Champagnefesten i Vintras? Tycker liksom att vi firar ju allt annat. Det är kanelbullens och våfflans dag blandat med halloween, men enligt mig borde vi  kanske puscha lite extra för de traditioner som vi alla, oavsett religion, kön, etnicitet, kultur, norm, pengar på kontot är påverkad av.

Jag menar, det som händer med vår jord den 20 mars kl 16.15 svensktid är enligt mig för bra, för att bara ignorera & missa.

vårdagsjämning

Det är nämligen Vårdagjämning & Jag ger dig 5 orsaker till varför just du ska fira.

Men  först vad är egentligen vårdagjämning? Jo nu är det den tid på året då jordens syd- och nordpol exponeras precis lika mycket mot solen. Jorden står därmed helt rakt upp och syd- och nordpolen står lodrät mot varandra i jordens omloppsbana runt solen.

Väldigt enkelt uttryckt, så innebär detta tillstånd att natt och dag ungefär är lika långa, men att dagarna framöver blir längre.

För den som vill veta mer om Vårdagjämningen i detalj, är detta en Toppen bra sida.

Men jaha, is that all, tänker du. Låter vårdagsjämningen kanske inte tillräckligt häpnadsväckande för att fira.
Well, du bestämmer men låt mig i allafall  få ge dig min lista.

5 orsaker till att fira vårdagjämningen.

1. Våren är på väg: I England kallar man faktiskt denna tid på året, Vårens första dag. Är inte det härligt! Själv är jag lite trött nu på vinterns drippande och droppande, för att sedan komma tillbaka och även fast snön verkar hålla i sig ganska länge, så får ordet vår mig att tänka på all den grönska som nu väntar. 

Jag var faktiskt ute här om dagen, hittade en icke-snötäckt bit av mark och stoppade mina fingrar i jorden. Jag kände kraften som finns i det nya, i det som väntar och på våren upplever jag det som att vi alla tillsammans är redo att växa.

Är inte denna bild helt magisk, livet kan växa på varje gren.

Vårdagsjämning

2. Snart dags för sommartid! Helt sjukt egentligen att vi kontrollerar tiden så här, men under natten från lördag 24 mars till söndag 25 mars så får vi äntligen ställa om klockan. Förutom att vi får sova en timma mindree, glöm nu inte detta! Så får vi även fram till midsommar njuta av att varje dag blir Längre! Åhh, tankar om ljumna kvällar utomhus med mat och trevligt sällskap, strömmar igenom hela min kropp. Vill börja boka in dessa redan nu!

3. Dagarna blir i tid längre och därmed också varmare. Då jag valt att flytta ifrån staden så kan jag verkligen, känna i luften hur den kalla kylan sakta förlorat sin skärande känsla. Det finns, trots minusgrader, en underliggande värme i luften, som nu smälter en spänd kropp och

" The winterwind is definitely starting to loose it's grip”

Som Matthew utropade i köket förra veckan. Själv, fylls jag av en känsla av tacksamhet, då just värmen är så viktigt för min kropp.

4. För att skapa nya traditioner: För mig är det viktigt balansera upp social media, eget företagande och jobb med rutiner där jag minns hur naturen är en del av hela mitt kretslopp. Både du & jag är av naturen och inom slit och släng samhället, känns det viktigt att ta upp gamla traditioner som dels förlorats. Det handlar inte om att gå tillbaka och leva som nomad utan blanda upp. Ta det bästa från vår kultur men minnas all den visdom som finns i vårt ursprung.

 BIld: Karoline Jönsson

BIld: Karoline Jönsson

5. Som en KICK-OFF till att starta något nytt! För att fira blir det denna gång ingen champagne, utan istället ska jag grodda. Mina fingrar är nämligen inte så gröna, men som en klick-off på att faktiskt försöka att börja odla lite mer, så låter groddning som en bra start. Har ännu inte bestämt vad, men blir så peppad varje gång jag läser inlägg från bloggen självhushållningsprojektet där Karoline förmedlar ett enkelt sätt att leva. Göra lite här och lite där. 

Jag menar, kolla bara på ärtskotten som groddats på bilden ovan. Det är väl något även jag borde klara.

Detta blev ett väldigt "peppande" inlägg och jag vill bara skriva, att jag personligen känner människor som upplever att våren/ ljuset och allt det som nu händer, också kan vara jobbig. Det är viktigt att alla känslor uppmärksammas.

Så nu vill jag höra från er, hur tänker du kring våren?
Har du tänkt att exakt kl 16.15 vara med och känna rotationen eller har du några andra orsaker till att fira?

Fler inlägg:
Henrik Hallgren: Människor är också natur
Eva Sanner: Bli vän med mörkret
Alla våra hjärtans natur
Vintersolståndet. Missa inte årets viktigaste julfest
 

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Naturen är inte bara en hobby!

En sak som förbryllar mig lite, när jag föreläser och pratar om naturens hälsoeffekter, du kan läsa mer om dessa HÄR, är att människor verkar tro att jag är där för att snacka lite gött om en slags hobby.

Naturen ses som ett intresse och något som främst lämpar sig för ecohippies eller sådana där friluftsälskare med neongröna regnfodral.

Lyckligtvis, brukar det vara vissa som efter föreläsningen kommer fram till mig med ändrad inställning. Först pustar jag ut, skönt att någon har lyssnat :) Men sedan fylls jag även av tacksamhet av att några få ändå har snappat upp hur

Naturen kanske rent av är grundläggande om vi vill leva ett liv med närvaro och energi.

naturen ett hälsommare liv

Låt mig förklara. Vi är alla ganska medvetna om och kanske till viss del lite uttråkade, av att höra om hur viktigt kost och fysisk aktivitet är för vårt välmående. Vi lever i ett privilegierat land och vi har därmed redan nu, mycket kunskap om hälsa och hur vi kan ge våra kroppar rätt förutsättningar till att faktiskt må bra.

Hälsosnacket har verkligen sjunk in i vardagen och även förändrat många beteenden. I allt från släktmiddagar, till på  jobbets APT:N så uppkommer samtal om friskvård och Tabata, samtidigt som skvallerpressen förmedlar om goda val för just din tarmflora.

Att vi fattat att hälsa är viktigt är därmed ingen Nyhet

Många av oss tar också medvetna val i vardagen riktade mot just att stärka sina kroppar för att ge dem kraft och energi. Efter ett tag minskar motståndet och valen slutar att bli just val, utan ses istället som en uppskattad vana, vi faktiskt ser fram emot.

Det är väl där jag vill att även naturen ska landa och prioriteras, liksom inte bli ett val utan en del av en livsstil. För börjar vi med kunskap förstå de vetenskapliga effekterna av naturen så kanske vi med denna kunskap också kan förstå att naturen, likt kost och träning bör ses som en vald hälsostrategi.

Mitt mål är därför inte att tvinga folk att rent magiskt börja älska naturen. Nej, det intresset kan jag ha för mig själv! Och jag är inte här för att snacka om att alla ska upp på Kebnekaise, eller spendera sina helger i vindskydd med bränd korv.

Istället vill jag höja nivån på sättet vi pratar om naturen så att den inte bara blir en hobby utan en del av ett hälsosammare liv.

Är detta viktigt? Vet inte de flesta detta?

Dessvärre inte. Se bara på sjukvård, äldrevård, psykiatri eller inom grupper för stadsplanering. Det känns som att vi har vetat om naturens hälsoeffekter under en lång tid, ändå tas dess unika kvaliteter inte på allvar! Varken i offentlig sektor eller i samhällsdebatter kring hälsa. Enormt frustrerande!

Därför är det nu är så fantastiskt att forskningen inom naturen kopplat folkhälsa äntligen skapar kvantitativ data och rena forsknings resultat. 

Nu ska ropen över hela landet skalla!

1 (56).JPG

Okej, verbal orddiarré är officiellt över 😊

Nu vill jag höra från er läsare! Många av er har jag ju inte träffat och jag är så nyfiken! 

Ser du naturen främst som en skön hobby? Inget fel med detta men hur ska vi göra för att stärka naturens krafter i hälsodebatten?

Mer om mina föreläsningar finns HÄR

ÄVEN ETT STORT OBS, känner att jag måste få med detta här!!! Hälsa är alltid individuellt och endast du vet exakt vad som bör prioriteras i ditt liv. Har skrivit om det HÄR, och jag hoppas därför att ni inte tar detta inlägg som hälsohets♥️

Liknande inlägg:
Fraktaler: För hälsa & känslomässig harmoni
Forskningsrapport: Bli kvitt prestation och stressfyllda krav.
Forskningsrapport: Sluta älta i naturen

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Vad naturen kan lära oss om Acceptans

De flesta av inläggen i denna blogg utgår från forskning om naturen och jag själv är grymt fascinerad av kunskapen som finns att hämta inom denna värld.

Men är det därmed bara vetenskapligt, svårformulerat kunnande som räknas?

Absolut inte! Vilken tråkig värld om vi inte även värdesatte kunskap som inte gick att kategorisera eller kvantifiera.

Jag tror vi måste bli bättre på att lyfta fram den sanning som lever i våra egna erfarenheter men också våga lyfta fram det som naturen direkt och indirekt kan lära oss.

Jag tänkte därför börja med en ny kategori och serie i bloggen som jag valt att kalla naturens lärdomar. Här kommer jag att ta upp vad naturen fått mig i min direkta upplevelser att inse och

Första temat är Acceptans.

Acceptans i naturen

På senare år har nämligen livet gått lite bananas, där allt mer oförutsägbara händelser fått mig att möta vardagens mindre instagram-bara sidor. Det har varit händelser som skapat tomrum. Händelser där rädsla och oro har blandats med en splittrande värk. Det värsta har nog ändå varit just händelser som skapat den där bottenlösa förvirringen, som endast kan uppstå när det finns kärlek att ge, men som plötsligt inte har en mottagare eller en slutstation...

Oförklarliga händelser som gör att det gör ont att andas.

Livet har ju den tendensen, lite allt på en gång. Vi utropar, Varför händer detta mig? och plötsligt står vi där på biblioteket, med en självhjälpsbok i handen och med starkt motstånd. För livet ska väl inte vara så här? Det måste vara något jag gör fel. Något som alla andra, glada människor där ute gör rätt.

Jag släpper kontrollen. Jag går och stänger den tunga biblioteksdörren bakom mig. Kunskap från ord hjälper mig inte nu. Jag måste själv, med hela kroppen förstå. Jag går ut i naturen, som i små korta doser av samvaro, hjälper mig att hänga med. 

Hjälper mig att utan ord, fatta det där vi kallar acceptans.

Acceptans i naturen

För ute i naturen, ser jag hur både livserfarna ekar och alnar har ärr som tyder på sjukdom och slitage. Ingen som är av naturen kommer undan.

Livet vore kanske inte livet utan formandet av bekymmersamma rynkor & smärtsamma ärr.

Jag sätter mig vid en porlande bäck där flödet rinner igenom varje sten. Jag lär mig att livet liknar just detta flöde och det enda jag kan göra är att försöka följa med.

Jag måste acceptera det jag inte kan förändra och likt vattnet i den porlande bäcken, fortsätter mitt liv ändå att rinna.

Jag känner lukten av den sega kådan som rinner från en björk med ett öppet och infekterat sår. Jag inser att jag måste acceptera att vissa sår, inom mig, kanske  heller aldrig kommer att läka. Jag måste därför erkänna att de finns och nu är en del av min kropp. Hur jag hanterar och vårdar såret blir dock nästa fråga?

Jag ser hur löv faller från trädet och inser att avsked och släppa taget är en del av livet och att allt liv har just sin gång.

Tycker denna bild så vackert representerar hur lövet försöker
desperat hålla kvar i isen som sakta smälter ifrån...

acceptans i naturen.

Acceptans är att låta processen vara. Låta isen smälta.

Jag lutar mig mot en gran, vars rötter är förankrade och växer på en avhuggen stubbe. Jag slås av att jag själv förlorat mina rötter men att jag likt granen, kanske kan gro igen fast utifrån en ny slags plattform.  

 Jag lägger mig ner, tar ett djup andetag och känner i hela kroppen att jag endast är natur. Det gör faktiskt inte längre lika ont att andas. Jag accepterar var jag är och ger upp.

Jag behöver inte förstå ordet acceptans, det finns inga rätt eller fel. I naturen försvinner mitt vetenskapliga intellekt. Jag får en Micro-vila av stillhet. Det är allt, jag behöver just nu.  

Acceptans, acceptans och ja Acceptans!

Det finns mycket att läsa om detta tema men jag vill höra från era berättelser och erfarenheter! 

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Geocaching - kan förändra ditt liv.

För ett tag sedan skrev jag Ett Inlägg om hur vi med våra mobiler och modern teknik kan finna nya sätt att vara i och med naturen. Inlägget väckte många olika slags reaktioner och de flesta av er verkade vara positiva till en sådan utveckling då GPS, olika appar, samt spel kan vara ett praktiskt, roligt och inspirerande verktyg att använda under naturvistelsen.

Många av kommentarerna nämnde även Geocaching som en av de aktiviteterna som var extra Peppigt och självklart ville jag därför veta mer om detta!

Som tur var fick jag kontakt med Andreas Niva, som är lite av en expert på området och genom Andreas ord och inspirerande berättelse har jag nu förstått värdet och glädjen i geocachingens äventyr!

 Läs & inspireras till hur Geocaching
kan förändra ditt liv!


Geocaching har förändrat mitt liv för alltid, jag har gjort saker och besökt platser jag aldrig skulle tänka mig att besöka om det inte var för geocaching.

Låt oss hoppa tillbaka 8 år, när jag för första gången kom i kontakt med denna fantastiska hobby. Innan dess var jag inte alls mycket för naturen och promenader i skogen var obefintliga.

När jag tillsammans med min fru var på besök hemma hos ett par släktingar, fick vi reda på att deras son var ute och “cacha”. Vi tittade på varandra som två frågetecken och fattade inte alls vad de pratade om. Fick då en kort beskrivning av vad det var, det handlar om att man med hjälp av en gps, antingen den i telefonen eller en terräng gps ger sig ut för att leta reda på “skatter” som någon har gömt. Dessa består oftast av en vattentät behållare av olika storlekar, de mindre sorterna innehåller för det mesta bara en loggbok medans de som är lite större även kan ha saker man kan byta med.

 En liten cache med leksaker, loggbok och penna. &nbsp;Foto: Andreas Niva

En liten cache med leksaker, loggbok och penna.  Foto: Andreas Niva

Detta lät väldigt kul och när jag kom hem den dagen skapade jag ett konto på geocaching.com. Där finns alla cacher registrerade och en karta över vart de finns. Det finns även appar idag där den informationen finns så man kan leta efter dem när man är ute.
Promenaderna efter dessa blev bara längre och längre, man ville vara ute så mycket som möjligt för att leta reda på dessa cacher runt staden.

Med hjälp av detta kommer man besöka platser i sin egen stad man inte visste fanns. Man ser sin egen stad ur andra synvinklar, ibland upp från en lyktstolpe eller under en bänk. Dessa burkar kan sitta precis vart som helst.

Med tiden började man ta sig ut i skogen, en plats som nu ligger mig varmt om hjärtat.

Här kan cacherna ligga under stenar eller uppe i träd, på vackra utsiktsplatser eller längst med en vandringsled. Man går där och bara njuter av tystnaden i skogen, tar in all vacker natur och samlar energi för kommande stunder som kan vara jobbiga.

 Fotot är taget vid Norrköpings högst punkt 171 meter över havet. Foto: Andreas Niva

Fotot är taget vid Norrköpings högst punkt 171 meter över havet. Foto: Andreas Niva

Under årens lopp har jag alltid strävat efter att utveckla mig och möta nya utmaningar. Under 2014 tog jag grönt kort i klättring för att lära mig så mycket som möjlig om hur man säkrar vid klättring. Just för att kunna ta de cacherna som kan vara placerade nedanför en bergvägg eller uppe i en hög tall.

Man skulle kunna säga att jag tog mitt geocachande till en helt annan nivå det året.

Efter det har jag tagit mig upp för tallar på 20 meter eller ner för bergväggar på 30-40 meter, adrenalinet pumpar när man ger sig på dessa utmaningar, men det är kul! Glömmer aldrig den dagen när jag skulle ta mig ner för ett kalkbrott på 30 meter och min son då 3 år ropar “hej då pappa”. Då blev jag lite rädd, men det gick bra så fort jag kom över kanten.

 Jag tar mig ner för ett kalkbrott, ca 30 meter högt. Foto: Andreas Niva

Jag tar mig ner för ett kalkbrott, ca 30 meter högt. Foto: Andreas Niva

Under dessa år har som ni kanske förstår mitt intresse för att vara ute i naturen vuxit sig väldigt starkt, så fort jag möts av solljus genom fönstret vill jag bara ut, ut för att upptäcka nya platser, nya utmaningar och komma ifrån den stressiga vardagen man kan ha.

Allt detta har lett till att jag och ett par väldigt goda vänner, som jag för övrigt träffade genom geocaching beslutade att under sommaren 2017 bestiga Sveriges högsta berg Kebnekaise. Vi hade direkt ingen fjällvana och någon liknande vandring hade vi heller inte gjort. Så när beslutet togs januari samma år började en hård träning mot toppen.

Och självklart hittade vi några cacher på vår väg mot toppen.

 Toppen på kebnekaise. Foto: Andreas Niva

Toppen på kebnekaise. Foto: Andreas Niva

Jag har idag två pojkar som är 4 och 5 år gamla och har tagit ett beslut att använda geocaching som motivation att ta oss ut, de har sedan de föddes varit med på olika äventyr stora som små. De tycker för det mesta att det är kul att följa med för att leta reda på en skatt, “skatten är vår” brukar de utropa när vi har hittat det vi söker.

Det är viktigt att få ut barnen från det stilla sittande de annars kan fastna i hemma, allt från tvn till surfplattor. Och vad är inte bättre lekplats än skogen, där finns allt man behöver.

Under åren har jag också utvecklat mitt sätt att inspirera andra att ta sig ut. Genom mitt Instagram kontoanajsfoto” har man kunnat följa våra äventyr.

Vintern 2017, tog jag det vidare ett steg genom att starta Sverige största vlogg om geocaching - GEOVLOGGEN. Det har funnits ett intresse från utlandet under den här tiden vilket har gjort att jag har lagt till undertexter på engelska på mina videos.

  Jag loggar och killarna undersöker cachen. Foto: Andreas Niva


Jag loggar och killarna undersöker cachen. Foto: Andreas Niva

Välkommen att följa mina kanaler och bli inspirerad av den vackra omgivningen vi har!

Blir ni nyfikna på geocaching så tveka inte heller att höra av er, och klicka in på antingen

Youtube, Instagram eller Facebook.

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Forskningsrapport: I Naturen bli kvitt prestation och stressfyllda krav

I både möten med människor samt inom vetenskaplig forskning understryks att naturen läker när vi är som mest sköra. Skörheten kan komma ifrån många, olika sorter händelser i livet om det så är allvarlig sjukdom, utbrändhet eller ett irrationellt mörker som skuggar varje steg i ens blick.

Jag försöker aktivt se detaljerna och sammanhanget i dessa olika subjektiva beskrivningar och inser att många vänder sig till naturen, då denna miljö inte upplevs vara lika kravfylld som många andra delar i livet dessvärre är.

I naturen blir vi kvitt prestation
och stressfyllda krav.

För visst kommer i stort sett alla miljöer vi befinner oss i och alla de relationer som dessa miljöer stöttar med vissa villkor. Jag menar om vi börjar med den ”minst” kravfyllda miljön (som tydligen ska vara vårat hem) så möts vi där av disk som inte lever upp till väninnans instagram och hur hemmets olika relationer, trots att de är fulla av kärlek, kommer med flertal premisser & kompromisser.

Naturen prestationskrav

Om vi sedan fortsätter in i arbetslivets värld så läggs ännu mer prestationsbaserade handlingar på våra axlar. För att inte tala om de sociala normerna som trots deras osynlighet kommer med en väldigt klar lista.

I en vetenskaplig artikel av Kaplan & Berman diskuterar författarna hur mycket energi det faktiskt går åt i vår vardag för att förtycka alla våra instinktiva beteenden. Vi kan inte på en arbetsplats gå efter vår egna klocka och äta, vila, eller röra oss exakt när och hur vi vill.

 Det är helt enkel energikrävande att få finnas till och passa in.

Normerna i sverige innebär också att vi inte heller bör visa ilska, sårbarhet eller för mycket glädje då det är ytterst irriterande att vara mer än Mr/Miss lagom. Det gäller istället att vara tillräckligt ledsen tillräckligt känslosam, ha lite problem men samtidigt väga upp dessa med en rolig helg resa.

naturen prestationskrav

 Undra egentligen vad som skulle hända om vi var exakt oss själva?

Kanske blir rent kaos :)

VI skyller ofta på att mycket mail, telefonsamtal, dagishämtningar och vardagspussel är det som orsakar stressen i vårt liv. Men aldrig hör jag människor säga - Idag känner jag mig HELT SLUT på grund av de normer som jag tvingades leva efter.

Vi kanske inte är lika medvetna om hur mycket kraft dessa osynliga regler ändå tar?

Att förtrycka kroppens naturliga instinkter samt att konstant följa osynliga normer går enligt forskning att sammankoppla med en stark energiförlust och mental utmattning. Jag nickar igenkännande, då jag inom vissa sociala sammanhang känner mig som en nedtryckt vattenpöl.

Naturen är dock vetenskapligt bevisat en kontrast till dessa miljöer då dess sensoriska intryck, relationer med fåglar och träd inte får oss att känna oss lika formade, kanske eventuellt mer fria. Vi får till och med leka, slänga våra tunga kroppar mot mjuk mossa, dansa & göra vårskrik

I naturen får du vara precis som du är utan krav på att prestera.
En oas i dagens samhälle.

naturen prestationskrav

Tycker detta är ett intressant tema då naturen självklart kommer med många fysiska krav men kanske är dessa lättare att hantera än just de psykiska? Vad tror du som läsare?
Vart går du för att komma bort från prestation och stressfyllda krav?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Till helgen! Längtar du efter äventyret med naturens krafter?

Vinden stöter nästan bort en nätt kropp, som demonstrativt sitter kvar på klippans kant. Havets vågor bryter in mot en osynlig strand och tystnadens oro skriar i luften. Jag är rädd, men jag sitter kvar. Jag är rädd men jag är ändå trygg. Jag är rädd men jag känner sinnesro.

helg aktivitet

Inför naturfyllda dagar är det några av oss som aktivt spanar in väderappen, där fokuset ligger på fina soldagar med fulländad tjugoettgradig värme.

Vindar som svalkar & idealiskt, instagram-vänligt fotoljus.  

Några av oss tänker dock lite annorlunda eller bara med ren erfarenhet vet, hur jädra fel den där väderappens ändå har! Naturen har sin egen rytm och önskemålen om bra väder lyssnas sällan på.

Jag måste säga att kunskap om hur snabbt vädret kan ändras, har gjort att jag har storrespekt för naturens krafter, men även börjat att förälska mig i dem. Jag vet att jag aldrig kan kontrollera vädret och att vädret absolut inte är en kompis, som bryr sig särskilt om mitt lilla liv. Ändå som sagt så har jag börjat förälska mig i naturens krafter... Kan ni hålla med?

Någonting inom mig, en slags rädsla inbakad med en stark livslust, får mig därför att på klippans höga kant att stanna kvar.
Får mig att vilja känna varje vindpust och regndroppe mot min nakna kind.

helgaktivitet i naturen
helgaktivitet i naturen

Och jag är inte ensam!

Jag har kompisar som åkt runt i USA och letat orkaner. Jag har haft kollegor som ger sig ut när det ösregnar bara för att få känna. Naturens krafter är det som lockar och kittlar våra inre sökande hjärtan och kanske kan du som läsare just nu, minnas dessa lustar.

Fillipa Werner citerar Henry David Thoreaus teorier om att vi överklassare, gärna strosar runt i vildmarken för att i dess övermakt få oss att känna oss små och eviga på samma gång.

Liten, i förhållande till jorden som känns oändligt stor i förhållande till människans förmåga att förstöra. Evig, som del av ett oändligt kretslopp av liv och förruttnelse.

Fundera på citatet ett tag, då jag själv inte kan bestämma mig ifall det är just detta som får mig att på klippan sitta kvar =)...

Men, naturens krafter tar mig ändå nära en slags skörhet frågan är dock varför denna skörhet i sin tur verkar vara ett allmän mänskligt behag?

Kan inte ni hjälpa mig att förstå? Skriv om er relation till naturens krafter!

Varför väcker extremt väder och närvaro av naturens krafter våra lustar? Och varför reser vi människor mil just för att leva nära denna känsla?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen