Att sitta på en Stubbe, Blunda & Vara fri.

Jag skrattar åt mig själv, då detta är ett inlägg jag länge velat skriva. Lite som att jag hållit inne på en enormt, revolutionerande hemlighet, jag så gärna vill att ni läsare också ska kunna använda i er vardag.
Kanske är dock inte min sprudlande entusiasm så konstigt då tanken om att nu få inspirera till Sittandet På En Stubbe ( ja ni läste rätt =) varit det som på senaste tiden fått mig

Att landa, Att andas & Finna ro när kaoset i hjärnan fått kroppen att krampa.

Foto: Vara med Naturen

Foto: Vara med Naturen

För trots kärleken till livets äventyr så kräver det där livet ibland lite för mycket? Eller?

Speciellt verkar det som att jag samlar upp stress från lite olika moment & När den där "Att göra listan" som jag själv skapat (konstiga galna människa? ) blir mer en press än glädje. När jobbet tagit för mycket energi. När telefonsamtal från olika myndigheter pågår allt för länge. När oron över mina vänner och familj berör och påverkar djupet av mitt hjärta och när bröddegen då samtidigt välts ut av en av mina katter...

Då kommer känslan av att bara behöva syre, utrymme och plats.
Kan ni känna igen er i dessa privilegierade vit medelklass men ändå känslomässigt överväldigande vardagsproblem?

Jag har funderat på varför jag vid dessa tillfällen går och sätter mig På en stubbe, I Skogen, Ensam!

Jag menar, vi har helt funktionella soffor i vårt vardagsrum, dessa är faktiskt rent bekvämlighetsmässigt mycket skönare än just den där stubben & inte alls lika måna om att göra rumpan blöt. Där skulle jag i min fantasibubbla också kunna få tröstande kramar och ord av min snygga, vältränade man =) , samt en kopp värmande te för mina spända och överansträngda axlar !
Men nej, trots fantasins frestande illusion så är det inte till soffan min kropp vill gå utan de gröna, utslitna stövlarna åker på för....  

Jag vill sitta på en stubbe, blunda och va´ fri, och låta solens strålar fylla mig med liv.

Som Petra Nordqvist så trallande sjunger i mina nu avslappnade öron.

Kanske handlar det om känslan av frihet, om att kunna sjunka in och prata med endast tystnaden som inte kan komma med några tröstande ord. Vara själv med sina tankar och inte göra något speciellt med dem utan bara låta de få snurra runt i hjärnan tills att de tappar kraft och inte orkar snurra mer… När tankarna sedan tappat fart finner jag även det tomrum som behövs för att objektivt studera  mitt subjektiva liv. Jag börjar för varje andetag få en klarare bild, se sammanhang & inse hur jag kan ändra och bryta ohälsosamma strukturer samt lösa eventuella problem.

Foto: Vara med Naturen

Foto: Vara med Naturen

I en artikel om ledarskap berättar Erik Granqvist verkstadschef på Scania

"Jag brukar säga att jag sätter mig på min stubbe, säger han. Två gånger om dagen försöker jag hitta tid då jag sitter ner och funderar över vad som hänt och vad som behöver ske i morgon för att teamet ska kunna fortsätta prestera."

Kanske är Eriks "Stubbe" i denna artikel mest en metafor men tiden och utrymmet till reflektion är nödvändig och skapas enligt vetenskapen när vi befinner oss i en miljö med utrymme och "space".

Så kära läsare, jag vet att många av er kanske har långt till närmsta stubbe, och att stubben i detta inlägg mest är en metafor. Men jag tycker om er =) och jag hoppas att jag kan inspirera er till att hitta en utomhus plats i din närhet där du kan få tid att bara vara och låta de där evigt spinnande tankarna i huvudet förlora kraft. Det tror jag vi alla mår bra av!

Liknande Inlägg:
Att Aktivt Närvara Med Månens Reflekterande Ljus
Lär Känna Trädens Rynkor
Att Få Gråta Med En Skog Som Alltid Lyssnar

Har du som läsare något ställe dit du brukar gå för att rensa tankarna? Jag vill höra från er!
Gillade du också det här inlägget? Så värmer det mitt hjärta att veta det!  Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3