Alla våra hjärtans Natur!

Det är inte ofta jag följer amerikanska, påhittade traditioner gjorda för konsumtion (ursäkta bitterheten) men visst kan det inte skada att uppmärksamma det vi i livet älskar?

Kärleken, kan nämligen när vardagen snabbt ska tickas av, hamna i skymundan och oftast vet vi inte att den är där, förrän den är borta. Likt när jag själv inte förstod hur mycket jag älskade skogslukt, fågelkvitter och bark förrän jag flyttade till stan. Det uppstod ett hål i vardagen som jag desperat försökte fylla, och jag insåg då hur viktig just naturen var i mitt liv.

Kärleken synliggörs i dess frånvaro, kan ni hålla med om det?

DSC_0073.JPG

För min kärlek till naturen är något jag inte kan kompromissa med. Tro mig jag har försökt. Försökt att vara en stadsmänniska som trivs med en latté på Espresso house. Försökt att riktigt njuta på ett hälsofrämjande spa eller riktigt uppskatta hotellkonferensers lyxiga utbud. Försökt var ordet, och till en början går det faktiskt ganska bra, i ungefär tre dagar, sedan är det någonting inom mig som börjar att koka.

Jag har nämligen märkt på senare år hur jag i stadsmiljöer får en slags överdos av intryck. Jag får varma ilningar i hela kroppen vilket inte förbättras av att jag väljer att springa till tunnelbanan, trots att jag inte har en tid att passa.

Jag förvånas och är imponerad av stadsmänniskors kraft och anpassningsförmåga att klara av detta tempo och mejlen skickas fram och tillbaka, mellan halvpratade telefonsamtal, samtidigt som vi alla reser mot nästa station.

Värmen stiger dock i min kropp och när den är som mest påtaglig måste jag springa ut till naturen, andas och känna mig fri.

Minnet går tillbaka när jag under konferens i Tylösand, slängde mig i det kalla havsvattnets underbara svalka. Jag var där och då tillbaka till kärleken, i mitt rätta element, i en känsla av sinnesro.

Kärlek till naturen är för mig som sagt mest tydlig i dess frånvaro. När jag inte dagligen kan stöttas av dess fraktala struktur och när jag inte dagligen får fascineras av en olivfärgad trädknopp.

Jag menar, hur fantastiska är inte dessa!

DSC_0049.JPG
DSC_0038.JPG

Genom att spalta ner Varför jag går till naturen, inser jag hur naturen inte bara är ett intresse och en hälsostrategi utan en av de viktigaste kärlekar i mitt liv.  Detta gör att jag idag på alla hjärtans dag sitter med tårfyllda ögon, och en känsla av tacksamhet och värme, då min kärlek till naturen ingår i allt. 

Med kärlek till Naturen, här är min Lista.

- Jag går till naturen för det finns så många andra saker att göra.
- Jag går till naturen då vår biologiska kropp är konstruerad för att leva i denna miljö.
- Jag går till naturen för det är där mitt kreativa inre får flöde.
- Jag går till naturen för den tar mig tillbaka till kunskap jag redan vet.
- Jag går till naturen då evolutionen gav mig en stor hjärna, som dessvärre inte kom med en instruktions manual.
- Jag går till naturen när jag är arg och jag känner mig missförstådd.
- Jag går till naturen då livet är för kort och att sitta på en stubbe gör att det känns längre.
- Jag går till naturen då jag vet att självförverkligande inte existerar och i naturen får jag slappna av.
- Jag går till Naturen för att uppleva äventyr som pirrar varje del av min kropp.
- Jag går till naturen för att fascineras av livets små detaljer.
- Jag går till naturen för att inkludera mitt lilla liv i ett större perspektiv.
- Jag går till naturen för att minnas mitt ursprung.
- Jag går till naturen när mörkret inom mig är för tungt för mig själv att hålla.
- Jag går till naturen då min själ förtjänar att kravlöst få leka.

Varför går du till naturen? Har du din egna lista?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen