Till helgen! Längtar du efter äventyret med naturens krafter?

Vinden stöter nästan bort en nätt kropp, som demonstrativt sitter kvar på klippans kant. Havets vågor bryter in mot en osynlig strand och tystnadens oro skriar i luften. Jag är rädd, men jag sitter kvar. Jag är rädd men jag är ändå trygg. Jag är rädd men jag känner sinnesro.

helg aktivitet

Inför naturfyllda dagar är det några av oss som aktivt spanar in väderappen, där fokuset ligger på fina soldagar med fulländad tjugoettgradig värme.

Vindar som svalkar & idealiskt, instagram-vänligt fotoljus.  

Några av oss tänker dock lite annorlunda eller bara med ren erfarenhet vet, hur jädra fel den där väderappens ändå har! Naturen har sin egen rytm och önskemålen om bra väder lyssnas sällan på.

Jag måste säga att kunskap om hur snabbt vädret kan ändras, har gjort att jag har storrespekt för naturens krafter, men även börjat att förälska mig i dem. Jag vet att jag aldrig kan kontrollera vädret och att vädret absolut inte är en kompis, som bryr sig särskilt om mitt lilla liv. Ändå som sagt så har jag börjat förälska mig i naturens krafter... Kan ni hålla med?

Någonting inom mig, en slags rädsla inbakad med en stark livslust, får mig därför att på klippans höga kant att stanna kvar.
Får mig att vilja känna varje vindpust och regndroppe mot min nakna kind.

helgaktivitet i naturen
helgaktivitet i naturen

Och jag är inte ensam!

Jag har kompisar som åkt runt i USA och letat orkaner. Jag har haft kollegor som ger sig ut när det ösregnar bara för att få känna. Naturens krafter är det som lockar och kittlar våra inre sökande hjärtan och kanske kan du som läsare just nu, minnas dessa lustar.

Fillipa Werner citerar Henry David Thoreaus teorier om att vi överklassare, gärna strosar runt i vildmarken för att i dess övermakt få oss att känna oss små och eviga på samma gång.

Liten, i förhållande till jorden som känns oändligt stor i förhållande till människans förmåga att förstöra. Evig, som del av ett oändligt kretslopp av liv och förruttnelse.

Fundera på citatet ett tag, då jag själv inte kan bestämma mig ifall det är just detta som får mig att på klippan sitta kvar =)...

Men, naturens krafter tar mig ändå nära en slags skörhet frågan är dock varför denna skörhet i sin tur verkar vara ett allmän mänskligt behag?

Kan inte ni hjälpa mig att förstå? Skriv om er relation till naturens krafter!

Varför väcker extremt väder och närvaro av naturens krafter våra lustar? Och varför reser vi människor mil just för att leva nära denna känsla?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen