Att minnas naturen för hopp, styrka & drivkraft.

Jag saknar havet, jag saknar träden, jag saknar 50 gradig värme och sanddyner som blåser sand i ansiktet.


Detta är några av de olika kommentarer jag fått höra under mina naturbaserade integrations workshop, när deltagarna själva fått prata om deras relation till naturen. Det varrierar från fågelkvitter till bergskedjor och det finns sällan en beskrivning som liknar den andra. Utan relationen till naturen och definitionen av vad som symboliserar begreppet natur tycks vara personlig och individuell.

upload.jpg

Och konstigt är det ju inte utan forskning visar hur vår relation till naturen ser olika ut och beror på vår uppväxt, kultur och erfarenheter. Studier visar också hur ordet natur är länkat till speciella platser där vi har spenderat mycket tid vilket gör att begreppet också är kopplat till faktorer som format vår identitet. Så som sociala och emotionella band. Jag har skrivit mer om vår anknytning till vårt hem HÄR.

Om vi därför tvingas (obs ej frivilligt) flytta ifrån naturen, ifrån just vårt hem eller om platsen förstörs och skadas så skapas en känsla av rotlöshet inom oss.  Det är som att en del av oss själva försvinner när landskapet vi älskade så mycket inte finns nära till hands eller inte finns över huvud taget. Förstörda av krig, föroreningar, skogsbrand eller bara oåtkomliga pga av att man exempelvis blivit äldre och inte har samma funktionsförmåga som tidigare.

Speciellt för nyanlända så upplevs denna känsla av förlust så starkt och deltagarna berättar hur svårt det kan vara att återfå en slags trygghet i ett nytt samhälle. Allting känns ovant, skogarna är mörka, erfarenheterna som krävs är annorlunda.

upload.jpg

Men minnet erhåller starka krafter. I boken Place attachment: Advances in theories, methods and application presenterar forskaren Maria Lewicka hur vi människor kan överkomma denna problematik genom att använda oss av minnet som ett kognitivt verktyg. Genom att få en möjlighet att prata om positiva erfarenheter i det förflutna i relation till speciella platser i naturen eller bara få fördjupa oss i vår definition av begreppet natur så kan vi skapa ett samtal som verkar som en brygga mellan då tid och nuet. Naturen fungerar därmed som en metkrok som sjunker in i vårt minneshav och för upp till ytan en scen och ett minne som legat bortglömt av tiden. Minnet går sedan att använda för att bygga en ny relation till ett nytt landskap.

Havsutsikten som är förlorad kan gå att finnas på en kust, kanske vid en sjö eller bara genom närheten av vatten. Trädgården som vi var van att ta hand om kan bli ett växthus på äldreboende. Forskning visar att vi kan odla delar av oss själva med hjälp av minnet på nya platser.

Det är det jag främst försöker uppnå med mina workshops. Jag vill inte prata om naturen som ett begrepp som redan är definierad utan att till en början möta människan vart den är.

Vad som är naturen, för människan i samtalet.

Vilka färger, former och texturer finns med i begreppet? Är naturen vild eller kontrollerad? Är naturen liten eller stor? Vilka sinnen väcks och hur luktar och låter egentligen just din natur? Vilka känslor väcker den?

upload.jpg

 Dessa kort och fågelsång är också några av verktygen jag använder mig av och även den
typiska stadsmänniskan berättar om sin relation till en park, odling, eller hur just bofinken kvittrar och berör.  

Forskning visar nämligen att de allra flesta har skapat känslomässiga band till naturen och att dessa i sin tur är ovärderliga för vår hälsa. Hopp, tillhörighet, fascination, styrka och drivkraft är det som deltagarna säger att tiden med sin speciella natur ger. Men även sorg, skörhet och genom att känna in naturen ges en chans att också bearbeta allt det där svåra.

Så känner du dig rotlös, känner du att du inte tillhör, försökt att minnas naturen.

Det kan vara skönt att börja med en speciell plats. Kanske en plats i din barndom, kanske en plats där du tagit många promenader eller bara suttit stilla. En plats där du andades ut ett tag, eller en plats där du bara fascinerades av utsikten. Har du sedan möjlighet besök denna plats lite då och då. Gärna så ofta du kan.

Är dock platsen långt borta ifrån dig, kanske till och med förlorad, fråga dig vilka kvaliteter/element platsen innehöll? Var det öppna ytor, var du där själv? vilka sinnen aktiverades? Försök sedan att hitta en liknande miljö i din närhet, närma dig denna och se om du kan skapa en ny relation.

För du är ju inte bara människan som läser dessa ord, på en blogg år 2018 utan du är också en människa som utifrån erfarenheter, uppväxt och relationer knutit dig an till både speciella personer och miljöer. Dessa är fortfarande värdefulla och

Helt ovärderliga för din

hälsa att minnas!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta  det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta  symbolen <3