I sommar skapa de som inte går att förutse.

De senaste dagarna har jag tänkt på att vi vuxna ska veta och va så himla mycket, hela tiden!

Vi ska ha åsikter om allt och veta vart skåpet ska stå. Vi ska ha kontroll över både våra egna och även andras känslor och tankar. Vi ska ha struktur och en planerad vardag med klara mål.  Läste ett blogginlägg om hur vi blir framgångsrika genom att varje sekund skulle ha sin klara strategi. Jag orkade faktiskt inte läsa hela. Förstå mig rätt, jag himlar inte med att vi som super effektiva myror fyller vårt bankkonto och upplevelsekonto till max. Frågan för mig är dock, om inte denna attityd också kommer med ett dyrt pris där

vi faktiskt börjar förlora livets magi?

upload.jpg

Jag menar som barn är vi ju just som magiska sagofigurer. Brukar tänka att många småbarn ser ut som Rumpnissar som springer runt med stora  "Vaffö gör vi på detta viset? ögon". De undrar och ifrågasätter. De är fundersamma och reagerar på sina känslor. De har inga egentliga fokus eller mål förutom de mest basala. De lever istället för det som sker i nuet och i utforskandet. De är oplanerade, ostrukturerade och jag säger inte att detta är för oss vuxna att konstant va, men nu visar forskning att

det faktiskt vore bra om vi kunde släppa allt fokus ett tag...

upload.jpg

Låt mig förklara. Rent vetenskapligt drivs processen av den mer fokuserade och ”vetande” tanken av neuroner i prefrontala cortex. Det är så vi människor skapar koncentration och blockar ut allt annat flöde. Toppen att ha på möten och absolut nödvändigt för en vardag med livspusslande, men kanske inte jämt och ständigt och framförallt inte när vi nu i sommar vill slappna av.

För när vi tillåter oss själva att inte veta allt ett tag, utan istället nyfiket betraktar att livet, i varje stund är som nytt. Ja, då är det neuroner i parietalloben som sitter i den bakre delen av hjärna som aktiveras. Studier visar att just nyfikenhet är länkat till återhämtning och kan påverka hjärnans elektriska signaler då dessa lugnas ner till en mer avslappnande frekvens.  Fakta är alltså att vi blir lugna om vi väljer att "koppla bort" intellektet och istället reflekterar över att livet är en process som vi kan lära oss mycket av. Forskning visar också att detta i sin tur gör att 

Vi blir mer kreativa och innovativa. Vi kommer med nya lösningar och inspirerande förslag.

upload.jpg

Men vad har då detta med naturen att göra?

Jo, för oss som känner att "vuxenlivet" gjort att vi förlorat kontakten med vår inre rumpnisse, bör enligt forskarna ta oss ut till en park, skog eller mot ett hav. Studier visar nämligen att när vi spenderar tid i nauren så stöttar miljön och omgivningen oss till att bli mer nyfikna. Vi sitter och stirrar mot ett öppet hav, upplevelsen känns direkt och intim. Vi behöver inte vara där och påverka, utan i naturen får vi styras av känslointryck.  När vi går igenom en lövskog så kan vi inte hjälpa att fascineras av skogens detaljer. Vi reflekterar över varför livet ter sig på detta krokiga vis? Vinden ger taktila impulser mot bara ben...

Reflektioner, varför, hur och vad? Visst är det skönt att inte veta ett tag...

upload.jpg

 Flera studier berättar också att de som spenderar mer tid i naturen och i spontan nyfikenhet känner att de efteråt i "vardagen" kan prioritera bättre. Kanske är det därför så att den närvaro som kommer i naturen, kan tas med in i dagliga livet och ge harmoni och känsla av utrymme.

Själv upplever jag att stunder i vardagen där jag  låter nuet guida, skapar de magiska som faktiskt inte går att förutse...

upload.jpg

Så nu i sommar försök att inte  planera varje sekund. Lämna istället andrum till att bara va! Gå ut en timme eller bara 10 min, utan att de är en promenad från a till b. Låt istället nyfikenheten guida och berörs av de du känner, hör och ser. Ta in alla små detaljer av din upplevelse. En bra idé är att faktiskt gå ut med mindre barn då de per automatik får en att leva i deras magiska verklighet...

upload.jpg

Kan tyckas svårt i början, speciellt då vi är så vana vid prestation och driv. Försök därför att inte ge upp, utan träna din hjärna att vara i nuet, likt du tränar din kropp. Va med alla de där tankarna om att du borde göra något vettigare. Låt de komma och gå. Bli till och med uttråkad men bara fortsätta uppleva livet ändå. Något jag själv fått öva på!

Tillåt naturen att påverka dig och upplev de som du som sagt Inte kan förutse!!

Har skrivit HÄR om mitt egna motstånd som var tvungen att brytas och sedan blev en fanatisk kväll i närvaro med månen. Som sagt måste själv utmana mig själv med att omfamna nuet mer....

Men nu vill jag höra från er läsare. Är ni bra på att omfamna nuet? Kan ni uppleva att det är skönt att koppla bort den där konstanta kommentatorn och kontrollanten ett tag ? Vill också kolla med er om ni vill ha mer länkar till vetenskapliga artiklar? Säg då bara till!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3