Ett försök till en röst när valen är många

upload.jpg

Konstigt nog så låter mina taktlösa steg förhållandevis lite. Vandringskängor som rör sig på barrfyllda stigar skapar endast dova, evigt hasande ljud. Skogsduvor som skorrar. Väggmossegrönt, tagellavgrått och granbarksbrunt. Färgskalor av lugn. En skog till skillnad från valplakaten som nu poppat upp längs med slingriga vägar behöver inte skrika efter uppmärksamhet. Skogen har  inga politiska manifest men kommer enligt mig med mer självklara svar.

Är det kanske därför hit vi ska gå när frågorna och valen blir för många?

I b.la. en rapport från Stockholms universitet, förtydligas hur klyftan mellan människans värld och naturens värld ökar. Naturen sköter sig själv långt bort från stela kanter och blålysande mobila ljus. I naturen ger bruset avkall för tystnaden. Människans åsikt om hur världen borde vara och borde skapas den hörs inte där. Klass, kön och hudfärg inget av detta bryr sig varken stenen eller skatan om. Naturen gör på så vis den identitetssökande människan nollställd och okategoriserad. Vart vi sätter nästa fotsteg är mer relevant. Att-göra-listan fylld med självförverkligande blir mindre viktig och avsaknaden av etiketter får oss att äntligen pusta ut.

Det är liksom så himla skönt att bara vara ingenting ett tag, en känsla som vi nu
i valtider kanske ska ta nytta av?

För när vi blir så där avskalade så minskar vi på vår kontroll och självbesatthet. Vi vänder blicken utåt och uppmärksammar hur vattendragen sinar och skogsbränder kan tändas av den minsta gnista. Eldförbudet och sommaren 2018 fick oss att bry oss. Marken under våra fotsteg blev inte längre en kuliss, utan en levande del av oss själva.

Vi känner nu naturens smärta. Våra egna hjärtan har börjat att brinna.  
På sociala medier denna sommar har många av oss velat få den lilla människan att vakna.

Människor som har en bibehållen relation med naturen beter sig nämligen ofta så. Forskning visar hur en känslomässig kontakt till naturliga omgivningar gör att vi ser vårt egna välbefinnande utifrån ett större perspektiv. En vetenskaplig studie från en veckas vildmarksäventyr förtydligar också hur tid i naturen får oss att rannsaka oss själva. I naturens värld ser vi konsekvenserna av våra handlingar. Värderingar och prioriteringar sätt på sin spets. Valen vi gör i nuet blir viktiga. Vi tvingas att ta ansvar. Vi vill att andra ska ta samma ansvar. Drivkraften är osjälvisk pådriven av rädsla och sorg men framför allt kärlek.

Vi vill ha en ny värld! En vettigare värld! Men hur sjutton ska vi göra?!?

För de är ju inte lätt! När vi tar oss ut till en park, en skog, ett fjäll, eller ett hav tickar nämligen hjärnan igång i full fart. Vi går igenom allt som har gjorts och sagts. Kommer på saker som att vi glömde skicka grattiskort till familjemedlemmar. Kanske rent av är elaka mot oss själva. Ibland är självhatet en svår kritiker att hantera.

Men ge inte upp. Stanna kvar tills hjärnan inte längre har något att sortera. Tills att du är uttråkad och matt. Tills att blicken vänds utåt och du uppmärksammar de växter, träd och djur som finns runt omkring. Kom bort från ditt egna tjatter ett tag. Bara sitt där, i lugnet, i det avskalade och fråga naturen hur den tycker att livet borde va?

Var sedan redo och lyssna. Svaret kanske kommer mer som en känsla. Ett ord flera ord. En mening.

Ha papper och penna i fickan, ibland är det svårt att minnas när allting blir så självklart.  Ta sedan med dig lappen till kontrasten. Läs den innan du stoppar dina val i små vita kuvert och innan kryssen på människor med sociala etiketter spelar roll.

Då skulle jag ändå säga att du har gjort ett tappert försök.
Den lilla människan i allt detta stora.

Att komma hem, att ha många hem och det där med platser som berör.

Vid Charlottenberg korsar vi gränsen mellan Norge och Sverige. Vi tar båda ett djupt andetag. Tallskogarnas raka linjer får oss att känna att nu är vi på väg hem. Vi campar vid en sötvattenssjö. Vi ler mot varandra. Leendet uppstår igen när vi nästa dag svänger av riksväg 154, upp på en grusväg sydost om Svenljunga. En grusväg som vi kallar "vår". Vi skymtar vårt röda hem och pustar ut. Allt ser ut att vara som det ska vara. Lukten liknar den som vi lämnade för 18 dar sedan, fast gräset verkar ha vuxit mindre än beräknat. När nyckeln sätts in i dörren kommer känslorna. Trygghet, tillhörighet, sammanhang, kärlek, ett fotfäste i virrvarret, identitet, glädje, axlar som äntligen slappnar av.

upload.jpg

Men vad är det som händer just där och då med oss människor? Vad händer när vi kommer hem eller till en plats som berör?

Jo, forskning inom b.la. miljövetenskap, lägger specifikt fokus på just de emotionella band som vi människor skapar till specifika platser och sammanhang. Vi kan kalla det "sense of place", och behandlar begrepp som platsanknytning/platsidentitet. I teoretiska termer beskrivs det som "De specifika komponenter och känslor som gör en plats unik, vilket existerar i människors upplevelse av plats, som i sin tur påverkas av platsens fysiska prägel, mänsklig handling och sociala relationer".

Det finns ett intresse av att försöka förstå just den känslan vi känner när vi möter olika miljöer och enligt en litteraturundersökning av Lewicka, 2010 verkar de flesta människor ha en slags platsanknytning på något sätt. Alltså, oavsett om du bor i staden, på landet, upplever dig själv som en slags resenär, så verkar de vara en del av att vara människa att vi per automatik, i mötet med vissa miljöer, väljer att skapa en relation med dessa. Platsen etsar sig in i våra hjärtan, lika väl som en anknytning till en annan människa.

Kanske är det till och med enklare för oss människor att skapa anknytning till en plats än en annan människa? Vad tror du om de?

upload.jpg

Vi kan ha en starkt anknytning till olika platser men i boken " House as a mirror of self" tydliggör Clair Cooper, hur det för de allra flesta, är otroligt viktigt att ha ett ställe där vi kallar hem. Ett hem står för rötter. Att vara hemma blir en symbol för kontinuitet och ordning. Det är här vår identitet formas, bekvämlighet, tillhörighet, säkerhet och skydd. Utan ett hem blir individen sökande och platslös, vilket kan vara en frihetskänsla för ett tag men oftast en svår känsla att bära under en längre tid.

Vad som är hem för just dig och mig kan dock vara olika...

Det kan vara ett rum, en konkret plats, ett ställe i världen, kanske platsen du varit längst på eller vuxit upp i?  Det kan också vara de specifika komponenter som platsen har som gör den speciell ex, mosslukten i kombination med vajande granträd eller kullerstenar och små caféer i gathörn. Detta gör att just din unika plats kan återkomma i olika delar av världen. Ett hem kan i denna teknologiska värld också finnas digitalt. Kanske har du ett ställe på internet som du kan vara trygg och formas i? Vissa benämner också hur hemmet mer sitter som en känsla i kroppen och därmed alltid finns tillgänglig.

upload.jpg

När vi varit borta från det vi kallar "hemma" visar olika vetenskapliga studier att vår anknytning till platsen ökar.

Oftast korrelerar platsanknytning med tid spenderad på platsen, men både Lewicka och bla Per Gutavsson, 2009, diskuterar hur resandet och upplevelser av andra platser gör att vi får ännu starkare anknytning till vårt hem och just våra symboler.  Detta gör att när vi kommer hem från en resa så förstärker vi symboliken med just vårt hem och kanske till och med blir ännu mer engagerade i frågor som rör detta?

Vad tror du om detta? Ökar platsanknytningen när vi har varit borta ett tag? Ökar platsankntyningen till hemmet, när vi har sett många andra hem?

upload.jpg

Sammanfattningsvis visar de flesta studier på att människor med hög platsanknytning demonstrerar en högre känsla av tillhörighet, är mer nöjda med sitt liv, har starkt socialt kapital och upplevde ett starkt existentiellt fotfäste. Intressant nog visar vissa studier att hög platsanknytning också korrelerar med att vi som människor är mindre egocentriska och verkar föra mer tydliga resonemang kring frågor om värderingar och universalism.

Men vad är det som gör att vi skapar känslomässiga band till en specifik plats? Är det byggnaderna? Människorna? Utbudet av butiker och caféer? Det rika djur och växtlivet? Eller är det något helt annat som vi inte riktigt kan sätta fingret på.

Detta är dock svårare, att enligt den forskning jag har läst att faktiskt förstå. För vissa människor är det de sociala (mänskliga relationerna) som formar känslan av hem. Andra för diskussioner om fysiska aspekter och hur träden, miljön, just den gässgården eller det torget får dem att ankra sig. En del studier tar även upp det som kallas "genius loci", och som relaterar till hur vissa platser upplevs ha en egen själ och ande. Karin skriver så insiktsfullt om hur svårt det är att lära känna en plats. Hur platskänsla tar tid, är svår att sätta sätta fingret på men ändå är så närvarande och viktig.

upload.jpg

Även om de är svårt så är det alltså värt att fundera på, vad det är för aspekter som
framkallar känslor i den plats du kallar hem?
Varför är just denna plats viktigt för dig?

För även om forskning, vetenskap och studier, talar sitt språk, så säger de inte allt och det är viktigt att vi själva reflekterar över de känslor som vi formar till specifika miljöer. Observera att alla känslor även de som är svåra och obehagliga måste tas in och värderas. Även om platsidentitet korrelerar till ökat välmående är det också värdefullt att fundera på de negativa konsekvenserna av platstillhörighet.

Kan det vara så att för hög känsla för en plats också gör oss sköra om denna plats försvinner? Kan det vara så att för hög känsla av plats skapar ett fiendeskap mot andra? Kan vi älska en plats för mycket?

Så nu vill jag höra från er!! Vad har du själv för tankar om plats, anknytning och känslomässiga band?
Upplever du att vissa platser är mer betydelsefulla än andra?
Undrar också om du bara har ett ställe som du kallar hem eller flera? och vad detta/dessa hem symboliserar för dig?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Fantastiska Urkult och en promenad om naturens hälsoeffekter.

Urkult, i Näsåker är en den festival som ligger mig närmast om hjärtat. Den har musik ifrån landskapet och människor som spelar med drivkraft. Den erbjuder musikgenier som Säkert, Annika Norlin med texter som berör. Med en internationell prägel så dansar toner, utryck och former som inte hörs på Radion in i min närvaro.  Jag dansar med i rytmen, lär min kropp nya steg. Urkult har också klara budskap om jämställdhet, omtanke, rättvisa och respekt. Den försöker ta fram det stora i det lilla utan att göra de så där pretiöst och extremt "annorlunda". 

Detta år är Vara med Naturen med i programmet av aktiviteter och ingen är gladare än jag. Mina föreläsningar och workshops har blivit översatta till en hälsopromenad där jag med vetenskaplig fakta informerar om hur vårt fysiska, psykiska och (vågar jag skriva det) existentiella välmående påverkas av naturen. Programmet är också fullproppat med reflektionsfrågor och praktiska tips på hur vi kan använda oss av naturen för återhämtning och ökad vardagsenergi. Lördagen den 4 Augusti, kl 11.00 är tiden, begränsade platser, men förhoppningsvis blir det mer gånger.

Kan du inte komma på lördagen så stanna mig i mina steg och säg hejsan svejsan! Vill få kontakt med er läsare och bara ett enkelt "jag ser dig" betyder så mycket :)

Naturens hälsoeffekter

Efter urkult väntar muddosnationalpark och en sväng höger mot Senija i Norge. Veckor av upplevelser i norra skandinavien. Tältet är med, min partener in crime är på g, vatten och mat och en kropp som säger ja! Vi ska med bilen flow, se de vi ser, känna det som behöver kännas och uppleva den puls som är svår att nå i ett urbaniserat landskap. 

upload.jpg

Jag lutar mig mot ett träd, vilar inför resan och reflekterar även över några ord som den senaste veckan gått lite längre in hjärtat. De säger jag drivs av att utvecklas mer än vad jag drivs av trygghet. Jag vet inte vad dessa ord betyder just nu, men de är med mig på resan upp mot vildmarken och det jag inte kan styra. 

Vi får se hur jag uppdaterar bloggen och instagram under tiden jag är borta. Det blir det de blir. Mötet och närvaro i nuet står i centrum. Ta väl hand om er och varandra ❤︎ ❤︎

Att tillhöra ett landskap.

Tim Ingold’s concept of the ‘Dwelling perspective’, försöker överkomma separationen mellan människan och dess landskap, genom att föreställa sig att landskapet bär på en konstant, skapande berättelse. Det är landskapet som vittnar det som övertid utspelar sig och bär därmed på ett levande minne av allt och alla utryck av liv som existerat där. Du kan läsa om Dwelling i en enklare artikel eller mer djupgående PDF.

Att uppleva ett landskap är att ingå i en process av att i nuet minnas allt som varit. En process där vi utifrån våra tidigare erfarenhet går in i en tidsresa där vi skapar och upplever tillsammans med landskapet tidigare erfarenheter. Lite som att vi förenar antropologin med arkeologin och nutid.

Ordbajs för vissa men för mig öppnar det upp mitt sinne och skapar en tankebubbla av magi.

Bilder från Färöarna, där mina steg bara var ett av många, i ett ständigt levande liv.

levande landskap.

Jag tycker att det är viktigt att vi förstår att naturen vi upplever inte endast är en kuliss för mänsklig aktivitet, utan en levande helhet som vi konstant samspelar med. Låter som sagt kanske flum och svårt, men på vandringar i Sverige så är det många av oss som upplever hur stenrösen, gamla gärdsgårdar och dalar får oss att tänka på den vardag som tidigare varit så självklar där. I flera vetenskapliga studier, där människor tillfrågas om varför landskapet upplevs som hälsofrämjande så kommer då och då också just dessa kulturella aspekter upp. Vi mår bra av att känna oss som en del av en historia. 

Stenrösen kickar till liv ett intresse, fascination och nyfikenhet.
En anknytning till de som tidigare varit. 

levande landskap

Men kulturella aspekter behöver inte alls bara vara av människan skapade objekt. Gamla träd, mossiga stubbar, specifika arter ger oss information om att landskapet fått växa vilt. Människor vandrar långa vägar för att nå till denna vildhet och få vila i dess (o)konstruerade och  (o)kontrollerade famn. Studier visar hur orörda landskap får människor att känna sig hemma, som en del av naturen och som en del av ett flöde.

Jag själv stannar upp vid stenhögen som tidigare varit en bostad längs med kusten. Slås av tankar ifall de människor, som för mig levde då,  kanske skulle skratta åt kaoset i det vi kallar nu. Jag tänker på framtiden och hoppas att stenhögen aldrig ska fraktas bort. Att stenhögen sakta ska bli täckt av mossa och lavar. Jag vill ta bort mig själv från landskapet, vill inte vara där och skapa spår.  Andetaget gör sig påmind. Jag andas in saltdoftande vind. Människorna som levde då viskar i form av en känsla. Känslan berättar att jag är en del av stenen, en del av de växter som börjat omringa dess hårda skal. En del av de människor som likt mig vandrat livets stig.   

Det förflutna och framtiden finns i det jag kallar nu.
En känsla av tillhörighet.

P1000786.JPG

The Dwelling Perspective  ger mig det sunda förnuft som både du och jag så desperat behöver just nu. Vi måste börja inse att landskapet, den fantastiska detaljrika scen som vår vardag sker i är levande. Landskapet minns våra handlingar, den kommer ihåg den näring vi väljer att ge och den får ärr när vi förstör dess artrika ekosystem.

Vad vill vi att nästa generation ska minnas när de vandrar på våra stigar? Hur vill vi att våra barn ska må när de själva tar steg efter steg i landskapet?

 En reflekterande Torsdag ❤️💓 
Hur känner ni läsare? Har ni hört talas som The Dwelling Perspective eller liknade teorier? Slås ni också av reflektioner om tidigare liv när ni i sommar upplever vårt vackra landskap?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Våra stenåldershjärnor behöver naturen inte överskattat storstadskaffe.

upload.jpg

Då var det dags igen. Ny krönika publicerad på Vilse.co

Jag kan inte säga att jag är en av de personer som älskar storskaliga stadscaféer. Tycker liksom att kaffet får en annan smak när det kommer med ett slarvigt skrivet namn, i skållhet papperskopp. Jag tar en klunk. Så illa kanske det inte är ändå, men vad gör jag egentligen här?

Jo, livet som bjussar på så mycket utveckling, härliga upplevelser men också mentalt kaos och ständig hets har gjort mig irriterad och svag. Speciellt är det när jag är i större i städer.. då kan jag verkligen känna att mina krafter lätt tar stryk och jag fick jobba hårt med att bara hitta till detta fik. Som tur var ska kaffe vara den pick-me-up vi behöver när allt känns fel. Bara doften av denna underbara böna kan underlätta de största av problem. Lika snabbt som kaffet beställs, går dock denna effekt ut. Jag funderar på påtår och mer långvariga strategier som får våra kroppar att hålla ut.

För de är ju inte bara jag som är sliten! Hjärntrötthet, utbrändhet och överkänslighet är nyord. Enligt rapport från Försäkringskassan är sjukskrivningarna ett samhällsproblem. Ångest, oro och stress hör till vanligheterna. Människor som en dag bara tar slut. Jag slögooglar. Läser texter om att vi har förlorat vår relation till livet. Vad är meningen med allt egentligen? Enligt Socialstyrelsen ökar depression och psykisk ohälsa icke förvånansvärt, även hos barn.

Jag tror att utvecklingen helt enkelt handlar om att vi trycker in och gör för mycket! I vårt livspusslande ska varje sekund planeras in. Att köra bil och ringa ett jobbsamtal samtidigt som vi äter en macka till lunch, är idag mångas “vinnande” verklighet. Hjärnforskaren Katarina Gospic, förtydligar dock hur vår hjärna sett likadan ut de senaste 40 000 åren och därmed inte är riktigt anpassad för multitasking. Fokus, kontroll och olika beslut hit och dit kräver nämligen att hjärnans organisationscentra (prefrontala cortex) alltid är i full produktion. Klart att vi tillslut kollapsar! Våra hjärnor har fått nog och kaffe eller en trendig ny diet nja, det fixar inte de långsiktiga problemen i en sönderstressad kropp.

Kanske är det därför så att våra “stenåldershjärnor” istället behöver blanda all denna hets och produktion med miljöer av enkelhet, återhämtning och reflektion. Att en trygg naturmiljö är det som verkar funka bäst, behöver vi inte tänka länge för att förstå. Rent historiskt har människan alltid återhämtat sig i naturen, en teori som nu är vetenskapligt bevisad.

I bl.a. en studie från Stanford University har forskarna använt sig av EEG för att se ifall det finns någon skillnad på hjärnaktiviteten hos personer som tar en promenad i staden och de som promenerar i en park med biologisk mångfald.
Resultatet var att de kunde se hur de människor som gick i parken hade minskat blodflöde i prefrontala cortex. Det visade sig att promenaden i parken gett det ständigt, aktiva kontroll centrumet en chans att sakta ner. Kortisolet, som hos många av deltagarna låg på rekordnivå hade också minskat i produktion och de uttryckte hur naturen gett dem en möjlighet till självreflektion.

Studier från b.la. Göteborgs grön rehabilitering verksamhet, förtydligar hur skogar, grönområden och brusande hav skapar kravlösa miljöer där intryck får komma och gå, utan att vi ska vara där och peta. Naturen ger inte vår livspusslande hjärna lika mycket att kontrollera och en chans till att bara va, något som för själen kan tyckas känns ganska bra…

Vår respons på naturliga miljöer, men även på sinnesstimuli som får oss att tänka på naturen, är oftast direkt. Forskning visar hur kontorspersonal, genom att de bara förflyttats till en fönsterutsikt av lövträd upplevde hur arbetsmiljön och välmåendet förbättrades, dag för dag. Vi orkar liksom inte leva i ett konstant stadie av kamp och flykt och något så enkelt som att bara lyssna på fågelsång, ger kroppen en mikrovila och lugn och ro ett tag.

För vila är inte så farligt som vi tror. När hjärnan får en chans att andas ut, kommer nämligen de positiva hälsoeffekterna som på automatik. Flera studier visar hur tid i och med naturliga miljöer ökar vår förmåga till kreativitet, nya idéer och innovation. Bättre immunförsvar är också ett resultat. Arbetsplatser med gröna inslag rapporterar mindre sjukskrivningsdagar och förbättrad prestation. Något för er chefer att ta till er!

För vi kan inte längre ignorera vetenskaplig fakta. Borsta bort naturen som något som inte passar in på mig och min livsstil. Naturen kan inte heller bara vara en hobby, som går att utnyttja när lusten utan naturkontakt måste in i vardagen. Jag menar hur jobbigt kan de va att ta en extra promenad eller att bara välja och stirra på ett löv ett tag? För även om jag själv också tycker att en kopp starkt kaffe för stunden smakar och doftar så gudomligt bra, kanske det är det dags att ge kroppen den långsiktiga förändringen den faktiskt vill ha?

I sommar skapa de som inte går att förutse.

De senaste dagarna har jag tänkt på att vi vuxna ska veta och va så himla mycket, hela tiden!

Vi ska ha åsikter om allt och veta vart skåpet ska stå. Vi ska ha kontroll över både våra egna och även andras känslor och tankar. Vi ska ha struktur och en planerad vardag med klara mål.  Läste ett blogginlägg om hur vi blir framgångsrika genom att varje sekund skulle ha sin klara strategi. Jag orkade faktiskt inte läsa hela. Förstå mig rätt, jag himlar inte med att vi som super effektiva myror fyller vårt bankkonto och upplevelsekonto till max. Frågan för mig är dock, om inte denna attityd också kommer med ett dyrt pris där

vi faktiskt börjar förlora livets magi?

upload.jpg

Jag menar som barn är vi ju just som magiska sagofigurer. Brukar tänka att många småbarn ser ut som Rumpnissar som springer runt med stora  "Vaffö gör vi på detta viset? ögon". De undrar och ifrågasätter. De är fundersamma och reagerar på sina känslor. De har inga egentliga fokus eller mål förutom de mest basala. De lever istället för det som sker i nuet och i utforskandet. De är oplanerade, ostrukturerade och jag säger inte att detta är för oss vuxna att konstant va, men nu visar forskning att

det faktiskt vore bra om vi kunde släppa allt fokus ett tag...

upload.jpg

Låt mig förklara. Rent vetenskapligt drivs processen av den mer fokuserade och ”vetande” tanken av neuroner i prefrontala cortex. Det är så vi människor skapar koncentration och blockar ut allt annat flöde. Toppen att ha på möten och absolut nödvändigt för en vardag med livspusslande, men kanske inte jämt och ständigt och framförallt inte när vi nu i sommar vill slappna av.

För när vi tillåter oss själva att inte veta allt ett tag, utan istället nyfiket betraktar att livet, i varje stund är som nytt. Ja, då är det neuroner i parietalloben som sitter i den bakre delen av hjärna som aktiveras. Studier visar att just nyfikenhet är länkat till återhämtning och kan påverka hjärnans elektriska signaler då dessa lugnas ner till en mer avslappnande frekvens.  Fakta är alltså att vi blir lugna om vi väljer att "koppla bort" intellektet och istället reflekterar över att livet är en process som vi kan lära oss mycket av. Forskning visar också att detta i sin tur gör att 

Vi blir mer kreativa och innovativa. Vi kommer med nya lösningar och inspirerande förslag.

upload.jpg

Men vad har då detta med naturen att göra?

Jo, för oss som känner att "vuxenlivet" gjort att vi förlorat kontakten med vår inre rumpnisse, bör enligt forskarna ta oss ut till en park, skog eller mot ett hav. Studier visar nämligen att när vi spenderar tid i nauren så stöttar miljön och omgivningen oss till att bli mer nyfikna. Vi sitter och stirrar mot ett öppet hav, upplevelsen känns direkt och intim. Vi behöver inte vara där och påverka, utan i naturen får vi styras av känslointryck.  När vi går igenom en lövskog så kan vi inte hjälpa att fascineras av skogens detaljer. Vi reflekterar över varför livet ter sig på detta krokiga vis? Vinden ger taktila impulser mot bara ben...

Reflektioner, varför, hur och vad? Visst är det skönt att inte veta ett tag...

upload.jpg

 Flera studier berättar också att de som spenderar mer tid i naturen och i spontan nyfikenhet känner att de efteråt i "vardagen" kan prioritera bättre. Kanske är det därför så att den närvaro som kommer i naturen, kan tas med in i dagliga livet och ge harmoni och känsla av utrymme.

Själv upplever jag att stunder i vardagen där jag  låter nuet guida, skapar de magiska som faktiskt inte går att förutse...

upload.jpg

Så nu i sommar försök att inte  planera varje sekund. Lämna istället andrum till att bara va! Gå ut en timme eller bara 10 min, utan att de är en promenad från a till b. Låt istället nyfikenheten guida och berörs av de du känner, hör och ser. Ta in alla små detaljer av din upplevelse. En bra idé är att faktiskt gå ut med mindre barn då de per automatik får en att leva i deras magiska verklighet...

upload.jpg

Kan tyckas svårt i början, speciellt då vi är så vana vid prestation och driv. Försök därför att inte ge upp, utan träna din hjärna att vara i nuet, likt du tränar din kropp. Va med alla de där tankarna om att du borde göra något vettigare. Låt de komma och gå. Bli till och med uttråkad men bara fortsätta uppleva livet ändå. Något jag själv fått öva på!

Tillåt naturen att påverka dig och upplev de som du som sagt Inte kan förutse!!

Har skrivit HÄR om mitt egna motstånd som var tvungen att brytas och sedan blev en fanatisk kväll i närvaro med månen. Som sagt måste själv utmana mig själv med att omfamna nuet mer....

Men nu vill jag höra från er läsare. Är ni bra på att omfamna nuet? Kan ni uppleva att det är skönt att koppla bort den där konstanta kommentatorn och kontrollanten ett tag ? Vill också kolla med er om ni vill ha mer länkar till vetenskapliga artiklar? Säg då bara till!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Måste vi skrika efter tystnaden?

Om du vill får du gärna just nu ta en stunds reflektion över de ljud som du uppfattar. Kanske är din miljö fylld med skratt från härliga barn? kanske hör du din partner banka i köket efter mat? eller kanske är det så att det bara brusar lite lätt från ditt andetag. Oavsett hög, låg, bullrande eller dov "ljudstatus", så kommer det ljudmiljöer vi befinner oss i under en dag att påverka hur vi mår och just dessa har nu blivit en allt hetare diskussion.

Tystnaden behöver vi den? 

upload.jpg

För trafikbuller och brusfyllda ljudnivåer inomhus går trots en digitaliserad värld upp. Urbanisering, utveckling och en allt mer människofylld arbetsmiljö, gör att flera nu klagar på svårigheter till att finna lugn och ro. Faktum är att behovet av tystnad blivit politik då tysta områden och miljöer är en bristvara. I kartläggningar och guider både i Stockholm och Göteborg kan vi med mätningar se hur ljudnivåerna i våra större städer, med åren ökat. Få städer erbjuder omgivningar kring det rekommenderade 40 decibel måttet och kanske är de så att vi nu måste

Skrika efter tystnad?

Enligt Eric Skärbäck, från SLU, intervju finns HÄR, beror detta på att tystnad ofta blir ett åsidosatt behov som dessvärre inte bejakas vid stadsplanering. Eric ifrågasätter hur lägenheter i områden med höga ljudnivåer ens kan få byggas? Speciellt, när rapporter visar att just dessa miljöer kan få dramatiska konsekvenser på hälsa och välmående.

För buller eller rent allmänt höga ljudnivåer kan inte bara leda till hörselskador utan stress, trötthet och irritation är andra symptom. Det visas också att om vi utsätts för allt högre ljud under en längre period, så blir blodtrycksförändringar och sömnstörningar vanligare, vilket i sin tur kan leda till utbrändhet och hjärtkärlsjukdomar. När de tysta miljöerna, som skulle kunna vara ett botemedel för dessa förändringar tas bort, ja då är vi i stor risk att utsätta oss själva för fara.

Prasslande löv ca 20 decibel

upload.jpg

Tystnaden är som Karin Meyer säger,
en stor och viktig framtidsfråga.

Hon anser att vi måste bejaka människors behov av återhämtning och inse hur tystnad och reflektion är en del av folkhälsa. Du kan se ett intressant reportage HÄR, om Karin där hon också förtydligar det Erik säger om att behovet av tystnad står i konflikt mellan många övriga samhällsintressen.

Vi kanske därför måste just skrika efter tystnaden? Eller iallafall förtydliga hur viktig den är för vår hälsa...

I min egna ljudnivå analys här och nu på mitt "kontor"  i Svenljunga inser jag att jag nog befinner mig runt det rekommenderade  40 decibel. Detta är då jag kan skatta mig lycklig och faktiskt höra fåglarna i bakgrunden av tangentbordets smattrande. Jag skriver inte detta för att skryta om mitt perfekta medelklass liv, utan faktum är att ju längre ifrån staden, desstu mer möjlighet till naturliga miljöer, som förståeligt nog har en helt annan effekt på oss än tunnelbanas bedövande gnissel....

För i skogen eller längs med dalande och öppna fält är det självklart inte helt tyst,
men oftast är det ljudnivåer på en betydligt lägre frekvens.

Fågelkvitter och porlande vatten upplevs inte heller lika direkta, utan dova och milda vilket till stor del har att göra med att deras "vibrationer" inte begränsas in i en 16 km lägenhetsyta. Naturliga områden, likt parker i staden fungerar på samma sätt. Enligt studier är dessa oumbärliga för folkhälsan då deras växtlighet och höjdskillnader skapar en naturlig barriär och därmed en möjlighet till urbana tysta rum. Forskning visar intressant nog att vi också genom att höra just naturljud faktiskt inte störs lika mycket av motorvägen vars swichhhhhhhhhande ligger just bredvid.

Själv har jag ett stort behov av tystnad för fokus och koncentration och känner snabbt av när det är för brusigt. Ofta är det miljöer med en kombination av olika ljud som jag blir heeeeelt galen av! Som på fullpackade caféer, där folks röster smälter in i varandra och baristas som slår med kaffemaskiner i bakgrunden. Galen var ordet!

Att lyssna på regndroppar är mitt bästa!!

upload.jpg
upload.jpg

För att fortsätta att testa hur du själv påverkas av ljud, så skulle jag uppmana dig till att läsa ett tidigare inlägg om Soundscape. 

Vill du utveckla din egen reflektion skulle jag också rekommendera att inte bara analysera den plats du är på nu, utan ta exempelvis en sträcka som du går ofta i din vardag. Kan vara resan från frukostbordet till ditt arbete, från jobb till dagishämtande, från soffan till ICA, eller din morgonpromenad i parken. Lyssna, ta in helheten av ljudet. Skriv också ner exakt vad det är du hör och vad ljudet får dig att känna.

Då inomhusmiljöer gör att ljudet studsar runt mer så observera också inomhusmiljön du främst är i, kan ju faktiskt vara så att när du kommer in till din arbetsplats så upplever du att ljudet känns mer påträngande!

Försök att efter denna analys fundera hur du kan göra din sträcka mer anpassad för återhämtning. Om du promenerar kan du ta en annan slags väg, med mer naturområden till jobbet. Om du har en brusig arbetsplats, kan du ta lunchen i en park eller söka upp om det finns mer tysta rum. Du kan också testa att applicera naturljud till en brusande miljö för att se om detta förbättrar upplevelsen. Lyssna som mig på regnets droppar eller ladda ner denna app där du kan hitta dina egna favoriter.  

Men nu vill jag höra ifrån er? Har du svårt att finna miljöer för tystnad? Påverkar detta dig på något sätt? Tror du rent allmänt att vi behöver tysta områden för vår hälsa?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Barn behöver naturen för deras utveckling. Nu kanske det är dags för mig att ryta.

Eftersom jag själv inte har egna barn har jag medvetet avvaktat med att skriva om betydelsen av just barns naturkontakt. Kanske för att jag känner att det är svårt att tycka och tänka utan egna erfarenheter, men också att jag rent akademiskt inte inriktat mig specifikt på denna målgrupp.

Barns naturkontakt har dock, alltid väckt mycket känslor. Bara tanken på att det idag finns små människor där ute som växer upp utan att ha druckit vatten från en bäck eller bara fascinerats över myror under en sten, kan jag inte hjälpa att funderar på vart vi egentligen är på väg .

upload.jpg

Det är ju heller inte barnens fel. Nej, de kan ju inte hjälpa att naturen blir allt mindre fysiskt tillgänglig. De kan heller inte hjälpa att studier, som denna, visar hur föräldrar inte har tid med att ta ut sina barn i naturen vilket gör att allt flera växer upp och kanske rent av är rädda för smuts och alla farliga djur.

När lekplatserna på skolorna enligt en ny rapport från SCB, läs mer HÄR, drastiskt i yta också minskar, inte bara för att skolorna har mer barn, ja då känner jag bara ren frustration och ilska. För jag förstår att det finns olika faktorer ex.relaterade till klass som gör att vissa barn växer upp med mer tillgång till naturen än andra, men borde inte det finnas lagar som ändå gör att skolorna tvingas ge mer än en yta av typ två parkeringsplatser, för barnen att springa runt på. Enligt rapporten, kan ca 63 000 barn i Sverige, få svårt att utveckla det lek och sociala samspel som de behöver på grund av minskad utomhus aktivitet. För att läsa om hur de ser ut i din kommun kan du klicka HÄR.

Jag själv, vill ju bara ryta!

För barns naturkontakt är som sagt superviktigt för att barnen ska växa upp med rätt resurser och balans i ett allt mer hektiskt liv.

Att göra smörblomme-örhängen är en liksom en viktig grej!

barns naturkontakt

Forskning både internationell och nationell pekar i stort sätt på samma sak. Barn som spenderar mer tid i naturen har en förbättrad hälsa i relation till barn som har mindre tillgång till naturliga miljöer. Flera studier understryker hur barnens kognitiva processer utvecklas i naturen och att denna miljö stärker barnets förmåga till kreativitet och uppmärksamhet. Detta gör i sin tur att fokus, koncentrationen men även glädjen till lärandet ökar, vilket skapar en bättre arbetsmiljö för lärarna.

Det förvånar kanske inte heller att barn som har större tillgång till utomhusmiljöer har förbättrad motorik och rörelsemönster. Detta gör att deras fysiska hälsa stärks, vilket i sin tur minskar risk för övervikt och sömnsvårighet. Naturkontakt är som sagt också ett verktyg för att motverka aspekter av klasskillnader som annars starkt korrelerar med barns hälsa. Statistik visar att barn som bor nära grönområden uppvisar mindre klassrelaterad ohälsa.

Naturen  dömer dig inte utifrån hur du ser ut. Naturen struntar i fall du bär trasiga skor.
I naturen är vi alla lika värdefulla!

barns naturkontakt

Intressant, är också att SCB rapport nämner att  barn som är mer i naturen är bättre på sociala samspel. Amerikanska forskare förklarar hur utomhusmiljöer gör att barnen blir bättre på att kommunicera sitt behov men även bättre på att lyssna på andra och lösa potentiella konflikter. De "små vuxna" blir alltså till bättre medborgare och rent internationell diskuteras också hur barn som i barndomen fått en känsla för naturen också agerar mer miljömedvetet.

För mig handlar det kanske främst om att barn inte bara är barn, utan målgruppen är full av små individer som alla förtjänar att få de bästa förutsättningarna. Vi vuxna, som till viss del verkar ha förlorat fotfästet om vad som är viktigt ska inte begränsa dessa individer. Alla människor förtjänar möjligheter till att se magin i det lilla. Det är väl inga robotar vi vill skapa som bara uppfyller nästa mål!

Nej, i alla fall jag vill ha en framtid av människor, som vet att de är en del av de regndroppar som faller emot fuktig panna...

Inget gör mig därför gladare när jag får "låna" min systerdotter under en dag. Hon lär mig att upptäcka naturen på helt nya magiska sätt. Hon får mig att komma tillbaka till fotfästet och minnas hur de va när jag levde från stunden och dag till dag.

barns naturkontakt
upload.jpg

För er som vill veta mer om barns naturkontakt och hur denna kan främjas kan jag verkligen rekommendera Bloggen Lanclin. Plattformen drivs av förskoleläraren Linnea och jag hämtar faktiskt mycket tips för min egna naturkontakt där, då sidan inte bara är inriktad mot barn.

För er som gillar Facebook kolla in Inspirationsgrupp i naturen runt husknuten för förskola/skola,  men även Idébank för natur/teknik här tycker jag att det samlas många olika tips och även reflektioner som ger en chans att reflektera. Kolla även in hemsidan Children and Nature network, fylld med internationella studier och matnyttiga fakta.

JUST DE! Vill bara säga att jag förstår att mitt rytande bidragit till en generalisering av  målgruppen ”barn”  som i detta inlägg är väldigt bred. Det är stora skillnader i behov och resultat mellan en 4-åring och en 16-åring. Jag har heller inte valt att precisera eller ta upp vad som gäller kring olika funktionsvariationer. Känner att specifika målgrupper kräver en större reflektion än mitt rytande!
Är du intresserad av mer info? mejla istället mig, så kan jag specificera vad som gäller för just dessa😊

Men nu vill jag höra från er! Jobbar du på förskola, skola och vad tycker du om SCB´s rapport. Har du erfarenhet av att jobba med barn i naturen? Vill du dela med dig av din erfarenhet?
Vill jättegärna lyssna och suga åt mig mer information från er alla, som sagt så brinner mitt hjärta mycket för detta tema.

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

 

Föreläsning och Natur Glädje

Nästa vecka så åker jag till Åland och föreläser. Ska bli så spännande, då de är första gången jag gör min föreläsning utomlands :D Varje gång jag ska ut på resa så väcks ett pirr i magen och tacksamheten över att få göra det jag gör ökar!

Föreläsning kommer att hållas i samband med en Vernissage med ett utbud av foton relaterade till att må bra i Naturen. Passande tema för mig och det är Ålands Natur och Miljö, tillsammans med fotoklubben Obscura som sammankallar. Det ska bli så härligt att få se alla  fotobidrag, tycker ju själv att kameran är ett fantastiskt verktyg för att upptäcka naturen. Hmmm får bara se till att inte fastna för mycket och glöma av att föreläsa.

Läs mer om Föreläsningen här.

Kanske syns vi där?

Natrens hälsoeffekter föreläsning

Dags att plantera lite lycka

Äntligen, har små bruna fräknar, satt färg på min vinter-gråbleka hud. Jag känner hur hela min kropp smälter av vårens varma vindar och hur solens energi ger mig och marken jag står på, nya krafter att fortsätta växa.

Som alltid på våren blir jag också grymt  sugen på att börja odla och helt plötsligt blir trädgårdsbloggar allt mer prio. Tro mig, jag själv har inga stora mål om att bli självförsörjande, men att just pilla lite i landet, plantera en och annan kryddväxt eller potatis i hink, vem lockas inte av detta?

Här ligger mina potatisar och förgror. 

upload.jpg

Att ha en möjlighet att få odla min egna mat är ren lyx och förutom fördelarna som kommer ifrån att slippa handla exporterad mat i affären, så visar vetenskapliga studier nu hur trädgårdsarbete kan användas för att förbättra vår hälsa och vårt humör.

Kanske är det därför dags att nu i vårsolen plantera lite lycka?

Nja, riktigt så enkelt är det nog inte men faktum är att i vanlig planterringsjord, finns bakterier och små mikroorganismer som utsöndrar ämnen vilket i sin tur aktiverar ämnen som får oss att må bättre. Det är främst bakterien mycobacterium vacaaee, som höjer halterna av cytokiner i våra kroppar vilket i sin tur stimulerar bildandet av kroppshormonet serotonin.

upload.jpg

Serotonin är i sin tur den substans som påverkar just vårt humör och inom sjukvården används serotonin stimulerande ämnen för att lindra symptom av depression. I jorden finns också aktinobakterier som utsöndrar antibiotika, vilket också kan få både våra kroppar och  knoppen att känna sig lite lättare.

Men det är inte bara jordens kvaliteter som gör att odling och trädgårdsarbete är så värdefullt för vårt välmående. I en större metastudie, går att läsa HÄR, så granskades 21 olika vetenskapliga rapporter associerade till just trädgårdsarbete och hälsa. Resultatet bekräftar hur trädgårdsarbete inte bara gav minskade upplevelser av ångest och depression utan även ökade deltagarnas allmänna livskvalitet. Rapporten belyste också hur det fysiska arbetet bidrog till goda resultat för kroppsvikten samt ökade deltagarnas kognitiva-processer t.ex. uppmärksamhetsförmågan.

Jordliga fingrar från en dag i April. 

upload.jpg

Om vi ska lägga vetenskapen åt sidan kan jag själv känna att jag genom atr plantera, vattna och låta plantor få en möjlighet till att gro, kommer nära en inre upplevelse av omsorg. Kanske låter extremt "new age"men det är något så enormt meningsfullt med att få Ta hand om och visa kärlek till något så litet som ett frö. 

I podcasten Gröna Fingrar Svart Jord, går att hitta HÄR. Delar Matilda och Mimmi i detta avsnitt, sina tankar kring odlingens påverkan på deras psykisk hälsa och vikten av att odla för själen. Ett personligt, genuint, ärligt men framför allt igenkännande samtal. Där de också tar upp de faktum att odlingen gör att en kommer i kontakt med tidigare generationers livsstil vilket i sin tur skapar ett inre lugn. Bara sitter och nickar och håller me :) Som sagt fin podd, och kan rekommendera att gå In och lyssna på alla avsnitt om du vill komma igång med odling samt inspireras av härliga och öppna reflektioner kring livet i allmänhet.

Men Nu vill jag som vanligt höra från er läsare. Brukar du plantera? Kan du känna hur själva grejandet i jorden, bärandet i trädgårdslandet påverkar hur du mår?

 Gillade du också det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!  Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

 

Naturhälsa i Storstan.

Att prata om att vi ska ut mer i Naturen när 80% av oss bor i städer, leder ibland bara till ökad stress. Lite som när en kollega börjar berätta om sin underbara semester, och en själv inte ens lyckats tänka på betydelsen av detta ord...Semester vad?!?😂

För många av oss, speciellt de som bor i städerna, blir "Att hinna med att uppleva naturen" förknippat med ytterligare krav, som skriker att de inte gör tillräckligt och jag tror inte vi behöver mer av detta i våra ganska sköra liv....

Men kanske kan vi istället flytta in lite naturhälsa i storstan?

Biophilic Design bygger på dessa tankar och på E. Wilsons Biophelia teori, om människors medfödda rötter med naturen. Designen utformas därmed utifrån naturen och vad våra kroppar behöver för att må bra.  

Designen vill att våra städer ska bli mer integrerade i de redan existerande lokala ekosystemet och inspirationen kommer ifrån naturens egna självreglerande system. Inga dyra bevattningsmetoder tillåts här!!!

För visst ska även stadsbor få chansen att få njuta av naturen. Speciellt då studier visar hur naturen reducerar stress samt ökar vårt fokus & kreativitet.

När ljudnivåer, luftföroreningar och livsstils sjukdomar dessutom ökar så finns det många som anser att olika satsningar inom naturhälsa i urbana områden, är en nödvändighet om vi vill att städerna och dess invånare ska ha en chans att överleva.

Det finns mycket att lära sig av Biophilic design och här kommer en liten minilektion om hur vi kan öka naturhälsan i storstan.

Naturen i rummet: Handlar om att vi ser över hur mycket direkt natur som vi upplever under en dag. Alltså hur mycket natur vi ser, hör, smakar, känner eller luktar. För att förbättra naturen i rummet så kan vi lägga till natur i våra byggnader.

På toaletterna i Söderåsens Nationalpark har de gjort detta och där går det att höra vinden och fåglarnas härliga sång. 

 Foto: cfn.news

Foto: cfn.news

 Foto: momentumww.com

Foto: momentumww.com

Naturliga paralleller: Här fokuserar vi på hur vi kan arbeta för att få in mer organiska material och naturliknande texturer, former och färger i olika miljöer. Kan vara genom ett konstverk, installationer, textiler och möbler. De vi vill är att väcka till liv minnen om tid i naturen. Jag har skrivit mer om naturdesign HÄR 😊

Naturen av rummet: Liknar kategorin med paralleller, men handlar om att försöka trigga vår  helhetskänsla av rummet för att skapa fascination och mystik. Det kan vara att vi skapar ett kontorslandskap med överblickande vyer, där vi får känna oss små i det stora, precis som många av oss upplever i naturen.

Biophilic design och mer naturnära städer får mig att drömma om sjukhus med läkande naturträdgård och lunchrum med öppnare ytor och solljus. Mera större skogsparker där fåglar och djur får möjlighet att bo.

För mig så är Naturhälsa i storstan en fantastisk möjlighet fast också problematiskt då det krävs kommunala och statliga samarbeten som utgår från miljövänliga & hållbara metoder för att det ska funka.
För det kan inte bara vara jag som mår illa när jag tänker på Dubai.

Vad tycker ni läsare om möjligheterna till att skapa mer naturnära städer? Har ni hört talas om biophelic design tidigare? Har ni andra tips på hur vi kan skapa en hälsosammare stad?

För den som vill läsa kolla på dessa Artiklar + En rapport från boverket om Gröna inslag i Staden
http://www.scmp.com/lifestyle/article/2057445/buildings-blend-nature-why-singapore-has-them-abundance-and-hong-kong
https://www.terrapinbrightgreen.com/reports/14-patterns/
https://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2017/naturens-tjanster-i-staden.pdf
https://www.challenge.gov.sg/print/cover-story/singapore-where-the-wild-things-are

Flera inlägg:
Hitta naturhälsan i storstan
Låt Naturen väcka din kropp till Liv.
Fraktaler: För Hälsa & Känslomässig Harmoni

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

 

Naturkänsla- Ger ökad livskvalitet och hälsa

Hur mycket skulle du säga att du själv, din kropp och din tanke, är en del av naturen? 

Tung fråga en söndagsmorgon, men orsaken till min fundering är att jag under dagar av snö, lite vår, mer snö, NU äntligen vår, har hittat en metod som intresserar sig för just vår upplevda samhörighet med naturen vilket bekräftar att

Naturkänslan är en enormt viktigt del av vår hälsa.

naturkänsla nature connection

The connectedness to nature scale (CNS) skapad av forskarna Frantz & Mayer är ett  frågemall med syfte att mäta individers inre upplevelser av att känna sig emotionellt sammanlänkande med naturen. 

Mallen innehåller  olika påståenden.
- Exempelvis: Jag upplever att jag är en del av en större livsväv.

Sedan är det upp till oss att göra en egen bedömning.

Går att testa HÄR. Formuläret är på engelska men jag tror inte de ska vara så svårt att följa. Du får också scrolla ner på sidan och gå in på länken run the demo.

naturkänsla. nature connection

Testet är viktigt då forskare hoppas att genom att mäta individers nature connection (naturkänsla), förstå mer om människors relation till naturen. Tanken är att det sedan ska utvecklas program som jobbar med positiva upplevelser och reflektioner kring naturen och därmed öka både både vår och planetens hälsa. I Finland jobbar de ex, med naturkänsla inom olika projekt, går att läsa om HÄR.

På denna hemsida beskrivs inte  naturkänsla bara utifrån samhörighet utan som

En inre röst som ständigt berättar för oss vad som är bäst för oss själva och vår miljö.

Enligt mig är tankesättet inspirerande då jag tidigare ifrågasatt grunderna och värderingarna som ligger bakom vår relation till naturen. Skrev en krönika om detta HÄR.

nature connection, naturkänsla

För om begreppet natur endast blir något som existerar utanför oss, så förlorar vi kontakten med oss själva och våra kroppar. Detta påverkar i sin tur vår förmåga att fatta mer hållbara och inre förankrade hälsoval. 

Att träna upp sin naturkänsla kommer inte med ett "färdigutvecklat paket", utan handlar om att ge sig själv tid att ta in känslan av naturen och öka förståelsen för hur all natur vi upplever är en liten del av oss själva. Genom att gå in i dessa känslor av förbindelse och samhörighet ökar vi vårt välbefinnande och flertalet

Vetenskapliga studier visar hur psykisk hälsa, glädje och livskvalitet ökar genom just ökad naturkänsla.

För mig handlar naturkänsla om att reflektera över mina naturupplevelser och hitta stunder i vardagen, där jag är observerar vad som händer i min kropp i relation till min miljö. Genom att lyssna innåt och tydliggöra dessa processer så upplever jag allt mer hur min kropp är i ett ständigt flöde av samvaro, vilket i sin tur ger mig ett välbehövligt inre lugn.

Eftersom det inte finns några klara riktlinjer kring arbetet med naturkänsla, är detta mina egna personliga tankar. Jag vill därför gärna höra era åsikter, tips och funderingar kring detta tema ❤️ Har ni egna definitioner av begreppet naturkänsla eller känns det bara flummigt och obegripligt 😁? 

 OBS! För er som gör CNS-testet så ta resultatet med en nypa salt. Bara de faktum att de använder ordet ”feel”  i åtta av fjorton frågor skapar enligt mig en diskrepans och skeptikern i mig är tveksam till själva verktyget, men ändå så peppad på konceptet.

Liknande Inlägg:
Äkta Natur. Vs. Vår fantasi
Låt Naturen väcka din kropp till liv.
Att Aktivt närvara med månens reflekterande ljus.

Gillade du också det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!  Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Forskningsrapport: I Naturen bli kvitt prestation och stressfyllda krav

I både möten med människor samt inom vetenskaplig forskning understryks att naturen läker när vi är som mest sköra. Skörheten kan komma ifrån många, olika sorter händelser i livet om det så är allvarlig sjukdom, utbrändhet eller ett irrationellt mörker som skuggar varje steg i ens blick.

Jag försöker aktivt se detaljerna och sammanhanget i dessa olika subjektiva beskrivningar och inser att många vänder sig till naturen, då denna miljö inte upplevs vara lika kravfylld som många andra delar i livet dessvärre är.

I naturen blir vi kvitt prestation
och stressfyllda krav.

För visst kommer i stort sett alla miljöer vi befinner oss i och alla de relationer som dessa miljöer stöttar med vissa villkor. Jag menar om vi börjar med den ”minst” kravfyllda miljön (som tydligen ska vara vårat hem) så möts vi där av disk som inte lever upp till väninnans instagram och hur hemmets olika relationer, trots att de är fulla av kärlek, kommer med flertal premisser & kompromisser.

Naturen prestationskrav

Om vi sedan fortsätter in i arbetslivets värld så läggs ännu mer prestationsbaserade handlingar på våra axlar. För att inte tala om de sociala normerna som trots deras osynlighet kommer med en väldigt klar lista.

I en vetenskaplig artikel av Kaplan & Berman diskuterar författarna hur mycket energi det faktiskt går åt i vår vardag för att förtycka alla våra instinktiva beteenden. Vi kan inte på en arbetsplats gå efter vår egna klocka och äta, vila, eller röra oss exakt när och hur vi vill.

 Det är helt enkel energikrävande att få finnas till och passa in.

Normerna i sverige innebär också att vi inte heller bör visa ilska, sårbarhet eller för mycket glädje då det är ytterst irriterande att vara mer än Mr/Miss lagom. Det gäller istället att vara tillräckligt ledsen tillräckligt känslosam, ha lite problem men samtidigt väga upp dessa med en rolig helg resa.

naturen prestationskrav

 Undra egentligen vad som skulle hända om vi var exakt oss själva?

Kanske blir rent kaos :)

VI skyller ofta på att mycket mail, telefonsamtal, dagishämtningar och vardagspussel är det som orsakar stressen i vårt liv. Men aldrig hör jag människor säga - Idag känner jag mig HELT SLUT på grund av de normer som jag tvingades leva efter.

Vi kanske inte är lika medvetna om hur mycket kraft dessa osynliga regler ändå tar?

Att förtrycka kroppens naturliga instinkter samt att konstant följa osynliga normer går enligt forskning att sammankoppla med en stark energiförlust och mental utmattning. Jag nickar igenkännande, då jag inom vissa sociala sammanhang känner mig som en nedtryckt vattenpöl.

Naturen är dock vetenskapligt bevisat en kontrast till dessa miljöer då dess sensoriska intryck, relationer med fåglar och träd inte får oss att känna oss lika formade, kanske eventuellt mer fria. Vi får till och med leka, slänga våra tunga kroppar mot mjuk mossa, dansa & göra vårskrik

I naturen får du vara precis som du är utan krav på att prestera.
En oas i dagens samhälle.

naturen prestationskrav

Tycker detta är ett intressant tema då naturen självklart kommer med många fysiska krav men kanske är dessa lättare att hantera än just de psykiska? Vad tror du som läsare?
Vart går du för att komma bort från prestation och stressfyllda krav?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Lockar mobilen ut dig i naturen?

Enligt statistik från Naturvårdsverket är det allt svårare att locka lite äldre barn till naturen. Under gymnasiet blir intresset för naturen allt lägre och naturen verkar inte kunna konkurrera med stadens mångfacetterade utbud. Även vi ”vuxna”, om vi nu ska kalla oss det,  verkar älska och faktiskt föredra väder-appar, DN´s-nyhetsflöde och Instagram, då det är med dessa vi gärna spenderar vår tid.

Men går det att kombinera modern livsstil med naturen?

Kan det vara möjligt att för en gångs skull faktiskt få äta den där kakan men ändå ha den kvar?

Enligt Naturvårdsverkets rapport 2017, använder sig nu flera kommuner och landsting av just digital teknik för naturinformation, vägledning men även för att fånga upp naturen i vårt dataälskande intresse.

Pokemon go i naturen

Med hjälp av e-bläckskärmar med Touch-funktion kan vi nu vägledas av interaktiva bilder, byta språk eller förhöja naturkompetensen om landskapets olika arter.  Tekniken verkar göra att den moderna människan vill hänga kvar lite extra in naturen genom att vi med vår telefon kan guidas vidare.

Med ”skattjakt med GPS”, kan vi vid Linnéstigarna i Uppsala vandra och svara på frågor. Tips på svar, samt mer information om naturen får vi genom att ringa upp Linné, från stolpar längs stigarna. Allt för att finna skatten. Utvärdering av liknande projekt har visat sig öka naturkunskapen samt gjort att fler föräldrar engagerar sig i naturvägledning.

Tydligen vill vi vuxna också leka.

I USA har självklart trenden gått snabbare och appar likt Pokémon Go & mission Butterfly blir allt mer populära. Dessa appar skapar en virtuell verklighet där vi bjuds in i spelet och kan börja jakten på naturnära djur. Dessa djur är sedan kombinerade med viss kunskap för att ge oss information om det djur vi fångar.  Speciellt appar, är något som även många svenska kommuner likt Naturguide Härnösand nu använder sig av för att väcka intresse för dess närnatur.

Pokemon go i naturen

Inom Social media finns flera företag ex Ouotdoor-map AB, som utvecklat naturguiden och som med modern teknik satsar på att göra naturen mer attraktiv. Utvecklingen är snabb och redan när detta inlägg kommer ut så är nyare produkter på gång.

Ja, naturen behöver verkligen inte vara ”tråkig” och bara fylld av diverse kottlekar...

Jag rekommenderar dig till att utforska några av nämnda förslag. Men sök även på internet och se hur du och din familj tillsammans kan utforska just er närnatur.

Men nu vill jag höra ifrån er? Har du själv provat något av apparna?
Vad tycker ni om att kombinera modern teknik med naturen, finns det risk att vi förstör den grundläggande naturkontakten?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Forskningsrapport: Sluta Älta i Naturen?

Undra om det var dumt sagt? Varför lyssnar hon aldrig på mig?
Nästa gång måste jag stå upp för mig själv. Jag kanske ska ta och ringa redan nu eller…

Negativa tankar i en spiral av Ängslan, Självkritik, Ovisshet & Ältande.
Kan ni känna igen er?

Tankar attackerar oss oftast, så fort vi slår upp våra sömniga ögon. För mig personligen kan jag ibland vakna till ett konstant virrvarr av ord och bild. Många gånger orkar jag faktiskt inte med deras ständiga cirkus och suckande har jag nu börjat tvivla på dess relevans.

För viss är det ett evigt kacklande, där det mesta av tankarna bara är gamla upprepande mönster.  Amy Skogberg skriver HÄR om just mögliga tankar, som likt ett påtvingat mantra lever i våran kropp.

Sluta älta

Konstant pågående oro, för vad skulle hända om det blev helt tyst.

För trots att tankar skapar detta magiskt, reflekterande liv och är en del i hur detta blogginlägg blev till, så är det som att jag faktiskt, redan på morgonen, efter en dålig nattsömn, är redo att ta rast!

En AHA -upplevelse var när jag under mina socionomstudier fick lära mig att ”Jag inte är mina tankar". Jag insåg att jag inte behövde  lyssna på allt som pågår i mitt huvud. Dock har denna insikt inte direkt skapat ett tjatterfritt liv.

Utan konstanta, kommenterande, tankar kommer alltid att finnas!

Det vi ändå kan göra är att ge oss själva mikro stunder av vila om vi söker oss till miljöer anpassade för just detta.

Sluta älta

Minns ni Manu Scuthse, som berättade hur forskning poängterar att naturen kan göra att vår hjärnaktivitet i “subgenual prefrontal cortex” minskar. Du kan läsa om det HÄR. Detta innebär att naturen stimulerar våra hjärnor på ett sätt som ger dem ett andrum från upprepande och ältande tankar.

En naturlig snabb-Retreat innan showen återigen börjar.

Studien sätter verkligen ord på mina egna upplevelser av en naturpromenad. Den första tiden av rundan avverkas snabbt, fast i mina egna reflektioner och livets virrvarr. Efter ca 15 min i naturen så börjar dock någonting att hända. Tankarna förlorar sakta sin kraft och jag inser att det är en värld utanför som är redo att prata.

Plötsligt, hör jag fågelljud, Vinden gör att träden knakar. Känner rörelsen i min kropp.

Sluta älta i naturen

Naturen gör att vi blir mindre självbesatta och inser att det finns en annan värld utan för våra tankar. Vi behöver  inte alltid befinna oss i deras reflekterande grotta, utan vi kan ta steget utanför den och öppna upp oss själva för spontana intryck.

Tankarna kommer aldrig att försvinna, men det kan göra gott för en överproducerande hjärna att få lite vila. Så nästa gång du har ett problem, ett projekt, tankar om framtiden som du rent konkret faktiskt inte orkar TÄNKA PÅ.

Snöra på dig skorna och gå ut. Det finns en värld där ute som vill prata med dig och daglig tankesemester är en hälsostärkande resa, jag rekommenderar dig att direkt boka.

Liknande Inlägg:
Våga Välja Vilan
Fraktaler för Hälsa & Harmoni
Att sitta på en stubbe. Blunda & Vara fri
 

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Neurovetenskap: Hur vår hjärna påverkas av Naturen

Vi lever idag i en otroligt spännande tid, där forskning och vetenskap kan ta oss djupare än någonsin in i hur vi människor fungerar. Tänk, att för bara några år sedan så var vår hjärna likt ett plans svarta låda helt outforskad, medan vi nu med modern teknik kan medvetandegöra många av de processer som skapar vårt unika människoliv. 

Då forskning om hur naturen påverkar våran hjärnstruktur fortfarande är relativt ny så har jag bett Manu Schuetze, PhD Candidate som studerar Neurovetenskap på University of Calgary, Canada att djupdyka in i detta tema.

Neurovetenskap är nämligen en av de inriktningar som är på riktig frammarsch och visst publiceras de mest fascinerande av resultat.

För Naturen påverkar oss mer än vad vi kan tro och trots att hälsa alltid kommer att vara en subjektiv upplevelse, som jag skrev om HÄR, så är det med ett leende på läpparna vi nu rent vetenskapligt får bekräftat det vi så länge har vetat.

Hur naturen påverkar hjärnan

Manu, upplyser om en forsknings artikel som ger stöd åt att människor som bor i städer med mer parker upplever att deras välmående förbättras utifrån flertalet olika hälsoaspekter.

Hon argumenterar sedan hur ytterligare undersökningar intygar att spänningar, ilska, trötthet & förvirring minskar för de som väljer att promenera i en park i stället för en stad.

Mest intressanta var nog studien där man med hjälp av en hjärnröntgen sett hur aktiviteten i den del av hjärnan som förknippas med depression minskar när vi spenderar mer tid i naturen!

Wow, känner jag när jag läser Manus ord!

Vad känner du? Har du personliga upplevelser om hur naturen påverkar din mentala hälsa?

Har du svårt att förstå engelskan så är Google translate ett bra verktyg som kan stötta dig!

hur hjärnan påverkas av naturen

Have you ever heard of Edward O. Wilson?

He is an evolutionary biologist who wrote a book in 1986 called ‘Biophilia’. He put forward the idea that human beings have an “innate tendency to focus on life and lifelike process”. In other words, he argued that we are all born with a desire to spend time in nature.

For myself, I completely agree with that idea because of how I start to feel more relaxed when I go on a long walk through the mountains close to my home in Canada. How I long for the mountains when I see them on the horizon from my work place. How I always end up picking vacations in places surrounded by nature or close to the sea.

But is it really true for all of us?

Even if we love our busy city lives, would we all benefit from spending more time in nature? Some research seems to say ‘yes’.

Hur hjärnan påverkas av Naturen

 Researchers have studied how parks can impact the health and wellbeing of people living in 44 American cities, and found that the more and the bigger the parks, the higher the wellbeing of that city’s inhabitants. However, let’s first think about what “wellbeing” really means for a minute (because it is impressive how many aspects of our lives “nature” can affect).

The most commonly used assessment in this and other research studies focuses on five core components: Physical wellbeing (good physical health), community wellbeing (feelings of safety, security, and a sense of local pride), social wellbeing (quality of relationships and how much love in life you experience), financial wellbeing (economic security and whether or not one can fulfill essential needs), purpose and associated career wellbeing (how much do you enjoy what you do on a daily basis).

Impressive, isn’t it?

If two cities would be exactly the same, that is, if they had the same public transportation, same economic growth, job security, crime rate, living costs, roads, access to social services, leisure opportunities, if everything would be the same except that the size and amount of parks would differ, then on average, people in the city with more parks would feel better in many aspects of “wellbeing”.

Other research has shown that feelings of anxiety and negative emotions (tension, anger, fatigue and confusion) were reduced in people who walked through a park when compared to those who walked through an urban city area.

hur hjärnan påverkas av naturen

 Researchers have also used brain scans to look at brain activity before and after people went either for a walk through the city or for a walk through nature. They found something interesting happening in a brain region called the “subgenual prefrontal cortex”.

This brain region has been shown to be over-active in people with depression but also in healthy people when they ruminate a lot (i.e. when they keep having negative thoughts over and over again – a behaviour that is linked to depression).

Now, can you guess what happened in people who went for a walk through nature?

This brain region became less active than it was before. Along with that, the same group of people scored much lower on a rumination questionnaire than they did before they went for the walk through nature.

Let me ask again, would we all benefit from spending more time in nature?

The science so far says “Yes – for both our physical and mental health.”

IMG_9194.jpg

Manu Schuetze

Manu Schuetze, PhD Candidate in Neuroscience at the University of Calgary, Canada

 To read more about Manu´s Research
Visit her Website:


Original Research and Further Reading:

Edward O. Wilson: “Biophilia” (1986). Harvard University Press. ISBN-10: 0674074424,

ISBN-13: 978-0674074422

Larson, L. R., Jennings, V., & Cloutier, S. A. (2016). Public parks and wellbeing in urban areas of the United States. PLoS one, 11(4), e0153211.

Song, C., Ikei, H., Igarashi, M., Takagaki, M., & Miyazaki, Y. (2015). Physiological and psychological effects of a walk in urban parks in fall. International journal of environmental research and public health, 12(11), 14216-14228.

Bratman, G. N., Hamilton, J. P., Hahn, K. S., Daily, G. C., & Gross, J. J. (2015). Nature experience reduces rumination and subgenual prefrontal cortex activation. Proceedings of the national academy of sciences, 112(28), 8567-8572.

Naturens hälsoeffekter: Vad är Sanningen?

Känner du igen rödfärgade internet artiklar med rubriker som hyllar naturen likt

 ” Att gå i skogen är bra för hälsan och minskar risken för sjukdomar”

”Naturen ett enkelt verktyg mot stress”

eller den Amerikanska

“10 Reasons why you feel so good in nature”

Hälsa & Naturen

Det gör Absolut, 100% jag ! Studierna gör artikelsökning till en del av min vardag & även under mina föreläsningar så behöver jag hålla mig medveten om vad som skrivs i nyhetsflödet & i de sociala medierna.

Varje gång jag ser en rubrik likt de ovan, så blir jag alltid lite glatt förvånad att naturens och miljöns perspektiv lyfts fram istället för det mer ”Låt oss alla ta tabletter perspektivet” dock, så vill jag med detta inlägg "Varna" för just äktheten i liknande rubriker och budskapet i dessa texter!

För som i de flesta hälsofrämjande, mer lätt lästa artiklar så vill både journalister & läsare oftast komma fram till generella lösningar och en slags allmän riktlinje. Detta gör att flera av skrifterna i tidningar & hemsidor innehåller förenklingar, samt forskningsartiklar som dessvärre inte blivit kritiskt granskade.

Det finns även exempel på inlägg där studierna är ytterst relevanta men att det gjorts attraktiva vinklingar på studierna vilket gör att du som läsare inte får hela bilden.
Varför?

Pengar & Det faktum att systemet vi lever i älskar att skapa universella lagar där vi alla ska fållas in i samma fåra.
För visst skulle livet vara enklare om jag fungerade precis som DU…

Hälsa & Naturen

Men trots att jag under mina föreläsningar får många allmänna frågor om hur mycket naturkontakt varje människa bör ha varje dag? Eller, exakt vad som händer inom just min kropp när jag kommer i kontakt med naturen. Så brukar jag som föreläsare alltid akta mig från att göra sådana konkreta uttalanden.

Varför då, tänker du? Jo, för trots att vi alla vill få En Quick Nature-Fix och trots att naturen är hälsofrämjande på flera olika vetenskapligt bevisade nivåer, jag har gjort en sammanställning HÄR, så har forskningen också visat på att

HÄLSA alltid är en SUBJEKTIV upplevelse.

Därför finns INGA INGA INGA generella regler. Därför fungerar (som ni kanske har märkt) inte smoothies för alla, därför fungerar inte Tabata för alla & därför är Naturen inte alltid rätt miljö för alla!

Men puh, jag kan riktigt känna sucken som dessa ord skapat då detta uttalande gör att både Du & Jag tvingas att själva ta ett större ansvar. Det är alltså upp till dig att finna den natur och yttre miljö som stimulerar just ditt nuvarande välmående.

Vill du utforska din relation till Naturen har jag skapat ett nyhetsbrev se HÄR

För att försvåra det ytterligare så förändras våra kroppar (likt vårt yttre landskap) konstant och fakta är att våra atomer rent biologiskt byts ut efter vart sjunde år. Detta innebär att när du har hittat hälsan och balansen inom ditt liv så kommer denna ändå att sakta, alltid förändras. Vilket gör att det som fungerar för dig just nu kanske inte passar lika bra imorgon eller om fem år.

Hälsa Naturen

När det gäller Hälsa finns det därmed inte något slutmål.

Okej DUBBEL PHU! Fast låt oss då acceptera utmaningen som ligger i detta.

Jag själv har nämligen insett att om det inte finns något slutmål så varför inte experimentera mera för att hitta vad som faktiskt fungerar för dig i stunden.

Hur kan du genom mer Naturkontakt öka hälsan i ditt liv?

Gå ut själv eller i gemenskap med andra i naturen, testa olika aktiviteter i naturen, gå in i djup ekologi och kommunicera med träden, stirra på löv genom ett fönster, klättra upp för närmsta träd eller varför inte bara göra aktiviteten ingenting.

Ligga på en del av en mosse och i detta icke-görande lära dig nya saker om naturens fantastiska förmåga
att samarbeta med oss människor.

 Valet är ditt och det är bara du som lever i din verklighet och vet vad just din kropp och sinne behöver precis Idag!

För du är värdefull och din hälsa hur du än väljer att sätta ord på den är värdefull. Naturen finns där och även rödfärgade tidningsrubriker har en poäng med att Naturen påverkar våra biologiska kroppar på det mest fascinerande av sätt.

Men nu vill jag höra från er! Hur tänker ni kring hälsa?
Har ni dagliga rutiner eller sker det förändringar Då & Då?

Relaterade inlägg
Läs mer om Vara med Naturens nyhetsbrev HÄR
Soundscape: Det är dags att börja lyssna på Naturen
Låt Naturen Väcka Din Kropp Till Liv


Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Nyårslöfte & Hur Naturen i din Vardag kan bli en del av Vetenskapen

Välkommen år 2018! Detta året har jag som Nyårslöfte att bli ännu bättre på att
Observera & Uppskatta naturen på hemmaplan!

För i det enkla finns det stora, och som extra morot har jag tagit kontakt med Kjell Bolmgren som med www.Naturenskalender.se berättar hur just mina små, vardagliga observationer kan bli en del av den stora vetenskapen.

Vill du, din familj eller ditt arbetslag också vara med och påverka?
Följ med i denna intervju så berättar Kjell mer.

Nårslöfte-upptäcknaturen

Kjell har nämligen under de senaste 20 åren arbetat med fenologi – som forskare, miljöanalytiker, och som samordnare av medborgarforskning. Fenologi innebär att man studerar naturens kalender och återkommande faser.

För sisådär 15 år sedan, stötte han på världsrekordhållaren i Vårtecken-Skådning, Gunnar Johansson från Gullsmyra i Uppland. Samtidigt hittade han en serie rapporter från SMHI, som baserades på ett historiskt nätverk av "naturenskalender-observatörer", verksamma under 1873-1920-talet. Detta nätverk kunde i sin tur kopplas till Linné, som 1750 organiserade världens första standardiserade observationsnätverk av fenologi.

Intresset för fenologi växte då han insåg att det fanns en direkt koppling till den pågående klimatförändringen och dess effekter i naturen. Så år 2008 öppnade han tillsammans med Åslög Dahl, Göteborgs universitet, Ola Langvall, SLU,  hemsidan www.blommar.nu, som nu heter  ’naturens kalender’ .

De har just nu avslutat den 10 säsongen med datainsamling och
har i år ifrån olika källor fått in nästan 25 000 Natur-observationer.

Att vardagen så enkelt kan påverka vetenskapen låter allt för roligt för att missa!

Ps: Tips på vad du kan spana efter speciellt nu under vintertid kommer längre ner i intervjun

2 (1).JPG

Vad har ni för mål med Naturkalendern?
Vi vill skapa en landsomfattande databas med fenologiska data, som kan användas av forskare (de får använda data till vad de vill!) och för att följa upp miljömål (på regional, nationell och internationell nivå). Sedan är vi många (inklusive journalister) som helt enkelt tycker det är roligt att följa med i årstidsskiftningarna, och med naturens kalender kan vi enkelt få en överblick av hur årstiderna utvecklas i hela landet.

Hur kan jag som privatperson använda mig av naturkalendern?
Dels kan du bidra med dina egna observationer genom att rapportera in dem via hemsidan. Då kommer de både forskning och miljöövervakning till del.

Du kan också bli så kallad fenologiväktare.

Då får dina observationer ett extra värde eftersom alla fenologiväktare gör sina observationer på samma sätt.

Kan du förklara hur själva rapporteringen går till?
Var och en gör inte mer än man själv orkar med och tycker är givande! Du väljer alltså ut några växter som du enkelt kan hålla koll på hemmavid. Sedan ska du rapportera in när de börjar blomma, löven spricker ut och så vidare. Hösttecknen är förresten lika viktiga som vårtecken, så höstlövsdatum önskar vi också. För att veta när något börjar blomma räcker det att hålla kol två gånger vi i veckan när det är på gång. Man anger alltså med 3-4 dagars noggrannhet när något kommit igång.

Hur många brukar det vara som rapporterar?
I år hade vi ca 250 fenologiväktare och över 1500 andra som rapporterade in minst en observation. Totalt kom det alltså in nästan 25 000 observationer i år. Vi arbetar för att vi bli en till två aktiva fenologiväktare i varje kommun, så alla som tycker det är givande att följa med i årstidsskiftningarna är välkomna att anmäla sitt intresse.

2 (2).JPG

Har du något knep för att upptäcka specifika arter?
Nja, jag skulle nog säga att vi som följer med i naturens kalender ser de små skiftningarna som sker dag för dag och vecka för vecka.

Det gör att det är ganska lätt att få syn på nya saker när går sina promenadrundor. Att sedan veta vilken art det är man ser är ju en träningssak.

Inom Naturens kalender fokuserar vi på vanliga växter (vitsippa, tussilago, björkar, hägg, sälg, asp och så vidare) och när man deltar rapporterar man ju bara om de arter man kan. Med tiden kanske man lär sig nya arter och då kan man lägga till dem om man vill.

Vad finns det för specifika arter att upptäcka nu under vintertid?
Ett roligt quizz är ju att lära sig känna igen träd på deras vinterknoppar. I södra Sverige kan man – om det blir milda vintermånader – spana efter hasselns karmosinröda honblommor eller om dess hängen med hanblommor sträcker sig och börjar sprida pollen. En ’normal’ vinter dröjer detta till februari-mars i sydligaste Sverige, men från och med december kan man spana efter detta om det blir ihållande varma och torra perioder.

 Blommande hasselhängen Bild av Thomas Gunnarsson/ SLU

Blommande hasselhängen Bild av Thomas Gunnarsson/ SLU

Är vissa arter mer intressanta för er att få information om än andra?
Eftersom vi försöker beskriva växtsäsongen i hela landet prioriterar vi dominerande och välkända arter, som finns i en stor del av landet. En handfull vanliga arter (tussilago,vitsippa, björkar, sälg, hägg och asp) använder vi som miljöindikationer, så dessa är särskilt välkomna. Vi har en lista med ett 50-tal arter man kan välja från och bland dessa är det vissa som är extra intressanta för den svenska miljömålsuppföljningen. Forskare som använder våra data kan dock vara intresserade av helt andra arter, så allt är välkommet.

Har ni fått in någon rapport som ni inte anade/blev överraskade av?
För några år sedan noterade vi ett svenskt rekord i tidig ’vårblomning’. Det var en hassel som blommade i månadsskiftet november-december utanför Göteborg. Ett annat år lyckades några öländska botanister räkna in över 120 blommande arter på första advent och biodlare noterade samma år honungsbin som flög på julafton.

Vad kan ni se för förändringar som just nu sker i den svenska naturen?
Naturens kalender har ju bara hållit på i tio år, vilket är en för kort tid för att dra statistiskt säkerställda slutsatser om klimatförändringens effekter.

Likväl är det ingen som blir förvånad över att den globala uppvärmningen leder till tidigare vårtecken och en längre växtsäsong.

De tio års data vi har bekräftar den bilden, som vi också kan se i andra forskningsstudier från Skandinavien. Olika arter påverkas dock olika och höstfaserna påverkas annorlunda än vårfaserna. Mellan tummen och pekfingret vågar jag ändå säga att våren kommer 1-3 veckor tidigare för de arter vi studerar, medan bilden är mycket mer osäker vad gäller hur hösten förändras.

 Vara Med Naturen:

Vara Med Naturen:

Är ni oroliga för dessa?
Naturen är van vid en stor variation mellan år, så de arter som är anpassade till svenska förhållanden kommer nog att tåla en hel del förändringar. Ofta lyfts frågan om hur samspel i naturen kommer att påverkas. Detta är svåra saker att studera och förutsäga och vi har än så länge alltför lite forskning kring detta för att jg ska kunna hänvisa till några väl underbyggda förutsägelser.

Däremot förutser jag att de största utmaningarna kommer att uppstå där vatten (regn, snö, grundvatten, sommartorka) spelar en stor roll. Jord- och skogsbruket kommer behöva planera för att hantera dessa förändringar på bästa sätt. Under lång tid kommer rimligen den allt längre växtsäsongen gynna jord- och skogsbruket, men samtidigt behöver göra sig beredd för att hantera förändrade sommar- och vinterförhållanden som har med förändrad tjäle, sommartorka, skyfall etc.

Hur gör ni för att engagera människor/skolor/ verksamheter att lämna in rapporter?
Vi vet att många tycker det är roligt att vara ut och följa naturen och årstidernas skiftningar. Vi försöker fånga upp detta intresse bland dem som också tycker det är kul att bidra till forskning.

- Det kan ju kännas lite extra kul att rapportera in sin första vitsippa om man ser att vårtecken kan bli vetenskap.

Slutligen har du själv någon favorit art växt eller djur och i sådana fall varför?
Jag är väldigt svag för den period på våren när de olika lövträden är på väg att slå ut. De har lite olika grön färg och det gör att skogsbryn eller en park kan se fantastiskt vacker ut, samtidigt som det ju signalerar att livet frodas!

För att läsa mer om Kjell samt hans arbete med Naturens kalender gå in på deras inspirerande hemsida där jag själv fastnat i många timmar eller läs denna artikel från Svenska Dagbladet där de uppmärksammar Naturens kalender´s arbete.

 

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Soundscape- Det Är Dags Att Börja Lyssna På Naturen.

Forskningen inom landskapsanalys och hur vi upplever en omgivning har de närmsta åren främst varit baserade på visuella intryck. Detta kan tyckas begränsa vår förmåga att förstå en omgivande miljö då kommunikation och interaktion sker på olika vibrationella nivåer.  Vetenskapen inom Soundscape/ Ljudekologi strävar därför efter en utveckling av alternativa  forskningsmetoder och deras fascinerande tolkningar av miljöer Endast baserat på hur dessa miljöer rent ljudmässigt "låter" är verkligen värda att prata mer allmänt om!

Men först måste jag få bjuda på en inspelning från en tidig oktobermorgon.
Tranornas ängsliga kall får mig alltid att stanna upp och aktivt ta in min verklighet :)

 

I studien av B. Pijanowsk uppmärksammas hur alla typer av interaktioner & händelser bär med sig sitt unika ljud. Vissa är mer uppenbara ex. vägarbetarnas oändliga borrande (ingen kritik ni gör ett fantastiskt jobb =) och vissa är mer subtila, Har ni tänkt på ljudet av ert andetag?

Ljud är i slutändan endast en blandning av vibrationer, vibrationer som dock har en förmåga att skapa musikaliska mästerverk. Jag minns specifikt tillbaka till en stund då jag själv fick närvara under en komplex symfoni skapad av  gräshopparens parningssång, blandat med vindens knarrande träd & vattnets porlande klang. 

Kanske kan du just nu i denna stund också minnas en liknande symfoni ?

 &nbsp;Foto: Vara med Naturen

 Foto: Vara med Naturen

Det jag inte visste innan jag började att studera Soundscapes teorier är att hur en omgivning låter är aktivt länkat med hur hälsosamt området är. Genom att studera vilka ljudvågor & vibrationer som existerar i en omgivning (om dessa så är skapade av biologiska organismer insekter, djur (biophony) skapade av naturliga element ex. vatten (geophony eller ljud skapade av människor (anthropophony) ) & studera hur dessa integrerar och samverkar med varandra. Så kan forskare uttyda harmonin och balansen i den specifika omgivning och resultaten i dessa studier är oerhört fängslande.

Visste ni om att de flesta djur (dessvärre inte människan) i symbios med varandra alternerar sina ljudnivåer. Alla fåglar väljer ex, inte att Trudilutta samtidigt utan tillåter olika arter att få just sitt unika ”samtalsutrymme”. Tänk om samma symbios kunde uppenbara sig på olika kontorsmöten?

Resultaten från Soundscapes analyser förtydligar dock  vår mänskliga ignorans! Genom  vår förmåga att orsaka olika ”ljudföroreningar” ex, vid parker tvingas flera arter av fåglar att sjunga mycket högra än de brukar. Vissa klarar av att Trudilutta högre men många kan inte anpassa sig till de höga ljudnivåerna och tvingas därmed att flytta på sig. Vilket för oss människor innebär mindre återhämtande fågelsång i våra parker.

Jag måste erkänna att jag ibland blir helt matt, och funderar på när vi rent strukturellt och förkroppsligat ska inse hur vår påverkan förstör delar av en omvärld som med aktiv samverkan istället skulle kunna verka för vår hälsa.

 Foto: Vara med Naturen

Foto: Vara med Naturen

För den som rent teoretiskt vill fördjupa sig i detta verktyg är wfae.net en fantastisk källa för djupgående rapporter och vill du hitta forsknings artiklar har Alnarps universitet aktuella studier inom området.

Tycker även ni ska ta och lyssna ( mycket lyssnande i detta inlägg ) på en intervju med Hildegard Westerkamp som med mycket hjärta förklarar hur ett aktivt lyssnade kan ses som en revolutionerande handling som öppnar upp till en ny sorts kunskap och förkroppsligad samverkan med vår natur och omgivning. 

"Listening will help us reconnect to the environment. If we can understand what listening can do to reconnect us to our environment, we can understand what's happening to our environment."


Har ni som läsare också era egna källor så snälla kommentera och ge mig era tips, kunskaper & uttryck.

Eller så går ni nu ut och själva gör era egna observationer? Hur många Arter & Naturliga element finns just nu i din närhet? Vad kan du lära dig genom att aktivt lyssna på den?

Att lyssna är att stanna upp &
Att lyssna är att aktivt med hela din kropp närvara!

Liknande inlägg:
Låt Naturen Väcka din kropp till Liv
Fraktaler för dig som vill uppleva känslomässig harmoni.

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Låt Naturen Väcka Din Kropp Till Liv

Under mina föreläsningar så burkar jag börja med att påminna deltagarna om att Naturen inte bara finns runt omkring oss i form av kvittrande fågelsång, porlande bäckar och reflektionsbringande vyer utan även är med oss dagligen inom våra kroppar. Uttalandet skapar ofta en stund av tystnad då denna information i en samtid av produktion och effektivitetsmål är bortglömd kunskap och minnet om vår inre natur, inte lika självklar.  

Deltagarna reflekterar över hur stress  gjort att de sluter in sig i en värld där sinnena stängts av och där synen blivit allt mer centrerad. Maten tappar smak och mer salt behövs. Den moderna människan upplever sig inte längre behöva kroppens naturliga funktioner då dagen är fylld av ”viktigare” mer verksamma mål. Vetenskapen stödjer reflektionerna och beskriver hur vi idag spenderar allt mer av vår tid i miljöer som inte stimulerar våra sinnen utan tvärt om gör att vi stänger av dem :(

" Now today we’re not interacting with the environment and we’re in very polluted places "
Dr Kara Hoover, University of Durham

Utan aktiv interaktion med naturen inom våra kroppar verkar vi dessvärre dag för dag, glömma av de fantastiska biologiska funktioner som finns inom oss. De processer som faktiskt gör att livets små ögonblick, när den där kramen värmer lite extra eller när maten smakar speciell gott, ja blir till Vardagens Guld Kant!!

 Foto: Vara med Naturen

Foto: Vara med Naturen

Kanske är det också dags för en snabb påminnelse och lite Biologi-Info om vad det är för sinnen jag här sitter och filosoferar om?

Den klassiska definitionen är att våra mänskliga kroppar besitter Fem olika sinnen – Synen, Lukten, Smaken, Hörseln & Känseln – som alla riktade mot vår yttre och inre omgivning. Dessutom har vi balans- och kroppssinnet, som talar om var vi befinner oss i förhållande till omgivningen. Så att vi vet vart våra fötter är, och om vi har vår mun öppen eller stängd =)

Den klassiska definitionen upplevs enligt mer moderna studier som ganska snäv och utforskandet av kroppens olika förmågor är en ständig vetenskaplig och folklig diskussion. För vi är alla individuella i våra sinnens förmåga. Vi är alla inte lika och kanske är just min och din upplevelse unik. Debatterna om de sjätte sinnet ( Extrasensorisk perception) fascinerar mig när jag i Naturen stöter på känslor som är svåra att beskriva och sätta ord på. Våra sinnen i dess förmågor är verkligen värda vår uppmärksamhet & efter att nu i några månader detaljerat, sträckläst George Mathers extremt fördjupande bok " Foundations of Sensations and Perception" så inser jag med tacksamhet & nyfikenhet kroppens fascinerande kapaciteter.

 Foto: Vara med Naturen

Foto: Vara med Naturen

Våra sinnen öppnar upp till möjligheten att tolka, ge respons på stimuli samt att samspela med oss själva och vår omgivning utan verbal kommunikation. Genom en nära kontakt med vår inre natur så skapas kunskap som i dess form blir till djup bevarade minnen. Låt oss aldrig förlora dessa förmågor för trots att  Vetenskapens magiska skicklighet med att objektifiera vår verklighet till kunskap kan den dessvärre inte erbjuda liknande förkroppsligande fakta.

Statistik visar att det moderna livet utövas allt mer i städer och inomhusmiljöer som hämmar våra sinnen, som redan är överfyllda med olika ockuperande tankar & måsten. Att gå till en park, sätta sig vid havet, eller promenera till en mossig skog kan därför vara omgivningen vi människor behöver för att åter trigga igång de resurser som våra kroppar rent biologiskt bär med sig.Som en av deltagarna med ett finurligt ansiktsuttryck på föreläsningen här om dagen sa:

- ” Kontakten med våra kroppar är ju som en genväg direkt in i den vilda naturen”.

Jag kunde bara nicka och hålla med, våra sinnen är magnifika och låt oss aldrig glömma dessa!  

Tips på övningar i Naturen & Liknande inlägg:
En medveten promenad. Kroppsnärvaro, Fokus & Nyfikenhet
Vad betyder Naturens symboler för dig?
Lär känna Vattnet. Förnimmelser, Kroppsnärvaro & Uppskattning
 

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3