Naturen är INTE en hälsotrend

Förra helgen fick jag uppleva fantastiska Allt för hälsan. En grym mässa med massa tips om hur jag kan utvecklas och leva ett mer hälsosammare liv. Blev positivt överraskad över att det var flera märken och privatpersoner med en ekoprofil, som liksom jag tröttnat på utbudet och velat förändra. Träffa bla. denna varma kvinna….
Trots all pepp och all inspiration så kan jag ändå känna att intresset för att vara med naturen kanske inte var mässans största dragplåster och ja, som titeln på inlägget syftar på så är

Naturen inte (än) en hälsotrend

upload.jpg

Lite konstigt är väl detta ändå för vetenskapligt är det sedan länge bevisat att kontakten med Naturen är grundläggande för vår hälsa och välmående. Vi mår alla bra av daglig naturkontakt om detta så innebär att observera våra sinnen eller att bara gå ut i trettio minuter för en knippa frisk luft. Något som jag dock upptäcker kanske främst inom just specifika hälsoevent eller på sociala medier är att naturen inte alls upplevs som lika trendig som övriga hälsofrämjande aspekter.

Temperaturen stiger i min kropp. Jag gillar att bli utmanad, jag tycker om när människor ifrågasätter ändå känns det som jag i just detta samtalet nått en spärr. Människan framför mig vill inte lyssna och jag ser hur mobilen och scrollande av Instagramflödet väcker mer intresse.

Naturen kanske rent utsagt för många är skit tråkigt?

För det verkar som att det där med naturen inte är lika viktigt som träningen på gymmet och att det där med yttre miljöer inte är så intressant när det finns gröna smoothies att dricka

Och nu vill jag med er hjälp förstå varför?

upload.jpg

Här kommer några förslag som jag själv tänkt på.

Allt som handlar om naturen blir stämplat med flum och hippie fasoner.
Det är som att människor som förespråkar om att naturen har en hälsofrämjande effekt oftast stämplas som härliga livsnjutare som inte sitter med relevant fakta. Detta gör att temat natur och hälsa inte tas lika seriöst och upplevs som främst ett intresse som vem som helst, utan utbildning eller ens erfarenhet kan prata om. Vad tror ni ?

Tid till naturen finns inte. Mycket av vår tids produktion sker via en dator och de flesta jobben finns i stan. Lets face,  dagens effektivitets norm gör också att många knappt har tid att krama sina  barn och återhämtning eller sekunder över till naturen finns inte. Staden och samhällskulturen vi lever inom har därmed skapat både fysiska och psykiska barriärer mellan människan och naturen. Den är separerad ifrån vår verklighet och kanske något som många inte ens tror på att vi människor behöver?

upload.jpg

Vi längtar efter Quick fix med snabba resultat. De problem som flesta människor lider av idag handlar om livsstils problematik. Vi stressar, rör oss för lite och många av oss jobbar inomhus framför en skärm. Om vi vill försöka lösa denna problematik som att exempelvis öka “dosen av natur” i våra liv krävs det att vi ändrar om lite. Börjar prioritera annorlunda. Dessvärre är dessa mer långsiktiga förändringar lite svårare att göra. Vi är vana vid att söka snabba resultat och genvägen lockar mer. Funderar på om det skulle attrahera mer om naturkontakt funnits som ett piller att ta på burk. Vad tror du?

Vi behöver mer vetenskaplig forskning och kunskaps praktiserande : Trots att forskningen har kommit lång inom området så behövs det fortfarande mer beteendevetenskapliga och evidensbaserade studier för att förstå sammanhanget mellan människa och dess miljöer. Vi behöver också mer kunskap kring effekter på olika målgrupper så som utbrändhet, psykisk ohälsa, äldrevård m.m. Den praktiserande kunskapen måste också ut i våra vård sektioner, ännu upplever jag att vårdboenden, sjukhus och allmänna terapiformer applicerar alldeles för lite naturkontakt inom sin praktik.

Kontrollerande individualism I ett västerländskt samhälle blir vi formade av sekulära uppfattningar och en kultur som går mot ett självförverkligande av jaget. Genom att vi finner vår egna lycka, skapar vi vår egna perfektion formad av en starkt implementerad individualism. Vi är därmed vår egna lyckats smed och behöver inte ett högre perspektiv eller varandra för det vi benämner vara framgång. Att använda sig av naturen som ett verktyg för hälsa blir i denna kultur ett allt för svårkontrollerat verktyg. Det kräver att vi ser oss själva utifrån ett högre perspektiv. Att vi inser att vi kanske inte har all kontroll utan till viss del bara är en vattendroppe i det stora havet vi kallar liv. Vi tvingas i naturen att släppa vår självbild och fy tusan så obekvämt det plötsligt känns, eller vad tror ni, är ni villiga att hålla med?

Naturen hälsotrend

Ja faktum kvarstår att trots forskning som förtydligar hur Naturen bidrar med hälsofrämjande effekter likt den senaste dieten och träningsformen så tycks naturen förlora väljare i den allmänna diskussionen.

Inlägget är också skrivet då jag faktiskt är trött på att bli kallad Eco hippe trots att jag aldrig nämnt att jag varje dag kramar träd😁😂.

Så snälla hjälp mig, jag behöver era tankar för att lösa detta problem!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Din smärta är betydelsefull

Stillheten i naturen gör att vi tvingas möta ganska svåra känslor och många skriver till mig att de under promenader i parker, stunder vid havet eller ögonblick på stubben i skogen, drabbas av en sådan oerhörd känsla av sorg, tomhet och förtvivlan.

Orsaken till att dessa känslor kommer till oss i naturen har ofta att göra med att vardagens höga tempo inte ger oss tillräckligt utrymme att faktiskt känna. Skrev ett nyhetsbrev förra veckan med just en fördjupning kring hur vi genom att använda våra sinnen och direkta upplevelser i naturen kommer nära vår egna kärna.

Mindfulness i naturen

Att komma sig själv nära är dock i många fall skitjobbigt och inte alls så där härligt som vi kan få det att låta….

Trots detta är det så otroligt viktigt att vi är modiga och vågar lyssna på vad våra kroppar har att berätta. Mycket lättare är de ju att ta upp mobilen och bara fokusera på något annat. Men ni kanske har hört citatet

What you resist Persist.

- Carl Jung

och hur mycket vi än vill springa bort ifrån våra känslor så kommer vi genom att ignorera dem skapa en stor flodvåg inom oss själva. Känslan av att drunkna, fast inombords gör det grymt svårt att andas.

Ekopykologen och grundaren av “The work that reconnects” Joanna Macy, berättar mer i denna video om vad som händer med ett samhälle som inte vågar att möta det som känns i våra innersta hjärtan. Och hur viktigt ilska, frustration och oro kan vara för att skapa de förändringar vi vill se i världen och inom oss själva. Jag själv kan känna detta så starkt och i naturen tillåter jag mig tid att möta just allt det där svåra vilket gjort att jag också insett att 

Min Smärta, min tomhet, min (fyll i själv det du känner) är betydelsefull.

1 (42)insta.JPG

Känslorna vi bär på har nämligen något att berätta. De kan vara självklart vara ganska irrationella, skapade av rädsla och oro men kan också ge oss information om att vi har olika behov som inte blivit tillgodosedda. För mig kommer nämligen känslan av oro ofta i frånvaron av trygghet. Känslan av ensamhet kommer som en konsekvens av att inte känna sig lyssnad på. Du har själv kanske har dina egna polariteter?

Jag lyssnade på en mycket intressant podcast om just detta med Johann Hari, Går att lyssna på HÄR. Där förtydligar Johann hur våra känslor bör ses som en reaktion på något annat i livet som kanske måste uppmärksammas. Han menar på att vårt känsloliv behöver prioriteras och accepteras och att

psykisk ohälsa skapas om vi går runt med en illusion om att vi “borde” vara konstant LYCKLIGA.

Det kan dock vara svårt att komma nära sig själv men vi får inte glömma att våra kroppar är intelligenta och genom att vi aktiverar våra sinnen, exempelvis börjar att lyssna på ljud utanför vår kropp, är det sedan enklare att lyssna inåt och känna efter. Ett bra tips är att vara nyfiken och ställa frågor till sig själv. Undersöka, för att ibland bara skrika eller gråta.

Detta görs med fördel utomhus då naturen är tillåtande och icke dömande.
Naturen ursäktar inte dina tårar, ger dig ingen näsduk, eller en jag har inte tid just nu klapp på axeln.
I naturen får tårarna utrymme att finnas!

Mindfulness i Naturen

Detta betyder ju dock inte att allt det jobbiga försvinner. Det är ju ofta de vi vill tro. En quick fix är enklare att hantera men livet vill något annat än så och vissa känslor försvinner aldrig. Speciellt inte de som är är kopplade till saknad och förlust dessa får vi istället bara lära oss att leva med. Det där med acceptans är något jag tampas med varje dag men genom att just våga möta min skörhet, förstå vad den har att berätta, så tar jag mig vidare och blir nog tusan bara mer och mer motståndskraftig.

Inre styrka är nämligen en superkraft vi alla mår bra av. Den gör exempelvis att jag inte har några problem med att dela min skörhet med andra, dela den med er. Jag bär min smärta med stolthet och när vi gör detta tillsammans så bygger vi en kollektiv styrka. En styrka av gemenskap, som i sin tur kan klara av livets alla oförståeliga och rent utsagt orättvisa skit händelser.

Hur är det med er? Upplever ni att Naturen gör att ni tvingas möta känslor som kan vara just svåra att hantera? Kanske lever ni med något just nu?

Ni gärna vara anonyma i kommentarsfältet eller skriva till mig personligen.
För glöm inte att

Din smärta är betydelsefull.

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3
   

5 tips för att närma sig Naturen i vardagen.

Under mina workshops får jag ofta frågor om enkla tips för att kunna "få-in" naturen i ett fullspäckat schema. Jag har skrivit ett nyhetsbrev, läs mer om just dessa HÄR! Frågorna fortsätter dock att komma och jag har därför suttit på kammaren och tänkt till lite extra på

5 Tips för att närma sig Naturen i vardagen.

närvaro i naturen

För let´s face it! Många av oss bor inte med skogen som närmsta granne och många av oss VILL INTE bo med skogen som närmsta granne! Din relation till naturen är unik men vi kan ändå finna inspiration av andra. Så nu kör vi!

Planera in naturen & gör den till en vana.
Detta är min huvudregel som jag inte trimmar på. Oavsett hur mycket jobb jag dörför har så ser jag alltid till att komma ut. Oftast så sker detta på morgonen, där jag i minst 15 min oftast ca 50 min stegar ut. Jag observerar, stretchar, promenerar beroende på dagsform. Jobbit i början men nu är naturen en del av min morgonrutin och mer en självklart start på dan. Jag känner nämligen en enorm skillnad på de dagar jag inte hinner ut och blir då lätt irriterad, får huvudvärk och så kommer de ofta en inre känsla av obalans, spearation och att jag saknar livet. Kanske låter konstigt men så är det.

På morgonen kan man ju även mötas av detta underbara ljus.

Tips på naturnärvaro

Stå still. Va tyst & Hitta ditt andetag.
Oavsett tid ute i naturen (se tips ovan) så försöker jag alltid se till att antingen helt stanna och stå till ett tag eller just sakta ner tempot på mina steg om så bara för en minut. Genom att göra detta hittar jag närvaron och naturen inom mig själv. Jag kommer ner i magen, tar ett medvetet andetag. Jag fattar där och då att jag är jag och att detta jaget finns på en underbar, växande och evigt skiftande planet. Jag inser att jag delar mina andetag med så många andra och känner ödmjukhet, kärlek och tacksamhet till att vara människa i allt detta stora. Känsla av sammanhang är en sådan otrolig styrka  och ofta är det det dessa stunder i naturen som får mig att orka med när livet pressar på och är så där extra kämpigt att förstå.

Jag sinnesfokuserar.
Detta kommer nog knappast som en chock för er läsare men att använda sinnena i naturen är rena medicinen! Genom sinnena skapas en direkt kontakt med vår verklighet och genom att bara ställa in signalen på fågelsång eller att böja sig ner och känna på gräset så förändras hjärnans sätt att bearbeta information och återhämtning kommer per automatik. Sinnesnärvaro är också smidigt de dagar man är lite mer på språng. Det finns alltid tid till att känna vinden mot huden och jag har skrivit mer om hur våra sinnen aktiverar våra kroppar till liv HÄR.

Och tro tusan att det där med fågelsång verkligen gör susen för att stressen ska rinna från kroppen.
Se bara på denna lilla!

Mindfulness fågelsång

Jag är nyfiken & ställer frågor utan svar.
I naturen försöker jag att ställa om mig från att vara en expert till att anamma en mer öppen och nyfiken attityd. Jag närmar mig träd och växter i detaljform, jag ställer hundra tals frågor till mig själv utan att googla efter svar. Jag försöker faktiskt aktivt, att vara lite mer som ett barn och bara upplever utan att rationalisera och objektifiera varenda liten sak. Genom att vi kopplar bort intellektet ett tag, så öppnar vi ju upp för händelser vi inte kunde inplanera och forskning visar att nyfikenhet är bra för hälsan, något jag skriver mer om här.

När motivationen tryter gör det lilla extra.
Alla dagar gör ju inte att man är så där super peppad på att vara ute. Tänker typ när det regnar, eller dagar då man känner sig allmänt slö för att ens göra de minsta. Då jag ändå vet hur bra jag mår av att komma ut, om det så bara är att sitta på en sten ett tag, så brukar jag använda mig av lite hjälpmedel. För att göra upplevelsen lite mer lockande som att till en början lyssna på peppande musik eller en bra podcast. Jag ser ibland till att ha ett lockande mål som ger mervärde exempelvis plocka bär eller ta några kamerabilder. Något som också funkar är att ta med fika då kombinationen natur + kaffe + choklad = livskvalitet 💚.

1 (34) insta.JPG

Hur ser du till att få in Naturen i din Vardag? Har du några tips, övningar som du brukar göra?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Naturens hemlighet - Att komma nära sig själv och det självklara.

Det är lite konstigt att påbörja en bok som vid första meningen känns som en stor utandning. Jag tar in orden.

Du och jag är en del av ett sammanhang, större än vi någonsin kan förstå eller se slutet på.

Jag känner direkt en varm känsla i hjärtat och hur mina spända axlar blir lite mjukare. Känslan av tacksamhet sköljer över mig i det halvstädade vardagsrummet och Eva Sanners bok, Naturens Hemlighet säger delar av det som Vara med Naturen grundades för att kunna förmedla.

Boken handlar nämligen om vår relation till naturen och då menar jag inte vår relation till ett annat objekt som står utanför oss själva utan istället om ett större perspektiv där naturen är ett levande subjekt inom oss alla. I kapitel efter kapitel tas de vetenskapligt bevisade effekterna av tid i naturen upp och Eva förstärker hur viktig vår relation med andra levande varelser är för vår hälsa och livskvalité.

naturens hemlighet

Det går liksom inte längre att prata bort utan studier efter studier, människor efter människor återhämtar sig från stress, ökar sin fysiska styrka, funderar och reflekterar och känner en inre existensiell samhörighet av att vara med naturen.

Boken uttrycker de självklara!

Det behöver inte heller vara så himla komplext och storartat som det kanske låter, utan nästa gång du sitter i parken, lägg ner mobilen för en sekund. Återhämtning som närvaro med naturen ge kan ske direkt. Vinden mot kinden får människor att släppa svåra tankar och komma in i kroppen ett tag. Alla har sin unika relation till naturen och Eva ger många tips på övningar som blir ett smörgåsbord för oss läsare att inspireras av.

Boken är också som att att läsa mina egna dagboksutdrag. När Eva är i Nacka naturreservat eller vaknar i tält på okänd plats så tänker jag på min tid i olika vindskydd och skogar. Småkryp, havslukt och mycket mossa. Jag skrattar därför igenkännande åt den där initiala känslan av att under mina äventyr befinna sig i osäkerheten om vad som ska hända. Eva förklarar hur vi människor har en förmåga att söka efter tillfredsställelse och att den första tiden i naturen kan vara påfrestande för psyket. Hon berättar dock vidare hur viktigt det är att vi tar oss igenom denna fas och om hur lugn, tillhörighet och “okejness” till slut landar i kroppen. Vi får chans att bara va och kan vakna med håret på ändan utan att oroa oss om hur vi ser ut, med endast frukosten att fixa.

naturhälsa

Eva skriver också om hur vi i naturen tvingas möta delar av oss själva som kanske inte är så där “instagrammiga”. Oro, sorg, ensamhet, förtvivlan. I naturen får vi en chans att föra ett inre samtal med vår egna skörhet vilket gör att vi kommer närmare oss själva. Vi vet vad som kanske ligger där och spökar något jag själv känner ger en en sådan enorm styrka i vardagen när de små problemen väljer att tillsammans rasa.

Trots att det finns en stor samvaro i varje kapitel blir jag dock argare och argare ju mer jag läser.

Haha en känsla jag inte förväntade mig och när jag undersöker var irritationen kommer ifrån, inser jag att jag är irriterad på att en bok som denna ens ska behövas skrivas. Jag menar vad har hänt med vår tillvaro att vi till och med inte ens förstår att vi är en del av naturen? Blir till och med nu när jag skriver rent av förbannad på att vi skapat ett samhälle av separation där vi förlorat kontakten med oss själva och det system som stöttar hela vårt varande.

Hur tusan hände detta? Vad fan håller vi på med!?!

Närvaro i Naturen

Jag stirrar på de skrivna orden i word-dokumentet på min årsgamla laptop. Jag känner trycket från mina jeans som produceras av för mig en okänd hand. Jag inser hur jag lever långt ifrån total samvaro med naturen och hur jag med denna bok känner en ännu större motivation till att fortsätta min resa. För varje relation vi har i vårt liv måste vi jobba på, nya saker händer varje dag och vår relation till naturen är inget undantag.

Men allas väg ser olika ut och det finns liksom inga färdiga recept på hur vi ska
göra för att komma närmare naturen! Utan läs boken, fundera hur den landar inom dig och se vilka känslor som du inom den finner. Fatta sedan dina egna val utifrån vad du vill inte vad andra tycker och tänker du borde göra.

För det går bara att utgå ifrån sig själv och sitt liv. Små steg där vi aktivt prioriterar naturen och tänker till lite i vår vardag. I morse kollade jag på stjärnhimlen och försvann ett tag. I eftermiddag blir det en långpromenad till ljudet av fallande löv. Bilen lämnas hemma så ofta vi kan och visst funkar det bra att faktiskt baka sitt egna bröd.

Närvaro i skogen

Vara med naturen grundades utifrån att vi behöver Naturen & Naturen behöver oss, aldrig har jag känt detta så stark som i denna stund. Tack Eva för lyckan, närvaron och sorgen jag under några veckor med din bok i det fortfarande halvstädade vardagsrummet fått dela. Jag känner aktivt hopp!

Tydligen finns det nu mer än 1 miljoner organisationer som drivs av att föra människan närmare naturen och skapa ett mer hållbart samhälle. Här nedan tipsar jag om några av dessa men tipsa även mig tillbaka, vi är många på denna resa!

Enemilia - Fantastisk blogg om både inre och yttre hållbarhet. Följ även på Instagram.
Omställningsnätverket - För er som är intresserade av att ställa om till ett mer hållbart liv.
Nätvärket Lodyn - Ett nätverk inom ekopsykologi
Sandra Junhammar: En av mina favoritbloggare, ärlighet, uppriktighet, bra tips och ett närvarande hjärta.
Naturens rättigheter - Ett nätverk som engagerar sig i naturens juridiska status
Klimatklubben - Facebook klubben med många tips på miljösmart liv.
Sustainable Influenencers - Instagramkonto med mycket vardagsinspiration.

Har någon av er läst Naturens Hemlighet? Vad var era reflektioner?

 Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Jag “producerar” som bäst i det enkla.

Så fort jag inser att jag faktiskt har några dagar i sträck utan specifika möten inbokade försöker jag att åka bort till vår stuga som ligger i Fegens naturreservat. Här vågar jag att välja vilan och det är som att min kropp och tanke bara skriker efter den valda ensamheten. Jag har skrivit om att komma in i varandet här och det är nästan skamligt hur bra jag mår av att elda, hämta diskvatten från sjön och skala av.

naturens hälsoeffekter

För när jag skalar av och gör vardagssysslorna till det enda som stör så kommer också produktiviteten till liv. I den nästan oförskämda tystnaden som skapas där vägen tar slut, så får jag utrymme att lyssna inåt vilket gör att jag blir mer effektivare och ser tydligare de jag med mina workshops vill förmedla.

Helt plötsligt är också där oron om att andra inte ska fatta mina intentioner som bortglömd.
Självförtroendet stiger och konstigt nog känner jag en ökad tillit om att det jag skapar kommer att funka!

En bidragande orsak till denna ökade tillit är att jag kan välja när internet ska slås på. Inget wifi finns det här och elektriciteten bör man vara sparsam med. Detta gör att jag måste ta bort det vanemässiga scrollandet, jag måste vara mer direkt, svara på mail så snabbt som möjligt, ingen tid för att jämföra sig med andra eller oja sig. En amerikansk studie beskriver hur vi genom att minska på uppmärksamhetskrävande aktiviteter ökar vår kapacitet till kreativ problemlösning med så mycket som 50%.

Energin jag har över går därför till mig själv, till eftertanke, till att sätta på
en ny kanna kaffe och dricka ny inspiration!

naturens hälsoeffekter

För är de något jag insett så tar liksom alla de där “småsysslorna” i vardagen enormt mycket energi… Ska inte radda upp dem här, men jag tror ni fattar. Allt organiserade, planerande och alla oändliga val. Därför kan jag verkligen njuta av en viss begränsning.

Det finns bara havregrynsgröt till frukost. Jag kan inte duscha för länge.
Att tvingas förhålla mig till enkelheten kan vara oerhört avkopplande.

Ibland när jag sitter där på den gamla stentrappan, med min första kopp kaffe så till och med drömmer jag mig bort om att detta kanske kan bli min nya vardag. Ett liv långt bort i evigheten där enkelheten och meningsfullheten får ta plats. Fullt fokus, utan brus.

naturens hälsoeffekter

Men sen skrattar jag åt mig själv, som man gör när man liksom fått drömma klart.

För vald ensamhet är en sak men för mig just nu, har jag en våg av samhällskraft inom mig. Jag inspireras av de människor jag möter och har träffat så enormt mycket fina människor med inre driv och ödmjukhet. Gemenskap, hud mot hud, närvaro ja det ger ju som sagt glädje, kärlek, och en jäkla hejdundrande inspiration.

För mig handlar i stället livet om att vara uppmärksam på livet.

Inse när vissa val måst ske. Inse att när jag säger ja till något, så säger jag nej till något annat. Fundera på vart jag just nu gör som mest nytta. Finna glädjen i magen, men också vara tydlig med att de måste för skjutton vara okej att inte hela tiden vara med överallt. Släppa egot lite, människor klarar sig bra utan mig i några dar, kanske rent av mår bättre!

naturens hälsoeffekter

Jag försöker också i vardagen minska på bruset genom enkla saker. Inte ha radion på när jag kör, lägga telefonen bort från matbordet och allmänt inte hela tiden mata mitt informationsberoende, något som för nyfikna individer likt mig själv kan vara en riktig utmaning!

Sen åker jag ju också som ni nu vet till stugan då och då. Bilen full med god fast enkel mat och raggsockar. Datorn och mobilen var denna gång med men ibland får dessa stanna hemma. Fast för mig handlar tiden i stugan inte om att helt stänga av, utan bara minska lite av det onödiga i vardagen ett tag.

Men nu vill, jag höra ifrån er läsare! Kan ni också känna att ni behöver skala bort lite av det där onödiga bruset under några dar? Har ni också ett behov av egentid just för att kunna fokusera på det ni just nu vill skapa?

Ett försök till en röst när valen är många

upload.jpg

Konstigt nog så låter mina taktlösa steg förhållandevis lite. Vandringskängor som rör sig på barrfyllda stigar skapar endast dova, evigt hasande ljud. Skogsduvor som skorrar. Väggmossegrönt, tagellavgrått och granbarksbrunt. Färgskalor av lugn. En skog till skillnad från valplakaten som nu poppat upp längs med slingriga vägar behöver inte skrika efter uppmärksamhet. Skogen har  inga politiska manifest men kommer enligt mig med mer självklara svar.

Är det kanske därför hit vi ska gå när frågorna och valen blir för många?

I b.la. en rapport från Stockholms universitet, förtydligas hur klyftan mellan människans värld och naturens värld ökar. Naturen sköter sig själv långt bort från stela kanter och blålysande mobila ljus. I naturen ger bruset avkall för tystnaden. Människans åsikt om hur världen borde vara och borde skapas den hörs inte där. Klass, kön och hudfärg inget av detta bryr sig varken stenen eller skatan om. Naturen gör på så vis den identitetssökande människan nollställd och okategoriserad. Vart vi sätter nästa fotsteg är mer relevant. Att-göra-listan fylld med självförverkligande blir mindre viktig och avsaknaden av etiketter får oss att äntligen pusta ut.

Det är liksom så himla skönt att bara vara ingenting ett tag, en känsla som vi nu
i valtider kanske ska ta nytta av?

För när vi blir så där avskalade så minskar vi på vår kontroll och självbesatthet. Vi vänder blicken utåt och uppmärksammar hur vattendragen sinar och skogsbränder kan tändas av den minsta gnista. Eldförbudet och sommaren 2018 fick oss att bry oss. Marken under våra fotsteg blev inte längre en kuliss, utan en levande del av oss själva.

Vi känner nu naturens smärta. Våra egna hjärtan har börjat att brinna.  
På sociala medier denna sommar har många av oss velat få den lilla människan att vakna.

Människor som har en bibehållen relation med naturen beter sig nämligen ofta så. Forskning visar hur en känslomässig kontakt till naturliga omgivningar gör att vi ser vårt egna välbefinnande utifrån ett större perspektiv. En vetenskaplig studie från en veckas vildmarksäventyr förtydligar också hur tid i naturen får oss att rannsaka oss själva. I naturens värld ser vi konsekvenserna av våra handlingar. Värderingar och prioriteringar sätt på sin spets. Valen vi gör i nuet blir viktiga. Vi tvingas att ta ansvar. Vi vill att andra ska ta samma ansvar. Drivkraften är osjälvisk pådriven av rädsla och sorg men framför allt kärlek.

Vi vill ha en ny värld! En vettigare värld! Men hur sjutton ska vi göra?!?

För de är ju inte lätt! När vi tar oss ut till en park, en skog, ett fjäll, eller ett hav tickar nämligen hjärnan igång i full fart. Vi går igenom allt som har gjorts och sagts. Kommer på saker som att vi glömde skicka grattiskort till familjemedlemmar. Kanske rent av är elaka mot oss själva. Ibland är självhatet en svår kritiker att hantera.

Men ge inte upp. Stanna kvar tills hjärnan inte längre har något att sortera. Tills att du är uttråkad och matt. Tills att blicken vänds utåt och du uppmärksammar de växter, träd och djur som finns runt omkring. Kom bort från ditt egna tjatter ett tag. Bara sitt där, i lugnet, i det avskalade och fråga naturen hur den tycker att livet borde va?

Var sedan redo och lyssna. Svaret kanske kommer mer som en känsla. Ett ord flera ord. En mening.

Ha papper och penna i fickan, ibland är det svårt att minnas när allting blir så självklart.  Ta sedan med dig lappen till kontrasten. Läs den innan du stoppar dina val i små vita kuvert och innan kryssen på människor med sociala etiketter spelar roll.

Då skulle jag ändå säga att du har gjort ett tappert försök.
Den lilla människan i allt detta stora.

Fantastiska Urkult och en promenad om naturens hälsoeffekter.

Urkult, i Näsåker är en den festival som ligger mig närmast om hjärtat. Den har musik ifrån landskapet och människor som spelar med drivkraft. Den erbjuder musikgenier som Säkert, Annika Norlin med texter som berör. Med en internationell prägel så dansar toner, utryck och former som inte hörs på Radion in i min närvaro.  Jag dansar med i rytmen, lär min kropp nya steg. Urkult har också klara budskap om jämställdhet, omtanke, rättvisa och respekt. Den försöker ta fram det stora i det lilla utan att göra de så där pretiöst och extremt "annorlunda". 

Detta år är Vara med Naturen med i programmet av aktiviteter och ingen är gladare än jag. Mina föreläsningar och workshops har blivit översatta till en hälsopromenad där jag med vetenskaplig fakta informerar om hur vårt fysiska, psykiska och (vågar jag skriva det) existentiella välmående påverkas av naturen. Programmet är också fullproppat med reflektionsfrågor och praktiska tips på hur vi kan använda oss av naturen för återhämtning och ökad vardagsenergi. Lördagen den 4 Augusti, kl 11.00 är tiden, begränsade platser, men förhoppningsvis blir det mer gånger.

Kan du inte komma på lördagen så stanna mig i mina steg och säg hejsan svejsan! Vill få kontakt med er läsare och bara ett enkelt "jag ser dig" betyder så mycket :)

Naturens hälsoeffekter

Efter urkult väntar muddosnationalpark och en sväng höger mot Senija i Norge. Veckor av upplevelser i norra skandinavien. Tältet är med, min partener in crime är på g, vatten och mat och en kropp som säger ja! Vi ska med bilen flow, se de vi ser, känna det som behöver kännas och uppleva den puls som är svår att nå i ett urbaniserat landskap. 

upload.jpg

Jag lutar mig mot ett träd, vilar inför resan och reflekterar även över några ord som den senaste veckan gått lite längre in hjärtat. De säger jag drivs av att utvecklas mer än vad jag drivs av trygghet. Jag vet inte vad dessa ord betyder just nu, men de är med mig på resan upp mot vildmarken och det jag inte kan styra. 

Vi får se hur jag uppdaterar bloggen och instagram under tiden jag är borta. Det blir det de blir. Mötet och närvaro i nuet står i centrum. Ta väl hand om er och varandra ❤︎ ❤︎

Att tillhöra ett landskap.

Tim Ingold’s concept of the ‘Dwelling perspective’, försöker överkomma separationen mellan människan och dess landskap, genom att föreställa sig att landskapet bär på en konstant, skapande berättelse. Det är landskapet som vittnar det som övertid utspelar sig och bär därmed på ett levande minne av allt och alla utryck av liv som existerat där. Du kan läsa om Dwelling i en enklare artikel eller mer djupgående PDF.

Att uppleva ett landskap är att ingå i en process av att i nuet minnas allt som varit. En process där vi utifrån våra tidigare erfarenhet går in i en tidsresa där vi skapar och upplever tillsammans med landskapet tidigare erfarenheter. Lite som att vi förenar antropologin med arkeologin och nutid.

Ordbajs för vissa men för mig öppnar det upp mitt sinne och skapar en tankebubbla av magi.

Bilder från Färöarna, där mina steg bara var ett av många, i ett ständigt levande liv.

levande landskap.

Jag tycker att det är viktigt att vi förstår att naturen vi upplever inte endast är en kuliss för mänsklig aktivitet, utan en levande helhet som vi konstant samspelar med. Låter som sagt kanske flum och svårt, men på vandringar i Sverige så är det många av oss som upplever hur stenrösen, gamla gärdsgårdar och dalar får oss att tänka på den vardag som tidigare varit så självklar där. I flera vetenskapliga studier, där människor tillfrågas om varför landskapet upplevs som hälsofrämjande så kommer då och då också just dessa kulturella aspekter upp. Vi mår bra av att känna oss som en del av en historia. 

Stenrösen kickar till liv ett intresse, fascination och nyfikenhet.
En anknytning till de som tidigare varit. 

levande landskap

Men kulturella aspekter behöver inte alls bara vara av människan skapade objekt. Gamla träd, mossiga stubbar, specifika arter ger oss information om att landskapet fått växa vilt. Människor vandrar långa vägar för att nå till denna vildhet och få vila i dess (o)konstruerade och  (o)kontrollerade famn. Studier visar hur orörda landskap får människor att känna sig hemma, som en del av naturen och som en del av ett flöde.

Jag själv stannar upp vid stenhögen som tidigare varit en bostad längs med kusten. Slås av tankar ifall de människor, som för mig levde då,  kanske skulle skratta åt kaoset i det vi kallar nu. Jag tänker på framtiden och hoppas att stenhögen aldrig ska fraktas bort. Att stenhögen sakta ska bli täckt av mossa och lavar. Jag vill ta bort mig själv från landskapet, vill inte vara där och skapa spår.  Andetaget gör sig påmind. Jag andas in saltdoftande vind. Människorna som levde då viskar i form av en känsla. Känslan berättar att jag är en del av stenen, en del av de växter som börjat omringa dess hårda skal. En del av de människor som likt mig vandrat livets stig.   

Det förflutna och framtiden finns i det jag kallar nu.
En känsla av tillhörighet.

P1000786.JPG

The Dwelling Perspective  ger mig det sunda förnuft som både du och jag så desperat behöver just nu. Vi måste börja inse att landskapet, den fantastiska detaljrika scen som vår vardag sker i är levande. Landskapet minns våra handlingar, den kommer ihåg den näring vi väljer att ge och den får ärr när vi förstör dess artrika ekosystem.

Vad vill vi att nästa generation ska minnas när de vandrar på våra stigar? Hur vill vi att våra barn ska må när de själva tar steg efter steg i landskapet?

 En reflekterande Torsdag ❤️💓 
Hur känner ni läsare? Har ni hört talas som The Dwelling Perspective eller liknade teorier? Slås ni också av reflektioner om tidigare liv när ni i sommar upplever vårt vackra landskap?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Våra stenåldershjärnor behöver naturen inte överskattat storstadskaffe.

upload.jpg

Då var det dags igen. Ny krönika publicerad på Vilse.co

Jag kan inte säga att jag är en av de personer som älskar storskaliga stadscaféer. Tycker liksom att kaffet får en annan smak när det kommer med ett slarvigt skrivet namn, i skållhet papperskopp. Jag tar en klunk. Så illa kanske det inte är ändå, men vad gör jag egentligen här?

Jo, livet som bjussar på så mycket utveckling, härliga upplevelser men också mentalt kaos och ständig hets har gjort mig irriterad och svag. Speciellt är det när jag är i större i städer.. då kan jag verkligen känna att mina krafter lätt tar stryk och jag fick jobba hårt med att bara hitta till detta fik. Som tur var ska kaffe vara den pick-me-up vi behöver när allt känns fel. Bara doften av denna underbara böna kan underlätta de största av problem. Lika snabbt som kaffet beställs, går dock denna effekt ut. Jag funderar på påtår och mer långvariga strategier som får våra kroppar att hålla ut.

För de är ju inte bara jag som är sliten! Hjärntrötthet, utbrändhet och överkänslighet är nyord. Enligt rapport från Försäkringskassan är sjukskrivningarna ett samhällsproblem. Ångest, oro och stress hör till vanligheterna. Människor som en dag bara tar slut. Jag slögooglar. Läser texter om att vi har förlorat vår relation till livet. Vad är meningen med allt egentligen? Enligt Socialstyrelsen ökar depression och psykisk ohälsa icke förvånansvärt, även hos barn.

Jag tror att utvecklingen helt enkelt handlar om att vi trycker in och gör för mycket! I vårt livspusslande ska varje sekund planeras in. Att köra bil och ringa ett jobbsamtal samtidigt som vi äter en macka till lunch, är idag mångas “vinnande” verklighet. Hjärnforskaren Katarina Gospic, förtydligar dock hur vår hjärna sett likadan ut de senaste 40 000 åren och därmed inte är riktigt anpassad för multitasking. Fokus, kontroll och olika beslut hit och dit kräver nämligen att hjärnans organisationscentra (prefrontala cortex) alltid är i full produktion. Klart att vi tillslut kollapsar! Våra hjärnor har fått nog och kaffe eller en trendig ny diet nja, det fixar inte de långsiktiga problemen i en sönderstressad kropp.

Kanske är det därför så att våra “stenåldershjärnor” istället behöver blanda all denna hets och produktion med miljöer av enkelhet, återhämtning och reflektion. Att en trygg naturmiljö är det som verkar funka bäst, behöver vi inte tänka länge för att förstå. Rent historiskt har människan alltid återhämtat sig i naturen, en teori som nu är vetenskapligt bevisad.

I bl.a. en studie från Stanford University har forskarna använt sig av EEG för att se ifall det finns någon skillnad på hjärnaktiviteten hos personer som tar en promenad i staden och de som promenerar i en park med biologisk mångfald.
Resultatet var att de kunde se hur de människor som gick i parken hade minskat blodflöde i prefrontala cortex. Det visade sig att promenaden i parken gett det ständigt, aktiva kontroll centrumet en chans att sakta ner. Kortisolet, som hos många av deltagarna låg på rekordnivå hade också minskat i produktion och de uttryckte hur naturen gett dem en möjlighet till självreflektion.

Studier från b.la. Göteborgs grön rehabilitering verksamhet, förtydligar hur skogar, grönområden och brusande hav skapar kravlösa miljöer där intryck får komma och gå, utan att vi ska vara där och peta. Naturen ger inte vår livspusslande hjärna lika mycket att kontrollera och en chans till att bara va, något som för själen kan tyckas känns ganska bra…

Vår respons på naturliga miljöer, men även på sinnesstimuli som får oss att tänka på naturen, är oftast direkt. Forskning visar hur kontorspersonal, genom att de bara förflyttats till en fönsterutsikt av lövträd upplevde hur arbetsmiljön och välmåendet förbättrades, dag för dag. Vi orkar liksom inte leva i ett konstant stadie av kamp och flykt och något så enkelt som att bara lyssna på fågelsång, ger kroppen en mikrovila och lugn och ro ett tag.

För vila är inte så farligt som vi tror. När hjärnan får en chans att andas ut, kommer nämligen de positiva hälsoeffekterna som på automatik. Flera studier visar hur tid i och med naturliga miljöer ökar vår förmåga till kreativitet, nya idéer och innovation. Bättre immunförsvar är också ett resultat. Arbetsplatser med gröna inslag rapporterar mindre sjukskrivningsdagar och förbättrad prestation. Något för er chefer att ta till er!

För vi kan inte längre ignorera vetenskaplig fakta. Borsta bort naturen som något som inte passar in på mig och min livsstil. Naturen kan inte heller bara vara en hobby, som går att utnyttja när lusten utan naturkontakt måste in i vardagen. Jag menar hur jobbigt kan de va att ta en extra promenad eller att bara välja och stirra på ett löv ett tag? För även om jag själv också tycker att en kopp starkt kaffe för stunden smakar och doftar så gudomligt bra, kanske det är det dags att ge kroppen den långsiktiga förändringen den faktiskt vill ha?

I sommar skapa de som inte går att förutse.

De senaste dagarna har jag tänkt på att vi vuxna ska veta och va så himla mycket, hela tiden!

Vi ska ha åsikter om allt och veta vart skåpet ska stå. Vi ska ha kontroll över både våra egna och även andras känslor och tankar. Vi ska ha struktur och en planerad vardag med klara mål.  Läste ett blogginlägg om hur vi blir framgångsrika genom att varje sekund skulle ha sin klara strategi. Jag orkade faktiskt inte läsa hela. Förstå mig rätt, jag himlar inte med att vi som super effektiva myror fyller vårt bankkonto och upplevelsekonto till max. Frågan för mig är dock, om inte denna attityd också kommer med ett dyrt pris där

vi faktiskt börjar förlora livets magi?

upload.jpg

Jag menar som barn är vi ju just som magiska sagofigurer. Brukar tänka att många småbarn ser ut som Rumpnissar som springer runt med stora  "Vaffö gör vi på detta viset? ögon". De undrar och ifrågasätter. De är fundersamma och reagerar på sina känslor. De har inga egentliga fokus eller mål förutom de mest basala. De lever istället för det som sker i nuet och i utforskandet. De är oplanerade, ostrukturerade och jag säger inte att detta är för oss vuxna att konstant va, men nu visar forskning att

det faktiskt vore bra om vi kunde släppa allt fokus ett tag...

upload.jpg

Låt mig förklara. Rent vetenskapligt drivs processen av den mer fokuserade och ”vetande” tanken av neuroner i prefrontala cortex. Det är så vi människor skapar koncentration och blockar ut allt annat flöde. Toppen att ha på möten och absolut nödvändigt för en vardag med livspusslande, men kanske inte jämt och ständigt och framförallt inte när vi nu i sommar vill slappna av.

För när vi tillåter oss själva att inte veta allt ett tag, utan istället nyfiket betraktar att livet, i varje stund är som nytt. Ja, då är det neuroner i parietalloben som sitter i den bakre delen av hjärna som aktiveras. Studier visar att just nyfikenhet är länkat till återhämtning och kan påverka hjärnans elektriska signaler då dessa lugnas ner till en mer avslappnande frekvens.  Fakta är alltså att vi blir lugna om vi väljer att "koppla bort" intellektet och istället reflekterar över att livet är en process som vi kan lära oss mycket av. Forskning visar också att detta i sin tur gör att 

Vi blir mer kreativa och innovativa. Vi kommer med nya lösningar och inspirerande förslag.

upload.jpg

Men vad har då detta med naturen att göra?

Jo, för oss som känner att "vuxenlivet" gjort att vi förlorat kontakten med vår inre rumpnisse, bör enligt forskarna ta oss ut till en park, skog eller mot ett hav. Studier visar nämligen att när vi spenderar tid i nauren så stöttar miljön och omgivningen oss till att bli mer nyfikna. Vi sitter och stirrar mot ett öppet hav, upplevelsen känns direkt och intim. Vi behöver inte vara där och påverka, utan i naturen får vi styras av känslointryck.  När vi går igenom en lövskog så kan vi inte hjälpa att fascineras av skogens detaljer. Vi reflekterar över varför livet ter sig på detta krokiga vis? Vinden ger taktila impulser mot bara ben...

Reflektioner, varför, hur och vad? Visst är det skönt att inte veta ett tag...

upload.jpg

 Flera studier berättar också att de som spenderar mer tid i naturen och i spontan nyfikenhet känner att de efteråt i "vardagen" kan prioritera bättre. Kanske är det därför så att den närvaro som kommer i naturen, kan tas med in i dagliga livet och ge harmoni och känsla av utrymme.

Själv upplever jag att stunder i vardagen där jag  låter nuet guida, skapar de magiska som faktiskt inte går att förutse...

upload.jpg

Så nu i sommar försök att inte  planera varje sekund. Lämna istället andrum till att bara va! Gå ut en timme eller bara 10 min, utan att de är en promenad från a till b. Låt istället nyfikenheten guida och berörs av de du känner, hör och ser. Ta in alla små detaljer av din upplevelse. En bra idé är att faktiskt gå ut med mindre barn då de per automatik får en att leva i deras magiska verklighet...

upload.jpg

Kan tyckas svårt i början, speciellt då vi är så vana vid prestation och driv. Försök därför att inte ge upp, utan träna din hjärna att vara i nuet, likt du tränar din kropp. Va med alla de där tankarna om att du borde göra något vettigare. Låt de komma och gå. Bli till och med uttråkad men bara fortsätta uppleva livet ändå. Något jag själv fått öva på!

Tillåt naturen att påverka dig och upplev de som du som sagt Inte kan förutse!!

Har skrivit HÄR om mitt egna motstånd som var tvungen att brytas och sedan blev en fanatisk kväll i närvaro med månen. Som sagt måste själv utmana mig själv med att omfamna nuet mer....

Men nu vill jag höra från er läsare. Är ni bra på att omfamna nuet? Kan ni uppleva att det är skönt att koppla bort den där konstanta kommentatorn och kontrollanten ett tag ? Vill också kolla med er om ni vill ha mer länkar till vetenskapliga artiklar? Säg då bara till!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Barn behöver naturen för deras utveckling. Nu kanske det är dags för mig att ryta.

Eftersom jag själv inte har egna barn har jag medvetet avvaktat med att skriva om betydelsen av just barns naturkontakt. Kanske för att jag känner att det är svårt att tycka och tänka utan egna erfarenheter, men också att jag rent akademiskt inte inriktat mig specifikt på denna målgrupp.

Barns naturkontakt har dock, alltid väckt mycket känslor. Bara tanken på att det idag finns små människor där ute som växer upp utan att ha druckit vatten från en bäck eller bara fascinerats över myror under en sten, kan jag inte hjälpa att funderar på vart vi egentligen är på väg .

upload.jpg

Det är ju heller inte barnens fel. Nej, de kan ju inte hjälpa att naturen blir allt mindre fysiskt tillgänglig. De kan heller inte hjälpa att studier, som denna, visar hur föräldrar inte har tid med att ta ut sina barn i naturen vilket gör att allt flera växer upp och kanske rent av är rädda för smuts och alla farliga djur.

När lekplatserna på skolorna enligt en ny rapport från SCB, läs mer HÄR, drastiskt i yta också minskar, inte bara för att skolorna har mer barn, ja då känner jag bara ren frustration och ilska. För jag förstår att det finns olika faktorer ex.relaterade till klass som gör att vissa barn växer upp med mer tillgång till naturen än andra, men borde inte det finnas lagar som ändå gör att skolorna tvingas ge mer än en yta av typ två parkeringsplatser, för barnen att springa runt på. Enligt rapporten, kan ca 63 000 barn i Sverige, få svårt att utveckla det lek och sociala samspel som de behöver på grund av minskad utomhus aktivitet. För att läsa om hur de ser ut i din kommun kan du klicka HÄR.

Jag själv, vill ju bara ryta!

För barns naturkontakt är som sagt superviktigt för att barnen ska växa upp med rätt resurser och balans i ett allt mer hektiskt liv.

Att göra smörblomme-örhängen är en liksom en viktig grej!

barns naturkontakt

Forskning både internationell och nationell pekar i stort sätt på samma sak. Barn som spenderar mer tid i naturen har en förbättrad hälsa i relation till barn som har mindre tillgång till naturliga miljöer. Flera studier understryker hur barnens kognitiva processer utvecklas i naturen och att denna miljö stärker barnets förmåga till kreativitet och uppmärksamhet. Detta gör i sin tur att fokus, koncentrationen men även glädjen till lärandet ökar, vilket skapar en bättre arbetsmiljö för lärarna.

Det förvånar kanske inte heller att barn som har större tillgång till utomhusmiljöer har förbättrad motorik och rörelsemönster. Detta gör att deras fysiska hälsa stärks, vilket i sin tur minskar risk för övervikt och sömnsvårighet. Naturkontakt är som sagt också ett verktyg för att motverka aspekter av klasskillnader som annars starkt korrelerar med barns hälsa. Statistik visar att barn som bor nära grönområden uppvisar mindre klassrelaterad ohälsa.

Naturen  dömer dig inte utifrån hur du ser ut. Naturen struntar i fall du bär trasiga skor.
I naturen är vi alla lika värdefulla!

barns naturkontakt

Intressant, är också att SCB rapport nämner att  barn som är mer i naturen är bättre på sociala samspel. Amerikanska forskare förklarar hur utomhusmiljöer gör att barnen blir bättre på att kommunicera sitt behov men även bättre på att lyssna på andra och lösa potentiella konflikter. De "små vuxna" blir alltså till bättre medborgare och rent internationell diskuteras också hur barn som i barndomen fått en känsla för naturen också agerar mer miljömedvetet.

För mig handlar det kanske främst om att barn inte bara är barn, utan målgruppen är full av små individer som alla förtjänar att få de bästa förutsättningarna. Vi vuxna, som till viss del verkar ha förlorat fotfästet om vad som är viktigt ska inte begränsa dessa individer. Alla människor förtjänar möjligheter till att se magin i det lilla. Det är väl inga robotar vi vill skapa som bara uppfyller nästa mål!

Nej, i alla fall jag vill ha en framtid av människor, som vet att de är en del av de regndroppar som faller emot fuktig panna...

Inget gör mig därför gladare när jag får "låna" min systerdotter under en dag. Hon lär mig att upptäcka naturen på helt nya magiska sätt. Hon får mig att komma tillbaka till fotfästet och minnas hur de va när jag levde från stunden och dag till dag.

barns naturkontakt
upload.jpg

För er som vill veta mer om barns naturkontakt och hur denna kan främjas kan jag verkligen rekommendera Bloggen Lanclin. Plattformen drivs av förskoleläraren Linnea och jag hämtar faktiskt mycket tips för min egna naturkontakt där, då sidan inte bara är inriktad mot barn.

För er som gillar Facebook kolla in Inspirationsgrupp i naturen runt husknuten för förskola/skola,  men även Idébank för natur/teknik här tycker jag att det samlas många olika tips och även reflektioner som ger en chans att reflektera. Kolla även in hemsidan Children and Nature network, fylld med internationella studier och matnyttiga fakta.

JUST DE! Vill bara säga att jag förstår att mitt rytande bidragit till en generalisering av  målgruppen ”barn”  som i detta inlägg är väldigt bred. Det är stora skillnader i behov och resultat mellan en 4-åring och en 16-åring. Jag har heller inte valt att precisera eller ta upp vad som gäller kring olika funktionsvariationer. Känner att specifika målgrupper kräver en större reflektion än mitt rytande!
Är du intresserad av mer info? mejla istället mig, så kan jag specificera vad som gäller för just dessa😊

Men nu vill jag höra från er! Jobbar du på förskola, skola och vad tycker du om SCB´s rapport. Har du erfarenhet av att jobba med barn i naturen? Vill du dela med dig av din erfarenhet?
Vill jättegärna lyssna och suga åt mig mer information från er alla, som sagt så brinner mitt hjärta mycket för detta tema.

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

 

Föreläsning och Natur Glädje

Nästa vecka så åker jag till Åland och föreläser. Ska bli så spännande, då de är första gången jag gör min föreläsning utomlands :D Varje gång jag ska ut på resa så väcks ett pirr i magen och tacksamheten över att få göra det jag gör ökar!

Föreläsning kommer att hållas i samband med en Vernissage med ett utbud av foton relaterade till att må bra i Naturen. Passande tema för mig och det är Ålands Natur och Miljö, tillsammans med fotoklubben Obscura som sammankallar. Det ska bli så härligt att få se alla  fotobidrag, tycker ju själv att kameran är ett fantastiskt verktyg för att upptäcka naturen. Hmmm får bara se till att inte fastna för mycket och glöma av att föreläsa.

Läs mer om Föreläsningen här.

Kanske syns vi där?

Natrens hälsoeffekter föreläsning

I Naturen stegar jag bort från krav.

Ny krönika för Vilse.co

I naturen stegar jag bort från krav

Vad ska du bli när du blir stor? Minns ni frågan som dök upp lite här och var i barndomen, främst av snälla far och morföräldrar, med kärleksfulla ögon och godhjärtade intentioner. Lite enkelt svarade vi säkert det coolaste vi visste och hoppades se stoltheten lysa i deras förväntansfulla uttryck.

Men frågan om vad vi ska bli, slutar ju inte efter släktkalas att styra våra liv. Även i skolan är barns framtidsplanering en åsiktsladdad, statlig angeläget och värre blir det. Minns ni högstadiet? Där räckte det inte med att skylla på, hur ett hormonpåslag gjorde att en varken visste upp eller ner. Nej, för samhällets bästa skulle jag ”hitta just min väg” genom gymnasievalet och ut i en samhällsnyttig riktning.

Jag minns till och med att jag fick träffa en studievägledare lika godhjärtat som mina släktingar, som faktiskt tog på sig ansvaret att guida mig mot framgång. Svårt uppdrag. Stackars människa. Hon var ju bara en representant från samhället, som ville att jag skulle lyckas. Jag tänkte främst på nästa fest. Längtade efter nya sms, på min nokia mobil. Fast, kanske ännu mer på att få vara fri och skapa min egna stig.

För som trettioåring, är jag som vanligt i skogen och ”steg för stegar” som jag kallar det. Jag ser hur nya knoppar växer, jag studerar mossan och skrattar åt mig själv att jag trots så många floror, kan vara så dålig på att artbestämma. Jag rör vid stenens hårda kant. Jag reser mig och läderkängorna gnisslar mot trädrötternas glatta yta. Jag tittar upp och undrar ifall de kanske blir lite regn framåt dan. Luften känns fuktigare, men själen känns äntligen vid liv.

Här går jag steg efter steg och jag ser inte det jag kom till skogen för att se, utan jag ser det stunden har att ge.

Jag stannar upp, kanske har jag gått i cirklar, magen säger frukost. Jag borde snart försöka “hitta” hem. Men jag stannar kvar. Några minuter till. Låter den lätta själen, få lite extra utrymme att vandra fritt. Känslan av frihet blandat med enkelhetens nöjdhet. Kanske behöver hela samhället mer av det här?

För när skola, samhälle och även godhjärtade familjemedlemmar vill att jag redan som barn, ska veta min ”rätta” väg, så börjar min kropp bara skrika efter mer frihet. Jag vill få vara på platser där jag inte behöver veta nästa steg. Jag vill i nuet få välja höger eller vänster och inte bara gå från A till B.

Mest av allt vill jag se de jag ser och inte av andra få höra vart jag ska.

Jag tror inte heller att jag är ensam om att njuta av denna okomplicerade tillvaro. Du som läsare kanske till och med kan känna igen dig i den där friheten, som kommer ifrån att i naturen ”steg för stega”. Begrepp som att ströva, strosa och flanera måste ju ha kommit till av en anledning?

Fast, enligt Wikipedia är de flesta av dessa ord, kopplat till en människa med mycket fritid. Där passar mitt egna ”steg för stegande” inte riktigt in. Jag menar, jag är verkligen inte är en person med en massa ”fri-tid”. Jag är nystartad egenföretagare, som i kombination med masterutbildning försöker att få vardagsstrukturen att funka. Jag planerar, utformar visioner, och jobbar efter specifika mål. Att jag skulle ha en oändlig massa ”tid” utan riktlinje och intention, stämmer inte och är faktiskt inte det jag gillar. Lite så att jag till och med går igång på att vara i en planering och utvecklingsfas. Kalla mig hjärntvättad om du vill.

Men nu är vi återigen tillbaka, i nutida skogen. Jag har inte gått hem ännu, utan jag ser hur ekorren byggt kotthögar av rester från sin senaste måltid. Jag märker hur den där fågeln, som sagt har aldrig varit bra på namn, säger god morgon till en ny dag. På stubben sitter jag. Magen kurrar fortfarande.

Tänker där och då, att det inte är något fel med att vilja nå sina drömmar och redan som barn vara med och förändra. Men faran med detta är att vi med klara mål i sikte missar det som finns med oss i nuet. Vi glömmer bort det egna valet och lever samhällets framtidsplaner och inte våra egna.

Så för mig blir “Steg för stegandet” en allt mer prioriterad aktivitet. Här går jag i skogen. Gör mina egna stigar, utan att riktigt veta vart jag ska eller vad jag vet. Det finns inga rätt eller fel, utan jag “steg för stegar” precis dit jag vill.

Planera för Odling. Planera för ditt liv.

Detta inlägg är ett samarbete med Brantas Gård.

Att leva ett liv där vi ger utrymme för utveckling och förändring fast lika mycket utrymme till stunder av vila och lugn, ja de är skitsvårt! Jag menar, som människor vill vi ju så mycket och under de dagar när vi är fulla av energi och inspiration, då är allt underbart lätt. Vi bokar nya kurser och startar projekt. Vi drivs av utveckling och vill lite klychigt ” skapa det bästa möjliga i både vårt och andras liv". Men, så sitter vi där nästa morgon. Totalt med motsatt kraft. Vi kanske är ledsna, oroliga och den där fulla kalendern blir faktiskt bara en stress när allt känns som ren skit.

Dessa stunder brukar jag bara orka att med tomhet stirra. Tur att sommarens löv är så vackra.

Balans
Balans

I förra veckan fick jag hem boken Jorden vi ärvde. Drömmen vi levde, skriven av Christina Almén som tillsammans med maken driver Brantas Gård. I boken får vi tips om hur vi kan bli mer självförsörjande genom att leva närmare naturen. Okej?! Helt annat tema, tänker du. Så låt mig förklara.

Denna bok är fylld med annat än bara täckodling och recept på färsk tomatsalsa. (Även fast jag blir så inspirerad att börja). Christina har nämligen fått mig att tänka på ifall vi kan låta hennes självförsörjar-perspektiv ligga som en guide, för hur vi bättre kan planera för lite mer balans i vårt liv.

Skrattade därför till när de på s.134 står just,
Planera för din odling, Planera för ditt liv
.
Livet är så härligt tajmat!

 Bild: tagen av Sandra Junhammar

Bild: tagen av Sandra Junhammar

För på Brantas gård verka man inte göra massa nya projekt, hej vilt. Det viktigaste i resan mot självförsörjning är faktiskt att inte gå all in. Små, enkla steg är det bästa. Alla förändringar och alla de processer som sätts igång ska orkas med och kunna underhållas.  På gården går det inte att bara producera och producera varje dag, utan varje process kräver en grundstruktur och en bra bas. Jag menar, många frågor måste undersökas innan man kan börja odla den enklaste av tomat. 

Vad behöver just denna tomat för jord och näring? Måste vi med växelodlingen avvakta till nästa år? Vilka faktorer i landskapet gör att tomaten kan växa på bästa sätt? Hur mycket av den där tomaten behöver vi egentligen? Vad har vi lärt oss från tidigare erfarenheter?

Att tänka till och att förbereda, är en självklarhet. Balans mellan "input och output" är här, A och O.

Jorden vi ärvde, Drömmen vi levde, är som sagt, full av tips och bra fakta, men jag tar främst med mig deras livsperspektiv. För den där viljan och energin i all sin sprudlande kraft måste planteras rätt. Speciellt,för oss människor som liksom inte riktigt kan sitta still när de är så mycket vi vill. Även Christina, skriver också att det här med balans är svårt. ”Jag vill hela tiden ha mer, göra mer. Det är svårt att hitta balans där jag känner mig nöjd".

På Brantas gård, gör de i alla fall ett försök. De vågar testa och de tvingas med sin odling att reflektera och lägga en plan utifrån just sina förutsättningar. De tvingas med sin livsstil att lägga en struktur så att det finns utrymme för att så och plantera nytt ,men även utrymmen för att skörda och bara njuta av allt livets goda.

Jag läser, tar en sked av morgongröten. Blir inspirerad av alla bilder i boken, kollar på min "att göra lista", stannar upp och tänker till.❤️

 Bild: Tagen av Sandra junhammar.

Bild: Tagen av Sandra junhammar.

För er som vill läsa mer om Christina och hennes familj så gå in på deras hemsida www.brantas.se. För att själva åka dit och kanske köpa ett och annat är deras Facebook sida fylld av aktuella uppdateringar. Vill du kanske faktiskt veta mer om självhushållning, så är boken perfekt och fylld av tips. Sandra Junhammar som tagit några av bilderna i inlägget har också gjort en större beskrivning av boken. För att beställa ett eget exemplar så kan du gå in Här. Christina har även skickat med en rabattkod och fram till och med den 31/5 får du boken för 200 kr + porto, om du anger koden ”vårkänslor” i meddelanderutan vid beställning.

Kom gärna med era egna tankar om hur ni tänker kring, balans och planering i livet? Vad gör ni för att inte ta på er för mycket? Hur ser ni till att era "frön" får växa på bästa sätt?

Gillade du också det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!  Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Regn! Ett liv, en passion!

Marcus kontaktade mig via facebook och snabbt förstod jag att han hade en passion till naturen, men kanske framförallt en väldigt schyst och bra inställning till Regn. Jag ler när jag ser bilderna på picknick, promenader och fikastunder, trots skyfall. Jag kan liksom inte hjälpa att med dessa bildar dras in i hans ganska ovanliga engagemang.

För visst är de annars så, att många av oss inte skriker av glädje när det regnar. Vi älskar att kommentera på hur "uschligt" "grått" och "träligt" de är ute, så fort en regndroppe börjar falla ifrån skyn och tro mig, även jag sitter ibland inomhus och muttrar.

Ja, en kärlek till regn hör inte alls till vanligheterna men är inte de lite konstigt. Jag menar tänk, så mycket vi surnissar missar. Jag låter Marcus berätta mer...

Ps: Alla bilder är Marcus privata.


Regn! Ett liv, en passion!

Hej mitt namn är Marcus Roos, är född och uppvuxen i Malmö. Denna text handlar om min kärlek till regn, det som många förknippar med deppighet och tristess. Men behöver det verkligen vara så?! Jag hoppas kunna inspirera er till en lyckligare vardag i regnet, genom att delge min kärlek och passion till det som ger oss vatten i kranen varje dag. Jag slänger också in lite tips och råd för ett närmare liv med regn och vad som gjort att jag fåtten sådan passion för detta fantastiska väder.

-Nu säger jag inte att alla ska bli en "regnmänniska" som mig, men många hade kunnat kunna ha en så mycket bättre relation och en bättre livsstil runt regniga dagar. Jag menar kolla bara på dessa regndroppar är de inte vackra...

Kärlek till regn
passion för regn

Chocken & sorgen!

Det var slutet av September 2016. Efter mycket gassande i solen under en och en halv månad, var det dags att lämna stan och ta sig till skogen. Men när jag kommer ut får jag den stora chocken. Nästans 6 veckor utan regn hade torkat ut den stora bäcken till 60-70%. Löven började falla i förtid. Brunsvarta av torka. Det skar i hjärtat och tårarna rann. Skogen höll på att kvävas av torkan och jag kunde inget göra.

Frälsningen!

Tiden gick, höstens regn började så smått komma igång. I mitten av december efter några dagars konstanta regnande kom jag ut och lyckan blev total. Bäcken var bräddfylld och små våtmarker började att synas. Det var som att naturen tackade mig för min oro och sorg tre månader innan. Naturen gav mig tillbaka sin kraft

Jag lade mig ner. Lät regnets ljud tala till mig. Jag mös och bara låg och tog emot det som hade fått skogen att återhämta sig. Jag och skogen njöt av allt regn, vi ville inte det skulle sluta. Efter den dagen har jag förstått vad regn verkligen är. Det har blivit en passion något jag lever med och kan längta efter dagligen. Det ger mig som stadsbo ett lugn inget annat ger mig och en chans att få leva ut den lilla barnslighet som finns inom mig.

Ta del av det härliga ljudet. Känslan att gå i den där vattenpölen. De vackra bilderna man kan få. Tänk på allt liv regn ger oss, som många andra på vårt jordklot inte har.

Att älska regn
att älska regn

Tips på att leva med regn.

1. Ta dagen och årstiden som den kommer.

Många har ett ideal att på vintern är det en massa snö och på sommaren ska vi sola och bada. Men det blir inte alltid så. Vintrarna speciellt här nere i Sydsverige blir allt mildare och regnigare. Svensk sommar har alltid skiftat dessutom är åska och skyfall allt vanligare. Ta del av det vädret som erbjuds.

2. Byt regnkläder, var färgglad & var bestämd.

En förutsättning för att leva med regn är kläderna. Bekväma gummistövlar är ett måste. De ska vara bra kvalitet. Kanske kostar en hundring extra men de ska sitta bekvämt och hålla. Byt ut allvädersstället! Det andas inte bara in luft, det andas in fukt också. Det är ingen skräll att föräldrarna tvingade på en dem där galonisarna när man var mindre. Skaffa in dem igen. De håller bättre, tål hur mycket vatten som helst. Välj kläder med PVC beläggning, tål vatten och vind och sitter bättre än PU material. Tycker också att ni ska välja färgglada galonisar! Det förgyller både din egen och andras gråa vardag.

3. Ändra inte vardagen.

Har du gång och cykelavstånd till jobb eller skola, undvik att ta bil, och kollektivtrafik när det regnar. Man får en bättre vardag, får vardagsnatur samtidigt som en sparar pengar. Dessutom är regn lugnande. Efter en hektiskt skoldag eller arbetsdag är det otroligt avslappnande att cykla hem i regnet.

4. Bestäm specifik utomhusaktivitet.

Bestäm en aktivitet eller övning som du tycker om. Kan ju vara hur enkelt och litet som helst  Gör sedan denna aktivitet varje dag när det regnar. Detta kommer göra att du ser fram emot en regnig dag oftare. Tips, är att exempelvis sätta dig i gräset eller lägg dig ner på marken och bara lyssna. Ljudet av regn är lugnande för själen.

5. Släpp loss!

Regn är kul. Bli lite barn igen. Gå i vattenpölen som du gjorde som barn. Släng dig ner bland löven i höstrusket och slå dig ner och ät lunch bland vitsipporna i vårregnet. Ni som har barn. Klä er som dem och var med och hoppa i den där djupa vattenpölen och var med och bygg det där sandslottet.Det kommer ge dig och ditt barn ett starkare band, samtidigt som du föregår med gott exempel.

Tips på länkar och hemsidor.

 Ocean har många praktiska plagg med variation i material och färger.

Farmerrain har många olika kläder. Hängselbyxor, midjebyxor och overaller och många olika färger och färgkombinationer. Framförallt för dig som vill vara lite äventyrligare.

Kolla även tradera och blocket med jämna mellanrum och sidor specialiserade på arbetskläder.


Är du intresserad av att själv vara med och berätta om din speciella passion och relation till Naturen? Ta kontakt med mig så kan vi jobba ihop!

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Naturen- En instagramvänlig produkt

En av de podcaster som kontinuerligt nedladdas i mitt flöde är Vilsepodcast. Du kan också söka vidare HÄR. Orsaken till att just Vilse blivit en långvarig favorit, är att den blandar intressanta teman med fascinerande verklighetsskildringar och djupgående samtal. Nils som är skaparen av Vilse har nämligen den förmågan.

Han frågar lite extra, ser detaljerna och lyfter fram det mänskliga.

Vilse.co har blivit mer än bara en podcast och Nils gör också ett fantastiskt jobb med att  publicera artiklar och krönikor. Tycker så mycket om detta tänk, då jag tror att vi måste börja jobba mer tillsammans.

Stötta varandra i olika projekt.

Denna vecka är det min tur att vara gästkrönikör. Har aldrig skrivit en krönika förut, men kände att jag vill utmana mig själv och mitt skrivande. Jag har vid publicerandet av denna text fått stoppa mig själv från att gå in och ändra om lite i texten. Kritikern som lever inom mig vill göra om, göra bättre, men vet ni?

Jag är bara så nöjd att jag vågade.

Att våga uttrycka sig, sätta ord på virrvarret av tankar är inte lätt, men jag hoppas att ni genom denna krönika får inspiration till att upptäcka naturen på ett enklare, lugnare och i grunden mer hälsosammare sätt.

För visst är Instagram och sociala medier ett fantastiskt verktyg, men att vara
med processen av naturen är där Magin sker.
Glöm inte det! 

Här kommer nu krönikan

instagram-natur-vilse-770x550.png

Hur är egentligen vårt förhållande till naturen, är naturen bara ytterligare ett sätt att bygga vår identitet genom sociala medier: hur ska vi förhålla oss, var det bättre förr? I veckans krönika så debuterar Josefin Wilkins som krönikör.

Jag scrollar igenom mitt instagramflöde och inser att vår relation till naturen förändras snabbt. Även när du läser dessa ord, sker effektivisering över våra ovetande kroppar och ny teknik lanseras i reklampauserna på vår favoritserie. Människan rör sig inte i samma värld eller takt som förr och vår relation till naturen verkar allt mer avgränsad.

Missuppfatta mig inte nu, utan jag tror “allmän” Svensson i lunchrummet, fortfarande värdesätter att vara ute i naturen. Ännu pulserar allemansrätten i våra blod. Men frågan är hur vi nu relaterar till dess ekolod?

För den breda befolkningen är nämligen naturupplevelser en instagramvänlig produkt, som med tidsbrist, effektivt ska avklaras. Vi ska till Nordnorge eller kasta oss ner för det brantaste av stup. Vi bokar pilgrimsvandringar för inre reflektion, men tid för relation och att faktiskt Vara med naturen. Nja, det fylls inte många almanackor med.

Jag är rädd att sättet vi lever på idag håller på att förstöra vår relation till naturen. Tror du mig inte så observera bara hur vi väljer att planera våra natursemestrar. Det är kartor, GPS och den rätta tältutrustningen, med det senaste inom Gore-Tex som ska med. Vi ska nå vårt mål med högsta bekvämlighet. Skyddas från naturens krafter och samtidigt exploatera både den och oss själva på ett fläckfritt instagram.
Att en söndag, se ett löv falla ner. En onsdagskväll samla pinnar för en enkel brasa eller när som helst ta sig till närmsta skog och sätta sig på en stubbe. Det är det nog bara hippies eller nytänkande ”skogsbadare” som gör.

I naturvårdsverkets rapport ” Den viktiga utomhusvistelsen” visas inte ett trendbrott för framtidens ”vuxna”. Föräldrar uttrycker rädslor och markerar utomhusvistelsens stora risker. Ska barnen ut i naturen så ska detta kontrolleras. Med grindar och betong på lekplatserna ska nog alla kunna skyddas.

Så, vad är det jag då menar? Var vår relation till naturen bättre förr? Kanske? kanske inte.
Jag är ingen vetare av allt, och lita på mig även jag har nya vandrarskor och naturupplevelser i Lofoten i sikte.
Det jag dock hoppas på är en ny trend där vi slutar att bygga upp murar mellan oss och naturen. Slutar att göra den till ett Facebookevent och slutar att tro att vi är smartare än den.

Istället vill jag se mer av människor som pausar sitt scrollande, finns tydligen en app för det och bara andas tag. Människor som går till biblioteket för att shoppa naturkunskap, istället för ett nytt stildrag. Människor som lär nästa generation att naturen, är en del av vår kroppsliga funktion.

Gillade du också det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!  Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3

Internationella skogsdagen: Med kärlek till skogen!

Idag är det den internationella skogsdagen.

 Dagen då hela världen firar de gåvor som skogar och träd ger oss,
säger Jan McAlpine, chef för sekretariatet ”United Nations Forum on Forests”.

Jag själv följer Mr McAlpines ord och minns med tacksamhet vad det var som fick mig att starta Vara med Naturen från första början. 

För som jag beskriver i denna lilla korta filmsnutt, så började min resa som företagare med den känsla av andrum som jag får när jag är ute i naturen. Trots detta utbildade jag mig till socionom, jobbade som flyktingsamordnare men känslan för naturen, den bara fortsatte och gro. Till slut var jag tvungen att inse att naturen behövde mer utrymme att växa & Vara med Naturen bildades av just kärleken till denna del av mitt liv.

Jag har skrivit om min kärlek till naturen HÄR.
Men idag ville jag fira med en film :)

För tack Skogen & Naturen

Tack också alla ni som arbetar för naturens rättigheter och driver en sådan viktig kamp att bevara naturens kraftfullhet.

Ps! För er som bor/befinner er i städerna! Temat på internationella skogsdagen i år är:  Naturen i staden. Så alla stadsbor se till att ge stadsnaturen lite extra kärlek idag.

Krama ett träd i en park, vissla tillsammans med en fågel
eller bara njut av att ogräset får växa igenom den tuffaste av asfalt.

❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Vårdagjämning: 5 orsaker till att fira

Jag tycker det är viktigt att vi uppmärksammar och firar naturens rytmer. Minns ni exempelvis Champagnefesten i Vintras? Tycker liksom att vi firar ju allt annat. Det är kanelbullens och våfflans dag blandat med halloween, men enligt mig borde vi  kanske puscha lite extra för de traditioner som vi alla, oavsett religion, kön, etnicitet, kultur, norm, pengar på kontot är påverkad av.

Jag menar, det som händer med vår jord den 20 mars kl 16.15 svensktid är enligt mig för bra, för att bara ignorera & missa.

vårdagsjämning

Det är nämligen Vårdagjämning & Jag ger dig 5 orsaker till varför just du ska fira.

Men  först vad är egentligen vårdagjämning? Jo nu är det den tid på året då jordens syd- och nordpol exponeras precis lika mycket mot solen. Jorden står därmed helt rakt upp och syd- och nordpolen står lodrät mot varandra i jordens omloppsbana runt solen.

Väldigt enkelt uttryckt, så innebär detta tillstånd att natt och dag ungefär är lika långa, men att dagarna framöver blir längre.

För den som vill veta mer om Vårdagjämningen i detalj, är detta en Toppen bra sida.

Men jaha, is that all, tänker du. Låter vårdagsjämningen kanske inte tillräckligt häpnadsväckande för att fira.
Well, du bestämmer men låt mig i allafall  få ge dig min lista.

5 orsaker till att fira vårdagjämningen.

1. Våren är på väg: I England kallar man faktiskt denna tid på året, Vårens första dag. Är inte det härligt! Själv är jag lite trött nu på vinterns drippande och droppande, för att sedan komma tillbaka och även fast snön verkar hålla i sig ganska länge, så får ordet vår mig att tänka på all den grönska som nu väntar. 

Jag var faktiskt ute här om dagen, hittade en icke-snötäckt bit av mark och stoppade mina fingrar i jorden. Jag kände kraften som finns i det nya, i det som väntar och på våren upplever jag det som att vi alla tillsammans är redo att växa.

Är inte denna bild helt magisk, livet kan växa på varje gren.

Vårdagsjämning

2. Snart dags för sommartid! Helt sjukt egentligen att vi kontrollerar tiden så här, men under natten från lördag 24 mars till söndag 25 mars så får vi äntligen ställa om klockan. Förutom att vi får sova en timma mindree, glöm nu inte detta! Så får vi även fram till midsommar njuta av att varje dag blir Längre! Åhh, tankar om ljumna kvällar utomhus med mat och trevligt sällskap, strömmar igenom hela min kropp. Vill börja boka in dessa redan nu!

3. Dagarna blir i tid längre och därmed också varmare. Då jag valt att flytta ifrån staden så kan jag verkligen, känna i luften hur den kalla kylan sakta förlorat sin skärande känsla. Det finns, trots minusgrader, en underliggande värme i luften, som nu smälter en spänd kropp och

" The winterwind is definitely starting to loose it's grip”

Som Matthew utropade i köket förra veckan. Själv, fylls jag av en känsla av tacksamhet, då just värmen är så viktigt för min kropp.

4. För att skapa nya traditioner: För mig är det viktigt balansera upp social media, eget företagande och jobb med rutiner där jag minns hur naturen är en del av hela mitt kretslopp. Både du & jag är av naturen och inom slit och släng samhället, känns det viktigt att ta upp gamla traditioner som dels förlorats. Det handlar inte om att gå tillbaka och leva som nomad utan blanda upp. Ta det bästa från vår kultur men minnas all den visdom som finns i vårt ursprung.

 BIld: Karoline Jönsson

BIld: Karoline Jönsson

5. Som en KICK-OFF till att starta något nytt! För att fira blir det denna gång ingen champagne, utan istället ska jag grodda. Mina fingrar är nämligen inte så gröna, men som en klick-off på att faktiskt försöka att börja odla lite mer, så låter groddning som en bra start. Har ännu inte bestämt vad, men blir så peppad varje gång jag läser inlägg från bloggen självhushållningsprojektet där Karoline förmedlar ett enkelt sätt att leva. Göra lite här och lite där. 

Jag menar, kolla bara på ärtskotten som groddats på bilden ovan. Det är väl något även jag borde klara.

Detta blev ett väldigt "peppande" inlägg och jag vill bara skriva, att jag personligen känner människor som upplever att våren/ ljuset och allt det som nu händer, också kan vara jobbig. Det är viktigt att alla känslor uppmärksammas.

Så nu vill jag höra från er, hur tänker du kring våren?
Har du tänkt att exakt kl 16.15 vara med och känna rotationen eller har du några andra orsaker till att fira?

Fler inlägg:
Henrik Hallgren: Människor är också natur
Eva Sanner: Bli vän med mörkret
Alla våra hjärtans natur
Vintersolståndet. Missa inte årets viktigaste julfest
 

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Naturen är inte bara en hobby!

En sak som förbryllar mig lite, när jag föreläser och pratar om naturens hälsoeffekter, du kan läsa mer om dessa HÄR, är att människor verkar tro att jag är där för att snacka lite gött om en slags hobby.

Naturen ses som ett intresse och något som främst lämpar sig för ecohippies eller sådana där friluftsälskare med neongröna regnfodral.

Lyckligtvis, brukar det vara vissa som efter föreläsningen kommer fram till mig med ändrad inställning. Först pustar jag ut, skönt att någon har lyssnat :) Men sedan fylls jag även av tacksamhet av att några få ändå har snappat upp hur

Naturen kanske rent av är grundläggande om vi vill leva ett liv med närvaro och energi.

naturen ett hälsommare liv

Låt mig förklara. Vi är alla ganska medvetna om och kanske till viss del lite uttråkade, av att höra om hur viktigt kost och fysisk aktivitet är för vårt välmående. Vi lever i ett privilegierat land och vi har därmed redan nu, mycket kunskap om hälsa och hur vi kan ge våra kroppar rätt förutsättningar till att faktiskt må bra.

Hälsosnacket har verkligen sjunk in i vardagen och även förändrat många beteenden. I allt från släktmiddagar, till på  jobbets APT:N så uppkommer samtal om friskvård och Tabata, samtidigt som skvallerpressen förmedlar om goda val för just din tarmflora.

Att vi fattat att hälsa är viktigt är därmed ingen Nyhet

Många av oss tar också medvetna val i vardagen riktade mot just att stärka sina kroppar för att ge dem kraft och energi. Efter ett tag minskar motståndet och valen slutar att bli just val, utan ses istället som en uppskattad vana, vi faktiskt ser fram emot.

Det är väl där jag vill att även naturen ska landa och prioriteras, liksom inte bli ett val utan en del av en livsstil. För börjar vi med kunskap förstå de vetenskapliga effekterna av naturen så kanske vi med denna kunskap också kan förstå att naturen, likt kost och träning bör ses som en vald hälsostrategi.

Mitt mål är därför inte att tvinga folk att rent magiskt börja älska naturen. Nej, det intresset kan jag ha för mig själv! Och jag är inte här för att snacka om att alla ska upp på Kebnekaise, eller spendera sina helger i vindskydd med bränd korv.

Istället vill jag höja nivån på sättet vi pratar om naturen så att den inte bara blir en hobby utan en del av ett hälsosammare liv.

Är detta viktigt? Vet inte de flesta detta?

Dessvärre inte. Se bara på sjukvård, äldrevård, psykiatri eller inom grupper för stadsplanering. Det känns som att vi har vetat om naturens hälsoeffekter under en lång tid, ändå tas dess unika kvaliteter inte på allvar! Varken i offentlig sektor eller i samhällsdebatter kring hälsa. Enormt frustrerande!

Därför är det nu är så fantastiskt att forskningen inom naturen kopplat folkhälsa äntligen skapar kvantitativ data och rena forsknings resultat. 

Nu ska ropen över hela landet skalla!

1 (56).JPG

Okej, verbal orddiarré är officiellt över 😊

Nu vill jag höra från er läsare! Många av er har jag ju inte träffat och jag är så nyfiken! 

Ser du naturen främst som en skön hobby? Inget fel med detta men hur ska vi göra för att stärka naturens krafter i hälsodebatten?

Mer om mina föreläsningar finns HÄR

ÄVEN ETT STORT OBS, känner att jag måste få med detta här!!! Hälsa är alltid individuellt och endast du vet exakt vad som bör prioriteras i ditt liv. Har skrivit om det HÄR, och jag hoppas därför att ni inte tar detta inlägg som hälsohets♥️

Liknande inlägg:
Fraktaler: För hälsa & känslomässig harmoni
Forskningsrapport: Bli kvitt prestation och stressfyllda krav.
Forskningsrapport: Sluta älta i naturen

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen

Forskningsrapport: I Naturen bli kvitt prestation och stressfyllda krav

I både möten med människor samt inom vetenskaplig forskning understryks att naturen läker när vi är som mest sköra. Skörheten kan komma ifrån många, olika sorter händelser i livet om det så är allvarlig sjukdom, utbrändhet eller ett irrationellt mörker som skuggar varje steg i ens blick.

Jag försöker aktivt se detaljerna och sammanhanget i dessa olika subjektiva beskrivningar och inser att många vänder sig till naturen, då denna miljö inte upplevs vara lika kravfylld som många andra delar i livet dessvärre är.

I naturen blir vi kvitt prestation
och stressfyllda krav.

För visst kommer i stort sett alla miljöer vi befinner oss i och alla de relationer som dessa miljöer stöttar med vissa villkor. Jag menar om vi börjar med den ”minst” kravfyllda miljön (som tydligen ska vara vårat hem) så möts vi där av disk som inte lever upp till väninnans instagram och hur hemmets olika relationer, trots att de är fulla av kärlek, kommer med flertal premisser & kompromisser.

Naturen prestationskrav

Om vi sedan fortsätter in i arbetslivets värld så läggs ännu mer prestationsbaserade handlingar på våra axlar. För att inte tala om de sociala normerna som trots deras osynlighet kommer med en väldigt klar lista.

I en vetenskaplig artikel av Kaplan & Berman diskuterar författarna hur mycket energi det faktiskt går åt i vår vardag för att förtycka alla våra instinktiva beteenden. Vi kan inte på en arbetsplats gå efter vår egna klocka och äta, vila, eller röra oss exakt när och hur vi vill.

 Det är helt enkel energikrävande att få finnas till och passa in.

Normerna i sverige innebär också att vi inte heller bör visa ilska, sårbarhet eller för mycket glädje då det är ytterst irriterande att vara mer än Mr/Miss lagom. Det gäller istället att vara tillräckligt ledsen tillräckligt känslosam, ha lite problem men samtidigt väga upp dessa med en rolig helg resa.

naturen prestationskrav

 Undra egentligen vad som skulle hända om vi var exakt oss själva?

Kanske blir rent kaos :)

VI skyller ofta på att mycket mail, telefonsamtal, dagishämtningar och vardagspussel är det som orsakar stressen i vårt liv. Men aldrig hör jag människor säga - Idag känner jag mig HELT SLUT på grund av de normer som jag tvingades leva efter.

Vi kanske inte är lika medvetna om hur mycket kraft dessa osynliga regler ändå tar?

Att förtrycka kroppens naturliga instinkter samt att konstant följa osynliga normer går enligt forskning att sammankoppla med en stark energiförlust och mental utmattning. Jag nickar igenkännande, då jag inom vissa sociala sammanhang känner mig som en nedtryckt vattenpöl.

Naturen är dock vetenskapligt bevisat en kontrast till dessa miljöer då dess sensoriska intryck, relationer med fåglar och träd inte får oss att känna oss lika formade, kanske eventuellt mer fria. Vi får till och med leka, slänga våra tunga kroppar mot mjuk mossa, dansa & göra vårskrik

I naturen får du vara precis som du är utan krav på att prestera.
En oas i dagens samhälle.

naturen prestationskrav

Tycker detta är ett intressant tema då naturen självklart kommer med många fysiska krav men kanske är dessa lättare att hantera än just de psykiska? Vad tror du som läsare?
Vart går du för att komma bort från prestation och stressfyllda krav?

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen