Din smärta är betydelsefull

Stillheten i naturen gör att vi tvingas möta ganska svåra känslor och många skriver till mig att de under promenader i parker, stunder vid havet eller ögonblick på stubben i skogen, drabbas av en sådan oerhörd känsla av sorg, tomhet och förtvivlan.

Orsaken till att dessa känslor kommer till oss i naturen har ofta att göra med att vardagens höga tempo inte ger oss tillräckligt utrymme att faktiskt känna. Skrev ett nyhetsbrev förra veckan med just en fördjupning kring hur vi genom att använda våra sinnen och direkta upplevelser i naturen kommer nära vår egna kärna.

Mindfulness i naturen

Att komma sig själv nära är dock i många fall skitjobbigt och inte alls så där härligt som vi kan få det att låta….

Trots detta är det så otroligt viktigt att vi är modiga och vågar lyssna på vad våra kroppar har att berätta. Mycket lättare är de ju att ta upp mobilen och bara fokusera på något annat. Men ni kanske har hört citatet

What you resist Persist.

- Carl Jung

och hur mycket vi än vill springa bort ifrån våra känslor så kommer vi genom att ignorera dem skapa en stor flodvåg inom oss själva. Känslan av att drunkna, fast inombords gör det grymt svårt att andas.

Ekopykologen och grundaren av “The work that reconnects” Joanna Macy, berättar mer i denna video om vad som händer med ett samhälle som inte vågar att möta det som känns i våra innersta hjärtan. Och hur viktigt ilska, frustration och oro kan vara för att skapa de förändringar vi vill se i världen och inom oss själva. Jag själv kan känna detta så starkt och i naturen tillåter jag mig tid att möta just allt det där svåra vilket gjort att jag också insett att 

Min Smärta, min tomhet, min (fyll i själv det du känner) är betydelsefull.

1 (42)insta.JPG

Känslorna vi bär på har nämligen något att berätta. De kan vara självklart vara ganska irrationella, skapade av rädsla och oro men kan också ge oss information om att vi har olika behov som inte blivit tillgodosedda. För mig kommer nämligen känslan av oro ofta i frånvaron av trygghet. Känslan av ensamhet kommer som en konsekvens av att inte känna sig lyssnad på. Du har själv kanske har dina egna polariteter?

Jag lyssnade på en mycket intressant podcast om just detta med Johann Hari, Går att lyssna på HÄR. Där förtydligar Johann hur våra känslor bör ses som en reaktion på något annat i livet som kanske måste uppmärksammas. Han menar på att vårt känsloliv behöver prioriteras och accepteras och att

psykisk ohälsa skapas om vi går runt med en illusion om att vi “borde” vara konstant LYCKLIGA.

Det kan dock vara svårt att komma nära sig själv men vi får inte glömma att våra kroppar är intelligenta och genom att vi aktiverar våra sinnen, exempelvis börjar att lyssna på ljud utanför vår kropp, är det sedan enklare att lyssna inåt och känna efter. Ett bra tips är att vara nyfiken och ställa frågor till sig själv. Undersöka, för att ibland bara skrika eller gråta.

Detta görs med fördel utomhus då naturen är tillåtande och icke dömande.
Naturen ursäktar inte dina tårar, ger dig ingen näsduk, eller en jag har inte tid just nu klapp på axeln.
I naturen får tårarna utrymme att finnas!

Mindfulness i Naturen

Detta betyder ju dock inte att allt det jobbiga försvinner. Det är ju ofta de vi vill tro. En quick fix är enklare att hantera men livet vill något annat än så och vissa känslor försvinner aldrig. Speciellt inte de som är är kopplade till saknad och förlust dessa får vi istället bara lära oss att leva med. Det där med acceptans är något jag tampas med varje dag men genom att just våga möta min skörhet, förstå vad den har att berätta, så tar jag mig vidare och blir nog tusan bara mer och mer motståndskraftig.

Inre styrka är nämligen en superkraft vi alla mår bra av. Den gör exempelvis att jag inte har några problem med att dela min skörhet med andra, dela den med er. Jag bär min smärta med stolthet och när vi gör detta tillsammans så bygger vi en kollektiv styrka. En styrka av gemenskap, som i sin tur kan klara av livets alla oförståeliga och rent utsagt orättvisa skit händelser.

Hur är det med er? Upplever ni att Naturen gör att ni tvingas möta känslor som kan vara just svåra att hantera? Kanske lever ni med något just nu?

Ni gärna vara anonyma i kommentarsfältet eller skriva till mig personligen.
För glöm inte att

Din smärta är betydelsefull.

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3
   

Naturens hemlighet - Att komma nära sig själv och det självklara.

Det är lite konstigt att påbörja en bok som vid första meningen känns som en stor utandning. Jag tar in orden.

Du och jag är en del av ett sammanhang, större än vi någonsin kan förstå eller se slutet på.

Jag känner direkt en varm känsla i hjärtat och hur mina spända axlar blir lite mjukare. Känslan av tacksamhet sköljer över mig i det halvstädade vardagsrummet och Eva Sanners bok, Naturens Hemlighet säger delar av det som Vara med Naturen grundades för att kunna förmedla.

Boken handlar nämligen om vår relation till naturen och då menar jag inte vår relation till ett annat objekt som står utanför oss själva utan istället om ett större perspektiv där naturen är ett levande subjekt inom oss alla. I kapitel efter kapitel tas de vetenskapligt bevisade effekterna av tid i naturen upp och Eva förstärker hur viktig vår relation med andra levande varelser är för vår hälsa och livskvalité.

naturens hemlighet

Det går liksom inte längre att prata bort utan studier efter studier, människor efter människor återhämtar sig från stress, ökar sin fysiska styrka, funderar och reflekterar och känner en inre existensiell samhörighet av att vara med naturen.

Boken uttrycker de självklara!

Det behöver inte heller vara så himla komplext och storartat som det kanske låter, utan nästa gång du sitter i parken, lägg ner mobilen för en sekund. Återhämtning som närvaro med naturen ge kan ske direkt. Vinden mot kinden får människor att släppa svåra tankar och komma in i kroppen ett tag. Alla har sin unika relation till naturen och Eva ger många tips på övningar som blir ett smörgåsbord för oss läsare att inspireras av.

Boken är också som att att läsa mina egna dagboksutdrag. När Eva är i Nacka naturreservat eller vaknar i tält på okänd plats så tänker jag på min tid i olika vindskydd och skogar. Småkryp, havslukt och mycket mossa. Jag skrattar därför igenkännande åt den där initiala känslan av att under mina äventyr befinna sig i osäkerheten om vad som ska hända. Eva förklarar hur vi människor har en förmåga att söka efter tillfredsställelse och att den första tiden i naturen kan vara påfrestande för psyket. Hon berättar dock vidare hur viktigt det är att vi tar oss igenom denna fas och om hur lugn, tillhörighet och “okejness” till slut landar i kroppen. Vi får chans att bara va och kan vakna med håret på ändan utan att oroa oss om hur vi ser ut, med endast frukosten att fixa.

naturhälsa

Eva skriver också om hur vi i naturen tvingas möta delar av oss själva som kanske inte är så där “instagrammiga”. Oro, sorg, ensamhet, förtvivlan. I naturen får vi en chans att föra ett inre samtal med vår egna skörhet vilket gör att vi kommer närmare oss själva. Vi vet vad som kanske ligger där och spökar något jag själv känner ger en en sådan enorm styrka i vardagen när de små problemen väljer att tillsammans rasa.

Trots att det finns en stor samvaro i varje kapitel blir jag dock argare och argare ju mer jag läser.

Haha en känsla jag inte förväntade mig och när jag undersöker var irritationen kommer ifrån, inser jag att jag är irriterad på att en bok som denna ens ska behövas skrivas. Jag menar vad har hänt med vår tillvaro att vi till och med inte ens förstår att vi är en del av naturen? Blir till och med nu när jag skriver rent av förbannad på att vi skapat ett samhälle av separation där vi förlorat kontakten med oss själva och det system som stöttar hela vårt varande.

Hur tusan hände detta? Vad fan håller vi på med!?!

Närvaro i Naturen

Jag stirrar på de skrivna orden i word-dokumentet på min årsgamla laptop. Jag känner trycket från mina jeans som produceras av för mig en okänd hand. Jag inser hur jag lever långt ifrån total samvaro med naturen och hur jag med denna bok känner en ännu större motivation till att fortsätta min resa. För varje relation vi har i vårt liv måste vi jobba på, nya saker händer varje dag och vår relation till naturen är inget undantag.

Men allas väg ser olika ut och det finns liksom inga färdiga recept på hur vi ska
göra för att komma närmare naturen! Utan läs boken, fundera hur den landar inom dig och se vilka känslor som du inom den finner. Fatta sedan dina egna val utifrån vad du vill inte vad andra tycker och tänker du borde göra.

För det går bara att utgå ifrån sig själv och sitt liv. Små steg där vi aktivt prioriterar naturen och tänker till lite i vår vardag. I morse kollade jag på stjärnhimlen och försvann ett tag. I eftermiddag blir det en långpromenad till ljudet av fallande löv. Bilen lämnas hemma så ofta vi kan och visst funkar det bra att faktiskt baka sitt egna bröd.

Närvaro i skogen

Vara med naturen grundades utifrån att vi behöver Naturen & Naturen behöver oss, aldrig har jag känt detta så stark som i denna stund. Tack Eva för lyckan, närvaron och sorgen jag under några veckor med din bok i det fortfarande halvstädade vardagsrummet fått dela. Jag känner aktivt hopp!

Tydligen finns det nu mer än 1 miljoner organisationer som drivs av att föra människan närmare naturen och skapa ett mer hållbart samhälle. Här nedan tipsar jag om några av dessa men tipsa även mig tillbaka, vi är många på denna resa!

Enemilia - Fantastisk blogg om både inre och yttre hållbarhet. Följ även på Instagram.
Omställningsnätverket - För er som är intresserade av att ställa om till ett mer hållbart liv.
Nätvärket Lodyn - Ett nätverk inom ekopsykologi
Sandra Junhammar: En av mina favoritbloggare, ärlighet, uppriktighet, bra tips och ett närvarande hjärta.
Naturens rättigheter - Ett nätverk som engagerar sig i naturens juridiska status
Klimatklubben - Facebook klubben med många tips på miljösmart liv.
Sustainable Influenencers - Instagramkonto med mycket vardagsinspiration.

Har någon av er läst Naturens Hemlighet? Vad var era reflektioner?

 Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det!
Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen <3