Naturbaserad stresshantering- Observera rörelser

Gå till en plats i naturen där du känner dig trygg. Platsen du väljer spelar ingen roll, en park, trädgård, skog eller vattenmiljö. Det viktigaste ära att du känner till platsen, känner dig trygg på platsen och vet att detta är ett ställe där du kan koppla av. Försök att inte ta med mobilen, bara vetskapen om att du har den i fikan brukar kunna distrahera. Är du dock orolig för att ”tappa bort dig själv” i övningen ja men ställ då ett alarm på hur länge du vill att övningen ska fortskrida.

När du kommer till stället brukar jag alltid känna in platsen och se lite exakt var jag sätta mig. oftast hamnar jag med ett träd som ryggstöd. Bekvämlighet är viktigast du ska inte prestera genom en kvalificeras meditationsposition.

När du satt dig till rätta. Landa på platsen. Har du svårt att landa. Andas djupt i magen. Är du stressad, kryper det lite extra i kroppen? Vet med dig att allt är som de ska och att pirret ofta är ett tecken på att vi kanske behöver denna stund lite extra idag!

Börja sedan att observera vad som är i rörelse. Till en början kan det vara svårt, kanske upplevs världen som helt stilla. Försök ändå att kolla upp, ner och åt sidan. Kanske ser du då ett moln som blåser förbi, kanske rör sig ändå det där trädet, kanske kluckar vattnet i en speciell rytm? Följ det du ser, se flödet i detaljerna, se ifall vissa rörelser upprepar sig, se ifall vissa rörelser triggar igång andra rörelser. Var nyfiken

Börja sedan att fråga ifall du själv påverkas av rörelsen? kan du känna vinden mot din hud? kan du känna naturens rytm i din egna kropp? Vänd fokus inåt, kanske kan du känna din egna puls, hur känns den? Kanske känner du starka känslor i kroppen, de kan ibland kännas stelt, ömt och ibland som ingenting. Allting får finnas, lägg tankarna åt sidan och tillåt dig istället att bara checkar in!

Sen kan jag tycka det är skönt att växla mellan just ett utåt-tittande ( kolla hur naturen rör sig) med ett inåt-tittande( där jag känner in hur kroppen mår).  

Ibland skriver jag även ner det som kommer upp, inga fina böcker,
utan mer anteckningar, på gamla kvitton.

För glöm inte att lära känna sin kropp, är en viktig del av att kunna hantera yttre och inre påfrestningar i framtiden.

Read More

Att bara vara, hur svårt ska det egentligen va?

Vi klagar ofta på att barnen har svårt att sitta stilla, men hur bra är vi själva på att bara vara? Alltså, utan att scrolla Instagram, klicka för hundrade gången på väderappen eller ja någon annan otroligt sinnesdämpande uppgift?

I lunchrummet, under jobbsamtal och även på släktmiddagar kan jag riktigt se, hur de kliar i händerna hos många av oss vuxna.

Jag menar att bara vara, hur svårt ska det egentligen va?

Tydligen ganska svårt vilket kanske ändå är förståeligt... 

För när livet fylls på med jobb, socialt umgänge och trädgårdsplanering verkar det som att vi likt en flod, dras med i strömmen av liv. Även fast det är härlig att vara i detta flow, så kan jag själv, efter ett tag känna, att det blir allt svårare att vara just stilla.

att bara vara

Lite som att förmågan att vara med sig själv är en färskvara som måste tränas för att minnas.

För både hjärnan och kroppen kan likt alkohol, mat och träning bli beroende av att stimuleras och när det helt plötsligt inte finns något att göra, ja då riktigt sticker det i kroppen av obehag.

 Jag själv som tidigare alltid varit bra på och njutit av att vara just stilla, fick tydliga Varningssignaler på att något var fel, när jag insåg hur min telefon allt oftare var med eller låg nära i min ficka. 

Stillheten som varit mitt ankare och oas skapade istället en känsla av frustration som jag med just telefonen desperat ville dämpa.

 Så trots minusgrader och kyla valde jag att bemöta denna känsla med att en lördag åka ner till en stuga mitt i naturen. Utan el , vatten och avlopp.

Jag behövde nämligen träna på min förmåga av stillhet

Att bara vara


Jag åkte därför inte för att jag ville utan för att jag kände hur orolig och nervös kroppen var. Ett tydligt tecken på att något är fel.

I stugan laddad med mat och ved, var jag sedan en dag och en natt. Väl där, så tänkte jag tills det inte gick att tänka mera. Jag gick fotsteg, efter fotsteg, efter fotsteg tills jag inte orkade gå mera. 

Jag stannade upp, när solen stack fram mellan molnen, tills ansiktet blev för flammigt och varmt.

Jag upplevde känslan av att vara totalt uttråkad och vet ni? Det är inte så farligt som effektivitet-samhället vill få oss att tro.

att bara vara

Att under en dag bara få vara och uppleva en känsla av tomhet är verkligen en rensning för både kropp och själ. Dock är det en färskvara och något vi måste träna upp för att inte glömma.

Så känner du likt mig att det är dags för ett stimuli-avbrott så gör din egen variation hemma.

Behöver ju inte vara att du åker bort en hel dag, men försök ändå att komma runt alla de där ursäkterna om att du inte hinner eller att barnvakt är svårt att fixa.

Utmana dig själv till att rensa lite i röran.
Känna in din egen rytm.

För att vara med med sig själv, hur svårt ska det egentligen vara?

Fler inlägg:
Våga välja vilan
I naturen bli kvitt oro och prestationskrav
Sluta älta i Naturen

Gillade du det här inlägget? Det värmer mitt hjärta att veta det! Kommentera eller Gilla inlägget genom att trycka på hjärta symbolen